Det finns gott om orättvisor i världen, och många skyller det på Gud. Men i Bibeln står det något väldigt uppmuntrande: ”Jehova älskar rättvisa.” (Psalm 37:28) I den här delen ska vi se bevis på det och se varför det ger oss hopp.

1, 2. a) Vilka orättvisor fick Josef uppleva? b) Hur rättade Jehova till orättvisorna?

VILKEN orättvisa! Utan att ha begått något brott hade denne stilige unge man hamnat i fängelse, falskt anklagad för våldtäktsförsök. Men det här var inte första gången han blev orättvist behandlad. Personen vi pratar om är Josef. Flera år tidigare, när han bara var 17, hade han varit nära att bli mördad av sina bröder. Men i stället hade han blivit såld till slavhandlare och förts till ett främmande land. Och där hade hans herres hustru gjort sexuella närmanden. Josef hade avvisat henne, och hon hade blivit så kränkt att hon hade anklagat honom för våldtäktsförsök. Så nu satt han falskt anklagad i fängelse. Josef verkade tyvärr inte ha någon som kunde föra hans talan.

² Men Jehova ”älskar rättfärdighet och rättvisa”, och han hade sett allt. (Psalm 33:5) Han ingrep för att rätta till orättvisorna och ledde händelseutvecklingen så att Josef till slut blev frisläppt från fängelset. Josef fick till och med en mycket ansvarsfull och prestigefull ställning. (1 Moseboken 40:15; 41:41–43; Psalm 105:17, 18) Han fick upprättelse, och han använde sin ställning till att rädda Guds folk. (1 Moseboken 45:5–8)

3. Varför är det inte så konstigt att vi alla vill bli rättvist behandlade?

³ En sådan berättelse berör oss verkligen, eller hur? Vem av oss har inte bevittnat orättvisor eller blivit utsatt för dem? Vi vill alla bli rättvist och opartiskt behandlade. Och det är inte så konstigt, för Jehova har skapat oss så att vi ska återspegla hans personlighet, och rättvisa är en av hans viktigaste egenskaper. (1 Moseboken 1:27) Om vi ska kunna lära känna Jehova väl måste vi förstå hans känsla för rättvisa. Det kan få oss att uppskatta hans sätt att hantera saker ännu mer och dra oss närmare honom.

Vad är rättvisa?

4. Hur ser många på rättvisa?

⁴ För många människor är rättvisa ofta inte något annat än en opartisk tillämpning av lagar och bestämmelser. I boken Right and Reason—Ethics in Theory and Practice sägs det att ”rättvisan är förbunden med lag, förpliktelse, rättigheter och skyldigheter och mäter ut sin dom opartiskt, efter förtjänst”. Men Jehovas rättvisa inbegriper mer än att bara tillämpa lagar på grund av pliktkänsla.

5, 6. a) Vad betyder de ord i grundtexten som återges med ”rättvisa”? b) Vad innebär det att Gud är rättvis?

⁵ Vi kan bättre förstå Jehovas rättvisa genom att se på de ord i Bibelns grundtext som återges med rättvisa. I de hebreiska skrifterna är det i huvudsak tre ord som används. Det ord som oftast återges med ”rättvisa” kan också återges med ”det som är rätt”. (1 Moseboken 18:25) De andra två orden återges vanligtvis med ”rättfärdighet”. Det ord som återges med ”rättfärdighet” i de kristna grekiska skrifterna definieras som ”egenskapen att vara rättfärdig eller rättvis”. Det finns alltså ett nära samband mellan rättfärdighet och rättvisa. (Amos 5:24)

⁶ När Bibeln säger att Gud är rättvis betyder det alltså att han gör det som är rätt och riktigt och att han gör det konsekvent, utan att vara partisk. (Romarna 2:11) Det går inte ens att föreställa sig att han skulle handla annorlunda. Den trogne Elihu förklarade: ”Det är otänkbart att den sanne Guden skulle göra något ondskefullt, att den Allsmäktige skulle göra något orätt!” (Job 34:10) Ja, det är omöjligt för Jehova att ”göra något orätt”. Varför är det så? Det finns två viktiga skäl.

7, 8. a) Varför kan inte Jehova göra något orätt? b) Vad är det som får Jehova att handla rättfärdigt eller rättvist?

⁷ För det första är Jehova helig. Som vi såg i kapitel 3 är Jehova alltigenom ren och rättfärdig. Han kan därför inte göra något som är orätt. Tänk på vad det innebär. Jehovas helighet är en garanti för att han aldrig kommer att behandla oss illa. Och det var Jesus övertygad om. Kvällen innan han dog bad han: ”Helige Far, vaka över dem [lärjungarna] för ditt namns skull.” (Johannes 17:11) ”Helige Far” är en tilltalsform som i Bibeln används endast om Jehova. Det är inte konstigt, eftersom ingen vanlig pappa kan vara lika helig som Jehova. Jehova är absolut ren och helt skild från allt som är syndigt, och Jesus var fullständigt övertygad om att hans lärjungar skulle vara trygga i Jehovas händer. (Matteus 23:9)

⁸ För det andra är osjälvisk kärlek en del av Guds natur. En sådan kärlek får honom att handla rättfärdigt eller rättvist mot andra. Många människor är giriga och själviska, och det leder till att de behandlar andra orättvist. Men Bibeln ger oss följande försäkran om kärlekens Gud: ”Jehova är rättfärdig, han älskar rättfärdighet.” (Psalm 11:7) Han säger om sig själv: ”Jag, Jehova, älskar rättvisa.” (Jesaja 61:8) Är det inte skönt att veta att vår Gud älskar att göra det som är rätt? (Jeremia 9:24)

Barmhärtighet och Jehovas fullkomliga rättvisa

9–11. a) Vilket samband finns det mellan Jehovas rättvisa och hans barmhärtighet? b) Hur visar Jehova att han är både rättvis och barmhärtig?

⁹ Jehovas rättvisa är fullkomlig och utan brist, precis som alla hans andra egenskaper. Mose lovprisade Jehova med orden: ”Klippan, fullkomligt är allt han gör, för hans vägar är alltid de rätta. Han är en trofast Gud som aldrig är orättvis. Rättfärdig och rättvis är han.” (5 Moseboken 32:3, 4) Jehovas rättvisa är i fullkomlig balans – han är aldrig för slapp och aldrig för sträng.

¹⁰ Det finns ett nära samband mellan Jehovas rättvisa och hans barmhärtighet. Psalm 116:5 lyder: ”Jehova är medkännande och rättfärdig [”rättvis”, The New American Bible], vår Gud är barmhärtig.” Ja, Jehova är både rättvis och barmhärtig. Det ligger ingen motsättning i detta. Han är inte barmhärtig för att mildra sin rättvisa, som om hans rättvisa annars skulle vara för sträng. Han är ofta barmhärtig och rättvis samtidigt. Vi ska se på ett exempel.

¹¹ Alla människor har ärvt synden och förtjänar därför syndens straff, döden. (Romarna 5:12) Men Jehova blir inte glad när syndare dör. Han är ”en Gud som villigt förlåter, som är medkännande och barmhärtig”. (Nehemja 9:17) Men eftersom han är helig kan han inte bara låta synder passera. Så vad var han tvungen att göra för att kunna visa barmhärtighet mot människor som har ärvt synd? Svaret finner vi i en av de dyrbaraste sanningarna i Guds ord: Jehovas anordning att rädda mänskligheten genom en lösen. I kapitel 14 får vi veta mer om denna kärleksfulla anordning, som är mycket rättvis och i högsta grad barmhärtig. Den gör att Jehova kan vara barmhärtig mot syndare och samtidigt upprätthålla sina normer för fullkomlig rättvisa. (Romarna 3:21–26)

Vi älskar Jehova för hans rättvisa

12, 13. a) Varför får Jehovas rättvisa oss att dras till honom? b) Vad kom David fram till när det gäller Jehovas rättvisa, och varför känns det tryggt?

¹² Jehovas rättvisa är inte hård och frånstötande, utan den får oss i stället att dras till honom. Bibeln visar att Jehova är rättvis på ett kärleksfullt sätt. Vi ska se på några underbara exempel på det.

¹³ Jehovas fullkomliga rättvisa får honom att vara lojal mot sina tjänare. Kung David fick själv uppleva denna sida av Jehovas rättvisa. Han hade lärt känna Jehova som en lojal vän och hade sett hur han var en bra vän till andra. Det var därför han skrev: ”Jehova älskar rättvisa, han överger inte sina lojala. Han ska alltid skydda dem.” (Psalm 37:28) Visst känns det tryggt! Vår Gud kommer inte för ett ögonblick att överge dem som är lojala mot honom. Vi kan därför räkna med att han kommer att hålla fast vid oss och ta hand om oss. Hans rättvisa är en garanti för detta! (Ordspråksboken 2:7, 8)

14. Hur visade lagen att Jehova brydde sig om de förtryckta?

¹⁴ Jehovas rättvisa får honom att vara lyhörd för de förtrycktas behov. Hans omsorg om dem som är missgynnade kom tydligt till uttryck i den lag som han gav Israel. Den innehöll speciella anvisningar om hur föräldralösa barn och änkor skulle behandlas. (5 Moseboken 24:17–21) Jehova var medveten om hur svårt livet kunde vara för dem, och han blev själv deras domare och beskyddare, den som skapade ”rättvisa för den faderlöse och änkan”.a (5 Moseboken 10:18; Psalm 68:5) Jehova varnade israeliterna och sa att om de behandlade försvarslösa kvinnor och barn illa, skulle han höra när de ropade på hjälp. Han sa: ”Min vrede ska flamma upp.” (2 Moseboken 22:22–24) Jehova blir inte arg så lätt, men när någon medvetet är orättvis mot andra blir han med all rätt arg – i synnerhet om offren är de svaga och hjälplösa. (Psalm 103:6)

15, 16. Vad visar att Jehova är opartisk?

¹⁵ Jehova försäkrar oss också om att han ”aldrig är partisk eller tar mutor”. (5 Moseboken 10:17) Till skillnad från många människor som har makt och inflytande påverkas inte Jehova av materiell rikedom eller status. Han är fullständigt opartisk och favoriserar ingen. Tänk bara, det är inte bara en liten elit som har möjlighet att bli Jehovas sanna tillbedjare och få evigt liv. ”Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Denna fantastiska möjlighet står öppen för alla, oavsett samhällsklass, hudfärg eller nationalitet. Är inte det ett enastående exempel på sann rättvisa?

¹⁶ Det finns också en annan sida av Jehovas fullkomliga rättvisa som är värd att begrunda och som förtjänar respekt: hans sätt att behandla dem som bryter mot hans rättfärdiga normer.

Jehova ”låter inte den skyldige gå ostraffad”

17. Varför behöver vi inte tvivla på Jehovas rättvisa bara för att det finns orättvisor i världen?

¹⁷ Någon kanske undrar: ”Varför finns det så mycket orättvisor och lidande om Jehova inte tolererar det?” Orättvisorna i världen är inte ett bevis på att Jehova är orättvis. De är en följd av den synd som människor har ärvt från Adam. I en värld där ofullkomliga människor har valt att vara illojala mot Jehova finns det gott om orättvisor, men så kommer det inte att vara länge till. (5 Moseboken 32:5)

18, 19. Hur vet vi att Jehova kommer att sätta stopp för människor som syndar medvetet?

¹⁸ Jehova är verkligen barmhärtig mot dem som vill vara hans nära vänner. Men han kommer inte att tillåta att människor får behandla hans heliga namn respektlöst för alltid. (Psalm 74:10, 22, 23) Rättvisans Gud kan man inte lura. Han kommer att se till att de som medvetet gör sådant som är ont kommer att få det straff de förtjänar. Jehova är ”en barmhärtig och medkännande Gud, som är tålmodig och överflödar av lojal kärlek och sanning. ... Men han låter inte den skyldige gå ostraffad.” (2 Moseboken 34:6, 7) Det här är något som Jehova har visat gång på gång genom historien.

¹⁹ Tänk till exempel på det forntida Israel. Även efter det att de hade slagit sig ner i det utlovade landet svek de Jehova gång på gång. Men trots att det sårade honom, förkastade han dem inte. (Psalm 78:38–41) Han var barmhärtig och gav dem möjlighet att ändra sig. Han sa: ”Jag känner ingen glädje över den ondskefulles död, utan jag gläder mig när den som är ond ändrar sig och får leva. Vänd om! Lämna er onda väg, för varför skulle ni dö, ni Israels folk?” (Hesekiel 33:11) Eftersom livet är dyrbart i Jehovas ögon, sände han gång på gång sina profeter till israeliterna för att försöka få dem att vända om. Men de flesta israeliter brydde sig inte om hur Jehova kände, så de vägrade lyssna och ändra sig. Till slut behövde Jehova visa att han är helig och rättvis, så han lät israeliternas fiender besegra dem. (Nehemja 9:26–30)

20. a) Vad lär vi oss av Jehovas sätt att behandla Israel? b) Varför är lejonet en passande symbol för Jehovas rättvisa?

²⁰ Vi kan lära oss mycket av hur Jehova behandlade Israel. Vi lär oss att han ser allt och lägger märke till alla orättvisor och berörs av det han ser. (Ordspråksboken 15:3) Det är också uppmuntrande att veta att han visar barmhärtighet när det finns skäl till det. Vi lär oss dessutom att Jehova är tålmodig och alltid ger människor möjlighet att ändra sig. Jehovas tålamod har fått många människor att tro att han aldrig kommer att verkställa dom över de onda. Men det kommer han att göra, för hans sätt att behandla Israel lär oss också att det finns en gräns för hans tålamod. Jehova håller fast vid det som är rätt och rättfärdigt, till skillnad från människor som ofta saknar mod och drar sig för att göra det som är rätt. Det är passande att det modiga lejonet är en symbol för Jehovas rättvisa.b (Hesekiel 1:10; Uppenbarelseboken 4:7) Så vi kan vara övertygade om att han kommer att uppfylla sitt löfte att befria jorden från all orättvisa. Ja, Jehovas sätt att döma kan sammanfattas så här: barmhärtighet när det är möjligt, bestämdhet när det är nödvändigt. (2 Petrus 3:9)

Närma dig rättvisans Gud

21. Hur ska vi tänka på Jehova när vi begrundar hans rättvisa, och varför det?

²¹ När vi begrundar hur Jehova visar rättvisa, ska vi inte tänka på honom som en sträng och känslokall domare, som bara är intresserad av att straffa syndare. Vi ska i stället tänka på honom som en kärleksfull men principfast pappa, som alltid behandlar sina barn på bästa tänkbara sätt. Jehova är en rättvis Far, så han håller fast vid det som är rätt. Men han älskar oss och förstår också att vi behöver hans hjälp och förlåtelse. (Psalm 103:10, 13)

22. Vilken framtidsutsikt har Jehova gett oss, och varför har han gjort det?

²² Vi kan verkligen vara tacksamma över att Jehovas rättvisa innebär mer än att straffa syndare. Eftersom Jehova är rättvis har han gett oss en underbar framtidsutsikt – fullkomligt evigt liv i en rättvis värld. (2 Petrus 3:13) Det visar att hans rättvisa får honom att vilja rädda i stället för att fördöma. Ju mer vi förstår Jehovas rättvisa, desto mer älskar vi honom! I följande kapitel ska vi se mer på hur Jehova visar sin underbara rättvisa.

1. Hur kan vi påverkas av orättvisor?

EN ÄLDRE änka blir avlurad alla sina besparingar. Ett hjälplöst spädbarn blir övergivet av sina känslokalla föräldrar. En man blir dömd till fängelse för ett brott som han inte begått. Hur reagerar du för sådana situationer? Du blir antagligen upprörd över sådana orättvisor, och det är inte så konstigt, eftersom vi människor har en stark känsla för rätt och fel. Vi vill att offret ska kompenseras och att den skyldige ska straffas. Om det inte blir så undrar vi kanske: ”Ser Gud egentligen vad som händer, och varför gör han inget?”

2. Hur reagerade Habackuk på orättvisa, och varför kritiserade Jehova honom inte för det?

² Liknande frågor har trogna tjänare till Jehova ställt i alla tider. Till exempel bad profeten Habackuk till Gud: ”Varför låter du mig se en sådan fruktansvärd orättvisa? Varför tillåter du att våld, laglöshet, brottslighet och grymhet sprider sig överallt?” (Habackuk 1:3, Contemporary English Version) Jehova kritiserade inte Habackuk för att han ställde dessa frågor. Varför inte? För att Jehova har gett oss människor en känsla för rättvisa. Vi är skapade med samma känslor han själv har, även om Jehovas känsla för rättvisa naturligtvis är mycket starkare än vår.

Jehova hatar orättvisa

3. Varför är Jehova mer medveten om orättvisa än vad vi är?

³ Jehova är inte blind för orättvisa. Han ser vad som händer. Så här säger Bibeln om Noas dagar: ”Jehova [såg] att ondskan var mycket stor på jorden och att människors sinne och hjärta hela tiden drogs till det som var ont.” (1 Moseboken 6:5) Tänk på vad de orden innebär. Vår uppfattning om orättvisa grundar sig ofta på några få händelser, som vi antingen har hört talas om eller själva har upplevt. Jehova däremot ser precis allt. Han är medveten om alla orättvisor i hela världen! Och han vet också vilka onda tankar människor har som får dem att göra sådant som skapar orättvisa. (Jeremia 17:10)

4, 5. a) Hur visar Bibeln att Jehova bryr sig om dem som har blivit orättvist behandlade? b) Hur har Jehova själv fått uppleva orättvisa?

⁴ Jehova lägger märke till alla orättvisor. Men han bryr sig också om dem som drabbas av dem. Jehova blev ledsen när hans folk ”blev förtryckta och illa behandlade”. (Domarboken 2:18) Som du kanske har lagt märke till blir vissa människor mer och mer okänsliga för orättvisa ju mer de ser den. Men så är det inte med Jehova! Han har sett orättvisa i omkring 6 000 år, och han hatar det fortfarande. Bibeln försäkrar oss om att han avskyr ”en tunga som ljuger, händer som dödar oskyldiga” och ”ett falskt vittne som ljuger i varje andetag”. (Ordspråksboken 6:16–19)

⁵ Tänk också på den hårda kritik Jehova riktade mot de orättvisa ledarna i Israel. ”Borde inte ni veta vad som är rätt?” frågade han genom sin profet Mika. Jehova gav en chockerande beskrivning av hur de missbrukade sin makt, och sedan förutsade han hur det skulle gå för dem: ”De [ska] ropa till Jehova, men han ska inte svara dem. Han ska dölja sitt ansikte för dem vid den tiden, på grund av deras onda gärningar.” (Mika 3:1–4) Jehova avskyr verkligen orättvisa! Han har faktiskt själv blivit orättvist behandlad. I tusentals år har han blivit hånad av Satan. (Ordspråksboken 27:11) Och han blev väldigt illa berörd av hur orättvist hans son blev behandlad. ”Han syndade aldrig”, men avrättades ändå som en brottsling. (Jesaja 53:9; 1 Petrus 2:22) Det är helt klart att Jehova ser hur mycket människor lider när de blir orättvist behandlade, och han bryr sig verkligen om dem.

6. Hur kan vi reagera när vi upplever orättvisor, och varför det?

⁶ Det är bara naturligt att vi reagerar starkt när vi ser orättvisor eller själva blir utsatta för dem. Vi är skapade till Guds avbild, och orättvisor är raka motsatsen till allt det som Jehova står för. (1 Moseboken 1:27) Men varför tillåter han då orättvisor?

En viktig fråga

7. Hur har Jehovas namn och sätt att styra smutskastats?

⁷ Svaret på varför Gud tillåter orättvisor har att göra med något som hände i Eden. Eftersom Jehova har skapat allt har han rätt att styra över jorden och alla som bor på den. (Psalm 24:1; Uppenbarelseboken 4:11) Men tidigt i människans historia blev Jehovas namn smutskastat och hans sätt att styra ifrågasattes. Hur gick det till? Jehova hade gett den första människan, Adam, befallningen att inte äta av ett visst träd i Edens trädgård. Och Gud hade sagt till honom att han skulle dö om han var olydig och åt. (1 Moseboken 2:17) Guds befallning var egentligen inte svår att följa för Adam och hans hustru, Eva. Men Satan övertygade Eva om att Gud var onödigt sträng. Vad skulle hända om hon åt av trädet? Satan sa rakt ut till henne: ”Ni kommer inte alls att dö. För Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas, och ni kommer att bli som Gud och få kunskap om gott och ont.” (1 Moseboken 3:1–5)

8. a) Vad antydde Satan när han pratade med Eva? b) Vad ifrågasatte Satan när det gällde Guds namn och sätt att styra?

⁸ Satan antydde med andra ord att Jehova inte bara hade undanhållit viktig information för Eva, utan också att han hade ljugit för henne. Satan fick henne att börja undra om Jehova verkligen var god. Vilket fräckt sätt att dra Jehovas namn i smutsen! Han kritiserade också Jehovas sätt att styra. Satan var noga med att inte ifrågasätta det faktum att Gud är den högste i universum. Han ifrågasatte i stället om det var rätt och om han förtjänade att vara det. Han menade alltså att Jehova inte styrde på ett bra sätt och till sina undersåtars bästa.

9. a) Vad hände med Adam och Eva när de var olydiga, och vilka viktiga frågor väckte detta? b) Varför tog Jehova inte bara bort dem?

⁹ Sedan var både Adam och Eva olydiga mot Jehova och åt av den förbjudna frukten. Och precis som Gud hade sagt blev de straffade med döden. Men Satans lögn hade väckt några viktiga frågor: Har Jehova verkligen rätt att styra över mänskligheten, eller borde människan styra över sig själv? Styr Jehova på bästa möjliga sätt? Jehova skulle ha kunnat använda sin stora makt till att omedelbart ta bort dem som gjort uppror. Men Satan ifrågasatte inte Jehovas makt, utan om han styr på rätt sätt. Om Jehova hade tagit bort Adam, Eva och Satan direkt skulle frågan om Guds styre fortfarande ha varit obesvarad. Det skulle till och med ha kunnat uppfattas som att Satan hade rätt. Det enda sättet att avgöra om människor kunde styra sig själva oberoende av Gud var därför att låta dem få tid att pröva på detta.

10. Vad visar historien om mänskligt styre?

¹⁰ Vad har tidens gång visat? Människor har under årtusendenas gång experimenterat med många olika styrelseformer, till exempel demokrati, socialism, kommunism och diktaturer. Och hur har det gått? Det har blivit precis som det står i Bibeln: ”Människor har härskat över varandra till skada för dem.” (Predikaren 8:9) Profeten Jeremia kunde av goda skäl konstatera: ”Jag vet mycket väl, Jehova, att människan inte kan välja rätt väg. Hon kan inte ens styra sina egna steg.” (Jeremia 10:23)

11. Varför har Jehova tillåtit att människor får lida?

¹¹ Jehova visste från början att människans oberoende, eller självstyre, skulle medföra stort lidande. Var det då fel av honom att bara låta saken ha sin gång? Inte alls! För att belysa det hela: Tänk dig att du har ett barn som har en livshotande sjukdom och behöver opereras. Du inser att ditt barn kommer att lida i samband med operationen, och det känns jobbigt. Men du vet samtidigt att barnets hälsa kommer att förbättras av operationen. På liknande sätt visste Gud – och förutsade också – att det skulle leda till många problem när människor fick styra sig själva. (1 Moseboken 3:16–19) Men han visste också att det var det enda sättet att lösa situationen permanent. Människorna behövde få se hur dåligt det går när de försöker styra sig själva. Det skulle bevisa en gång för alla att Jehovas sätt att styra är det bästa.

Vilket motiv har människor som tjänar Jehova?

12. Vilken anklagelse har Satan riktat mot människor?

¹² Det finns också en annan sida av saken. När Satan ifrågasatte Guds rätt att styra och hans sätt att styra ljög han om vad Jehova är för slags person. Men han ljög också om hans tjänare och anklagade dem för att ha själviska motiv. Lägg märke till vad Satan sa till Jehova om den rättfärdige mannen Job: ”Har inte du skyddat honom och hans hus och allt han äger? Du välsignar ju allt han gör, och hans boskap breder ut sig i landet. Men sträck ut din hand och ta ifrån honom allt han äger. Då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.” (Job 1:10, 11)

13. Vad påstod Satan om Job, och hur inbegriper det alla människor?

¹³ Satan påstod att Jehova köpte Jobs lojalitet genom att beskydda honom. Han menade alltså att Jobs lojalitet inte var äkta, att han bara tillbad Gud för att han tjänade på det. Satan sa att till och med en så bra människa som Job skulle vända sig emot Jehova om han förlorade det han hade. Satan visste att det som Jehova hade sagt om Job var sant: ”Det finns ingen som han på jorden. Han håller fast vid det som är rätt, har djup respekt för Gud och tar avstånd från det onda.”a Så om Satan kunde få Job att lämna Jehova, trodde han kanske att han skulle lyckas med alla andra människor också. Satan påstod alltså att alla som tjänar Jehova gör det av själviska motiv. Det blev extra tydligt när han sa till Jehova: ”En människa gör vad som helst för att rädda sitt liv.” (Job 1:8; 2:4)

14. Vad visar att Satan hade fel?

¹⁴ Tvärtemot Satans påstående har många varit lojala mot Jehova trots prövningar, precis som Job var. Jehova är så stolt över dem! Han kan peka på dem för att visa att Satan hade fel när han påstod att människor skulle sluta tjäna Jehova när livet blev svårt. (Hebréerna 11:4–38) Ja, de som älskar Jehova har vägrat att vända honom ryggen. Och när de har ställts inför mycket svåra situationer, har de litat helt och hållet på att Jehova ska ge dem styrka att hålla ut. (2 Korinthierna 4:7–10)

15. Vilken fråga kan uppstå om Jehovas sätt att döma?

¹⁵ Men Jehovas sätt att hantera Satans anklagelser är inte de enda exempel vi har på att Jehova alltid gör det som är rätt. I Bibeln kan vi läsa om hur Jehova har dömt enskilda individer och hela nationer. Det finns också profetior om att Jehova ska döma människor i framtiden. Varför kan vi lita på att Jehova dömer rättvist?

Guds rättvisa är överlägsen

16, 17. Vad visar att människor har ett begränsat perspektiv när det gäller rättvisa?

¹⁶ Det kan med rätta sägas om Jehova: ”Alla hans vägar är rättvisans vägar.” (5 Moseboken 32:4) Detta kan ingen av oss påstå om sig själv, eftersom vi har ett begränsat perspektiv och inte alltid kan se vad som är rätt. Tänk till exempel på Abraham. Trots att ondskan i Sodom var mycket stor bad han Jehova att inte tillintetgöra den staden. Han frågade Jehova: ”Kommer du verkligen att ta bort de rättfärdiga tillsammans med de onda?” (1 Moseboken 18:23–33) Svaret var naturligtvis nej. Det var inte förrän den rättfärdige Lot och hans båda döttrar var i säkerhet i staden Soar som Jehova lät ”eld och svavel regna ner över Sodom”. (1 Moseboken 19:22–24) Jona däremot ”blev väldigt besviken och arg” när Gud skonade människorna i Nineve. Jona hade sagt att de skulle tillintetgöras, och han ville att det skulle bli så – trots att de hade ångrat sig. (Jona 3:10–4:1)

¹⁷ Jehova försäkrade Abraham om att han alltid gör det som är rätt och räddar goda människor när han tillintetgör de onda. Och Jona behövde lära sig att Jehova är barmhärtig. Om de onda ändrar sig, så förlåter han villigt. (Psalm 86:5) Vissa osäkra människor straffar andra bara för att visa sin makt. Eller så är de rädda att betraktas som svaga om de är barmhärtiga. Men sådan är inte Jehova. Han är alltid barmhärtig när det finns orsak till det. (Jesaja 55:7; Hesekiel 18:23)

18. Vad visar att Jehova inte är känslostyrd?

¹⁸ Men samtidigt är Jehova inte känslostyrd. När hans folk började tillbe avgudar förklarade han bestämt: ”Jag ska döma dig för det du har gjort och ställa dig till svars för alla dina avskyvärda handlingar. Jag ska inte tycka synd om dig eller visa dig någon medkänsla. Jag ska låta dig känna på följderna av ditt handlingssätt.” (Hesekiel 7:3, 4) När onda människor vägrar ändra sig, kommer Jehova att döma dem. Men hans dom grundar sig på fakta. När ”klagoropen mot” Sodom och Gomorra nådde honom, förklarade han: ”Jag ska gå ner och se om anklagelserna stämmer, om människorna verkligen är så onda.” (1 Moseboken 18:20, 21) Vi kan vara tacksamma över att Jehova inte är som många människor, som dömer andra utan att ha hela bilden! Ja, Jehova är verkligen som Bibeln beskriver honom – ”en trofast Gud som aldrig är orättvis”. (5 Moseboken 32:4)

Lita på Jehovas rättvisa

19. Vad kan vi göra om vi undrar över hur Jehova ska döma?

¹⁹ Bibeln förklarar inte alltid varför Jehova dömde på ett visst sätt förr i tiden, och inte heller visar den exakt hur han kommer att döma enskilda individer och grupper i framtiden. När vi har svårt att förstå olika detaljer i berättelser eller profetior i Bibeln, kan vi visa samma lojalitet som profeten Mika som skrev: ”Jag ska vänta på min räddnings Gud.” (Mika 7:7)

20, 21. Varför kan vi lita på att Jehova alltid kommer att göra det som är rätt?

²⁰ Vi kan lita på att Jehova kommer att göra det som är rätt i varje situation. Människor kanske inte verkar göra något åt orättvisor, men Jehova lovar: ”Min är hämnden, jag ska utkräva den.” (Romarna 12:19) Om vi väntar på Jehova kan vi instämma i det Paulus skrev: ”Är Gud orättvis? Absolut inte!” (Romarna 9:14)

²¹ Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att hantera”. (2 Timoteus 3:1) Orättvisor och förtryck har lett till mycket lidande. (Predikaren 4:1) Men Jehova har inte förändrats. Han hatar fortfarande orättvisa, och han bryr sig verkligen om dem som drabbas av den. Vi vill fortsätta att vara lojala mot honom och hans styre. Då kommer han att hjälpa oss att hålla ut tills han rättar till alla orättvisor med hjälp av sitt rike. (1 Petrus 5:6, 7)

1, 2. Varför har många människor tappat respekten för lagen, men vilken syn kan vi få på Guds lagar?

”RÄTTSTVISTER är som en bottenlös avgrund, som uppslukar allt.” De orden kunde man läsa i en bok som gavs ut 1712. Författaren kritiserade ett rättssystem där processer ibland kunde pågå i åratal och ruinera dem som försökte få rättvisa. I många länder är rättsväsendet så komplicerat, så fullt av orättvisor och fördomar och så inkonsekvent att många har tappat respekten för lagen.

² Tänk då i stället på följande ord som skrevs för omkring 2 700 år sedan: ”Vad jag älskar din lag!” (Psalm 119:97) Varför kände psalmisten så starkt för en lag? Jo, därför att den lag han tänkte på kom från Jehova och inte från människor. Om du studerar Jehovas lagar kan du också känna som psalmisten. Det kan ge dig en inblick i hur han som har den starkaste rättskänslan i universum tänker.

Den högste lagstiftaren

3, 4. Hur har Jehova visat att han är en lagstiftare?

³ ”Det finns bara en lagstiftare och domare”, säger Bibeln. (Jakob 4:12) Ja, Jehova är den ende som har rätten att stifta lagar för allt som han har skapat. Till och med planeternas och stjärnornas rörelser styrs av ”himlens lagar”, som han har stiftat. (Job 38:33) Alla Jehovas heliga änglar följer också hans lagar. De har alla fått olika uppgifter och roller. (Psalm 104:4; Hebréerna 1:7, 14)

⁴ Jehova har också gett mänskligheten lagar. Vi har alla ett samvete, som återspeglar Jehovas känsla för rättvisa. Samvetet är som en slags inre lag som kan hjälpa oss att skilja mellan rätt och fel. (Romarna 2:14) Eftersom Adam och Eva hade fått ett fullkomligt samvete, behövde de inte så många lagar. (1 Moseboken 2:15–17) Ofullkomliga människor däremot behöver fler lagar för att kunna göra Guds vilja. Patriarkerna Noa, Abraham och Jakob fick lagar från Jehova, och de förmedlade dessa till sina familjer. (1 Moseboken 6:22; 9:3–6; 18:19; 26:4, 5) Jehova blev en lagstiftare på ett helt nytt sätt när han gav Israels nation en lagsamling genom Mose. Den lagsamlingen ger oss en god inblick i Jehovas känsla för rättvisa.

En översikt av den mosaiska lagen

5. Varför var inte den mosaiska lagen en otymplig och komplicerad samling lagar?

⁵ Många verkar tro att den mosaiska lagen är en otymplig och komplicerad samling lagar. Men så är det inte. Hela lagsamlingen innehåller lite mer än 600 lagar. Det låter kanske mycket, men tänk på det här: Vid slutet av 1900-talet omfattade lagböckerna med USA:s federala lagar över 150 000 sidor. Och vartannat år läggs det till över 600 lagar! Så om man bara tänker på mängden lagar, innehåller den mosaiska lagen få lagar jämfört med alla lagar som människan har stiftat. Och ändå vägledde Guds lag israeliterna på områden i livet som nutida lagar inte ens tar upp. Vi ska se på några sådana exempel.

6, 7. a) Hur skiljer sig den mosaiska lagen från alla andra lagsamlingar, och vilket är det största budet i den lagen? b) Hur kunde israeliterna visa att de respekterade Jehovas ställning?

⁶ Lagen betonade att Jehova är den högste. Den mosaiska lagen går därför inte att jämföra med någon annan lagsamling. Det största budet i lagen var detta: ”Lyssna, Israel: Jehova, vår Gud, är en enda Jehova. Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och med hela din styrka.” Hur skulle Guds folk visa sin kärlek till honom? Genom att tjäna honom och se honom som den högste. (5 Moseboken 6:4, 5; 11:13)

⁷ En israelit visade att han erkände Jehovas ställning genom att underordna sig auktoriteter. Föräldrar, hövdingar, domare, präster och kungen representerade alla Jehova. När någon gjorde uppror mot någon av dem såg Jehova det som ett uppror mot honom själv. Men Jehova blev väldigt arg när de som representerade honom behandlade andra orättvist eller arrogant. (2 Moseboken 20:12; 22:28; 5 Moseboken 1:16, 17; 17:8–20; 19:16, 17) Båda parter var därför skyldiga att respektera Jehovas ställning som den högste.

8. Hur upprätthöll lagen Jehovas normer för helighet?

⁸ Lagen upprätthöll Jehovas normer för helighet. Orden ”helig” och ”helighet” förekommer över 280 gånger i den mosaiska lagen. Lagen hjälpte Guds folk att skilja mellan det som var rent och det som var orent. Den nämner omkring 70 olika saker som kunde göra att en israelit blev oren och inte fick tillbe Jehova tillsammans med andra. Lagen innehöll anvisningar om sådant som personlig hygien, kosthållning och avfallshantering. Sådana lagar var naturligtvis till stor nytta för hälsan.a Men de hade också ett högre syfte. De skulle hjälpa folket att göra det som var rätt i Jehovas ögon och att hålla sig långt borta från de vidriga saker som folken runt omkring dem gjorde. Vi kan se på ett exempel.

9, 10. Vilka lagar om sex och barnafödande fick israeliterna, och hur var sådana lagar till nytta?

⁹ Lagen förklarade att man blev oren en period om man hade sex, även om det var ett gift par, eller födde barn. (3 Moseboken 12:2–4; 15:16–18) Dessa lagar betydde inte att det var fel att gifta personer hade sex eller att de skaffade barn. Det är rena gåvor från Gud. (1 Moseboken 1:28; 2:18–25) Jehova gav de här lagarna för att hjälpa folket att vara rena och hålla sig borta från falsk religion. Det är värt att lägga märke till att nationerna runt omkring Israel ofta lät sex och fruktbarhetsriter ingå i sin tillbedjan. I kanaaneisk religion ingick manlig och kvinnlig prostitution, vilket ledde till ett stort moraliskt förfall. Lagen däremot gjorde att sex och tillbedjan av Jehova var helt åtskilda.b Det fanns också andra fördelar.

¹⁰ Dessa lagar lärde folket något viktigt.c Hur överförs egentligen Adams synd från en generation till en annan? Genom sexuellt umgänge och barnafödande. (Romarna 5:12) Ja, Guds lag påminde hans folk om att de var syndiga hela livet. Vi är alla syndiga redan när vi föds. (Psalm 51:5) Det är bara för att Jehova förlåter oss och har friköpt oss som vi kan bli hans vänner.

11, 12. a) Vilken viktig princip förespråkade lagen? b) Hur skyddades folket från att bli orättvist behandlade i domstolar?

¹¹ Lagen upprätthöll Jehovas fullkomliga rättvisa. Den mosaiska lagen förespråkade principen om lika för lika i rättssaker. Lagen sa: ”Liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” (5 Moseboken 19:21) Ett straff skulle alltså motsvara det brott som hade begåtts. Detta är en sida av Guds rättvisa som kommer fram i hela lagen, och det är bara om man förstår den som man kan förstå Jesus lösenoffer, som kapitel 14 ska visa. (1 Timoteus 2:5, 6)

¹² Lagen skyddade också folket från att bli orättvist behandlade i domstolar. Om någon anklagades för brott krävdes det minst två vittnen som bekräftade brottet för att personen i fråga skulle kunna bli straffad. Straffet för mened var strängt. (5 Moseboken 19:15, 18, 19) Korruption och mutor var också strängt förbjudna. (2 Moseboken 23:8; 5 Moseboken 27:25) Guds folk skulle följa Jehovas normer för rättvisa även när de gjorde affärer. (3 Moseboken 19:35, 36; 5 Moseboken 23:19, 20) Folket hade verkligen stor nytta av den här unika och rättvisa lagsamlingen.

Lagar som betonar medkänsla i rättsfall och omtänksamhet

13, 14. Hur såg lagen till att både brottsling och brottsoffer behandlades rättvist?

¹³ Var den mosaiska lagen en samling stränga och fyrkantiga lagar? Långt därifrån! Kung David blev inspirerad att skriva: ”Jehovas lag är fullkomlig.” (Psalm 19:7) David visste att lagen förespråkade att man var medkännande och omtänksam. Hur gjorde den det?

¹⁴ I vissa länder nu för tiden verkar lagen hjälpa brottslingarna mer än brottsoffren. En tjuv kanske får sitta en tid i fängelse. Men den bestulne kanske aldrig får tillbaka det som har stulits från honom och måste dessutom betala skatt som bland annat går till vården av sådana brottslingar. I det forntida Israel fanns det inga fängelser av den typ som vi har i dag. Men det fanns tydliga regler för hur strängt eller omfattande ett straff fick vara. (5 Moseboken 25:1–3) En tjuv skulle ersätta offret för det han hade stulit och mer därtill. Hur mycket? Det skiftade. Det verkar som att domarna kunde ta med olika faktorer i sin bedömning, till exempel om brottslingen ångrade sig. Det kan förklara varför ersättningen från en tjuv som nämns i 3 Moseboken 6:1–7 är mycket mindre än den som nämns i 2 Moseboken 22:7.

15. Hur garanterade lagen både medkänsla och rättvisa om någon oavsiktligt hade dödat någon?

¹⁵ Lagen gjorde skillnad på avsiktliga och oavsiktliga handlingar. Ett exempel är när någon oavsiktligt hade dödat någon. Då behövde han inte betala med sitt liv om han flydde till en av de asylstäder som fanns i Israel. Efter att domare hade undersökt fallet måste han bo i asylstaden tills översteprästen dog. Därefter kunde han bosätta sig var han ville. Han fick på så sätt nytta av Guds medkänsla. Den lagen betonade samtidigt hur värdefullt ett människoliv är. (4 Moseboken 15:30, 31; 35:12–25)

16. Hur skyddade lagen vissa personliga rättigheter?

¹⁶ Lagen skyddade en persons rättigheter. Tänk på hur den skyddade dem som var i skuld. Lagen förbjöd att man gick in i en skuldsatt persons hem för att ta något av det han ägde som säkerhet för lånet. Långivaren skulle i stället stanna utanför och låta den skuldsatte komma ut med panten till honom. På så sätt gjorde man inte intrång i någons hem. Om långivaren tog den skuldsattes ytterklädnad, måste han lämna tillbaka den vid solnedgången, eftersom den skuldsatte antagligen behövde den för att hålla sig varm under natten. (5 Moseboken 24:10–14)

17, 18. Hur skilde sig israeliterna från andra nationer när det gällde krigföring, och varför det?

¹⁷ Även krigföring var reglerad av lagen. Guds folk fick inte föra krig bara för att de ville utöka sitt territorium eller sin makt, utan de skulle vara Jehovas representanter i ”Jehovas krig”. (4 Moseboken 21:14) I många fall skulle israeliterna först erbjuda villkor för kapitulation. Om en stad inte ville kapitulera kunde israeliterna belägra den, men det skulle ske enligt Guds regler. Männen i Israels armé fick inte våldta eller döda godtyckligt, och det skiljer sig från vad många soldater gjort under historien. De skulle också respektera miljön och fick inte fälla fiendens fruktträd.d Det var unikt för Israels armé. (5 Moseboken 20:10–15, 19, 20; 21:10–13)

¹⁸ Blir du upprörd över att man använder barnsoldater i vissa länder? I det forntida Israel fick ingen man under 20 år inkallas till armén. (4 Moseboken 1:2, 3) Oavsett ålder kunde en man också bli fritagen från krigstjänst om han var väldigt rädd. Och en nygift man var fritagen från krigstjänst ett år. Det gjorde att han kanske kunde få se sitt första barn födas. Enligt lagen skulle den unge mannen ”vara hemma och glädja sin hustru”. (5 Moseboken 20:5, 6, 8; 24:5)

19. Vilket skydd gav lagen kvinnor, barn, familjer, änkor och föräldralösa?

¹⁹ Lagen gav också kvinnor, barn och familjer skydd och såg till att de hade det de behövde. Jehova befallde föräldrar att ta väl hand om sina barn och undervisa dem om honom. (5 Moseboken 6:6, 7) I lagen förbjöds alla former av incest, vilket straffades med döden. (3 Moseboken, kapitel 18) Det var också förbjudet med äktenskapsbrott, som så ofta splittrar familjer och skapar mycket sorg och problem. Lagen skyddade änkor och föräldralösa, och det var strängt förbjudet att behandla dem illa. (2 Moseboken 20:14; 22:22–24)

20, 21. a) Varför var det enligt den mosaiska lagen tillåtet med månggifte? b) Varför tillät Jehova skilsmässa under en begränsad tid?

²⁰ Men någon kanske undrar: Varför tillät då lagen månggifte? (5 Moseboken 21:15–17) I det här sammanhanget är det viktigt att man tänker på hur det var i samhället på den tiden och kommer ihåg att det skiljer sig väldigt mycket från hur det är i dag. (Ordspråksboken 18:13) Jehova hade bestämt i Eden att äktenskapet skulle vara mellan en enda man och en enda kvinna, och det skulle hålla för alltid. (1 Moseboken 2:18, 20–24) Men när Jehova gav Israel lagen hade det varit vanligt med månggifte i flera hundra år. Och Jehova visste att hans folk var upproriskt och att de ofta skulle misslyckas med att lyda till och med de mest grundläggande buden, till exempel de som förbjöd avgudadyrkan. Så han kom fram till att det inte var rätt tid att rätta till alla felaktiga sedvänjor i samband med äktenskap. (2 Moseboken 32:9) Kom också ihåg att det inte var Jehova som hade infört månggifte. Han stiftade i stället lagar för månggifte som skyddade kvinnor och såg till att män inte behandlade kvinnor dåligt.

²¹ En del undrar också varför den mosaiska lagen nämnde flera orsaker till att en man kunde skilja sig från sin hustru. (5 Moseboken 24:1–4) Jesus sa att Gud hade tillåtit det för att judarna hade ”hårda hjärtan”. Men han skulle inte tillåta detta för alltid. Jesus lärde sina efterföljare att följa Jehovas ursprungliga norm för äktenskapet. (Matteus 19:8)

Lagen främjade kärlek

22. Hur lärde sig folket att älska varandra, och vilka skulle de älska?

²² Inget land i dag kan införa lagar som motiverar folket att visa att de älskar varandra. Men den mosaiska lagen lärde folket att kärlek var viktigare än något annat. Ja, enbart i 5 Moseboken förekommer orden ”kärlek” och ”älska” i olika former över 20 gånger. ”Du ska älska din medmänniska som dig själv” var det näst största budet i lagen. (3 Moseboken 19:18; Matteus 22:37–40) Guds folk skulle inte bara älska varandra, utan också invandrarna som bodde bland dem. De skulle komma ihåg att de själva hade varit invandrare. De skulle också visa att de älskade de fattiga och utsatta och hjälpa dem materiellt och inte utnyttja deras svåra situation. De skulle till och med behandla sina djur omtänksamt och hänsynsfullt. (2 Moseboken 23:6; 3 Moseboken 19:14, 33, 34; 5 Moseboken 22:4, 10; 24:17, 18)

23. Vad gjorde han som skrev Psalm 119, och vad kan vi göra?

²³ Ingen annan nation har haft en sådan unik lagsamling! Inte underligt att psalmisten skrev: ”Vad jag älskar din lag!” Men hans kärlek var inte bara en känsla, utan den drev honom också till att försöka leva enligt den. Han sa också: ”Hela dagen finns den i mina tankar.” (Psalm 119:11, 97) Ja, han studerade regelbundet Jehovas lagar. Det gjorde helt klart att han älskade dem mer och mer. Dessutom gjorde det att han älskade Jehova ännu mer, han som låg bakom lagarna och som är den store lagstiftaren och rättvisans Gud. När du fortsätter att studera Jehovas lag kommer du också att älska honom ännu mer!

1, 2. Hur beskriver Bibeln mänsklighetens situation, och vad är enda sättet för oss att komma ur den?

”HELA skapelsen ... suckar och lider tillsammans.” (Romarna 8:22) Så beskriver aposteln Paulus det tragiska tillstånd som vi människor befinner oss i. Ur mänsklig synvinkel verkar det inte finnas något sätt att slippa sådant som lidande, synd och död. Men Jehova har inte de begränsningar som vi människor har. (4 Moseboken 23:19) Han är rättvisans Gud, och han har sett till att vi ska kunna komma ur vår svåra situation. Han har gett oss något som kallas lösenanordningen.

² Lösenanordningen är Jehovas största gåva till mänskligheten. Tack vare den kan vi bli befriade från synd och död. (Efesierna 1:7) Den är grunden för hoppet om evigt liv, antingen i himlen eller på jorden. (Lukas 23:43; Johannes 3:16; 1 Petrus 1:4) Men vad menas egentligen med lösen? Och vad lär den oss om Jehovas överlägsna rättvisa?

Varför behövs en lösen?

3. a) Varför blev det nödvändigt med en lösen? b) Varför kunde Gud inte bara ändra dödsdomen över Adams avkomlingar?

³ Det var Adams synd som gjorde det nödvändigt med en lösen. Han var olydig mot Gud, och det ledde till att alla hans avkomlingar drabbas av sjukdom, sorg, lidande och död. (1 Moseboken 2:17; Romarna 8:20) Och Gud kunde inte ge efter för känslor och bara ändra dödsdomen. För då skulle han strunta i sin egen lag: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Romarna 6:23) Om Jehova struntade i sina egna normer för rättvisa, så skulle det leda till kaos och laglöshet överallt!

4, 5. a) Vilka anklagelser riktade Satan mot Jehova, och varför var Jehova tvungen att besvara dem? b) Vilken anklagelse riktade Satan mot Jehovas lojala tjänare?

⁴ Som vi såg i kapitel 12 hade upproret i Eden väckt stora frågor. Satan hade kastat en mörk skugga över Guds namn. Han hade faktiskt anklagat Jehova för att vara en lögnare och en grym diktator, som inte ville ge sina skapelser frihet. (1 Moseboken 3:1–5) Och när Satan fick Adam och Eva att synda fick han det att verka som om Gud hade misslyckats med att uppfylla jorden med rättfärdiga människor. (1 Moseboken 1:28; Jesaja 55:10, 11) Om Jehova inte hade besvarat dessa frågor, skulle många änglar och människor ha kunnat tappa förtroendet för hans styre.

⁵ Satan hade också anklagat Jehovas lojala tjänare och påstått att de tjänade Jehova av själviska motiv och att ingen av dem skulle vara trogen om de utsattes för press. (Job 1:9–11) De här frågorna var mycket viktigare än människans svåra situation. Jehova kände att han var tvungen att besvara Satans anklagelser. Men hur skulle han göra det och samtidigt rädda mänskligheten?

Lösen – ett motsvarande värde

6. Bland annat vilka uttryck används i Bibeln för att beskriva hur Gud ska rädda mänskligheten?

⁶ Jehovas lösning var både mycket barmhärtig och mycket rättvis – en lösning som ingen människa någonsin hade kunnat tänka ut. Och ändå var den så otroligt enkel. Den omtalas omväxlande som ett köp, en försoning och ett friköpande. (Psalm 49:8; Daniel 9:24; Galaterna 3:13; Kolosserna 1:20; Hebréerna 2:17) Men det uttryck som kanske bäst beskriver det hela är det som Jesus själv använde när han sa: ”Människosonen har [inte] kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sitt liv till en lösen [grekiska: lỵtron] i utbyte mot många.” (Matteus 20:28)

7, 8. a) Vad betyder uttrycket ”lösen” i Bibeln? b) Vad måste en lösensumma motsvara?

⁷ Vad är en lösen? Det grekiska ord som används här kommer från ett verb som betyder ”släppa lös, lösa, frige”. Och det ordet användes om en lösensumma som man betalade för att frige krigsfångar. En lösen kan därför definieras som något som betalas för att köpa tillbaka något. Det hebreiska ordet för ”lösen” (kọfer) kommer från ett verb som betyder ”övertäcka”. Gud sa till exempel till Noa att han skulle ”bestryka” (på hebreiska ”övertäcka”) arken med tjära. (1 Moseboken 6:14) Detta hjälper oss att förstå att när man har betalat en lösen för synder, så är de också övertäckta.

⁸ Ett uppslagsverk säger att ordet kọfer ”alltid betecknar ett motsvarande värde”. (Theological Dictionary of the New Testament) En lösen behöver alltså vara helt likvärdig det som köps tillbaka. Det är samma princip som kommer fram i Guds lag till israeliterna: ”Liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” (5 Moseboken 19:21) Men vad betyder det i samband med synd? Det betyder att lösensumman måste vara exakt lika mycket värd som det som synden har förstört. Först då är lösen betald.

9. Varför frambar män som trodde på Jehova djuroffer, och hur såg han på sådana offer?

⁹ Från Abels tid och framåt frambar män som trodde på Gud djuroffer till honom, och det visar att de var medvetna om synden och att de behövde bli friköpta. Det visar också att de trodde att Gud skulle befria dem genom en ”avkomma”, precis som han hade lovat. (1 Moseboken 3:15; 4:1–4; 3 Moseboken 17:11; Hebréerna 11:4) Jehova tyckte om sådana offer och godkände de här männen. Men ett djur är inte likvärdigt med en människa, så ett djuroffer skulle aldrig kunna täcka över en människas synd. (Psalm 8:4–8) Därför säger Bibeln: ”Blodet från tjurar och bockar [kan] omöjligen ... ta bort synder.” (Hebréerna 10:1–4) Sådana offer var bara bilder av, eller symboler för, lösenoffret som skulle komma.

”En motsvarande lösen”

10. a) Vem måste lösen motsvara, och varför det? b) Varför behövde endast en människa offras?

¹⁰ ”Alla dör på grund av Adam”, skrev aposteln Paulus. (1 Korinthierna 15:22) Så en fullkomlig människa, en exakt motsvarighet till Adam, måste dö för att lösen skulle betalas. (Romarna 5:14) Ingen annan skulle kunna få rättvisans vågskålar att väga jämnt. Så bara en fullkomlig människa som inte var under Adams dödsdom skulle kunna motsvara Adam helt och hållet. Bara en sådan person skulle kunna ge ”en motsvarande lösen för alla”. (1 Timoteus 2:6) Otaliga miljoner människor skulle inte behöva offras för att motsvara varje avkomling av Adam. Aposteln Paulus förklarade: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam].” (Romarna 5:12) Och ”eftersom döden kom genom en människa”, såg Gud till att mänskligheten blev friköpt ”genom en människa”. (1 Korinthierna 15:21) Hur då?

11. a) Vad betyder det när det sägs att den som gav sitt liv som en lösen skulle möta ”döden för allas skull”? b) Varför kunde Adam och Eva inte få nytta av lösen? (Se fotnoten.)

¹¹ Jehova ordnade med att en fullkomlig människa frivilligt offrade sitt liv. ”Den lön synden betalar ut är död”, enligt Romarna 6:23. Men den som gav sitt liv som en lösen skulle betala priset för Adams synd. Det sägs att han ”mötte ... döden för allas skull” när han gav sitt liv. (Hebréerna 2:9; 2 Korinthierna 5:21; 1 Petrus 2:24) Detta skulle leda till något fantastiskt. Lösenoffret skulle upphäva dödsdomen över Adams avkomlingar som valde att tjäna Gud. Synd och död skulle alltså inte längre ha någon makt över dem.a (Romarna 5:16)

12. Hur kan många människor få nytta av att en enda skuld betalas?

¹² För att ta ett exempel: Tänk dig att du bor i en stad där flertalet är anställda i en stor fabrik. Du och dina arbetskamrater tjänar bra och har ett bra liv, det vill säga tills fabriken läggs ner. Varför läggs den ner? Jo, därför att chefen har blivit korrumperad och fått företaget att gå i konkurs. Nu när du och dina arbetskamrater plötsligt har blivit arbetslösa kan ni inte längre betala era räkningar. Era familjer och företagets fordringsägare drabbas på grund av vad en enda man gjorde. Går det att lösa situationen? Ja! En rik och omtänksam man beslutar sig för att ingripa. Han inser företagets värde och känner för alla anställda och deras familjer, så han betalar företagets skuld och öppnar fabriken på nytt. Han betalar en enda skuld, och det blir till nytta för de anställda och deras familjer och företagets fordringsägare. På liknande sätt får många miljoner nytta av att Jesus betalar Adams skuld, eller synd.

Vem betalar lösen?

13, 14. a) Hur ordnade Jehova med en lösen för mänskligheten? b) Till vem betalas lösen, och varför är en sådan betalning nödvändig?

¹³ Det ”lamm som tar bort världens synd” kunde inte komma från någon annan än Jehova. (Johannes 1:29) Men det var inte vilken ängel som helst som Gud sände till att rädda mänskligheten. Han sände den som skulle kunna ge ett slutgiltigt svar på Satans anklagelse mot Jehovas tjänare. Ja, Jehova offrade det allra bästa genom att sända sin enfödde son, ”den som han tyckte särskilt mycket om”. (Ordspråksboken 8:30) Guds son ”gav upp allt han hade” i himlen. (Filipperna 2:7) Och genom ett underverk överförde Jehova sin förstfödde himmelske sons liv till livmodern på en judisk jungfru som hette Maria. (Lukas 1:27, 35) Som människa skulle han kallas Jesus. Men i juridisk bemärkelse kunde han kallas den andre Adam, eftersom han fullkomligt motsvarade Adam. (1 Korinthierna 15:45, 47) Jesus kunde därför ge sitt fullkomliga liv som en lösen för den ofullkomliga mänskligheten.

¹⁴ Till vem skulle den lösen betalas? Psalm 49:7 säger uttryckligen att lösen betalas till Gud. Men är det inte Jehova som har ordnat med lösen? Jo, men detta gör inte lösen till en meningslös, mekanisk värdeöverföring, som om man skulle ta pengar ur en ficka och stoppa dem i en annan. Man måste inse att lösen är en juridisk transaktion och inte en bokstavlig värdeöverföring. Dessutom lär vi oss mycket om Jehova när vi tänker på att han såg till att lösen betalades. Vi förstår att han alltid gör det som är rättvist, även om det kostar honom enormt mycket. (1 Moseboken 22:7, 8, 11–13; Hebréerna 11:17; Jakob 1:17)

15. Varför måste Jesus lida och dö?

¹⁵ Våren år 33 v.t. gick Jesus Kristus igenom ett eldprov som ledde till betalningen av lösen. Helt frivilligt lät han sig gripas på falska grunder, dömas skyldig och spikas fast vid en tortyrpåle för att avrättas. Var det verkligen nödvändigt att Jesus fick utstå allt detta lidande? Ja, därför att han behövde bevisa att Satan ljög när han påstod att ingen skulle vara lojal mot Gud i längden. Det är viktigt att lägga märke till att Gud inte tillät att Jesus dödades av Herodes när han var bara ett spädbarn utan insikt om de stora frågorna. (Matteus 2:13–18) När Jesus var vuxen kunde han däremot stå emot Satans angrepp med full insikt om hans anklagelser.b Jesus förblev ”lojal, oskyldig, fläckfri, avskild från syndarna” trots en fruktansvärd behandling. Då bevisade han en gång för alla att Jehova har tjänare som är lojala trots att de blir prövade. (Hebréerna 7:26) Det är därför inte konstigt att Jesus ögonblicket före sin död ropade: ”Det har fullbordats!” (Johannes 19:30)

Jesus bad Jehova ta emot lösen

16, 17. a) Vad gjorde Jesus för att slutföra betalningen av lösen? b) Varför behövde Jesus träda fram ”inför Gud för vår skull”?

¹⁶ På tredje dagen efter Jesus död uppväckte Jehova honom från de döda. (Apostlagärningarna 3:15; 10:40) Det var ett otroligt fint sätt av Jehova att belöna Jesus för hans trogna tjänst. Och det gjorde att Jesus kunde slutföra betalningen av lösen i sin roll som överstepräst. (Romarna 1:4; 1 Korinthierna 15:3–8) Aposteln Paulus förklarar: ”När Kristus kom som överstepräst ... gick [han] in till den heliga platsen, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod. Han gjorde det en gång för alla och befriade oss för evigt.” Paulus fortsätter: ”Kristus gick ju inte in till en helig plats som är gjord med människohänder och som bara är en bild av verkligheten. Han gick in i själva himlen, så att han nu kan träda fram inför Gud för vår skull.” (Hebréerna 9:11, 12, 24)

¹⁷ Kristus kunde inte ta sitt bokstavliga blod till himlen. (1 Korinthierna 15:50) Han tog i stället det som blodet representerade och som han hade offrat: rätten att leva som fullkomlig människa på jorden. Han trädde fram inför Gud och överlämnade värdet av det livet som en lösen i utbyte mot den ofullkomliga mänskligheten. Tog Jehova emot det offret? Ja, det gjorde han. Och det blev uppenbart vid pingsten år 33 v.t., då helig ande utgöts över omkring 120 lärjungar i Jerusalem. (Apostlagärningarna 2:1–4) Det var en otroligt spännande händelse, men det var ändå bara början av allt som Guds folk skulle få tack vare lösen.

Nyttan av lösen

18, 19. a) Vilka två grupper får nytta av den försoning som gjorts möjlig genom Kristus blod? b) Vilken nytta får ”den stora skaran” av lösen nu och i framtiden?

¹⁸ Paulus förklarar att Gud ville ”försona allt annat med sig själv ... och skapa fred med hjälp av” Jesus blod som utgöts på tortyrpålen. Paulus förklarar också att denna försoning gäller två olika grupper av människor, nämligen ”det som är i himlen” och ”det som är på jorden”. (Kolosserna 1:19, 20; Efesierna 1:10) Den första gruppen består av 144 000 kristna som har fått hoppet att tjäna som präster i himlen och styra som kungar över jorden tillsammans med Jesus. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 7:4; 14:1–3) Under 1 000 år kommer de att se till att lydiga människor får större och större nytta av lösen. (1 Korinthierna 15:24–26; Uppenbarelseboken 20:6; 21:3, 4)

¹⁹ ”Det som är på jorden” är de människor som ska få fullkomligt liv i ett paradis på jorden. I Uppenbarelseboken 7:9–17 beskrivs de som ”en stor skara” som ska överleva den kommande ”stora prövningen”. De har ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i lammets blod” genom att utöva tro på lösen. De får nytta av den redan nu, för de har förklarats rättfärdiga som Guds vänner. (Jakob 2:23) På grund av Jesus offer kan de ”gå fram till den generösa omtankens tron med fritt och öppet tal”. (Hebréerna 4:14–16) Och om de syndar får de förlåtelse. (Efesierna 1:7) Trots att de är ofullkomliga har de ett rent samvete. (Hebréerna 9:9; 10:22; 1 Petrus 3:21) Så de behöver inte vänta på att någon gång i framtiden bli försonade med Gud, utan de är det redan nu! (2 Korinthierna 5:19, 20) Under de 1 000 åren kommer de att undan för undan ”befrias från slaveriet under förgängelsen” och slutligen ”uppnå Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21)

20. Hur påverkas vi av att stanna upp och tänka på lösenanordningen?

²⁰ ”Mitt tack går till Gud, som räddar mig genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Romarna 7:25) Det är otroligt fascinerande och respektingivande att tänka på hur enkel men ändå storslagen lösenanordningen är. (Romarna 11:33) Och när vi stannar upp och tänker på det påverkas vi på djupet och dras närmare Jehova. Precis som psalmisten lovprisar vi Jehova eftersom han ”älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Psalm 33:5)

1, 2. Vid vilket tillfälle blev Jesus arg, och varför blev han det?

DET var uppenbart att Jesus var upprörd, och det med all rätt. Du kanske har svårt att föreställa dig honom så, han som var så mild. (Matteus 21:5) Han hade god grund till att vara arg, och han hade full kontroll på sina känslor.a Vad var det då som hade hänt? Jo, något som var mycket orättvist.

² Jesus kände starkt för templet i Jerusalem. Det var den enda plats i hela världen som var ägnad åt tillbedjan av hans Far. Hit kom judar från när och fjärran för att tillbe. Och även icke-judar kom för att tillbe Jehova på den förgård som var avsedd för dem. Men tidigt i sin tjänst fick Jesus se något mycket upprörande när han kom in på tempelområdet. Platsen liknade mer en marknad än en plats där man tillbad Jehova! Den var fylld av folk som sålde djur och växlade pengar. Vad var det då som var problemet? Jo, att vissa bara kom till Guds tempel för att utnyttja andra, ja, rentav plundra dem. Hur då? (Johannes 2:14)

3, 4. Hur utnyttjades människor i Jehovas hus, och vad gjorde Jesus för att rätta till saken?

³ De religiösa ledarna hade bestämt att tempelskatten endast fick betalas med ett visst slags mynt. Och besökare var tvungna att växla sina pengar för att få sådana mynt, så penningväxlare hade ställt upp sina bord inne i templet och tog betalt för varje växling. Det var mycket lönsamt att sälja djur på tempelområdet, eftersom de som tjänstgjorde i templet kunde vägra att ta emot djur som hade köpts någon annanstans. Människor var därför utlämnade åt dessa köpmän, vilka ibland kunde ta orimligt betalt för sina djur.b Det här var ingen normal affärsverksamhet, det var ren stöld!

⁴ Jesus kunde inte tolerera att de behandlade andra så orättvist. Det var hans Fars hus! Han gjorde därför en piska av rep och drev ut nötkreaturen och fåren ur templet. Sedan gick han bestämt fram till penningväxlarna och knuffade omkull deras bord. Föreställ dig klirret när alla dessa mynt studsade omkring på marmorgolvet! Han befallde strängt de män som sålde duvor: ”Ta bort allt det här!” (Johannes 2:15, 16) Han måste ha varit otroligt modig för att kunna göra allt det här. Och det verkar inte som om någon vågade sätta sig upp mot honom.

Jesus efterliknar sin Far

5–7. a) Hur fick Jesus lära sig Jehovas syn på rättvisa, och vad kan vi lära oss genom att studera hans exempel? b) Hur har Jesus motarbetat Satans orättvisa anklagelser, och hur kommer han att göra det i framtiden?

⁵ Köpmännen kom naturligtvis tillbaka. Omkring tre år senare fick Jesus kasta ut dem ur templet igen. Den gången citerade han det Jehova sa när han fördömde dem som hade gjort hans hus till ”ett tjuvnäste”. (Jeremia 7:11; Matteus 21:13) Ja, när Jesus såg hur folket blev utnyttjat och Jehovas tempel blev vanhelgat, reagerade han precis som sin Far. Det är inte så konstigt. Jesus hade ju under miljoner år blivit undervisad av sin Far och fått samma känsla för rättvisa som han. Det bästa sättet att få en klar bild av Jehovas rättvisa är därför att se på Jesus exempel. (Johannes 14:9, 10)

⁶ Jesus var med när Satan utan grund kallade Jehova en lögnare och påstod att han styrde på ett dåligt sätt. Vilka lögner! Jesus hörde också när Satan längre fram påstod att ingen skulle tjäna Jehova osjälviskt och av kärlek. De här falska anklagelserna måste ha plågat Jesus. Men han måste ha blivit överlycklig när han fick veta att han skulle hjälpa till att rätta till saker och ting! (2 Korinthierna 1:20) Hur skulle han göra det?

⁷ I kapitel 14 såg vi att Satan anklagade alla som tjänar Jehova men att Jesus besvarade den anklagelsen på allra bästa sätt och en gång för alla. Då lade Jesus grunden för att rentvå Jehovas heliga namn som blivit smutskastat, bland annat när Satan anklagade Jehova för att styra på ett dåligt sätt. Jesus är Jehovas ”främste förmedlare”, och han ska införa rättvisa i hela universum. (Apostlagärningarna 5:31) Jesus liv på jorden återspeglade också Guds rättvisa. Jehova sa om honom: ”Jag ska låta min ande komma över honom, och han ska visa nationerna vad verklig rättvisa är.” (Matteus 12:18) Hur uppfyllde Jesus dessa ord?

Jesus visar ”vad verklig rättvisa är”

8–10. a) Hur gjorde de religiösa ledarnas regler att folk såg ner på icke-judar och kvinnor? b) Hur gjorde de reglerna Jehovas lag om sabbaten till en börda?

⁸ Jesus älskade Jehovas lag och levde efter den. Men de dåtida religiösa ledarna hade förvrängt den och tillämpat den felaktigt. Jesus sa därför till dem: ”Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, ... ni försummar det som är viktigare i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten.” (Matteus 23:23) Det är uppenbart att de som borde ha undervisat i Guds lag bara gjorde det svårt för människor att förstå vad Jehova säger om rättvisa. Hur då? Vi kan se på några exempel.

⁹ Jehova hade befallt sitt folk att hålla distans till folken runt omkring som inte tillbad honom. (1 Kungaboken 11:1, 2) Men vissa fanatiska religiösa ledare uppmuntrade folket att förakta alla icke-judar. Mishna hade till och med en sådan här regel: ”Boskap får inte lämnas vid ett icke-judiskt härbärge, eftersom icke-judar är misstänkta för tidelag.” Det var fel att vara så fördomsfull mot icke-judar, och det gick emot själva tanken med den mosaiska lagen. (3 Moseboken 19:34) Andra regler förnedrade kvinnor. En sådan regel var att en hustru skulle gå bakom och inte bredvid sin man. En man skulle inte samtala med en kvinna offentligt, inte ens med sin egen hustru. Kvinnor fick inte heller vittna i rättsfall, precis som slavar. Det fanns till och med en bön som män kunde be för att tacka Gud för att de inte var kvinnor.

¹⁰ De religiösa ledarna skapade så många regler att det nästan blev omöjligt att se vad Gud egentligen ville ha sagt i lagen. Ett exempel är sabbatslagen. Den sa att man inte fick arbeta den dagen, utan att man skulle använda den dagen för att tillbe Jehova, komma närmare honom och vila. Men fariséerna hade gjort den lagen till en börda. De hade tagit på sig uppgiften att avgöra vad som var ”arbete”. De bestämde att 39 olika saker skulle räknas som arbete, däribland att skörda och jaga. Detta skapade en ändlös rad av frågor. Jagade man om man dödade en loppa på sabbaten? Skördade man om man plockade en handfull säd för att äta längs vägen? Arbetade man om man botade någon som var sjuk? Det fanns stränga och utförliga regler för att avgöra sådana frågor.

11, 12. Hur visade Jesus att fariséerna gjorde fel som satte upp regler?

¹¹ Hur skulle Jesus hjälpa människor att inse vad rättvisa är i ett sådant samhälle? Han visade både i sin undervisning och i sitt sätt att leva att de religiösa ledarna hade helt fel. Vi kan börja med att se på en del av det han lärde ut. Han fördömde alla deras påhittade regler när han sa: ”Ni [upphäver] Guds ord med era traditioner, som ni har ärvt och för vidare.” (Markus 7:13)

¹² Jesus slog fast att fariséerna hade fel när det gällde lagen om sabbaten, att de faktiskt hade missat själva poängen med den. Han förklarade att Messias var ”herre över sabbaten” och därför hade rätt att bota människor på den dagen. (Matteus 12:8) Och för att göra det ännu tydligare valde han att bota människor på sabbaten inför stor publik. (Lukas 6:7–10) Det visade också vad han kommer att göra över hela jorden under de 1 000 åren. Den perioden kommer att bli den slutliga sabbaten. Då kommer trogna människor till slut att få vila från allt slit under sådana bördor som synd och död, som i århundraden har plågat mänskligheten.

13. Vilken lag infördes efter att Jesus varit på jorden, och hur skilde den sig från den mosaiska lagen?

¹³ Jesus visade också vad rättvisa är genom en ny lag, ”Kristus lag”, som infördes efter att han hade dött och uppstått. (Galaterna 6:2) Den här nya lagen var inte som den mosaiska lagen. Den bestod i huvudsak av principer och inte av en rad befallningar. Men det fanns några direkta befallningar. En av dessa kallade Jesus ”ett nytt bud”. I det budet lärde han sina efterföljare att älska varandra alldeles som han hade älskat dem. (Johannes 13:34, 35) Man skulle till och med känna igen dem som levde enligt ”Kristus lag” på att de osjälviskt älskade varandra.

Ett levande exempel på rättvisa

14, 15. Hur visade Jesus att han insåg sina begränsningar, och varför är detta lugnande?

¹⁴ Jesus gjorde mer än att undervisa andra om kärlek. Han levde och andades ”Kristus lag”, så han visade genom sitt exempel vad den gick ut på. Han visade också vad rättvisa är, och vi ska nu se tre exempel på det.

¹⁵ För det första var Jesus noga med att inte göra något orättvist. Du har kanske lagt märke till att ofullkomliga människor ofta behandlar andra orättvist när de blir arroganta och gör sådant de inte har rätt att göra. Det gjorde aldrig Jesus. Vid ett tillfälle bad en man Jesus: ”Lärare, säg till min bror att han ska dela arvet med mig.” Lägg märke till Jesus svar: ”Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er?” (Lukas 12:13, 14) Tänk på detta: Jesus var mer intelligent, hade bättre omdöme och hade fått mer myndighet än någon annan människa. Men ändå lade han sig inte i den här situationen eftersom han inte hade fått befogenhet att göra det. Jesus har alltid varit medveten om sina begränsningar på det här sättet, även under årtusendena innan han blev människa. (Judas 9) Tänk att han alltid ödmjukt lämnar åt Jehova att avgöra vad som är rätt. Det säger mycket om Jesus personlighet.

16, 17. a) Hur visade Jesus att han var rättvis när han predikade? b) Hur visade Jesus ofta sin rättskänsla?

¹⁶ För det andra visade Jesus att han var rättvis när han predikade de goda nyheterna om Guds rike. Han gjorde inte skillnad på människor. Han försökte verkligen nå alla slags människor, antingen de var rika eller fattiga. Fariséerna däremot såg ner på enkla, fattiga människor och använde det föraktfulla uttrycket ‛am-haʼạrets, eller ”landets folk”, om dem. Jesus tog modigt avstånd från detta. När han undervisade människor om de goda nyheterna, åt med dem, gav dem mat, botade dem eller uppväckte dem efterliknade han alltid Jehova. Och Jehova är en rättvis Gud som vill nå ”alla slags människor”.c (1 Timoteus 2:4)

¹⁷ För det tredje visade Jesus ofta sin rättskänsla genom att vara medkännande och barmhärtig. Han försökte hjälpa syndare. (Matteus 9:11–13) Och han var alltid beredd att hjälpa utsatta människor. Jesus höll inte med de religiösa ledarna som menade att man skulle vara misstänksam mot alla icke-judar. Han hjälpte och undervisade några av dem, trots att han i första hand var sänd till det judiska folket. Han botade till exempel tjänaren till en romersk officer och sa i det sammanhanget: ”Jag [har] inte ... träffat någon bland israeliterna med så stark tro.” (Matteus 8:5–13)

18, 19. a) Hur visade Jesus respekt för kvinnor? b) Hur hjälper Jesus exempel oss att se sambandet mellan mod och rättvisa?

¹⁸ Jesus delade inte heller samhällets syn på kvinnor. Han gjorde i stället modigt det som var rätt. Samariska kvinnor ansågs vara lika orena som icke-judar. Men Jesus tvekade inte att predika för den samariska kvinnan vid en brunn i närheten av Sykar. Hon var faktiskt den första som fick höra Jesus säga rakt ut att han var den utlovade Messias. (Johannes 4:6, 25, 26) Fariséerna sa att kvinnor inte skulle undervisas i Guds lag, men Jesus använde mycket tid och energi till att undervisa kvinnor. (Lukas 10:38–42) Kvinnor ansågs enligt traditionen inte heller kunna vara pålitliga vittnen. Jesus däremot visade vilken respekt han hade för kvinnor genom att låta dem vara de första som fick se honom efter hans uppståndelse. Han uppmanade dem till och med att gå och berätta för hans manliga lärjungar om denna mycket viktiga händelse! (Matteus 28:1–10)

¹⁹ Ja, Jesus visade verkligen vad rättvisa är. Och i många fall gjorde han det med stor risk för sig själv. Jesus exempel hjälper oss att se att det krävs mod att stå upp för sann rättvisa. Han kallades ”lejonet som är av Judas stam”. (Uppenbarelseboken 5:5) Och det passade väldigt bra, för det modiga lejonet representerar ju rättvisa. Och snart ska Jesus ”införa rättvisa på jorden” fullt ut. (Jesaja 42:4)

Den messianske kungen inför ”rättvisa på jorden”

20, 21. Hur har Jesus i vår tid arbetat för rättvisa över hela jorden och inom församlingen?

²⁰ Sedan Jesus blev messiansk kung 1914 har han arbetat för att det ska bli rättvisa på jorden. Hur då? Jo, han har sett till att profetian i Matteus 24:14 blir uppfylld. Jesus efterföljare på jorden har lärt människor från alla länder sanningen om Guds rike. De har precis som Jesus varit rättvisa och försökt ge alla, unga och gamla, rika och fattiga, män och kvinnor, tillfälle att lära känna Jehova, rättvisans Gud.

²¹ Jesus arbetar också för att det ska vara rättvisa i den kristna församlingen som han är huvudet för. Precis som det är förutsagt ger han ”människor som gåvor”, det vill säga lojala äldstebröder som tar hand om församlingen. (Efesierna 4:8–12) Jesus älskar och värdesätter varenda person i församlingen. Så han vill att de äldste ska efterlikna honom och alltid behandla hans får rättvist, oavsett deras status eller ekonomi.

22. Vad tycker Jehova om alla orättvisor i världen i dag, och vad har han gett sin son i uppdrag att göra?

²² Men snart kommer Jesus att införa rättvisa på jorden på ett helt nytt sätt. Det finns gott om orättvisor i den här fördärvade världen. Det är extremt orättvist att barn dör av svält samtidigt som länder lägger enorma summor på att tillverka vapen och själviska människor spenderar massor med pengar bara för nöjes skull. De miljontals onödiga dödsfall som sker varje år är bara en av många orättvisor som gör Jehova arg. Han har gett sin son i uppdrag att föra ett rättfärdigt krig mot hela denna onda världsordningen och att för all framtid göra slut på alla orättvisor. (Uppenbarelseboken 16:14, 16; 19:11–15)

23. Hur kommer Jesus att se till att det blir rättvisa på jorden i all evighet?

²³ Men Jehovas rättvisa kräver mer än att bara förinta de onda. Han har också gett sin son i uppdrag att vara ”Fredsfurste”. Efter kriget vid Harmageddon ska Jesus styra ”med rättvisa” och införa fred på hela jorden. (Jesaja 9:6, 7) Jesus kommer att vara så glad över att få utplåna följderna av alla orättvisor som har skapat så mycket elände och lidande i världen. Han kommer att se till att det aldrig blir några orättvisor igen, precis som Jehova vill ha det. Så det är viktigt att vi försöker efterlikna Jehovas rättvisa. Vi ska se hur vi kan göra det.

1–3. a) Varför står vi i tacksamhetsskuld till Jehova? b) Vad förväntar Jehova av oss?

FÖRESTÄLL dig att du är ombord på ett sjunkande skepp. När du har gett upp allt hopp kommer någon och räddar dig och säger: ”Du är i säkerhet nu!” Skulle du då inte känna en oerhörd lättnad och känna att du stod i tacksamhetsskuld till den personen? Du har ju honom att tacka för ditt liv.

² Detta hjälper oss att förstå vad Jehova har gjort för oss. Vi står verkligen i tacksamhetsskuld till honom. Det är ju han som har gett oss lösenoffret och gjort det möjligt för oss att bli räddade från synd och död. Vi kan vara helt säkra på att han kommer att förlåta våra synder och ge oss evigt liv om vi fortsätter att tro på honom. (1 Johannes 1:7; 4:9) Som vi såg i kapitel 14 är lösenoffret det största beviset på att Jehova är rättvis och att han älskar oss. Så vad kan vi göra för att visa vår tacksamhet?

³ Jehova säger faktiskt själv vad han förväntar av oss genom sin profet Mika: ”Han har talat om för dig, du människa, vad som är gott. Så vad förväntar Jehova av dig? Inget annat än att du är rättvis, älskar lojalitet och är ödmjuk när du vandrar med din Gud.” (Mika 6:8) Lägg märke till att en sak som Jehova förväntar av oss är att vi ska vara rättvisa. Hur kan vi vara det?

Ansträng dig för att göra det som är rätt

4. Hur vet vi att Jehova förväntar att vi ska leva enligt hans normer för rätt och fel?

⁴ Jehova bestämmer vad som är rätt och fel. Och han förväntar att vi ska leva enligt hans normer. I Jesaja 1:17 säger han: ”Lär er att göra det rätta. Utöva rättvisa.” I Bibeln uppmanas vi också att ”söka rättfärdighet”. (Sefanja 2:3) Det sägs också: ”Ta på er den nya personligheten som skapades enligt Guds vilja och som grundar sig på sann rättfärdighet.” (Efesierna 4:24) Vi vill göra allt vi kan för att leva enligt Jehovas normer för rätt och fel. Det innebär bland annat att vi håller oss borta från våld, orenhet och sexuell omoral, eftersom det går direkt emot Jehovas heliga och rättvisa normer. (Psalm 11:5; Efesierna 5:3–5)

5, 6. a) Varför är det inte jobbigt för oss att rätta oss efter Jehovas normer? b) Hur visar Bibeln att det är en pågående process att försöka göra det som är rätt?

⁵ Är det jobbigt för oss att rätta oss efter Jehovas rättfärdiga normer? Nej. Någon som dras till Jehova tycker inte att hans krav är betungande. Eftersom vi älskar Jehova och allt det han står för, vill vi leva på ett sätt som han tycker om. (1 Johannes 5:3) Kom ihåg att Jehova ”älskar rättfärdighet”. (Psalm 11:7) Vi kan bara efterlikna Jehovas rättvisa eller rättfärdighet om vi lär oss att älska det som han älskar och hata det som han hatar. (Psalm 97:10)

⁶ Det är inte lätt för oss ofullkomliga människor att alltid göra det som är rätt. Vi måste klä av oss den gamla personligheten med allt som hör till den och ta på oss den nya. Bibeln säger att den nya personligheten förnyas genom ingående kunskap. (Kolosserna 3:9, 10) Ordet ”förnyas” visar att det är en pågående process att ta på sig den nya personligheten, och det kräver att vi anstränger oss. Hur mycket vi än försöker göra det som är rätt, får vår syndiga natur oss ibland att tänka, säga eller göra sådant som är fel. (Romarna 7:14–20; Jakob 3:2)

7. Hur ska vi tänka när vi gör misstag?

⁷ Men ibland kommer vi att göra misstag trots att vi försöker göra det rätta. Hur ska vi tänka då? Vi ska naturligtvis inte ta lätt på det och mena att det inte är så farligt. Men vi får samtidigt inte ge upp och tänka att våra fel och brister gör att vi inte kan tjäna Jehova. Vår medkännande Gud har gjort det möjligt för oss att få våra synder förlåtna om vi ångrar oss uppriktigt. Aposteln Johannes skrev: ”Jag skriver detta till er för att ni inte ska begå en synd.” Men sedan tillägger han realistiskt: ”Om någon ändå begår en synd [på grund av ofullkomligheten vi har ärvt] har vi en hjälpare hos Fadern: Jesus Kristus.” (1 Johannes 2:1) Ja, tack vare att Jehova har gett oss lösenoffret kan vi tjäna honom trots att vi är ofullkomliga. Hur känner du det när du tänker på det? Visst får det dig att vilja göra ditt bästa för att leva på ett sätt han tycker om?

De goda nyheterna och Guds rättvisa

8, 9. Hur visar predikoarbetet att Jehova är rättvis?

⁸ Vi efterliknar Jehova och är rättvisa när vi gör vårt bästa för att predika de goda nyheterna om Guds rike för andra. Hur visar predikoarbetet att Jehova är rättvis?

⁹ Jehova kommer inte att göra slut på den här onda världen utan att först ha varnat människor. I sin profetia om vad som skulle ske under ändens tid sa Jesus: ”De goda nyheterna måste först förkunnas i alla nationerna.” (Markus 13:10; Matteus 24:3) Ordet ”först” antyder att andra saker ska hända efter det världsomfattande predikoarbetet, bland annat en stor prövning. Då kommer alla onda att tillintetgöras så att en rättfärdig ny värld kan komma. (Matteus 24:14, 21, 22) Ingen kan med rätta anklaga Jehova för att vara orättvis mot de onda. Med hjälp av predikoarbetet varnar han dem så att de får alla möjligheter att ändra sitt handlingssätt och bli räddade. (Jona 3:1–10)

10, 11. Hur efterliknar vi Jehovas rättvisa när vi predikar de goda nyheterna?

¹⁰ Hur efterliknar vi Jehovas rättvisa när vi predikar de goda nyheterna? Det är för det första inte mer än rätt att vi gör vad vi kan för att hjälpa andra att bli räddade. Tänk igen på illustrationen med att bli räddad från ett sjunkande skepp. Om du hade blivit räddad och var i en livbåt skulle du säkert vilja hjälpa andra som låg kvar i vattnet. På liknande sätt är vi skyldiga att hjälpa dem som fortfarande kämpar i den här onda världen. Det är sant att många inte vill lyssna på vårt budskap. Men så länge Jehova fortsätter att visa tålamod är det vår skyldighet att ge dem ”möjlighet att ändra sig” och på så sätt kunna bli räddade. (2 Petrus 3:9)

¹¹ Vi kan också visa rättvisa på ett annat viktigt sätt. Vi kan predika de goda nyheterna för alla vi träffar, och då visar vi att vi inte gör skillnad på folk. Kom ihåg att ”Gud inte är partisk. Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Om vi ska efterlikna Jehovas rättvisa, kan vi inte ha förutfattade meningar om människor. Vi berättar om de goda nyheterna för andra oavsett vilken folkgrupp de tillhör eller vilken social eller ekonomisk ställning de har. Då ger vi alla som vill lyssna möjlighet att få höra och ta emot de goda nyheterna. (Romarna 10:11–13)

Hur ska vi behandla andra?

12, 13. a) Varför ska vi inte kritisera och döma andra? b) Vad är innebörden i Jesus råd att ”sluta upp med att döma” och ”sluta fördöma”? (Se också fotnoten.)

¹² Vi är också rättvisa när vi behandlar andra på samma sätt som Jehova behandlar oss. Det är väldigt lätt att tänka negativt om andra, kritisera dem för deras fel och brister och ifrågasätta deras motiv. Men skulle vi vilja att Jehova tvivlar på våra motiv eller kritiserar oss när vi gör fel? Verkligen inte. Och Jehova är inte sådan. Psalmisten konstaterade: ”Om det var synder du letade efter, Jah, vem skulle då klara sig, Jehova?” (Psalm 130:3) Vi är väldigt tacksamma över att Jehova är rättvis och barmhärtig och inte fokuserar på våra fel och brister. (Psalm 103:8–10) Men hur ska vi vara mot andra?

¹³ När andra gör misstag ska vi efterlikna Jehovas rättvisa och barmhärtighet och inte vara snabba med att döma eller kritisera dem. Och det gäller särskilt om vi inte har med saken att göra eller när misstaget inte är så stort. I sin bergspredikan varnade Jesus: ”Sluta upp med att döma, så att ni själva inte blir dömda.” (Matteus 7:1) Enligt Lukas berättelse tillade Jesus: ”Sluta fördöma, så ska ni inte bli fördömda.”a (Lukas 6:37) Jesus visste att ofullkomliga människor har lätt för att döma andra. Så om någon gjorde det, skulle han sluta med det.

14. Varför måste vi ”sluta upp med att döma” andra?

¹⁴ Varför måste vi ”sluta upp med att döma” andra? För det första har vi inte rätt att göra det. Jakob påminner oss: ”Det finns bara en lagstiftare och domare” – Jehova. Jakob frågar därför: ”Vem är du, du som dömer din medmänniska?” (Jakob 4:12; Romarna 14:1–4) Och vår syndiga natur gör att vi lätt dömer andra orättvist. Vi kanske inte kan se deras goda sidor för att det finns något hos dem vi inte tycker om. Vi kanske känner oss dåligt behandlade av dem, är avundsjuka eller tycker att vi är bättre än de. Men vi kan inte läsa hjärtan, och vi känner inte heller till andras omständigheter helt och hållet. När vi tänker på hur mycket vi inte vet får det oss att inte snabbt dra slutsatsen att de gör sådant som är fel. Med tanke på allt det här har vi verkligen inte rätt att tycka att våra bröder och systrar inte gör tillräckligt för Jehova eller att de har fel motiv. Vi vill efterlikna Jehova och se det goda hos våra bröder och systrar i stället för att fokusera på deras fel och brister!

15. Hur får vi inte vara mot våra familjemedlemmar, och varför?

¹⁵ Hur är det då med våra familjemedlemmar? Familjen ska vara en plats där alla känner sig trygga. Men tyvärr är det där man många gånger behandlar andra som sämst i dag. Många män, hustrur och föräldrar utsätter sina familjemedlemmar för verbal och fysisk misshandel. Men de som tjänar Jehova får aldrig säga sådant som är elakt eller sarkastiskt till sina familjemedlemmar och absolut inte misshandla dem. (Efesierna 4:29, 31; 5:33; 6:4) Jesus råd att ”sluta upp med att döma” och ”fördöma” gäller också hemma. För att vi ska vara rättvisa måste vi behandla andra på samma sätt som Jehova behandlar oss, och han är aldrig hård eller grym mot oss. Nej, han är ”oerhört kärleksfull” mot dem som älskar honom och ett enastående exempel för oss att följa. (Jakob 5:11)

Äldste som tjänar ”med rättvisa”

16, 17. a) Vad förväntar Jehova av äldste? b) Vad händer om en syndare inte ångrar sig, och varför det?

¹⁶ Vi måste alla vara rättvisa, men det gäller i synnerhet de äldste i den kristna församlingen. Lägg märke till hur ”furstarna” eller de äldste beskrivs i den profetia som nedtecknades av Jesaja: ”En kung ska regera med rättfärdighet, furstar ska styra med rättvisa.” (Jesaja 32:1) Ja, Jehova förväntar att de äldste ska efterlikna hans rättvisa i sina uppgifter. Hur kan de göra det?

¹⁷ De måste hjälpa församlingen att bevaras ren, för det är ett sätt för dem att efterlikna Jehovas rättvisa. Ibland måste de hjälpa någon som har syndat allvarligt. När de gör det tänker de på att Jehova vill att de visar barmhärtighet om det alls är möjligt. De försöker därför hjälpa syndaren att ångra sig. Men vad händer om han inte gör det? Då följer de äldste Jehovas rättvisa anvisning: ”Avlägsna den som är ond ur församlingen.” Detta innebär att han måste uteslutas ur församlingen. (1 Korinthierna 5:11–13; 2 Johannes 9–11) De äldste är ledsna över att behöva göra detta, men de inser att de måste göra det för att skydda församlingens moraliska och andliga renhet. Men de hoppas att syndaren en dag ska ångra sig och återvända till församlingen. (Lukas 15:17, 18)

18. Vad tänker äldste på när de ger andra råd från Bibeln?

¹⁸ De äldste efterliknar också Jehovas rättvisa när de ger råd från Bibeln. Äldste letar naturligtvis inte efter fel och brister hos andra. Och de ger inte heller tillrättavisning så ofta de kan. Men en medtroende kan ”[slå] in på fel kurs utan att inse det”. De äldste försöker då ”föra honom till rätta igen på ett milt sätt”, för de vet att Jehova aldrig visar sin rättvisa på ett grymt eller känslokallt sätt. (Galaterna 6:1) Äldste ska aldrig skälla ut någon eller använda hårda ord. De ska ge råd på ett kärleksfullt sätt så att det kan uppmuntra den som får dem. Även när äldste måste ge en medtroende tydlig tillrättavisning och tala om vad ett oförståndigt handlingssätt kan leda till, tänker de på att han eller hon är ett får i Jehovas hjord.b (Lukas 15:7) När de äldste ger råd eller tillrättavisning för att de verkligen älskar den som har gjort fel och när de ger det på ett kärleksfullt sätt, är det mer troligt att de kan hjälpa personen.

19. Vilka beslut måste äldste fatta, och på vad måste de grunda sådana beslut?

¹⁹ Äldste måste ofta fatta beslut som påverkar deras medtroende. Äldste träffas till exempel med jämna mellanrum för att undersöka om andra bröder i församlingen uppfyller kraven för att bli rekommenderade som äldste eller församlingstjänare. De äldste vet hur viktigt det är att vara fördomsfri. När de fattar sådana beslut följer de vad Bibeln säger om hur äldste och församlingstjänare ska vara, och de går inte efter sina egna känslor. Då handlar de ”utan fördomar och partiskhet”. (1 Timoteus 5:21)

20, 21. a) Vad försöker äldste vara, och varför det? b) Vad kan äldste göra för att hjälpa ”de nedstämda”?

²⁰ De äldste efterliknar också Jehovas rättvisa på andra sätt. Efter att ha förutsagt att äldste skulle tjäna ”med rättvisa” fortsatte Jesaja: ”Var och en av dem ska vara som ett skydd mot vinden, som en tillflykt undan det piskande regnet, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som klippans skugga i ett uttorkat land.” (Jesaja 32:1, 2) Äldste försöker vara en källa till tröst och uppmuntran för sina medtroende.

²¹ Med tanke på alla problem som kan göra oss modfällda är det många som behöver uppmuntran. Om du är äldste finns det mycket du kan göra för att ”trösta de nedstämda”. (1 Thessalonikerna 5:14) Lyssna på dem med empati. (Jakob 1:19) De kan behöva dela sina bekymmer med någon de har förtroende för. (Ordspråksboken 12:25) Försäkra dem om att de är önskade, uppskattade och älskade av Jehova och av sina bröder och systrar. (1 Petrus 1:22; 5:6, 7) Du kan också be tillsammans med och för sådana personer. Det kan vara till stor tröst för dem att få höra dig be en innerlig bön för dem. (Jakob 5:14, 15) Rättvisans Gud kommer att lägga märke till dina kärleksfulla ansträngningar att hjälpa dem som är nedstämda.

22. Hur kan vi efterlikna Jehovas rättvisa, och vad leder det till?

²² Ja, vi kommer ännu närmare Jehova när vi efterliknar hans rättvisa! Och det gör vi när vi lever enligt hans normer, när vi förkunnar de livräddande goda nyheterna och när vi fokuserar på det goda hos andra i stället för på deras fel. Och ni äldste efterliknar Jehovas rättvisa när ni skyddar församlingens renhet, när ni ger uppbyggande råd från Bibeln, när ni tar beslut som är fördomsfria och när ni uppmuntrar dem som är nedstämda. Tänk vad stolt och glad Jehova är när han ser ner från himlen och ser sitt folk göra sitt bästa för att vara rättvisa!