Från flaskor till vackra glaspärlor

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I NIGERIA

DU HAR bråttom. Du sträcker dig efter en glasflaska på bordet, men den glider ur ditt grepp, faller i golvet och går sönder. Du suckar, sopar upp glasbitarna och slänger dem i soporna. För din del är händelsen avslutad i och med detta.

Om du bor i Bida i Nigeria, är kanske den trasiga flaskan bara början. Varför? Därför att bland nupefolket som lever där finns det hantverkare som kan göra underbara pärlhalsband av trasiga glasflaskor. Det är ett hantverk som har förts vidare från generation till generation, och det har nästan inte förändrats alls under flera århundraden.

Pärltillverkning i Bida

Arbetsplatsen är en liten rund lerhydda. I mitten av golvet står en ässja. I ässjan lägger hantverkarna träbitar som de antänder. Elden flammar upp kraftigt med hjälp av bälgar som sköts för hand. När mer ved läggs på elden, stiger det upp röda eldsflammor från ässjan. En flaska är upphängd på en stång över ässjan, och snart mjuknar glaset och smälter.

Pärltillverkaren gör en pärla åt gången. Han lägger en smal, spetsig metallstång i elden nära den stång som glasmassan hänger på. När den spetsiga ändan av stången blir rödglödgad, flyttar han den till det hängande klotet av smält glas. Genom att vrida på stången med fingrarna lindar han upp lite glasmassa lagom för en pärla.

Sedan använder han en stor kniv för att jämna till glasmassan och forma den till en pärla. Om han är särskilt skicklig, arbetar han kanske med glas i olika färger och dekorerar varje pärla med ett mönster. Till sist använder han kniven till att försiktigt föra av pärlan från stången ner i en skål med aska där den får svalna. Pärlan är nu färdig. Hålet efter stången används till att trä upp pärlorna på en tråd. Allt som återstår är att tvätta pärlan och sedan trä upp den på en tråd tillsammans med andra pärlor så att det blir ett halsband.

Att lära sig hantverket

Hur lär man sig hantverket att göra glaspärlor? Barnen får börja med att titta på. När de blir tio år, kan de hjälpa till med att samla ihop ved och hugga den.

Nästa steg är att lära sig behärska bälgarna. Bälgarna är dubbla säckar som är gjorda av tyg, var och en med sitt handtag. För att hålla i gång bälgarna måste ”blåsaren” ta ett handtag i vardera handen och snabbt föra dem upp och ner. Han behöver ha både styrka och koordination. Han måste vara stark nog att hålla på med att pumpa bälgarna under hela passet för pärltillverkningen, och ett sådant pass kan vara i timmar!

Han måste också vara tillräckligt koordinerad i rörelserna för att hålla en snabb, konstant rytm och pumpa bälgarna med exakt rätt hastighet. Om han pumpar för långsamt, ger inte elden tillräckligt med värme för att glaset skall bli mjukt nog att kunna bearbetas. Om han pumpar för fort, kan det bli för hett, och det smälta glaset kan då falla av från stången ner i elden.

Det är normalt att en lärling hos en pärltillverkare får sköta bälgarna under fem år. Till slut lär han sig hur man formar pärlor. En del av utmaningen i detta arbete är att lära sig att uthärda hettan från ugnen — tillsammans med solens tropiska hetta kan den vara en prövning.

Han lär sig efter hand. Efter att ha hjälpt en erfaren pärltillverkare med stängerna får lärlingen lära sig att forma små, enkla pärlor. Med tiden lär han sig att göra större pärlor och pärlor smyckade med ett överdraget mönster av glas i annan färg. Erfarna pärltillverkare får arbetet att se så enkelt ut, men det tar tid att få den skicklighet som krävs för att göra en serie av pärlor, en pärla i taget — alla lika i storlek, form och mönster.

Pärltillverkning är ett trevligt hantverk. Pärltillverkarnas glädje är att se människor över hela landet som är smyckade med deras färggranna pärlor — små pärlor som bärs av barn, utsökta konstnärliga pärlor som bärs av kvinnor och tunga ceremoniella pärlor som bärs av män. Det är också glädje vid fester när människor samlas runt arbetsplatsen för att sjunga och dansa till bälgens rytm.

I boken History of West Africa sägs det: ”Nupefolkets konstnärliga produkter i ... glas ... är fortfarande bland de bästa i Afrika.” Andra håller med. En kristen missionär sade: ”Vi köpte pärlor från Bida och från andra platser för att ge till vänner och till familjen när vi åkte på semester. När vi kom till USA, föredrog våra vänner varje gång pärlorna från Bida!”

[Bild på sidan 26]

Smältning av glas i en ässja