Dessutom hade det inom den rabbinska judendomen under flera hundra år rått starka strömningar som ledde folk bort från att studera den bokstavliga innebörden i bibeltexten. Det fanns ett överflöd av allegorier och legender som byggde på ord och verser i Bibeln. Många sådana kommentarer och berättelser samlades i omfattande skrifter, som tillsammans kallades midrash.b

Men den omfattande midrashiska litteraturen, som var så välkänd bland judarna, kunde inte lämnas utan avseende. Ett av de mest slående inslagen i Rashis kommentar är hans sätt att hänvisa till just de midrashiska skrifter som ofta hade fördunklat den bokstavliga betydelsen av bibeltexten.

I sin kommentar till 1 Moseboken 3:8 förklarar Rashi: ”Det finns många haggadiskac midrashim, vilka våra visa män redan har sammanställt på ett lämpligt sätt i Bereshit Rabbah och andra midhrashiska antologier. Jag, däremot, inriktar mig uteslutande på den direkta betydelsen (peshat) av en vers och de haggadot som förklarar Skriftens berättelse i sitt sammanhang.” Genom att välja ut och sammanställa endast de midrashim som enligt hans åsikt var till hjälp att klargöra betydelsen eller sammanhanget av en vers redigerade Rashi bort, eller utelämnade, sådana midrashim som orsakade motsägelser och förvirring. Till följd av denna redigering kom senare generationer av judar att vara mest bekanta med de delar av midrash som Rashi hade valt ut.