Jerusalem och Salomos tempel

DEN kallades ”fulländad i skönhet” och ”den store kungens stad”. (Ps 48:2; 50:2; Klag 2:15) Jerusalem var huvudstaden i Guds nation. (Ps 76:2) När David hade erövrat staden från jebuséerna och gjort den till sin huvudstad, kallades den ”Davidsstaden” eller bara ”Sion”. (2Sa 5:7)

Jerusalems läge var inte särskilt strategiskt, men staden blev omtalad därför att Gud valde att ”fästa sitt namn” där. (5Mo 26:2) Staden var nationens religiösa och administrativa centrum.

Jerusalem ligger i Judeens centrala bergstrakt 750 meter över havet. Bibeln beskriver Jerusalem som ”upphöjt” och säger att tillbedjare drog upp för att komma dit. (Ps 48:2; 122:3, 4) Den forntida staden omgavs av dalar: Hinnoms dal i väst och söder och Kidrondalen i öst. (2Ku 23:10; Jer 31:40) Från Gihonkällana i Kidrondalen och Rogelkällan i söder fick man färskvatten, vilket var särskilt viktigt under fiendeangrepp. (2Sa 17:17)

På skissen på sidan 21 är Davidsstaden markerad med rött. Under Davids och Salomos styre utvidgades staden norrut och omfattade även Ofel (grönt) och berget Moria (blått). (2Sa 5:7–9; 24:16–25) Salomo byggde ett storslaget tempel åt Jehova på den här högre utlöparen. Tänk dig hur stora massor av tillbedjare strömmade upp till ”Jehovas berg” för de årliga högtiderna! (Sak 8:3) Vägnätet, som visas på sidan 17, gjorde sådana resor möjliga.