Sanherib, Sargon II:s son, strävade äregirigt efter att foga Jerusalem till sina erövringar, i synnerhet med tanke på att Hiskia hade dragit sig ur det förbund som hans far, kung Ahas, hade ingått med Assyrien. Under kung Hiskias 14:e regeringsår (732 f.v.t.) ”drog Sanherib, Assyriens kung, upp mot alla Judas befästa städer och erövrade dem”. I syfte att rädda Jerusalem erbjöd Hiskia sig att betala Sanherib för att dra sig tillbaka. Sanherib krävde då ett enormt belopp – 300 talenter silver (ca 17 miljoner kr) och 30 talenter guld (ca 100 miljoner kr). För att kunna betala detta belopp var Hiskia tvungen att lämna ut allt det silver som fanns i templet och i den kungliga skattkammaren, förutom de dyrbara metaller som han själv hade beklätt templets dörrar och dörrposter med. Detta tillfredsställde den assyriske kungen, men bara tillfälligt. (2Ku 18:13–16)

Sanheribs nederlag vid Jerusalem. Som Hiskia hade väntat sig hade Sanherib beslutat sig för att angripa Jerusalem. Medan Sanherib och hans här belägrade den starkt befästa staden Lakis, sände han en del av sin här tillsammans med en delegation av krigsbefälhavare till Jerusalem för att kräva att staden skulle ge upp. Gruppens talesman var Rabsake (inte ett namn, utan en militär titel), som talade hebreiska flytande. Han hånade högljutt Hiskia och smädade Jehova och sade skrytsamt att Jehova lika lite kunde befria Jerusalem som de andra nationernas gudar hade kunnat befria sina tillbedjares land ur den assyriske kungens hand. (2Ku 18:13–35; 2Kr 32:9–15; Jes 36:2–20)

Hiskia befann sig i en mycket svår situation, men han fortsatte att sätta sin förtröstan till Jehova och bad till honom i templet, samtidigt som han sände några av folkets överhuvuden till profeten Jesaja. Jesajas svar, som kom från Jehova, gick ut på att Sanherib skulle höra ett rykte och vända tillbaka till sitt eget land, där han till sist skulle falla för svärd. (2Ku 19:1–7; Jes 37:1–7) Vid det här laget hade Sanherib brutit upp från Lakis och lägrat sig vid Libna, där han fick höra att Tirhaka, Etiopiens kung, hade dragit ut för att strida mot honom. Likväl sände Sanherib budbärare till Hiskia med brev där han fortsatte att komma med sina hotelser och sina smädelser mot Jehova, Israels Gud. När Hiskia hade fått det starkt kränkande brevet bredde han ut det inför Jehova, som på nytt svarade genom Jesaja. Nu var det Sanherib som blev smädad, medan Hiskia blev försäkrad om att assyrierna inte skulle få lov att tränga in i Jerusalem. Jehova sade: ”Jag skall försvara denna stad för att rädda den för min egen skull och för min tjänare Davids skull.” (2Ku 19:8–34; Jes 37:8–35)

Den natten sände Jehova sin ängel, som dödade 185 000 av de bästa av Sanheribs soldater, ”varje tapper, väldig man och ledare och anförare i Assyriens kungs läger, så att han med skam fick vända tillbaka till sitt eget land”. Det angrepp på Jerusalem som Sanherib hade hotat med blev således avvärjt. Skildringen visar vad som hände längre fram: ”När han en gång böjde sig ner i sin gud Nisroks hus, högg hans söner Adrammelek och Sareser ner honom med svärd.” (2Kr 32:21; Jes 37:36–38)

Sanheribs seger över den etiopiska hären beskrivs i inskrifter, och där sägs det också: ”Vad beträffar Hiskia, juden, som inte hade underkastat sig mitt ok – 46 av hans starka städer ... belägrade och intog jag. ... Honom själv spärrade jag in i Jerusalem, hans kungliga residens, som en fågel i en bur.” (Ancient Near Eastern Texts, sid. 288) Sanherib påstår inte att han intog Jerusalem. Detta stöder Bibelns uppgifter om att Hiskia gjorde uppror mot Assyrien och att Sanherib inte lyckades inta Jerusalem. Hedniska kungar hade för vana att upphöja sig själva i sina inskrifter, och Sanherib överdriver i denna inskrift när det gäller den mängd silver som Hiskia måste betala honom: Sanherib nämner 800 talenter, men enligt Bibeln var det inte mer än 300 talenter.