Kvalificerade män får ansvar för en viktig uppgift (Apg. 6:1–6)

17–19. Vilken känslig situation uppstod, och vad gjorde apostlarna för att lösa problemet?

¹⁷ Den nybildade församlingen hotades nu av en lömsk fara inifrån. Många av de lärjungar som hade blivit döpta var på besök i Jerusalem och ville lära sig mer innan de begav sig hem igen. Lärjungar som bodde i Jerusalem gav därför villigt gåvor så att man kunde köpa mat och annat som behövdes. (Apg. 2:44–46; 4:34–37) Nu uppstod en mycket känslig situation. ”När de dagliga matransonerna delades ut” blev de grekisktalande änkorna ”orättvist behandlade”. (Apg. 6:1) Det blev däremot inte de hebreisktalande änkorna. Det handlade alltså om diskriminering. Få saker kan orsaka så stor splittring som just det.

¹⁸ Apostlarna, som fungerade som en styrande krets för den växande församlingen, förstod att det inte skulle vara förståndigt av dem att ”försumma undervisningen i Guds ord för att dela ut mat”. (Apg. 6:2) För att lösa problemet sa apostlarna till lärjungarna att leta rätt på sju män som var ”fyllda av ande och vishet” och som kunde få ”ansvaret att sköta den här viktiga uppgiften”. (Apg. 6:3) Det behövdes kvalificerade män eftersom uppgiften troligen inte bara gällde att sätta fram mat, utan också att hantera pengar, göra inköp och föra noggranna register. Alla sju som valdes ut hade grekiska namn, något som kanske gjorde det lättare för de förbisedda änkorna att acceptera dem. Apostlarna bad, begrundade rekommendationen och förordnade sedan de här männen till att sköta uppgiften.e

¹⁹ Blev de sju männen befriade från ansvaret att förkunna de goda nyheterna när de fick uppgiften att dela ut mat? Absolut inte! En av dem som utsågs var Stefanus, som skulle visa sig vara en frimodig och kraftfull förkunnare. (Apg. 6:8–10) Filippus var också en av de sju, och han kallas ”evangelieförkunnaren”. (Apg. 21:8) Det är alltså tydligt att de sju männen fortsatte att vara fullt upptagna med att förkunna.