Rashi — en inflytelserik bibelkommentator

VILKEN var en av de första böcker som trycktes på hebreiska? En kommentar till Pentateuken (de fem Moseböckerna). Den gavs ut 1475 i Reggio di Calabria i Italien. Vem var författaren? En man som är känd som Rashi.

Varför skulle ett kommentarverk tillmätas en sådan speciell betydelse? I sin bok Rashi—The Man and His World skriver Esra Shereshevsky att Rashis kommentar ”blev en grundläggande text i de judiska hemmen och i de religiösa lärohusen. Inget annat judiskt litterärt verk har någonsin rönt sådan aktning. ... Man känner till mer än 200 kompletterande kommentarer som direkt behandlar Rashis kommentar till Pentateuken.”

Är det endast judar som har påverkats av det Rashi skrivit? Fastän inte många känner till det, har Rashis kommentar till de hebreiska skrifterna haft inflytande på bibelöversättningar i århundraden. Men vem var Rashi, och hur kom han att få ett sådant inflytande?

Vem var Rashi?

Rashi föddes 1040 i Troyes i Frankrike.a I sin ungdom studerade han för några av de mest framstående judiska lärde i Europa — vid de judiska religiösa akademierna i Worms och Mainz i Rhenlandet. Vid ungefär 25 års ålder blev han på grund av personliga omständigheter tvungen att återvända till Troyes. Redan erkänd för sina framstående kunskaper blev han snart den lokala judiska kolonins religiöse ledare och bildade en egen religiös akademi. Med tiden kom detta nya judiska lärdomscentrum till och med att få en mer inflytelserik ställning än akademierna i Tyskland där Rashi hade studerat.

Vid den tiden åtnjöt judarna i Frankrike relativ frid och harmoni i relationerna med sina grannar som bekände sig till kristendomen, och det gav Rashi större frihet att bedriva sin vetenskapliga verksamhet. Men han var ändå inte någon otillgänglig vetenskapsman. Trots sin ställning som lärare och ledare för akademin försörjde han sig på att framställa vin. Genom denna kunskap i ett vanligt yrke kom han i närmare kontakt med det vanliga folket bland judarna och kunde förstå och sätta sig in i deras situation. Troyes låg också geografiskt sett bra till för att bidra till att vidga Rashis kunskap. Staden, som låg vid flera stora handelsvägar, var ett kosmopolitiskt centrum, och det gjorde att Rashi kunde bli väl förtrogen med många länders seder och bruk.

Varför fanns det behov av en kommentar?

Judarna var kända som bokens folk. Men ”boken” — Bibeln — var skriven på hebreiska, och ”folket” talade numera arabiska, franska, spanska, tyska och en mängd andra språk. Även om de flesta judar fortfarande fick lära sig hebreiska som barn, var det många bibliska uttryck som de inte riktigt förstod. Dessutom hade det inom den rabbinska judendomen under flera hundra år rått starka strömningar som ledde folk bort från att studera den bokstavliga innebörden i bibeltexten. Det fanns ett överflöd av allegorier och legender som byggde på ord och verser i Bibeln. Många sådana kommentarer och berättelser samlades i omfattande skrifter, som tillsammans kallades midrash.b

Rashis dotterson, Rabbi Samuel ben Meir (Rashbam), var också bibelkännare. I sin kommentar till 1 Moseboken 37:2 sade han att ”de gamla kommentatorerna [före Rashi] ... gärna höll predikningar (derashot), vilket de betraktade som sin viktigaste uppgift, [men] de brukade inte fördjupa sig i den bokstavliga innebörden i bibeltexten”. Doktor A. Cohen (huvudredaktör för boken Soncino Books of the Bible) skriver i en kommentar till denna utveckling: ”Det är sant att rabbinerna ställde upp en regel om att inte tillåta någon uttolkning som var oförenlig med peshat, dvs. textens uppenbara betydelse; men i praktiken brydde de sig inte mycket om denna regel.” I en sådan religiös miljö kände sig den vanlige juden osäker i sitt studium av den bibliska texten och kände ett behov av något förklarande hjälpmedel.

Rashis mål och metoder

Rashis livslånga mål var att göra de hebreiska skrifternas text förståelig för alla judar. För att uppnå sitt mål började han samla anteckningar och kommentarer till ord och verser som han ansåg kunde utgöra svårigheter för läsaren. Rashis kommentarer nämner hans lärares förklaringar och bygger på hans egna vittomfattande kunskaper inom hela skalan av den rabbinska litteraturen. Han utnyttjade alla tillgängliga källor i sin språkliga forskning. Han uppmärksammade hur masoreternas system med punkter och streck påverkade förståelsen av texten. För att klargöra innebörden i ett ord hänvisar hans kommentar ofta till den arameiska översättningen av Pentateuken (Onkelos targum). Rashi visade prov på flexibilitet och fyndighet, när han prövade tidigare outforskade möjligheter att förklara prepositioner, konjunktioner, innebörden i verb och andra aspekter på grammatik och syntax. Sådana kommentarer utgjorde ett värdefullt bidrag till hjälp att förstå det hebreiska språkets syntax och grammatik.

I kontrast till den dominerande inriktningen inom den rabbinska judendomen strävade Rashi hela tiden efter att framhäva den enkla, bokstavliga innebörden i en text. Men den omfattande midrashiska litteraturen, som var så välkänd bland judarna, kunde inte lämnas utan avseende. Ett av de mest slående inslagen i Rashis kommentar är hans sätt att hänvisa till just de midrashiska skrifter som ofta hade fördunklat den bokstavliga betydelsen av bibeltexten.

I sin kommentar till 1 Moseboken 3:8 förklarar Rashi: ”Det finns många haggadiskac midrashim, vilka våra visa män redan har sammanställt på ett lämpligt sätt i Bereshit Rabbah och andra midhrashiska antologier. Jag, däremot, inriktar mig uteslutande på den direkta betydelsen (peshat) av en vers och de haggadot som förklarar Skriftens berättelse i sitt sammanhang.” Genom att välja ut och sammanställa endast de midrashim som enligt hans åsikt var till hjälp att klargöra betydelsen eller sammanhanget av en vers redigerade Rashi bort, eller utelämnade, sådana midrashim som orsakade motsägelser och förvirring. Till följd av denna redigering kom senare generationer av judar att vara mest bekanta med de delar av midrash som Rashi hade valt ut.

Samtidigt som Rashi var generös med att ge erkännande till sina lärare, tvekade han inte att uttrycka en avvikande åsikt när han ansåg att deras förklaringar motsade den uppenbara tankegången i en text. Vid tillfällen då han inte förstod ett visst avsnitt eller om han kom fram till att han tidigare hade gett en felaktig förklaring till det, var han villig att erkänna det och omnämnde till och med sådana tillfällen då hans elever hade varit till hjälp att korrigera hans förståelse.

Påverkad av sin tid

Rashi följde mycket väl med sin tid. En författare sammanfattade det så här: ”[Rashis] stora bidrag till det judiska livet var hans omtolkningar av alla relevanta passager till folkspråket, på så klart och tydligt språk, med sådan värme och människokärlek, med sådan sällsynt skicklighet och lärdom, att hans kommentarer kom att vördas som skrifter, och att älskas som litteratur. Rashi skrev hebreiska som om det vore franska, med humor och elegans. Närhelst han saknade ett hebreiskt ord, använde han i stället ett franskt ord, stavat med hebreiska bokstäver.” Dessa translittererade franska uttryck — Rashi använde mer än 3.500 sådana — har visat sig vara en värdefull källa vid vetenskapliga studier av det fornfranska språket och dess uttal.

Medan det i början av Rashis liv hade rått en relativt lugn atmosfär i samhället, fick han på äldre dagar bevittna hur spänningarna mellan judar och till bekännelsen kristna ökade. År 1096 kom det första korståget och skövlade de judiska kolonierna i Rhenlandet, där Rashi hade studerat. Tusentals judar slaktades. Det verkar som om nyheterna om dessa massakrer blev ett hårt slag mot Rashis hälsa (som stadigt försämrades tills han dog 1105). Från och med den tiden märks en markant förändring i hans bibelkommentarer. Ett tydligt exempel gäller kapitel 53 i Jesajas bok, där det talas om Jehovas lidande tjänare. Tidigare hade Rashi tillämpat detta avsnitt på Messias, så som det också tillämpas i Talmud. Men det förefaller som om han efter korstågen trodde att dessa verser var tillämpliga på det judiska folket, vilket hade fått lida orättvist. Detta visade sig bli en vändpunkt i den judiska tolkningen av denna text.d Således fick kristenhetens okristna uppförande många, däribland judar, att vända sig bort från sanningen om Jesus. — Matteus 7:16–20; 2 Petrus 2:1, 2.

På vilket sätt hade han inflytande på bibelöversättandet?

Rashis inflytande spred sig snart även utanför judendomen. En fransk bibelkommentator, franciskanmunken Nicolaus från Lyra (1270–1349), hänvisade så ofta till ”Rabbi Salomos [Rashis]” uppfattningar att han kallades ”Salomos apa”. Många andra bibelkommentatorer och översättare blev i sin tur influerade av Nicolaus från Lyra, däribland föregångarna till översättarna av den engelska King James Version och även reformatorn Martin Luther, som revolutionerade bibelöversättningsarbetet i Tyskland. Luther stödde sig så kraftigt på Lyra att en ramsa gick: ”Om Lyra inte hade spelat på sin lyra, hade Luther inte dansat.”

Rashi var starkt påverkad av rabbinskt tänkande som inte är i överensstämmelse med den kristna sanningen. Men genom hans djupa insikt i den bibliska hebreiskans uttryck, syntax och grammatik, tillsammans med hans ständiga strävan att urskilja den klara och ordagranna betydelsen av texten, utgör hans verk likväl en viktig källa till textjämförelser för dem som forskar i och översätter Bibeln.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 26]

Text: Per gentile concessione del Ministero dei Beni Culturali e Ambientali