”Utse några män och skicka dem” (Apg. 15:22–29)

11. Hur informerades församlingarna om den styrande kretsens beslut?

¹¹ Den styrande kretsen i Jerusalem hade kommit fram till ett enhälligt beslut i frågan om omskärelsen. Men för att bevara enheten i församlingarna behövde de informera om beslutet på ett tydligt och uppmuntrande sätt. Hur skulle man lyckas med det? I skildringen sägs det: ”Apostlarna, de äldste och hela församlingen [bestämde] att de skulle utse några män och skicka dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, ledande män bland bröderna.” Dessutom skrev man ett brev som bröderna tog med sig för att det skulle läsas upp i alla församlingarna i Antiokia, Syrien och Kilikien. (Apg. 15:22–26)

12, 13. Vilken positiv verkan fick det att man skickade a) Judas och Silas? b) ett brev från den styrande kretsen?

¹² Judas och Silas var ”ledande män bland bröderna”, så de var mycket kvalificerade att vara representanter för den styrande kretsen. De fyra bröderna skulle klart och tydligt visa att budskapet inte bara var ett svar på den ursprungliga frågan, utan ny vägledning från den styrande kretsen. Att Judas och Silas fick ingå i gruppen skulle hjälpa de kristna icke-judarna i de olika församlingarna att komma närmare de kristna judarna i Jerusalem. Vilken vis och kärleksfull anordning! Den hade utan tvivel en positiv inverkan på friden och harmonin bland Guds folk.

Då ”kände de sig glada och uppmuntrade” (Apg. 15:30–35)

15, 16. Vad ledde beslutet om omskärelsen till, och vad var nyckeln till att det gick så bra?

¹⁵ Skildringen i Apostlagärningarna berättar att när bröderna från Jerusalem kom till Antiokia samlade man ”alla lärjungarna och överlämnade brevet”. Hur reagerade bröderna och systrarna när de fick höra anvisningarna från den styrande kretsen? ”De [kände] sig glada och uppmuntrade.” (Apg. 15:30, 31) Dessutom sägs det att Judas och Silas ”uppmuntrade ... bröderna och systrarna med många tal och styrkte dem”. På det här sättet var de ”profeter”, precis som Barnabas, Paulus och andra kallades profeter – en benämning som används om dem som tillkännagav eller offentliggjorde Guds vilja. (Apg. 13:1; 15:32; 2 Mos. 7:1, 2)

19, 20. a) Vad visade att det rådde frid och enhet i församlingen i Antiokia? b) Vad kunde Paulus och Barnabas göra nu?

¹⁹ Nu rådde det frid och enhet i församlingen i Antiokia. Bröderna i Antiokia argumenterade inte längre emot bröderna från Jerusalem, utan de var glada för Judas och Silas besök. Skildringen säger: ”De stannade där en tid, och sedan tog bröderna farväl av dem. Och de återvände till dem som hade sänt ut dem”, det vill säga tillbaka till Jerusalem.d (Apg. 15:33) Vi kan vara övertygade om att bröderna i Jerusalem också blev glada när Judas och Silas berättade om sin resa. Tack vare Jehovas generösa omtanke hade deras uppdrag lyckats!