7. I vilka tre naturliga avsnitt kan innehållet i Hesekiels bok delas in?

⁷ Boken kan naturligt delas in i tre avsnitt. Det första, kapitlen 1—24, innehåller varningar om Jerusalems säkra ödeläggelse.

10. Vilket tecken för Israel framställer Hesekiel?

¹⁰ En bildlig framställning av Jerusalems belägring (4:1—7:27). Jehova uppmanar Hesekiel att rista in en skiss av Jerusalem på en tegelsten. Han skall nu på ett bildligt sätt belägra staden, och det skall vara ett tecken för Israel. För att ge eftertryck åt det hela skall han ligga framför tegelstenen 390 dagar på sin vänstra sida och 40 dagar på sin högra sida, medan han livnär sig på en mycket torftig kost. Att Hesekiel verkligen utförde denna bildliga belägring framgår av att han, när han skulle baka bröd, bad Jehova om att få använda annat bränsle än det han först fått anvisning om. — 4:9—15.

11. a) Hur framställer Hesekiel de ohyggliga följderna av belägringen? b) Varför skall det inte bli någon lindring?

¹¹ Jehova ger nu Hesekiel anvisningar om att han skall framställa de ohyggliga följderna av belägringen genom att raka av sitt hår och sitt skägg. En tredjedel av detta skall han bränna upp, en tredjedel skall han hacka sönder med ett svärd, och en tredjedel skall han sprida för vinden. På liknande sätt skall vid slutet av belägringen en del av Jerusalems invånare dö genom hungersnöd, pest och svärd, och de övriga skall bli kringspridda bland nationerna. Jehova skall göra staden till en förhärjad plats. Varför det? På grund av invånarnas kränkande, klandervärda och avskyvärda avgudadyrkan. Deras rikedom kommer inte att rädda dem. På Jehovas förgrymmelses dag skall de kasta sitt silver på gatorna, ”och de kommer sannerligen att inse att jag är Jehova”. — 7:27.

12. Vilka avskyvärdheter ser Hesekiel i sin syn av det avfälliga Jerusalem?

¹² Hesekiels syn av det avfälliga Jerusalem (8:1—11:25). Det är nu år 612 f.v.t. I en syn blir Hesekiel förflyttad till det avlägsna Jerusalem, där han ser de avskyvärdheter som bedrivs i Jehovas tempel. I förgården finns en vämjelig symbol som uppeggar Jehova till svartsjuka. När Hesekiel bryter igenom väggen, ser han 70 av de äldre männen tillbe inför bilder av vämjeliga fyrfotadjur och dyngiga avgudar inristade på väggen. De ursäktar sig genom att säga: ”Jehova ser oss inte. Jehova har övergett landet.” (8:12) Vid norra porten gråter kvinnor över den hedniske guden Tammuz. Men det är inte allt! Alldeles vid ingången till själva templet står 25 män med ryggen mot templet och tillber solen. De vanärar Jehova mitt i ansiktet, och han kommer helt visst att ingripa mot dem i raseri!

13. Vilka befallningar verkställer mannen i linnekläder och de sex männen med vapen?

¹³ Se! Sex män som har vapen att krossa med i sina händer visar sig. Bland dem är en sjunde man som är klädd i linne och har en sekreterares bläckhorn vid höften. Jehova uppmanar mannen i linnekläder att gå mitt igenom staden och sätta ett märke på pannorna på de män som suckar och stönar över de avskyvärdheter som bedrivs i dess mitt. Sedan uppmanar han de sex männen att gå in och dräpa alla — ”gammal man, ung man och jungfru och litet barn och kvinnor” — som inte har märket. Detta gör de, varvid de börjar med de gamla männen framför huset. Mannen i linnekläder rapporterar: ”Jag har gjort alldeles som du har befallt mig.” — 9:6, 11.

14. Vad visar synen slutligen angående Jehovas härlighet och hans domar?

¹⁴ Hesekiel ser återigen Jehovas härlighet höja sig över keruberna. En kerub tar glödande kol från platsen mellan hjulen i hjulverket och räcker dem till mannen i linnekläder. Han tar dem och strör dem över staden. Jehova lovar att återförsamla de kringspridda av Israel och ge dem en ny ande. Men hur skall det gå för de ondskefulla utövarna av falsk religion i Jerusalem? ”Över deras huvud skall jag sannerligen låta deras egen väg komma”, säger Jehova. (11:21) Hesekiel ser Jehovas härlighet höja sig från platsen över staden, och han börjar återge synen för det landsflyktiga folket.

15. Genom vilken ytterligare illustration visar Hesekiel att det är säkert och visst att Jerusalems invånare skall gå i fångenskap?

¹⁵ Ytterligare profetior i Babylon om Jerusalem (12:1—19:14). Hesekiel skall nu utföra en annan symbolisk handling. På dagen bär han ut en packning avsedd för landsflykt ur sitt hus, och på kvällen går han med övertäckt ansikte ut genom ett hål i stadsmuren. Han förklarar att detta är ett förebud: ”I landsflykt, i fångenskap kommer de att gå.” (12:11) Vilka oförståndiga profeter som vandrar efter sin egen ande! De ropar: ”Det är fred!” när det inte är någon fred. (13:10) Även om Noa, Daniel och Job var i Jerusalem, skulle de inte kunna befria en enda själ utom sig själva.

16. Hur framställs Jerusalems värdelöshet i bild, men varför skall det bli en återställelse?

¹⁶ Staden är lik ett värdelöst vinträd. Av träet kan man inte göra vare sig stänger eller pinnar. Det är bränt i båda ändar och svett på mitten — obrukbart. Hur trolös och värdelös har inte staden Jerusalem blivit! Staden liknas vid en kvinna som föddes i kanaanéernas land, och Jehova tog henne till sig som ett övergivet spädbarn. Han fostrade henne och ingick äktenskapsförbund med henne. Han gjorde henne skön, ”lämpad för en kunglig ställning”. (16:13) Men hon har blivit en prostituerad och vänt sig till nationerna efter hand som de gått förbi. Hon har tillbett deras bilder och bränt upp sina söner i elden. Hon skall därför bli tillintetgjord av dessa nationer, som var hennes älskare. Hon är värre än sina systrar, Sodom och Samaria. Men trots detta skall Jehova, den barmhärtige Guden, åstadkomma försoning för henne och återställa henne enligt sitt förbund.

17. Vad visar Jehova genom gåtan om örnen och vinstocken?

¹⁷ Jehova ger profeten en gåta och omtalar sedan uttydningen. Den illustrerar det meningslösa i att Jerusalem vänder sig till Egypten för att få hjälp. En stor örn (Nebukadnessar) kommer och rycker av toppen (Jehojakin) från en hög ceder och för den till Babylon och planterar i dess ställe en vinstock (Sidkia). Vinstocken vänder sina grenar mot en annan örn (Egypten), men kommer den att ha framgång? Den rycks upp med rötterna! Jehova själv skall ta en späd kvist från cederns höga topp och omplantera den på ett högt och upphöjt berg. Där skall den växa upp till en majestätisk ceder, där ”alla fåglar av allt bevingat” kommer att bo. Alla kommer sannerligen att inse att Jehova har gjort det. — 17:23, 24.

18. a) Vilka principer framhåller Jehova, när han tillrättavisar de landsflyktiga judarna? b) Vilken dom väntar Judas kungar?

¹⁸ Jehova tillrättavisar de landsflyktiga judarna för att de har ett ordspråk som lyder: ”Det är fäderna som äter omogna druvor, men det är sönernas tänder som blir ömma.” Nej, ”den själ som syndar — det är den som kommer att dö”. (18:2, 4) Den rättfärdige kommer att förbli vid liv. Jehova finner inte behag i den ondskefulles död. Han finner behag i att se den ondskefulle vända om från sina onda vägar och få leva. Judas kungar har likt unga lejon fångats i snaran av Egypten och Babylon. Deras röst skall ”inte mer ... höras på Israels berg”. — 19:9.

19. a) Vilket hopp kungör Hesekiel trots den förestående ödeläggelsen? b) Hur illustrerar han Israels och Judas otrohet och dess resultat?

¹⁹ Förkastelsedomar riktade mot Jerusalem (20:1—23:49). Tiden har runnit i väg — det är nu år 611 f.v.t. Återigen kommer några av de äldste bland de landsflyktiga till Hesekiel för att fråga Jehova. Vad de får höra är en berättelse om Israels långa historia av uppror och klandervärd avgudadyrkan och en varning om att Jehova har kallat på ett svärd för att verkställa domen mot Israel. Han skall göra Jerusalem till ”en ruin, en ruin, en ruin”. Men vilket härligt hopp! Jehova skall bevara kungadömet (”kronan”) tills den kommer som ”har den lagliga rätten”; och han skall ge det åt honom. (21:26, 27) Hesekiel gör en återblick på de avskyvärdheter som bedrivits i Jerusalem, ”staden som bär på blodskuld”. De som är av Israels hus har blivit som ”slaggskum” och skall samlas ihop i Jerusalem och smältas där liksom i en smältugn. (22:2, 18) Samarias (Israels) och Judas otrohet illustreras genom två systrar. Samaria, som framställs i bild genom Ohola, bjuder som prostituerad ut sig åt assyrierna och tillintetgörs av sina älskare. Juda, som framställs i bild genom Oholiba, tar inte lärdom av detta, utan handlar ännu värre genom att som prostituerad bjuda ut sig först åt Assyrien och sedan åt Babylon. Det skall bli grundligt tillintetgjort, ”och ni kommer sannerligen att inse att jag är den suveräne Herren Jehova”. — 23:49.

20. Vid vad liknas det belägrade Jerusalem, och vilket kraftigt tecken ger Jehova beträffande sin dom över staden?

²⁰ Den slutliga belägringen av Jerusalem inleds (24:1—27). Det är år 609 f.v.t. Samma dag som Babylons kung börjar belägra Jerusalem, den tionde dagen i tionde månaden, tillkännager Jehova för Hesekiel vad som har hänt. Han liknar den muromgivna staden vid en gryta med vid öppning, i vilken dess yppersta invånare utgör köttet. Värm upp den! Koka ur all den orenhet som är förbunden med Jerusalems avskyvärda avgudadyrkan! Samma dag dör Hesekiels hustru, men i lydnad för Jehova sörjer profeten inte. Det är ett tecken på att folket inte skall sörja över Jerusalems ödeläggelse, eftersom den är en dom från Jehova för att de må inse vem han är. Jehova skall sända en undkommen för att ge underrättelse om ödeläggandet av ”det sköna föremålet för deras jubel”, och innan han kommer skall Hesekiel inte tala mera till de landsflyktiga. — 24:25.