15. Vad trodde uppriktiga bibelforskare strax före Herrens dag att de köttsliga judarna skulle få åtnjuta efter slutet på hedningarnas tider?

¹⁵ Men är då inte det köttsliga Israel i vår tid på något sätt förtjänt av särskild ynnest? Under perioden strax före Herrens dag, när uppriktiga bibelforskare återupptäckte många av Guds ords grundläggande sanningar, trodde man att judarna i och med slutet på hedningarnas tider återigen skulle få åtnjuta en privilegierad ställning inför Gud. Därför tillämpade C. T. Russell i sin bok Tiden är nära (band 2 av Studier i Skriften), som utgavs år 1889 på engelska, Jeremia 31:29–34 på de köttsliga judarna, och han skrev: ”Världen är vittne till det faktum, att Israels straff under hedningarnas välde oafbrutet fortfarit alltsedan år [607] f.K., och att det ännu fortfar, och det finnes ingen orsak att förvänta deras reorganisation tidigare än år 1914 e.K., gränsen för deras ’sju tider’ – 2.520 år.” Det föreföll som om judarna då skulle få uppleva en nationell återställelse, och utsikterna till detta tycktes ljusna år 1917, då Balfourdeklarationen utlovade brittiskt stöd för att göra Palestina till ett nationellt hem för judarna.

16. Vilka ansträngningar gjordes av Jehovas vittnen att nå de köttsliga judarna med det kristna budskapet, och vad blev resultatet?

¹⁶ Efter första världskriget blev Palestina ett av Storbritannien förvaltat mandat, och därigenom öppnades vägen för många judar att kunna återvända till det landet. År 1948 bildades den politiska staten Israel. Var inte det ett tecken på att judarna skulle komma att få gudomliga välsignelser? I många år trodde Jehovas vittnen att det var så. Därför publicerade de år 1925 en 128-sidig bok, Comfort for the Jews (Tröst för judarna). År 1929 (på svenska år 1932) gav de ut en tilltalande 360-sidig bok med titeln Liv, som var avsedd att vädja till judarna och som också behandlade bibelboken Job. Man gjorde stora ansträngningar, i synnerhet i New York, för att nå judarna med detta messianska budskap. Glädjande nog var det några som gav gensvar, men i det stora hela avvisade judarna, i likhet med deras förfäder i det första århundradet, bevisen för Messias’ närvaro.

17, 18. Vad kom Guds slavar på jorden att förstå när det gäller det nya förbundet och bibelns återställelseprofetior?

¹⁷ Det var tydligt att judarna, som folk och som nation, inte var det Israel som beskrivs i Uppenbarelseboken 7:4–8 eller i andra bibliska profetior som har med Herrens dag att göra. Judarna fortsatte, i enlighet med sin tradition, att undvika bruket av Guds namn. (Matteus 15:1–3, 7–9) I boken Jehova, utgiven på engelska av Jehovas vittnen år 1934 (på svenska år 1938), drogs slutsatsen i samband med ett dryftande av Jeremia 31:31–34 ”att det nya förbundet inte har något att göra med Israels naturliga avkomlingar och med människosläktet i allmänhet, utan att det är begränsat till att gälla det andliga Israel”. Bibelns återställelseprofetior syftar varken på de köttsliga judarna eller på det politiska Israel, som är medlem av Förenta nationerna och en del av den värld som Jesus talade om i Johannes 14:19, 30 och 18:36.

”Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, ett hundra fyrtiofyra tusen, försedda med sigill ur varje stam av Israels söner: Ur Juda stam tolv tusen försedda med sigill; ur Rubens stam tolv tusen; ur Gads stam tolv tusen; ur Asers stam tolv tusen; ur Naftalis stam tolv tusen; ur Manasses stam tolv tusen; ur Simeons stam tolv tusen; ur Levi stam tolv tusen; ur Isaskars stam tolv tusen; ur Sebulons stam tolv tusen; ur Josefs stam tolv tusen; ur Benjamins stam tolv tusen försedda med sigill.” – Uppenbarelseboken 7:4–8.

11. a) Varför kan omnämnandet av de 12 stammarna inte syfta på det bokstavliga, köttsliga Israel? b) Varför räknar Uppenbarelseboken upp de 12 stammarna? c) Varför finns det ingen uteslutande kunglig eller prästerlig stam i Guds Israel?

¹¹ Skulle inte det här kunna syfta på det bokstavliga, köttsliga Israel? Nej, för Uppenbarelseboken 7:4–8 skiljer sig från den vanliga stamförteckningen. (4 Moseboken 1:17, 47) Syftet med den här förteckningen är tydligtvis inte att köttsliga judar skall kunna identifiera sin stamtillhörighet, utan avsikten är att visa hur det andliga Israel har en liknande organisatorisk uppbyggnad. Den är väl avvägd. Det kommer att finnas exakt 144.000 medlemmar i denna nya nation – 12.000 från var och en av de 12 stammarna. Ingen av stammarna i Guds Israel är uteslutande kunglig eller prästerlig. Alla i nationen skall regera som kungar, och alla i nationen skall tjäna som präster. – Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 20:4, 6.

12. Varför är det passande att de 24 äldste inför Lammet sjunger orden i Uppenbarelseboken 5:9, 10?

¹² Fastän de köttsliga judarna och de judiska proselyterna var de första som fick möjlighet att bli utvalda till det andliga Israel, var det bara en minoritet av den nationen som gav gensvar. Jehova utvidgade därför inbjudan till att omfatta hedningarna. (Johannes 1:10–13; Apostlagärningarna 2:4, 7–11; Romarna 11:7) Liksom i fallet med efesierna, som tidigare hade varit ”utestängda från Israels samhälle”, kunde nu icke-judar bli försedda med Guds andes sigill och bli en del av församlingen av smorda kristna. (Efesierna 2:11–13; 3:5, 6; Apostlagärningarna 15:14) Det är därför passande att de 24 äldste inför Lammet sjunger: ”Med ditt blod köpte [du] människor åt Gud ur varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett kungarike och präster åt vår Gud, och de skall härska som kungar över jorden.” – Uppenbarelseboken 5:9, 10.

13. Varför var det lämpligt att Jesu halvbror Jakob riktade sitt brev ”till de tolv stammarna som är kringspridda”?

¹³ Den kristna församlingen är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation”. (1 Petrus 2:9) Den ersatte det köttsliga Israel som Guds nation och blev ett nytt Israel som är ”verkligen ’Israel’”. (Romarna 9:6–8; Matteus 21:43)a Av den orsaken var det mycket lämpligt att Jesu halvbror Jakob riktade sitt herdebrev ”till de tolv stammarna som är kringspridda”, det vill säga till den världsvida församlingen av smorda kristna som så småningom skulle komma att uppgå till 144.000. – Jakob 1:1.