När detta inte längre är möjligt, kan de finna glädje i att vittna informellt för folk de kommer i kontakt med. En syster som drabbades av cancer beslöt att göra en särskild ansträngning för att främja de goda nyheterna, oavsett hur lång tid hon skulle ha kvar att leva. Hennes oförskräckta predikande var en uppmuntran för alla. Hon till och med planerade sin egen begravning så att ett utmärkt vittnesbörd skulle avges för icke troende släktingar, arbetskamrater och grannar. Hennes beklagansvärda omständigheter kom således att leda ”till framåtskridande för de goda nyheterna”, och hennes beslutsamhet att ge uttryck åt tro och tillförsikt gav hennes sista dagar en särskild mening. — Filipperna 1:12—14.

Det är bra om man kan hjälpa sjuka och till åren komna, så att de blir styrkta i andligt avseende. Familjer kan bjuda hem dem, så att de kan vara med en kväll när familjen är tillsammans, eller också kan man då och då ha sitt familjestudium hemma hos någon som inte kan gå ut. En mor tog sina två yngsta barn med hem till en äldre syster, så att de kunde läsa Min bok med bibliska berättelser tillsammans. Den gamla systern blev glad, och barnen fick uppmärksamhet av henne, något som de behövde och uppskattade.

Det finns emellertid tillfällen då en orkeslös person inte bör bli störd alltför mycket, och då kan det vara bäst att bara läsa något stoff högt för dem då och då. Men kom ihåg att om några är alltför fysiskt svaga för att vara med i ett samtal, kanske de ändå behöver en viss andlig samvaro och önskar det. Vi kan be tillsammans med dem, läsa för dem eller berätta erfarenheter, men vi bör vara noga med att inte stanna längre än att de kan klara av det.

Det finns en helig tjänst som de flesta sjuka och till åren komna fortfarande kan utföra: att be för andra. De första lärjungarna fäste stor vikt vid denna tjänst. Vid ett tillfälle fördelade de arbetsbördan i församlingen på ett sådant sätt att apostlarna kunde koncentrera sig på bön. Det nämns om den trogne Epafras att han ”uppbjuder alltid sina krafter för er i sina böner”. (Kolosserna 4:12; Apostlagärningarna 6:4) Sådan bön är mycket viktig och gagnelig. — Lukas 2:36—38; Jakob 5:16.

Jehova kommer ihåg de sjuka och till åren komna och ser till dem i deras olyckas tid. Han förväntar med rätta att också vi tänker igenom vad vi kan göra för att hjälpa och stödja dem. Den omsorg vi visar återspeglar vår beslutsamhet att själva bevara vår ostrafflighet. Och vi blir glada när vi tänker på kung Davids ord: ”Jehova är medveten om de oklanderligas dagar, och deras arvedel, den kommer att bestå ända till obestämd tid.” — Psalm 37:18.

Floden Jordan

JORDAN är den största floden i det utlovade landet och bildar en naturlig gräns mellan östra och västra Palestina. (Josua 22:25) I forna tider började den egentliga Jordan sitt lopp från det att den lämnat Hulebäckenet, ett träskområde och en sjö som nu torrlagts. Området norr om Hulebäckenet kännetecknas av flera vattendrag — källflöden till Jordan. De tre förnämsta källflöden av vilka Jordan bildas är från öster till väster Nahr Banijas (Nachal Hermon), Nahr el-Leddan (Nachal Dan) och Nahr el-Chasbani (Nachal Senir). Jarmuk och Jabbok är Jordans förnämsta tillflöden från öster. I våra dagar är Jordan en ganska gyttjig flod.

Sedan Jordan bildats vid Hulebäckenet, flyter den ganska lugnt i omkring 3 kilometer, men forsar sedan genom basaltklyftor på sin väg till Galileens hav. Från södra änden av Galileens hav slingrar sig Jordan ner till Döda havet 320 kilometer, trots att sträckan fågelvägen är bara omkring 105 kilometer.

På en sträcka av 16 kilometer mellan Hulebäckenet och Galileens hav faller Jordan 270 meter. När floden fortsätter sitt lopp från Galileens hav till Döda havet, bildar den 27 skummande forsar och sjunker ytterligare 180 meter.

Nedanför Galileens hav flyter Jordan genom en dal som är 6—13 kilometer bred. Men vid Jeriko är denna dal omkring 22 kilometer bred. I dalens nedre nivå (El-Zor), som är 0,5—3 kilometer bred, vrider och ringlar sig Jordan fram genom täta snår av törnen och tistlar, vinrankor och buskar, oleandrar, tamarisker, pilträd och popplar. I forna tider strövade lejon omkring i ”de stolta snåren längs Jordan”. (Jeremia 49:19; 50:44; Sakarja 11:3) Vargar och schakaler kan man fortfarande finna där. Somrarna är extremt heta och fuktiga i denna djungel, med temperaturer som stiger till gott och väl 38 grader. Och på våren, när snön smälter på Hermon, översvämmar Jordan El-Zor.

Dalens övre nivå (El-Ghor) ligger så mycket som 46 meter över Jordandjungeln och är skild från den genom kala och eroderade grå märgelkullar. Den del av El-Ghor som sträcker sig 40 kilometer söder om Galileens hav inrymmer odlad mark och betesmarker. Frånsett detta är det mesta av El-Ghor uppodlad mark. Men på Abrahams och Lots tid, före tillintetgörandet av Sodom och Gomorra, var tydligen mycket mer av den produktiv, särskilt i närheten av Döda havet. — 1 Moseboken 13:10, 11.

Jordans grunda vatten och dess talrika forsar och strömvirvlar gör att det inte går att färdas med båt på den. Enligt vad som uppgetts finns det åtminstone 60 ställen där det är möjligt att vada över floden, när det inte är högvatten. I forna tider var behärskandet av flodens vadställen militärt fördelaktigt, eftersom de var de förnämsta möjligheterna att ta sig över Jordan. — Domarna 3:28; 12:5, 6.

Den del av Jordan som ligger nedanför Galileens hav har vanligtvis ett djup av 1—3 meter och är ungefär 27—30 meter bred. Men på våren svämmar Jordan över sina bräddar och är då mycket bredare och djupare. (Josua 3:15) Vid högvatten skulle det inte ha varit tryggt för den israelitiska nationen av män, kvinnor och barn att gå över Jordan, särskilt inte nära Jeriko. Strömmarna där är så strida att badande på senare tid faktiskt svepts med. Men Jehova dämde mirakulöst upp Jordan och gjorde det möjligt för israeliterna att gå över på torr mark. (Josua 3:14—17) Hundratals år senare inträffade en gång ett liknande underverk för Elia, när Elisa var i sällskap med honom, och en gång för Elisa ensam. — 2 Kungaboken 2:7, 8, 13, 14.

Jordan figurerar också i samband med det mirakulösa botandet av Naaman. Hjälpt till rätt syn på saken av sin tjänare badade Naaman, som betraktade Damaskus’ floder som bättre än alla Israels vatten, lydigt sju gånger i Jordan. Efter sjunde gången var han fullständigt botad från sin spetälska. — 2 Kungaboken 5:10—14.

Under det första århundradet v.t. döpte Johannes döparen många sinnesändrande judar i Jordans vatten. Han hade också privilegiet att döpa Jesus, Guds fullkomlige Son, där. — Matteus 3:1, 5, 6, 13—17.