Guds namn uttalades i Israel
I MÅNGA hundra år har den traditionella judendomen strängt förbjudit sina anhängare att uttala Guds namn, Jehova. Enligt Mishna har den som uttalar Guds namn ”ingen del i den kommande världen”. — Sanhedrin 10:1.a
Den 30 januari 1995 uttalade sefardernas tidigare överrabbin i Israel avsiktligt Guds namn. Han gjorde det när han reciterade en tiqqun, en kabbalistisk bön. Denna bön frambärs för att Gud skall återställa harmonin i universum, som man menar har störts av onda makter. I tidningen Yedioth Aharonoth för 6 februari 1995 hette det: ”Denna liturgi är av sådan oerhörd kraft att formuleringen endast förekommer i ett speciellt häfte som inte säljs till allmänheten.” Att man anropar Guds namn i det här sammanhanget antas ge särskild kraft åt den här bönen.
Det är värt att lägga märke till att Bibeln uppmanar Guds tjänare att använda Guds namn, Jehova. (2 Moseboken 3:15; Ordspråken 18:10; Jesaja 12:4; Sefanja 3:9) Det här namnet förekommer närmare 7.000 gånger i Bibelns hebreiska grundtext. Men Bibeln varnar oss för att missbruka Guds namn. I det tredje av de tio buden sägs det: ”Du skall inte ta upp Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt, ty Jehova kommer inte att lämna den ostraffad som tar upp hans namn på ett ovärdigt sätt.” (2 Moseboken 20:7) Hur skulle Guds namn kunna tas upp på ett ovärdigt sätt? I en kommentar av Jewish Publication Society påpekas det att det hebreiska uttryck som översatts med ”på ett ovärdigt sätt” kan inbegripa inte bara ett ”tanklöst användande” av Guds namn, utan också ”recitation av en obefogad välsignelse”.
Hur bör vi då se på den kabbalistiska tiqqun-bönen om återställelse? Vad är dess ursprung? På 1100- och 1200-talen började en mystisk form av judendom, den så kallade kabbalan, vinna popularitet. På 1500-talet införde en rabbin vid namn Isak Luria ”tiqqunim” i den kabbalistiska liturgin. Guds namn användes som en mystisk trollformel med speciell kraft, och den blev en del av den kabbalistiska ritualen. Anser du att det här är ett lämpligt sätt att använda Guds namn på? — 5 Moseboken 18:10–12.
Hur du än svarar på den frågan håller du säkert med om att detta att Guds namn uttalades offentligt i våra dagars Israel var något högst ovanligt. Ändå förutsade Gud: ”På den dagen kommer ni sannerligen att säga: ’Tacka Jehova! Anropa hans namn. Gör hans gärningar kända bland folken. Omnämn att hans namn är upphöjt. Lovprisa Jehova med melodier, ty han har handlat på ett sätt som överträffar allt. Detta har gjorts känt på hela jorden.’” — Jesaja 12:4, 5.
Lyckligtvis gör Jehovas vittnen i Israel, liksom i över 230 andra länder världen över, sitt yttersta för att hjälpa sina medmänniskor att få exakt kunskap om Jehova. Deras förhoppning är att många fler skall komma att förstå och uppskatta innebörden i sådana bibelställen som Psalm 91:14: ”Eftersom det är vid mig [Jehova] han har fäst sin tillgivenhet, kommer jag också att föra honom i säkerhet. Jag kommer att beskydda honom, eftersom han har lärt känna mitt namn.”
[Fotnoter]
a Mishna är en samling kommentarer som utgör ett tillägg till den skrivna lagen. Den är grundad på förklaringar av rabbiner som kallades tannaiter (lärare). Den skrevs ner i slutet av 100-talet och början av 200-talet v.t.
[Bild på sidan 28]
Här i Negev kungör Guds folk Jehovas namn och hans ord
[Bild på sidan 29]
En affisch på vilken man kan se Guds namn