En man som är född blind botas

JESUS lämnar inte Jerusalem när judarna försöker stena honom. Lite senare, på sabbatsdagen, kommer han och hans lärjungar gående i staden, när de får se en man som har varit blind sedan födelsen. Lärjungarna frågar Jesus: ”Rabbi, vem har syndat, den här mannen eller hans föräldrar, så att han föddes blind?”

Det är möjligt att hans lärjungar, precis som en del av rabbierna, tror att man kan synda i moderlivet. Men Jesus svarar: ”Varken den här mannen eller hans föräldrar har syndat, utan det var för att Guds gärningar skulle göras uppenbara i hans fall.” Mannens blindhet beror inte på någon speciell förseelse eller synd som begåtts vare sig av mannen själv eller av hans föräldrar. Till följd av den synd som den första människan, Adam, begick är alla människor ofullkomliga, och därför kan de drabbas av sådana defekter som att födas blind. Denna defekt hos mannen ger nu Jesus en möjlighet att göra Guds gärningar uppenbara.

Jesus framhåller hur viktigt det är att göra sådana gärningar. ”Vi måste utföra hans gärningar, som har sänt mig, medan det är dag”, säger han. ”Natten kommer då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.” Snart kommer Jesu död att störta honom ner i gravens mörker, där han inte längre kan göra någonting. Men till dess är han en källa till upplysning för världen.

Sedan Jesus har sagt detta, spottar han på marken och gör lite lera med spotten. Han lägger leran på den blinde mannens ögon och säger: ”Gå och tvätta dig i dammen Siloam.” Mannen gör som Jesus säger, och när han gjort det kan han se! Hur glad är han inte när han kommer tillbaka och kan se för första gången i sitt liv!

Grannar och andra som känner honom är mycket förvånade. ”Är inte det här mannen som brukade sitta och tigga?” undrar de. ”Det är han”, svarar somliga. Men andra kan inte tro att det är han, utan säger: ”Visst inte, men han är lik honom.” Men mannen själv säger: ”Det är jag.”

”Hur öppnades då dina ögon?” vill folket veta.

”Den människan som kallas Jesus gjorde lera och smorde den på mina ögon och sade till mig: ’Gå till Siloam och tvätta dig.’ Därför gick jag och tvättade mig och fick min syn.”

”Var är den där mannen?” undrar de.

”Jag vet inte”, svarar han.

Folket för nu den en gång blinde mannen till fariséerna, deras religiösa ledare. Dessa börjar också fråga ut honom om hur han fick sin syn. ”Han lade lera på mina ögon, och jag tvättade mig och har nu min syn”, förklarar mannen.

Nog tycker man att fariséerna skulle glädja sig tillsammans med den botade tiggaren! Men i stället kritiserar de Jesus. ”Det här är inte en människa från Gud”, påstår de bestämt. Varför säger de så? ”Eftersom han inte håller sabbaten.” Men en del fariséer undrar: ”Hur kan en människa som är syndare utföra den sortens tecken?” Det uppstår därför söndring bland dem.

Följaktligen frågar de mannen: ”Vad säger du om honom, då han ju öppnade dina ögon?”

”Han är en profet”, svarar han.

Men fariséerna vägrar att tro detta. De är övertygade om att det måste finnas någon hemlig överenskommelse mellan Jesus och den här mannen för att lura folket. För att avgöra saken kallar de därför på tiggarens föräldrar och börjar fråga ut dem. Johannes 8:59; 9:1—18.

FÖRÄLDRARNA till den tidigare blinde tiggaren blir rädda när fariséerna skickar efter dem. De vet att det har blivit bestämt att var och en som bekänner sig tro på Jesus skall bli utstött ur synagogan. Att på detta sätt bli utestängd från gemenskapen med andra i samhället kan ge upphov till stora svårigheter, i synnerhet för en fattig familj. Föräldrarna är därför på sin vakt.

”Är detta er son som ni säger föddes blind?” frågar fariséerna. ”Hur kommer det sig då att han ser nu?”

”Vi vet att detta är vår son och att han föddes blind”, bekräftar föräldrarna. ”Men hur det kommer sig att han nu ser vet vi inte, eller vem som har öppnat hans ögon vet vi inte.” Deras son måste säkert ha berättat allt som hänt, men föräldrarna säger försiktigt: ”Fråga honom. Han är vuxen. Han får själv tala för sig.”

Fariséerna kallar därför till sig mannen igen. Den här gången försöker de skrämma honom genom att antyda att de har funnit fällande bevis mot Jesus. ”Ge ära åt Gud”, säger de myndigt. ”Vi vet att den här människan är en syndare.”

Mannen som tidigare var blind tillbakavisar inte deras anklagelse, utan säger: ”Om han är en syndare vet jag inte.” Men han tillägger: ”En sak vet jag, att fastän jag var blind, ser jag nu.”

Fariséerna försöker finna en svag punkt i hans vittnesmål och frågar återigen: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?”

”Jag har redan sagt er det”, klagar mannen, ”och ändå hörde ni inte på. Varför vill ni höra det igen?” Därefter säger han med sarkasm i rösten: ”Inte vill väl ni också bli hans lärjungar?”

Detta svar retar upp fariséerna. ”Du är lärjunge till den där mannen”, säger de anklagande, ”men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose; men vad den här mannen beträffar, vet vi inte varifrån han är.”

Den anspråkslöse tiggaren ger uttryck åt sin förvåning och säger: ”Detta är verkligen någonting förunderligt, att ni inte vet varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon.” Vilken slutsats kan man dra av detta? Tiggaren framhåller den allmänt accepterade principen: ”Vi vet att Gud inte hör syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, hör han denne. Sedan gammalt har man aldrig hört att någon öppnat ögonen på en som föddes blind.” Slutsatsen ligger därför i öppen dag: ”Om den här mannen inte vore från Gud, kunde han inte göra något alls.”

Fariséerna kan inte bemöta denna enkla och klara logik. De vägrar att böja sig för sanningen och går därför till angrepp mot mannen: ”Du är hel och hållen född i synder, och ändå undervisar du oss?” Därefter kastar de ut mannen, vilket förmodligen innebär att han blir utstött ur synagogan.

När Jesus får veta vad de har gjort, söker han upp mannen och säger: ”Tror du på Människosonen?”

Som svar frågar den en gång blinde tiggaren: ”Vem är han, herre, så jag kan tro på honom?”

”Han [är] den som nu talar med dig”, svarar Jesus.

Genast faller mannen ner inför Jesus och säger: ”Jag tror på honom, Herre.”

Jesus förklarar därefter: ”För denna dom har jag kommit till den här världen: att de som inte ser må se och de som ser må bli blinda.”