Lojal och modig

Varför gick Jonatan till angrepp mot filistéerna? Vi börjar med att se på hans bakgrund. Han var den äldste sonen till kung Saul, Israels förste kung. När Saul blev kung var Jonatan redan vuxen, kanske någonstans i 20-årsåldern. De stod varandra mycket nära, och Saul verkar ofta ha pratat med sin son om sådant han funderade över. På den tiden såg Jonatan upp till sin pappa, som var lång och stilig och en modig krigare. Men han var dessutom något mycket viktigare: en ödmjuk man med stark tro. Jonatan förstod precis varför Jehova hade valt ut Saul till kung. Till och med profeten Samuel hade sagt att ingen i landet kunde mäta sig med Saul. (1 Samuelsboken 9:1, 2, 21; 10:20–24; 20:2)

Jonatan måste ha känt sig hedrad för att han fick strida under sin fars befäl.

Jonatan visste inte att hans far hade svurit en så tanklös ed. Så när han kände sig utmattad efter striden doppade han sin stav i en honungskaka och åt lite honung. Genast fick han tillbaka krafterna. Då berättade en av hans män om matförbudet. Jonatan svarade: ”Min far har skapat stora problem för männen. Se vilken glans mina ögon fick när jag åt lite honung. Tänk om de hade fått äta så mycket de ville av bytet från sina fiender! Då hade filistéerna förlorat ännu fler man.” (1 Samuelsboken 14:25–30) Han hade rätt. Jonatan var lojal mot sin far, men han var inte blind. Han höll inte med om allt som hans far sa och gjorde, och eftersom han var så balanserad vann han andras respekt.

Ett växande mörker

Trots Sauls alla brister stod Jonatan lojalt på hans sida genom åren. Det måste ha varit tungt att se sin far bli så upprorisk och stolt. Det växte ett mörker inom Saul, och det fanns inget Jonatan kunde göra åt det.

Men Jonatan lät sig inte rubbas, utan han höll fast vid Jehova. Han stöttade sin far så gott han kunde, och ibland var han tvungen att vara ganska rak mot honom. Men under den här turbulenta tiden fortsatte han att fokusera på sin Gud och Far, Jehova, som aldrig förändras. (1 Samuelsboken 19:4, 5)