Församlingen i Jerusalem och judarna i diasporan

Jakob, som också var med vid mötet år 49, tjänade som tillsyningsman i församlingen i Jerusalem. (Apostlagärningarna 12:12, 17; 15:13; Galaterna 1:18, 19) Han var med vid pingsten år 33, då tusentals judar som var på besök från olika håll tog emot de goda nyheterna och blev döpta. (Apostlagärningarna 1:14; 2:1, 41)

Från och med den tiden kom tiotusentals judar till de årliga högtiderna. Det blev stor trängsel i staden, och en del besökare var tvungna att övernatta i närbelägna byar eller bo i tält. Förutom att de träffade vänner och bekanta, gick de till templet för att tillbe, frambära offer och fördjupa sig i Tora, förklaras det i Encyclopaedia Judaica.

Jakob och de andra som tillhörde församlingen i Jerusalem använde utan tvivel de här tillfällena till att vittna för de judar i diasporan som kom på besök. Apostlarna gick kanske mycket försiktigt till väga då ”stor förföljelse [bröt] ut mot församlingen i Jerusalem” efter Stefanus död. (Apostlagärningarna 8:1) Skildringen visar att de kristnas iver att predika ledde till fortsatt ökning både före och efter den här händelsen. (Apostlagärningarna 5:42; 8:4; 9:31)

En annan förenande faktor var de tiotusentals pilgrimer som färdades till Jerusalem varje år för att vara med vid högtiderna. Detta framgår av skildringen i Apostlagärningarna 2:9–11, där det berättas om pingsten år 33. De judiska pilgrimer som var närvarande kom från Partien, Medien, Elam, Mesopotamien, Kappadokien, Pontos, Asia, Frygien, Pamfylien, Egypten, Libyen, Rom, Kreta och Arabien.