Det hela kulminerar år 66 v.t., då den korrumperade romerske ståthållaren Florus tar 17 talenter från den heliga tempelskatten under förevändning att kejsaren behöver dem. Judarna blir rasande och gör uppror. Judiska rebeller, seloter, strömmar in i Jerusalem och slaktar de romerska styrkorna där. Sedan förklarar de oförskräckt att Judeen är fritt från Rom. Judeen och Rom är nu i krig!

Inom tre månader marscherar Cestius Gallus, som är romersk ståthållare i Syrien, söderut med en här på 30 000 man för att slå ner det judiska upproret. Hans här kommer fram till Jerusalem under lövhyddohögtiden och tränger snabbt in i stadens ytterområden. Seloterna, som är färre till antalet, söker skydd innanför templets fästningsområde. Romerska soldater börjar snart underminera templets mur. Judarna är upprörda. Hedniska soldater vanhelgar nu judendomens heligaste plats. Men de kristna som är i staden påminner sig Jesu ord: ”När ni får se vämjeligheten som vållar ödeläggelse ... stå på helig plats, ... då bör de som är i Judeen fly till bergen.” (Matteus 24:15, 16) Kommer de att visa tro på Jesu profetiska ord och handla därefter? Som det hela utvecklar sig hänger deras liv på att de gör det. Men hur skall de kunna fly?

Plötsligt och utan någon uppenbar anledning slår Cestius Gallus till reträtt och drar tillbaka sina styrkor mot kusten, och seloterna förföljer dem. Förvånande nog har vedermödan för staden förkortats. De kristna visar sin tro på Jesu profetiska varning genom att fly från Jerusalem till Pella, en neutral stad som ligger i bergen på andra sidan Jordanfloden. De flyr i rätt tid. Seloterna återvänder snart till Jerusalem och tvingar de invånare som finns kvar att förena sig med dem i deras uppror.a

Det urartar till anarki

Några månader senare drar en ny romersk här fram. År 67 v.t. mobiliserar härföraren Vespasianus och hans son Titus en väldig styrka på 60 000 man. Under de följande två åren närmar sig denna militära ångvält Jerusalem och krossar allt motstånd som kommer i dess väg. Under tiden är olika judiska fraktioner upptagna i våldsamma strider inne i Jerusalem. Stadens spannmålsreserver förstörs, området runt templet jämnas med marken och mer än 20 000 judar dödas. Vespasianus skjuter upp framryckningen mot Jerusalem och säger: ”Gud är en bättre härförare än vad jag är. ... Fienderna omkommer genom sin egen hand.”

När den romerske kejsaren Nero dör, beger sig Vespasianus till Rom för att säkra tronen åt sig och låter Titus slutföra fälttåget i Judeen. Titus kommer fram till Jerusalem kort före påsken år 70 v.t. och stänger inne stadsborna och pilgrimerna i staden. Hans styrkor hugger ner träden på den judeiska landsbygden för att bygga en sju kilometer lång mur av spetspålar runt den belägrade huvudstaden. Det är precis som Jesus förutsade: ”Dina fiender skall bygga ett belägringsverk av spetspålar omkring dig och skall innesluta dig och ansätta dig från alla håll.” (Lukas 19:43)

Snart råder det hungersnöd i staden. Beväpnade skaror plundrar de dödas och döendes hem. Åtminstone en desperat kvinna dödar och äter sitt spädbarn och uppfyller därigenom förutsägelsen: ”På grund av det trängda läge och den pressade situation som din fiende kommer att försätta dig i skall du tvingas äta ditt moderlivs frukt, köttet av dina söner och dina döttrar.” (5 Moseboken 28:53–57)

Efter en belägring som varar i fem månader faller till slut Jerusalem. Staden och dess storslagna tempel plundras och bränns ner och raseras sedan sten för sten. (Daniel 9:26) Dödssiffran uppgår till ungefär 1 100 000, och 97 000 säljs som slavar.b (5 Moseboken 28:68) Judeen nästan töms på judar. Det är verkligen en nationell katastrof utan motstycke, en vändpunkt för det judiska politiska, religiösa och kulturella livet.c