Guds norm för rättvisa kräver en utjämning, ”själ för själ”. (2 Moseboken 21:23) Ett liv måste därför offras som betalning för det liv som hade förlorats. Inte vilken människas liv som helst skulle vara tillräckligt. I Psalm 49:7, 8 sägs det om ofullkomliga människor: ”Inte en av dem kan på något sätt friköpa ens en broder eller ge Gud en lösen för honom, (och priset för friköpandet av deras själ är så dyrt att det har upphört till obestämd tid).” Är situationen då hopplös? Verkligen inte.

11. a) Vad betecknar ordet ”lösen” i hebreiskan? b) Endast vem kunde friköpa människorna, och varför det?

¹¹ I hebreiskan betecknar ordet ”lösen” den summa som betalas för att friköpa en fånge, och det anger också likvärdighet, motsvarighet. Endast en människa som hade ett fullkomligt mänskligt liv skulle kunna offra motsvarigheten till det som Adam förlorade. Den enda fullkomliga människa som fötts på jorden efter Adam var Jesus Kristus. Bibeln kallar därför Jesus ”den siste Adam” och försäkrar oss att Kristus ”gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”. (1 Korinthierna 15:45; 1 Timoteus 2:5, 6) Adam gav döden i arv åt sina barn, men det arv Jesus ger är evigt liv. Första Korinthierna 15:22 förklarar: ”Alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i Kristus.” Det är därför mycket lämpligt att Jesus kallas ”Evig Fader”. — Jesaja 9:6, 7.

Jesu död lär oss också att Jehova är en Gud som är fullkomligt rättvis. (5 Moseboken 32:4) Somliga kanske undrar varför Gud inte frångick sina principer om rättvisa, de principer som kräver att själ skall ges för själ, och bortsåg från att Adams syndfulla kurs krävde en gottgörelse. Skälet är att Jehova alltid håller fast vid sina lagar och tillämpar dem, även om det sker till stor kostnad för honom själv.