staket eller försvarsverk kring bosättningar, eller också kunde de var för sig användas som tortyrredskap, på vilka svåra lagöverträdare hängdes upp offentligt för att dö (eller, om de redan hade dött, för att deras kroppar skulle bli grundligt vanärade).”

Det är sant att romarna använde ett avrättningsredskap som på latin kallades crux. Och när bibeln blev översatt till latin, blev detta ord crux använt som en översättning av stau·rosʹ. Eftersom det latinska ordet crux och det svenska ordet kors är likartade, har många felaktigt tagit för givet att ett crux nödvändigtvis var en påle med en tvärslå. Men i The Imperial Bible-Dictionary sägs det: ”Även bland romarna tycks crux (varifrån vårt kors härleder sig) ursprungligen ha varit en upprättstående påle, och denna förblev alltid den viktigaste delen.”

I boken The Non-Christian Cross heter det vidare: ”Det finns inte en enda mening i någon av de många skrifter, som utgör Nya testamentet, som i den ursprungliga grekiska texten innehåller ens några indirekta bevis för att den stauros som användes i Jesu fall var något annat än en vanlig stauros [påle eller stolpe]; och än mindre några bevis för att den inte bestod av ett enda trästycke, utan av två stycken som var hopspikade till ett kors.” Kristus kunde mycket väl ha blivit upphängd på ett slags crux (stau·rosʹ) som är känt som crux simplex. Det var så en sådan påle avbildades av den romersk-katolske forskaren Justus Lipsius på 1500-talet.

Hur förhåller det sig med det andra grekiska ordet, xyʹlon? Det användes i den grekiska Septuagintaöversättningen av bibeln i Esra 6:11. I den svenska bibelöversättningen lyder denna vers: ”Och härmed ger jag befallning, att om någon överträder denna förordning, så skall en bjälke brytas loss ur hans hus, och på den skall man hänga upp och fästa honom, och hans hus skall göras till en plats för orenlighet, därför att han har gjort så.” Det är tydligt att det var en ensam bjälke det gällde här.

Flera översättare av de kristna grekiska skrifterna (Nya testamentet) översätter därför Petrus’ ord i Apostlagärningarna 5:30 till att lyda: ”Våra förfäders Gud har uppväckt Jesus, som ni tog livet av, i det ni hängde honom på en påle [eller ”trä”, enligt 1917, Åkeson, 1883, Hedegård och Melin].” Du kanske också önskar kontrollera hur översättningen av xyʹlon lyder i din bibel i: Apostlagärningarna 10:39; 13:29; Galaterna 3:13 och 1 Petrus 2:24.

Vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser

Även sedan en del har begrundat sådana vittnesbörd om att Kristus verkligen dog på en påle, ser de kanske fortfarande inte något orätt i att bära ett kors. Det är bara ett smycke, säger de kanske.

Kom dock ihåg hur korset har blivit använt ner genom historien — som ett föremål för hednisk gudsdyrkan och av vidskeplig vördnad. Skulle det vara i överensstämmelse med aposteln Paulus’ råd i 1 Korintierna 10:14 att bära ett kors: ”Därför, mina älskade, fly från avgudadyrkan”?

Hur förhåller det sig med de sanna kristna i våra dagar? De behöver också vara medvetna om behovet av att vara på ”vakt mot avgudarna”, som bibeln tillråder. (1 Johannes 5:21) De finner därför inte korset vara något lämpligt smycke. De påminner sig Paulus’ uttalande: ”Förbannad är var och en som är upphängd på en påle”, och därför föredrar de att tänka på Kristus som en förhärligad på tronen insatt kung! — Galaterna 3:13; Uppenbarelseboken 6:2.

Fastän dessa kristna inte bär kors, uppskattar de djupt det förhållandet att Kristus dog för dem. De vet att Kristi offer är en underbar demonstration av ”Guds kraft” och eviga kärlek. (1 Korintierna 1:18; Johannes 3:16) Men de behöver inte något sådant materiellt föremål som ett kors för att hjälpa dem att tillbe denne kärlekens Gud. För de vandrar, som Paulus uppmuntrade dem, efter vad de tror, inte efter vad de ser. — 2 Korintierna 5:7.

Fanns det kristna korset före Konstantin?

”KORSETS tecken har varit en mycket gammal symbol, som har funnits i nästan varje känd kultur. Antropologerna har inte riktigt kunnat få grepp om dess betydelse, även om dess förekomst i begravningskonsten mycket väl skulle kunna peka på ett försvar mot det onda. Å andra sidan måste Egyptens ryktbara crux ansata, som avbildas som kommande från munnen, syfta på livet eller andedräkten. Det universella bruket av korsets tecken gör bristen på kors i lämningarna efter de första kristna mer slående, särskilt någon specifik hänvisning till händelsen på Golgata. De flesta forskare är nu överens om att man inte kan finna korset, som en konstnärlig syftning på passionshändelsen, före Konstantins tid.” — Professor Graydon F. Snyder: Ante Pacem—Archaeological Evidence of Church Life Before Constantine (1985), sidan 27.