Rättvisa kännetecknar alla Guds vägar

”Klippan, fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar kännetecknas av rättvisa. En trofasthetens Gud, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 MOSEBOKEN 32:4, NW.

1. Vilka av Jehovas egenskaper betonade Mose i sin sång till Israels söner innan han dog, och varför var han kvalificerad att tala som han gjorde?

JEHOVA, suverän Domare, Stadgegivare och Kung, ”är en som älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Psalm 33:5; Jesaja 33:22; NW) Mose, lagförbundets medlare och en profet ”som Jehova kände ansikte mot ansikte”, blev väl förtrogen med Jehovas rätta vägar. (5 Moseboken 34:10, NW; Johannes 1:12) Kort innan Mose dog, framhöll han hur överlägsen Jehovas rättvisa var. Så att Israels hela församling kunde höra det ropade han ut orden i följande sång: ”Låna ert öra, o himlar, och låt mig tala; och låt jorden höra min muns uttalanden. ... Jag kommer att förkunna Jehovas namn. Tillskriv vår Gud storhet! Klippan, fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar kännetecknas av rättvisa. En trofasthetens Gud, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 Moseboken 32:1, 3, 4, NW.

2. Hur har rättvisa alltid kännetecknat all Guds verksamhet, och varför är detta så viktigt?

² Rättvisa kännetecknar all Jehovas verksamhet, och den utövas alltid i fullständig överensstämmelse med hans vishet, kärlek och makt. I Job 37:23 (NW) påminde Guds tjänare Elihu Job om följande: ”Vad den Allsmäktige beträffar, har vi inte utforskat honom; han är upphöjd i kraft, och rättvisa och ett överflöd av rättfärdighet kommer han inte att förringa.” Och kung David skrev: ”Jehova är en som älskar rättvisa, och han kommer inte att överge sina lojala.” (Psalm 37:28, NW) Vilken trösterik försäkran! Gud kommer aldrig för ett enda ögonblick att på någon av sina vägar överge dem som är lojala mot honom! Guds rättvisa garanterar detta.

Varför rättvisan saknas

3. Vad saknas bland människor i våra dagar, och hur har detta påverkat människans förhållande till Gud?

³ Men varför finns det så lite rättvisa bland människor i våra dagar, då ju Jehova är rättvisans Gud, den som älskar rättvisa och är ”Skaparen av jordens yttersta ändar”? (Jesaja 40:28, NW) I 5 Moseboken 32:5 (NW) svarar Mose: ”De har handlat fördärvligt för sin egen del; de är inte hans barn, defekten är deras egen. En förvänd och förvriden generation!” Människans fördärvbringande verksamhet har så skilt henne från hennes Skapare att Guds tankar och vägar beskrivs vara så mycket högre än människans ”som himmelen är högre än jorden”. — Jesaja 55:8, 9.

4. Vilken kurs har människan valt att ta, och vart har den lett henne?

⁴ Kom ihåg att människans Skapare inte hade skapat henne till att handla oberoende av honom. Jeremia bedömer situationen rätt, när han säger: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte kommer an på henne. Det kommer inte an på mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23, NW) Genom att människan förkastade Guds rätta vägar och styre kom hon under helt andra och mycket mäktiga osynliga makter, nämligen Satan, djävulen, och hans demonmedbrottslingar. Aposteln Johannes förklarar med eftertryck: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” Dessa demonkrafter har inget som helst intresse av att upprätthålla rättvisa bland människorna. — 1 Johannes 5:19.

5. Ge exempel på avsaknaden av rättvisa i världen av i dag.

⁵ År 1984 riktade Förenta staternas dåvarande justitieminister, William French Smith, uppmärksamheten på ett exempel på bristen på rättvisa nu i den nuvarande tingens ordnings sista dagar. Så här sade Smith om en granskning av fängelsedomarna mellan åren 1977 och 1983 i 12 amerikanska stater: ”Allmänheten har utgått från att de värsta förbrytarna — mördare, våldtäktsmän, narkotikahandlare — avtjänar avsevärda straff. Men ämbetsverkets undersökning ... visar hur lätt det är för förhärdade brottslingar att komma ut på gatorna igen och begå nya brott.” Det är inte att undra på att Paul Kamenar vid Washington Legal Foundation sade: ”Rättssystemet är alltför ofta släpphänt.”

6. a) Hur var den moraliska situationen i Juda före dess fångenskap? b) Vilka frågor ställde Habackuk, och är de tillämpliga i våra dagar?

⁶ Innan Juda nation föll för de babyloniska härarna år 607 f.v.t., var rättvisan slapp överallt i nationen, och Guds profet Habackuk blev därför inspirerad till att skriva: ”Lagen [blir] kraftlös, och rättvisan kommer aldrig fram. För den ondskefulle omringar den rättfärdige, av det skälet kommer rättvisan fram förvänd.” (Habackuk 1:4, NW) Denna orättfärdiga situation fick profeten att fråga Jehova: ”Varför betraktar du dem som handlar förrädiskt, varför förhåller du dig tyst när en ondskefull uppslukar en som är rättfärdigare än han?” (Habackuk 1:13, NW) I våra dagar kan människor som drabbas av de orättvisor som begås inom olika områden av mänsklig verksamhet också mycket väl fråga: Varför fortsätter rättvisans Gud att betrakta den orättvisa som sker på jorden? Varför tillåter han att ”rättvisan” kommer ”fram förvänd”? Varför förhåller han sig ”tyst”? Detta är viktiga frågor, och det är endast Guds dyrbara ord, bibeln, som kan ge de sanna och tillfredsställande svaren.

Varför Gud har tillåtit orättvisa

7. a) Varför förlorade människan det paradis som Gud hade gett henne? b) Vilka stridsfrågor väcktes i Eden, och hur reagerade Gud i sin rättvisa på dessa?

⁷ Guds verk är fullkomliga, som Mose omvittnade. Detta var sant beträffande det fullkomliga människopar som Gud hade satt i Edens paradis. (1 Moseboken 1:26, 27; 2:7) För människans lycka och välbefinnande var allt i samband därmed fullkomligt. I den gudomliga redogörelsen får vi veta: ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1 Moseboken 1:31) Men friden i Eden varade inte länge. Under påverkan av en upprorisk andeskapelse blev Eva och hennes man, Adam, indragna i en konflikt med Jehova angående hans sätt att styra dem. Nu ifrågasattes det rättmätiga i Guds befallningar till dem. (1 Moseboken 3:1—6) Detta ifrågasättande av det rättmätiga i Guds styre väckte avgörande moraliska stridsfrågor. Den historiska redogörelsen om den trogne mannen Job visar att nu drogs också alla Guds skapelsers ostrafflighet i tvivelsmål. Rättvisan krävde att dessa universellt betydelsefulla stridsfrågor fick tid att avgöras. — Job 1:6—11; 2:1—5; se också Lukas 22:31.

8. a) I vilken olycklig situation befann människan sig nu? b) Vilken stråle av hopp kan man se i Mose sång?

⁸ I Romarna 8:22 sammanfattar Paulus den olyckliga situation, som blev följden för människan därför att hon hade förkastat Guds rätta vägar. Där skriver aposteln följande: ”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.” Mycket av detta ”suckande” och denna ”smärta” har berott på avsaknaden av rättvisa bland människor, när ”den ena människan har makt över den andra, henne till olycka”. (Predikaren 8:9) Men den allsmäktige Guden vare tack för att han inte kommer att tillåta att en sådan parodi på rättvisan får fortsätta hur länge som helst! Lägg i detta sammanhang märke till vad Mose vidare skrev i sin sång i 5 Moseboken 32:40, 41 (NW): ”’Så sant jag [Jehova] lever till obestämd tid’, om jag verkligen vässar mitt blänkande svärd, och min hand griper tag om domen, skall jag betala tillbaka mina motståndare med hämnd och ge vedergällning åt dem som intensivt hatar mig.”

9. Förklara hur Jehovas hand grep ”tag om domen”, när människan gjorde uppror.

⁹ Jehovas hand grep ”tag om domen” där i Eden. Utan dröjsmål dömde Gud rättvist människan till döden för att hon uppsåtligt hade överträtt hans befallningar. Så här sade han till Adam: ”Ty du är stoft, och till stoft skall du åter bli.” (1 Moseboken 3:19) Århundraden senare sammanfattade aposteln Paulus vad som blev de hemska följderna för hela människosläktet av Adams syndiga kurs, när han skrev: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12.

10. Vilka två säder har utvecklats sedan Adams uppror, och hur har Jehova reagerat?

¹⁰ Omedelbart efter det att människan hade gjort uppror förklarade Gud också: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15, 17—19, NW) Utvecklandet av dessa båda säder har pågått i 6.000 år, och det har alltid rått ”fiendskap” mellan dem. Men Jehovas rätta vägar har inte förändrats under alla scenförändringar på jorden. Genom sin profet Malaki säger han: ”Ty jag är Jehova; jag har inte förändrats.” (Malaki 3:6, NW) Detta har garanterat att Guds sätt att handla med det ofullkomliga och upproriska människosläktet alltid har kännetecknats av rättvisa. Inte en enda gång har Jehova avvikit från sina upphöjda, rättfärdiga principer, utan han har i stället utformat dem i enlighet med sina underbara egenskaper vishet, kärlek och makt.

Gud kommer till människans undsättning

11, 12. Hur beskriver Psalm 49 väl människans situation?

¹¹ Likt fångstarmarna på en jättestor bläckfisk har Satans onda inflytande nått ut till att omfatta hela mänskligheten. Människor är verkligen i desperat behov av att befrias, inte bara från den dödsdom som vilar över dem, utan också från det ofullkomliga mänskliga styrets orättfärdiga system.

¹² Det förskräckliga tillstånd som människan har befunnit sig i ända sedan dödsdomen avkunnades över henne är väl uttryckt i följande psalm av Koras söner: ”Hör detta, alla ni folk. Låna ert öra härtill, alla ni invånare i denna tingens ordning, ni söner av människor såväl som ni söner av män, du rike och du fattige tillsammans. Inte en av dem kan på något sätt friköpa ens en broder eller ge Gud en lösen för honom, (och priset för friköpandet av deras själ är så dyrt att det har upphört till obestämd tid), så att han skulle fortsätta att leva för alltid och inte se gropen.” (Psalm 49:2, 3, 8—10, NW) Allt detta har skett på grund av Guds uttryckliga rättvisa!

13, 14. a) Endast vem kunde befria människan, och varför var den som Gud hade utvalt så passande? b) Hur blev Jesus ”ja” till alla Guds löften?

¹³ Varifrån kunde då hjälpen komma? Vem kunde befria människan från dödens makt? Psalmisten svarar: ”Gud själv kommer att friköpa min själ från Sheols hand.” (Psalm 49:16, NW) Det var endast Guds stora kärlek, som verkade i enlighet med hans rättvisa, som kunde befria människan från ”Sheols hand”. Våra frågor besvarades också under ett nattligt samtal mellan Jesus och den försiktige fariséen Nikodemus. Jesus sade till honom: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Innan Guds Son kom till jorden, hade han levt tillsammans med sin Fader i himmelen, och under denna hans föremänskliga tillvaro sägs det att han hade sin ”lust bland människors barn”. (Ordspråksboken 8:31) Hur lämpligt var det därför inte för Jehova att välja denne specielle andeskapelse, sin enfödde Son, till att återlösa människosläktet!

¹⁴ Så här skrev Paulus om Jesus: ”Oavsett hur många Guds löften är, har de blivit ’ja’ medelst honom.” (2 Korintierna 1:20) I Matteus 12:18, 21 hänvisas det till ett av dessa löften som skrivits av profeten Jesaja, och det heter där om Jesus: ”Se, min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, som min själ har godkänt! Jag skall låta min ande komma över honom, och vad rättvisa vill säga skall han göra klart för nationerna. Ja, på hans namn skall nationer hoppas.” — Jesaja 42:1—4, NW.

15, 16. Hur kunde Jesus bli ”Evig fader” till Adams avkomlingar?

¹⁵ Under sin jordiska tjänst klargjorde Jesus att människor av alla nationer till sist skulle kunna hoppas på hans namn och därigenom få åtnjuta gagnet av Guds rättvisa. Jesus sade: ”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28) I Guds fullkomliga lag, som gavs åt Israels nation, hette det: ”Liv för liv.” (5 Moseboken 19:21) När Jesus hade offrat sitt fullkomliga liv i döden och genom Guds kraft uppväckts för att återvända till himmelen, kunde han följaktligen frambära värdet av sitt fullkomliga människoliv till Jehova i utbyte mot Adams livsrättigheter. Därigenom blev Jesus ”den siste [eller andre] Adam”, och han är nu bemyndigad att handla som ”Evig fader” för alla Adams troende avkomlingar. — 1 Korintierna 15:45; Jesaja 9:6.

¹⁶ Genom att Gud kärleksfullt har tillhandahållit sin Sons, Jesu Kristi, lösenoffer, har hans frälsningsväg således gjorts ”klar för nationerna”. Och den kännetecknas sannerligen av Guds rättvisa. Hur tacksamma bör vi inte vara för att Gud har sörjt för en väg att friköpa våra själar från ”Sheols hand”!

Att försvara lösen

17, 18. Vilket kompanjonskap trädde C.T.Russell in i på 1870-talet, men hur överraskade Barbour honom år 1878?

¹⁷ Precis som de kristna under det första århundradet har Jehovas vittnen i vår tid alltid försvarat läran om Jesu Kristi lösenoffer. Det är intressant att påminna sig att Sällskapet Vakttornets förste president, Charles Taze Russell, en tid var medredaktör för — och också ekonomiskt stödde — en religiös tidskrift som hette The Herald of the Morning (Morgonens Härold). Denna tidskrift utgavs ursprungligen av en adventist, N. H. Barbour i Rochester i staten New York. Russell var då endast i 20-årsåldern, men Barbour var mycket äldre.

¹⁸ Kompanjonskapet tycktes gå bra ända till år 1878, då Barbour helt överraskande publicerade en artikel i vilken han förnekade läran om lösen. Så här beskrev Russell det som hände: ”Hr Barbour [skref] kort efter en artikel i ’Härolden’, i hvilken han förnekade läran om försoningen — förnekade, att Kristi död var lösenspriset för Adam och hans släkte, sägande, att Kristi död icke mer kunde vara ett betalande af straffet för människans synd, än hvad genomstingandet af en flugas kropp med en nål — och dess däraf förorsakade lidande och död — skulle i jordiska föräldrars ögon vara ett rättvist utstående af straffet för deras barns fel.”

19. a) Hur reagerade Russell på Barbours uppfattning om lösen? b) Har Russells önskan om Vakttornet uppfyllts?

¹⁹ Russell skulle ha kunnat bli påverkad av sin äldre partner, men det blev han inte. Det pågick en debatt i tidskriften i flera månader. Barbour förnekade lösen, medan Russell skrev till förmån för den. Till slut drog Russell sig helt och hållet undan från Barbour och började i stället att ge ut denna tidskrift, som då kallades Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (Zions Vakt-Torn och förkunnare af Kristi närvaro). C.T.Russell uttryckte sig så här om den nya tidskriften: ”Denna tidskrift har från första stund särskildt häfdat läran om ’en lösen för alla’, och genom Guds nåd hoppas vi, att den alltid skall komma att göra det.” Har redaktör Russells förhoppning infriats? Det har den verkligen! På sidan 2 i just detta nummer heter det att tidskriften ”uppmuntrar till tro på den nu regerande konungen, Jesus Kristus, vars utgjutna blod öppnar vägen för människorna att vinna evigt liv”.

20. Vilka frågor återstår att besvara?

²⁰ Så här långt i vårt dryftande har vi sett hur Guds rättvisa har krävt ett medel för att befria mänskligheten från den syndens och dödens fördömelse som vilar på den. Kärlek har tillhandahållit det medlet. Men sådana frågor som dessa återstår att besvara: Hur görs gagnet av Jesu Kristi lösenoffer tillgängligt? Hur kan man få gagn av detta och hur snart? Följande artikel ger svar som säkert kommer att få dig att ännu mera lita på att rättvisa kännetecknar alla Guds vägar.

Rättvisa snart för alla nationer

”Rättvisa — rättvisa bör du jaga efter, i det syftet att du må förbli vid liv och verkligen må ta i besittning det land som Jehova, din Gud, ger dig.” — 5 MOSEBOKEN 16:20, NW.

1. Vad var Guds ursprungliga uppsåt för människan, och endast hur skulle människan kunna fullgöra det?

NÄR Jehova Gud skapade mannen och kvinnan, var det hans uppsåt att få jorden uppfylld med fullkomliga skapelser. De skulle alla lovprisa honom och vara med om att lägga jorden under sig. (1 Moseboken 1:26—28) Eftersom människan skapades till Guds avbild och likhet, utrustades hon med egenskaperna vishet, rättvisa, kärlek och makt. Det var endast genom ett balanserat utövande av dessa egenskaper som människan skulle kunna fullgöra det som var hennes Skapares uppsåt med henne.

2. Hur viktigt var det för Israels söner att jaga efter rättvisa?

² Som vi såg i föregående artikel, gjorde människan uppror mot Guds sätt att göra saker och ting och dömdes därför till döden. På grund av sin ofullkomlighet kunde människan nu omöjligen fullgöra det som var Guds ursprungliga uppsåt med henne. Hennes oförmåga att visa fullkomlig rättvisa har i hög grad bidragit till detta misslyckande. Det är därför inte så underligt att Mose gav Israels söner följande påminnelse: ”Rättvisa — rättvisa bör du jaga efter”! Deras liv och deras möjligheter att ta det utlovade landet i besittning var beroende av att de jagade eller strävade efter rättvisa. — 5 Moseboken 16:20, NW.

En skugga av kommande goda ting

3. Varför är det så viktigt för oss i våra dagar att undersöka Jehovas handlande med Israel?

³ Jehovas handlande med Israels nation stärker oss i vår övertygelse att han verkligen kommer att göra sin rättvisa klar för alla nationer genom sin utvalde tjänare, Jesus Kristus. Paulus förklarar saken så här: ”Ty alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Romarna 15:4) Eftersom Gud ”är en som älskar rättfärdighet och rättvisa”, krävde han att israeliterna skulle efterlikna honom i allt sitt handlande med varandra. (Psalm 33:5, NW) Detta kan man tydligt se genom att granska några av de 600 lagar som gavs åt Israel.

4. Hur behandlades problem med medborgerliga rättigheter under den mosaiska lagen?

⁴ När den mosaiska lagen följdes, hade man inte några problem med medborgerliga rättigheter. Så här heter det i 3 Moseboken 19:34 (NW) om en icke-israelit som kom för att stanna i landet: ”Den bofaste främlingen, som bor som främling hos er, skall för er bli som en infödd bland er; och du skall älska honom som dig själv.” Så rättvist och kärleksfullt! Vidare förmanades både domare och vittnen: ”Du skall inte vittna så beträffande en rättstvist att du viker av med hopen för att vränga rättvisan. Vad den ringe beträffar, skall du inte ge honom företräde i en rättstvist han har.” (2 Moseboken 23:2, 3, NW) Tänk bara — rättvisa skipades lika för rik och fattig!

5. Jämför straffrätten under den mosaiska lagen med den i våra dagar.

⁵ Straffrätten under den mosaiska lagsamlingen var långt överlägsen lagarna i de nutida nationernas lagböcker. Den som stal sattes till exempel inte i fängelse så att han blev till en börda för hårt arbetande människor som åtlydde lagen, utan han måste i stället arbeta och betala dubbelt så mycket eller mer för det han hade stulit. Offret led därför ingen förlust. Men tänk om den som stulit vägrade att arbeta och betala! I så fall såldes han i slaveri till dess restitutionen var gjord. Om han fortsatte att visa sig omedgörlig, blev han avrättad. Detta var rättvist mot offret, och det var ett starkt avskräckningsmedel för andra, som kanske också var benägna att stjäla. (2 Moseboken 22:1, 3, 4, 7; 5 Moseboken 17:12) Eftersom livet är heligt i Guds ögon, avrättades också alla mördare. Detta avlägsnade onda, mordlystna människor från nationen; men man visade barmhärtighet mot ouppsåtliga dråpare. — 4 Moseboken 35:9—15, 22—29, 33.

6. Till vilken slutsats leder oss en undersökning av Israels lagar?

⁶ Vem kan således förneka att rättvisa kännetecknade allt Guds rättsliga handlande med Israels nation? Vilken tröst och vilket hopp fyller oss därför inte, när vi begrundar hur Guds löfte i Jesaja 42:1 (NW) kommer att förverkligas genom Kristus Jesus! Där får vi denna försäkran: ”Rättvisa åt nationerna kommer han att föra fram.”

Rättvisan hålls i jämvikt med barmhärtighet

7. Beskriv Jehovas barmhärtiga handlande med Israel.

⁷ Guds rättvisa hålls i jämvikt med barmhärtighet. Detta visades tydligt när israeliterna började göra uppror mot Guds rättfärdiga vägar. Lyssna till Mose beskrivning av Jehovas barmhärtiga omsorg om dem under deras 40 år i vildmarken: ”Han kom att finna honom i ett vildmarksland och i en tom, tjutande öken. Han började omsluta honom, ta vård om honom, skydda honom som pupillen i sitt öga. Alldeles som en örn väcker upp sitt bo, svävar över sina just flygfärdiga ungar, breder ut sina vingar, tar dem, bär dem på sina vingpennor, så fortsatte Jehova ensam att leda honom.” (5 Moseboken 32:10—12, NW) Senare, när nationen avföll, vädjade Jehova: ”Vänd om, det ber jag er, från era usla vägar och från era usla gärningar.” — Sakarja 1:4a, NW.

8, 9. a) I vilken utsträckning visade Gud sin barmhärtiga rättvisa mot judarna? b) Vilken katastrof drabbade dem till sist, men vad kan man säga om Guds sätt att handla med dem?

⁸ Jehovas erbjudande om barmhärtighet ljöd för döva öron. Genom profeten Sakarja sade Gud: ”De lyssnade inte, och de gav inte akt på mig.” (Sakarja 1:4b, NW) Guds barmhärtiga rättvisa fick honom därför att sända sin enfödde Son för att hjälpa dem att återvända till honom. Johannes döparen introducerade Guds Son genom att säga: ”Se, Guds lamm som tar bort världens synd!” (Johannes 1:29) I flera år undervisade Jesus oförtrutet judarna om Guds rätta vägar och utförde oräkneliga underverk och bevisade således att han var den befriare som var förutsagd. (Lukas 24:27; Johannes 5:36) Men folket varken lyssnade eller trodde, och detta fick Jesus att utropa: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till det — hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.” — Matteus 23:37, 38.

⁹ Gud höll tillbaka verkställandet av sin ogynnsamma dom i ytterligare 37 år, till år 70 v.t., då han lät romarna förstöra Jerusalem och föra tusentals judar i fångenskap. När vi begrundar Jehovas långmodighet och tålamod under en tidrymd av många hundra år, vem av oss kan då undgå att se rättvisans kännemärke i allt hans handlande med Israels hus?

Rättvisa för alla nationer

10. Hur utsträcktes Guds rättvisa till alla nationer?

¹⁰ Efter det att Israel hade förkastat Jesus sade Jakob: ”Gud [vände] för första gången ... sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.” (Apostlagärningarna 15:14) Detta ”folk”, i vilket de få judar som tog emot Jesus som Messias ingick, utgör kollektivt ”Guds [andliga] Israel” och består av 144.000 av anden pånyttfödda efterföljare till Kristus Jesus. (Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 7:1—8; 14:1—5) Kornelius var den förste oomskurne icke-juden som blev troende. När Kornelius och hans hushåll tog emot Guds frälsningsväg, sade Petrus: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Paulus utvecklar det rättvisa i Jehovas opartiskhet närmare, när han säger: ”Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus. Dessutom, om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.” — Galaterna 3:28, 29.

11. Vilket löfte gavs till Abraham, och hur kommer det att uppfyllas?

¹¹ Här påminns vi om ett underbart löfte, som Jehova gav Abraham. På grund av denne patriarks villighet att offra sin älskade son Isak sade Jehova till honom: ”På grund av att du har gjort detta och att du inte har undanhållit din son, din ende, kommer jag verkligen att välsigna dig. ... Och genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig.” (1 Moseboken 22:16—18, NW) Hur kommer detta löfte att uppfyllas? ”Abrahams säd”, som består av Kristus Jesus och dennes 144.000 smorda efterföljare som bevisar sig trogna intill döden, kommer att styra mänskligheten från himmelen i tusen år. (Uppenbarelseboken 2:10, 26; 20:6) Jehova ger oss följande försäkran om denna välsignade tid: ”På överflödet av den furstliga styrelsen och på freden kommer det inte att vara någon ände.” Varför inte det? Därför att detta messianska rikes ”furstliga styrelse” kommer att uppehållas genom rättvisa och rättfärdighet till obestämd tid. — Jesaja 9:7, NW.

12. I vilken utsträckning upplevs redan nu välsignelser av det abrahamitiska förbundet?

¹² Men vi behöver inte vänta tills Kristi Jesu tusenåriga regering börjar för att få åtnjuta det abrahamitiska förbundets välsignelser. ”En stor skara” människor ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” erfar redan dessa välsignelser. Genom att de symboliskt talat tvättar ”sina långa dräkter” och gör ”dem vita i Lammets”, Jesu Kristi, ”blod” har de kommit att få en rättfärdig ställning inför Jehova. Likt Abraham har de blivit Jehovas vänner! Rättvisa kännetecknar verkligen Jehovas frälsningsväg för miljoner människor ur alla nationer. — Uppenbarelseboken 7:9, 14.

Ger du gensvar till Guds rättvisa vägar?

13, 14. a) Hur bör vi alla rannsaka vårt hjärta? b) Hur kan vi uttrycka vår tacksamhet mot Jehova?

¹³ Har ditt hjärta rörts och djupt påverkats av den rättvisa och kärlek Gud visade, när han gav sin enfödde Son som lösen för dig? Föreställ dig hur Abraham måste ha känt det, när Jehova uppmanade honom att offra sin son, den son som han älskade så mycket! Men Guds känslor går mycket djupare. Tänk på hur han måste ha känt det, när hans älskade Son fick utstå förödmjukelser, smädelser från dem som gick förbi och den mycket svåra smärtan på tortyrpålen. Föreställ dig hur Gud måste ha reagerat, när Jesus ropade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Matteus 27:39, 46) Men rättvisan krävde ändå att Jehova lät sin Son dö på det sättet för att bevisa sin ostrafflighet till hävdande av Guds rättfärdighet. Genom att låta sin Son dö öppnade Jehova också en frälsningsväg för oss.

¹⁴ Vår tacksamhet mot Jehova och mot hans Son bör därför verkligen få oss att offentligt erkänna: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för ... och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:10) Genom att vi på detta sätt ger positivt gensvar visar vi att vi tror på Mose ord: ”Alla hans [Jehovas] vägar kännetecknas av rättvisa.” (5 Moseboken 32:4, NW) Vilken lycka måste det inte skänka Jehovas och hans Sons hjärta, när vi erkänner och därefter följer Guds rättvisa vägar för människans frälsning!

15. Vilken betydelse har Jesu ord till Nikodemus för oss?

¹⁵ Är vi inte glada över att våra bröder på 1870-talet intog en så fast ståndpunkt i frågan om lösenoffret? Är vi inte glada över att vi nu tillhör en organisation som är lika fast besluten att hålla fast vid Guds rättvisa och kärleksfulla väg för människans frälsning? I så fall bör vi ägna särskild uppmärksamhet åt vad Jesus sade till Nikodemus: ”Gud sände ... inte ut sin Son i världen för att han skulle döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som utövar tro på honom skall inte dömas. ... Den som gör vad sant är, han kommer till ljuset, för att hans gärningar skall göras uppenbara såsom sådana som har utförts i harmoni med Gud.” För att undgå Guds ogynnsamma dom måste vi bevisa vår tro på Sonen genom att göra ”gärningar” ”i harmoni med Gud”. — Johannes 3:17, 18, 21.

16. Hur kan Jesu lärjungar förhärliga den himmelske Fadern?

¹⁶ Jesus sade: ”Min Fader förhärligas däri att ni håller i med att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar. Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek, alldeles som jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek.” (Johannes 15:8, 10) Vad är några av dessa bud? Ett finner vi i Johannes 13:34, 35, där Jesus sade till sina lärjungar: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra. ... Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” Kärlekens frukt är uppenbar bland Jehovas vittnen. Jesus befallde också: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Gör du dessa ”gärningar” ”i harmoni med Gud”?

17. Vilket resultat visar att arbetet med att predika och undervisa är ett bevis på Jehovas rättvisa?

¹⁷ Vi kan tydligt se det rättvisa i Jehovas väg att låta Jesu efterföljare göra dessa gärningar med att predika och undervisa, när vi betraktar vad som har uträttats av Jehovas vittnen på bara ett år. Under år 1988 blev 239.268 nya lärjungar döpta! Skänker inte detta ditt hjärta glädje?

Rättvisans Gud kommer att handla med hast

18. Vilka frågor kan ställas med tanke på förföljelsen av Jehovas folk?

¹⁸ Arbetet med att vittna har inte utförts utan motstånd. Så här sade Jesus till sina efterföljare: ”Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” (Johannes 15:20) Jehovas vittnens nutida historia bekräftar riktigheten i detta påstående. I land efter land har vittnena fått erfara förbud, inspärrning i fängelse, misshandel och till och med tortyr. Vi påminner oss återigen Habackuks profetiska ord: ”Lagen [blir] kraftlös, och rättvisan kommer aldrig fram.” Därför kan även Jehovas folk ibland ha lust att fråga: Varför betraktar Jehova dem ”som handlar förrädiskt”? Varför förhåller han sig tyst ”när en ondskefull uppslukar en som är rättfärdigare än han”? — Habackuk 1:4, 13, NW.

19. Vilken liknelse framställde Jesus för att hjälpa oss att förstå saker och ting från Guds ståndpunkt?

¹⁹ Jesus framställde en liknelse som hjälper oss att besvara sådana frågor och som gör det möjligt för oss att se saken ur Guds synvinkel. I Lukas 17:22—37 beskrev Jesus de svåra förhållanden som skulle känneteckna slutet på denna tingens ordning. Han sade att de skulle vara jämförbara med dem som rådde före floden i Noas dagar och före förstöringen av Sodom och Gomorra i Lots dagar. Som det beskrivs i Lukas 18:1—5 vände sig Jesus sedan till sina lärjungar och ”övergick ... till att framställa en liknelse för dem med avseende på nödvändigheten för dem att alltid bedja och att inte ge upp”. Jesus talade om en änka, som var i stor nöd, och om ”en viss domare”, som kunde fylla hennes behov. Änkan fortsatte att be: ”Se till att jag får min rätt av den som tvistar med mig inför domstol.” På grund av hennes ihärdighet såg domaren till sist till att hon fick sin rätt.

20. Vilken lärdom innehåller Jesu liknelse för oss?

²⁰ Vad är lärdomen för oss i våra dagar? Jesus gjorde en jämförelse mellan denne orättfärdige domare och Jehova, när han sade: ”Hör vad domaren, fastän orättfärdig, sade! Skall då inte Gud ofelbart laga att rätt skipas åt hans utvalda, som ropar till honom dag och natt, även om han är långmodig gentemot dem? Jag säger er: Han skall laga att det med hast skipas rätt åt dem.” — Lukas 18:6—8a.

21. Hur bör vi betrakta och hantera våra egna problem?

²¹ Kom alltid ihåg att även om det ibland skulle kunna verka som om svaret på våra vädjanden om personliga problem dröjer, så beror detta aldrig på någon ovillighet från Guds sida. (2 Petrus 3:9) Om vi råkar få utstå något slag av förföljelse eller någon orättvisa, likt den där änkan, kan vi ha tro på att Gud kommer att se till att rättvisa skipas till slut. Hur kan vi visa sådan tro? Genom att be oupphörligt och understödja våra böner genom ett fortsatt troget handlingssätt. (Matteus 10:22; 1 Tessalonikerna 5:17) Genom vår trohet kommer vi att bevisa att det finns tro på jorden, att det finns sådana som verkligen älskar rättvisa och att vi är bland dessa. — Lukas 18:8b.

”Var glada, ni nationer, med hans folk”

22. I vilken jublande anda avslutade Mose sin sång?

²² För många hundra år sedan avslutade Mose sin sång i denna jublande anda: ”Var glada, ni nationer, med hans folk, för han kommer att hämnas sina tjänares blod, och han kommer att betala tillbaka sina motståndare med hämnd och kommer verkligen att åstadkomma försoning för sitt folks mark.” (5 Moseboken 32:43, NW) Hämndens dag från Jehova närmar sig alltmer. Hur tacksamma är vi inte över att Jehova fortfarande utövar tålamod tillsammans med rättvisa!

23. Vilket lyckligt resultat väntar dem som tar del i Guds folks glädje?

²³ Vägen står fortfarande öppen för människor i alla nationer att ”nå fram till sinnesändring”, men det är ingen tid att förlora. Petrus sade varnande: ”Jehovas dag [skall] komma som en tjuv.” (2 Petrus 3:9, 10) Guds rättvisa kräver att den onda tingens ordning snart skall förintas. Må vi, när detta sker, befinnas vara bland dem som har gett gynnsamt gensvar till den glada uppmaningen: ”Var glada, ni nationer, med hans folk.” Ja, må vi vara bland de lyckliga som har fått se att rättvisa kännetecknar alla Guds vägar!