2. Vilken konflikt mellan budbärare uppstod på Israels tid?

² Både Jesaja och Hesekiel gjorde anspråk på att vara Jehova Guds budbärare. Var de det? Låt oss se. Jesaja profeterade i Jerusalem från omkring år 778 f.v.t. till någon gång efter år 732 f.v.t. Hesekiel fördes i landsflykt till Babylon år 617 f.v.t. Där profeterade han för sina judiska bröder. Båda profeterna kungjorde oförskräckt att Jerusalem skulle förstöras, men andra profeter sade att Gud inte skulle låta detta ske. Vilka visade sig vara det rätta slaget av budbärare?

5, 6. Hur visade sig Jesaja vara en sann profet, trots alla falska budbärare?

⁵ När det gällde Jesaja, så uppfylldes alla de budskap om Jerusalem som han hade fått från Gud. På sommaren år 607 f.v.t. förstörde babylonierna staden och tog med sig den judiska kvarlevan till Babylon som fångar. (2 Krönikeboken 36:15–21; Hesekiel 22:28; Daniel 9:2) Fick dessa olyckor de falska profeterna att upphöra med att bombardera Guds folk med tomt pladder? Nej, dessa lögnaktiga budbärare fortsatte med sitt pladder!

⁶ Och inte nog med det, utan i landsflykt utsattes israeliterna också för Babylons skrytsamma spåmän och astrologer. Men Jehova bevisade att alla dessa falska budbärare var frustrerade dårar som profeterade tvärtemot vad som skulle ske. Med tiden visade han att Hesekiel, i likhet med Jesaja, var hans sanne budbärare. Precis som Jehova hade lovat uppfyllde han alla de ord som han hade talat genom dem: ”Jag omintetgör deras tecken som ägnar sig åt tomt prat, och jag är den som får till och med spåmän att handla som galningar; den som driver visa män tillbaka och den som gör deras kunskap till dårskap; den som låter sin tjänares ord bli verklighet och den som fullständigt verkställer sina egna budbärares rådslut.” — Jesaja 44:25, 26.