Jesus botar en man som föddes blind

Det är sabbat och Jesus är kvar i Jerusalem. Medan han och lärjungarna går genom staden får de se en tiggare som varit blind hela sitt liv. Lärjungarna frågar Jesus: ”Rabbi, vem har syndat, eftersom han föddes blind? Är det mannen själv eller hans föräldrar?” (Johannes 9:2)

Lärjungarna vet att mannen inte har en osynlig själ, och de tror inte heller att han levt ett tidigare liv. Men de kanske undrar om någon ändå kan synda när de är i sin mammas mage. Jesus svarar dem: ”Det är varken mannen eller hans föräldrar som har syndat. Men på det här sättet kan Guds gärningar göras kända genom honom.” (Johannes 9:3) Det är Adams synd som gör att ingen människa är immun mot fysiska defekter och ofullkomlighet. Så varken mannen eller hans föräldrar är skyldiga till att han inte har någon syn. Men mannens blindhet ger Jesus möjlighet att göra ”Guds gärningar” kända, precis som tidigare gånger när han botat sjuka.

Jesus betonar att Guds gärningar brådskar. Han säger: ”Medan det är dag måste vi arbeta för honom som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus.” (Johannes 9:4, 5) Snart kommer Jesus att dö, och där i gravens mörker kan han inte göra någonting alls. Men fram till dess är han ett ljus för mänskligheten.

Men kommer Jesus att bota mannen, och i så fall hur? Jesus spottar på marken och gör lite lera med saliven. Han lägger leran på den blinde mannens ögon och säger: ”Gå och tvätta dig i dammen Siloam.” (Johannes 9:7) Vad händer när mannen gör som Jesus säger? För första gången någonsin kan han se! Hans liv har på ett ögonblick gått från totalt mörker till ett liv i ljus och färg.

Mannens grannar och bekanta blir helt förvånade. De frågar: ”Är det inte han som brukade sitta och tigga?” Några svarar att det är han. Men andra kan inte tro det och säger: ”Nej, det är bara någon som liknar honom.” Mannen själv säger: ”Det är jag.” (Johannes 9:8, 9)

De förstår inte hur det här gått till och frågar därför: ”Hur gick det till när dina ögon öppnades?” Han svarar: ”Han som heter Jesus gjorde en lerblandning och lade den på mina ögon och sa: ’Gå till Siloam och tvätta dig.’ Så jag gick och tvättade mig, och sedan kunde jag se.” Men de vill veta mer: ”Var är den där människan?” Tiggaren svarar: ”Jag vet inte.” (Johannes 9:10–12)

Mannen förs till fariséerna, som också vill veta hur han blivit seende. Han berättar: ”Han lade lera på mina ögon, sedan tvättade jag mig, och nu kan jag se.” Fariséerna borde egentligen glädja sig med den botade tiggaren. Men i stället kritiserar de Jesus och säger: ”Den mannen kan inte vara sänd av Gud, eftersom han inte håller sabbaten.” Meningarna går isär, och en del undrar: ”Hur skulle en syndare kunna göra ett sådant underverk?” (Johannes 9:15, 16)

När det nu råder så delade meningar vänder sig fariséerna till mannen. De frågar: ”Vad anser du? Det var ju dina ögon han öppnade!” Mannen är helt säker på att Jesus är en god människa och säger: ”Han är en profet.” (Johannes 9:17)

Judarna vägrar tro på det här. De kanske tror att Jesus och mannen har gått ihop för att lura folket. Så de kommer fram till att det enda sättet att lösa problemet är att fråga mannens föräldrar om han verkligen varit blind.

Fariséerna kan inte förlika sig med att Jesus gett synförmåga till en man som föddes blind. De kallar därför in mannens föräldrar till förhör. Föräldrarna vet att de riskerar att ”bli [uteslutna] ur synagogan”. (Johannes 9:22) Ett sådant utanförskap skulle medföra både sociala och ekonomiska problem för familjen.

Fariséerna börjar med två frågor: ”Är detta er son som ni påstår var blind från födseln? Hur kommer det sig i så fall att han kan se nu?” Föräldrarna svarar: ”Ja, det här är vår son, och det stämmer att han föddes blind. Men vi vet inte hur det kommer sig att han kan se, eller vem det är som har botat honom.” Trots att deras son säkert har berättat för dem vad som hänt är de rädda för att ta parti. De slingrar sig och säger: ”Ni får väl fråga honom. Han är vuxen, han kan svara själv.” (Johannes 9:19–21)

Fariséerna kallar in mannen igen och försöker pressa honom. De säger att de sitter på säkra bevis mot Jesus: ”Ära Gud. Vi vet att den här mannen är en syndare.” Mannen låter sig inte skrämmas utan säger: ”Jag kan inte svara på om han är en syndare eller inte. Men en sak vet jag: jag var blind, och nu kan jag se.” (Johannes 9:24, 25)

Men fariséerna vägrar ge sig och fortsätter: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Men mannen, som har skinn på näsan, svarar: ”Jag har ju redan berättat det, men ni lyssnade inte. Varför vill ni höra det igen? Tänker ni också bli hans lärjungar, eller?” Fariséerna blir rasande och ryter till: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud talade till Mose, men vi har ingen aning om vem som har sänt den här mannen.” (Johannes 9:26–29)

Mannen tycker att hela samtalet är rätt konstigt. Han säger: ”Det är verkligen märkligt att ni inte förstår vem som har sänt honom, trots att han har öppnat mina ögon.” Mannen resonerar: ”Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare. Men om någon verkligen respekterar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har botat en som föddes blind.” Han drar den logiska slutsatsen: ”Om den här mannen inte var sänd av Gud hade han inte kunnat göra något över huvud taget.” (Johannes 9:30–33)

Hans argument är svåra att säga emot, och fariséerna lyckas inte bemöta honom med annat än förolämpningar: ”Du föddes full av synd, och så står du här och undervisar oss!” Och med de orden kastar de ut honom. (Johannes 9:34)

När Jesus hör vad som hänt söker han upp mannen och frågar honom: ”Tror du på Människosonen?” Mannen svarar: ”Vem är han, herre? Berätta det, så att jag kan tro på honom.” Han behöver inte sväva i ovisshet, för Jesus svarar: ”Du har sett honom, och det är faktiskt han som pratar med dig nu.” (Johannes 9:35–37)

Mannen svarar ”Jag tror på honom, herre” och går ner på knä för att visa Jesus ära och respekt. Jesus fäller nu det tunga uttalandet: ”Jag kom till den här världen för att människor skulle kunna bli dömda, för att de som är blinda ska se och för att de som ser ska bli blinda.” (Johannes 9:38, 39)