Ett växande problem

Lille Robert var bara 11 år gammal, när man hittade honom liggande på mage på marken under en ensligt belägen bro — med två kulhål i nacken. Han hade troligtvis blivit skjuten av medlemmar av sitt eget gäng.

Femtonårige Alex var på väg att bli medlem i ett gatugäng och kanske därigenom gräva sin egen grav. Men han såg en av sina vänner dö och tänkte: ”Jag vill inte få ett sådant slut.”

VÅLDSAMMA gatugäng, en företeelse som förr förknippades med sådana kända gäng som ”Bloods” och ”Crips” i Los Angeles, har blivit ett globalt problem. Men sådana gäng är faktiskt förvånansvärt lika i alla delar av världen.

”Teddy Boys” i England chockade världen på 1950-talet. Enligt Londontidningen The Times använde de sig av yxor, knivar, cykelkedjor och andra vapen för att tillfoga oskyldiga människor ”fruktansvärda skador”. Knivslagsmål bröt ut, restauranger demolerades, och kaféer förstördes. Människor blev ofredade, rånade och misshandlade — några blev dödade.

Beträffande situationen nu på nittiotalet skrev Hamburgtidningen Die Welt för en tid sedan att ungdomar ”på väg till ett diskotek eller på väg hem” har attackerats av gäng beväpnade med ”basebollslagträn, knivar och skjutvapen”. Münchentidningen Süddeutsche Zeitung rapporterar att ”skinnskallar” i Berlin ger sig på alla ”som är märkbart svagare — hemlösa, handikappade, äldre kvinnor”.

En av Vakna!:s korrespondenter i Spanien uppger att ungdomsgäng är ett nytt men växande problem där i landet. ABC, en tidning som ges ut i Madrid, hade för en tid sedan en rubrik som löd: ”Skinnskallar — gatornas nya mardröm”. En före detta skinnskalle från Spanien sade att de brukade ”spåra upp utländska svin, prostituerade och homosexuella”. Han tillade: ”En natt utan våld ... [var] värdelös.”

Den sydafrikanska tidningen Cape Times skriver att en stor del av våldsbrotten där i landet är ”en biprodukt av den våldsinriktade gängkulturen”. Enligt en bok som gavs ut i Kapstaden för några år sedan hade sydafrikanska ungdomsgäng kommit att bli ”parasiter” i de fattigare stadsdelarna och ”rånade och våldtog medlemmar av sitt eget samhälle och inlät sig i slagsmål med andra gäng om revir, marknadsandelar och kvinnor”.

Den brasilianska dagstidningen O Estado de S. Paulo rapporterar att antalet ungdomsgäng där i landet ”ökar i skrämmande takt”. Tidningen skriver att de attackerar rivaliserande gäng, välsituerade ungdomar, personer som tillhör en annan ras och fattiga gästarbetare. Den uppger också att flera gäng en dag slog sig samman, ”rånade folk på stranden ... , slogs sinsemellan” och förvandlade en av de större gatorna i Rio de Janeiro till ”en krigszon”. Enligt en annan rapport från Brasilien ökar antalet ungdomsgäng inte bara i de större städerna, som exempelvis São Paulo och Rio de Janeiro, utan också i mindre städer.

Den kanadensiska tidskriften Maclean’s skrev år 1995 att det enligt polisens beräkningar fanns minst åtta aktiva gatugäng i Winnipeg i Canada. Amerikanska tidningar har till och med publicerat bilder av gängmedlemmar som har introducerat gatugängens speciella klädstil och graffiti i isolerade indianreservat i sydvästra USA.

I New York utbröt förra året en epidemi av gängrelaterade våldsdåd, i vilka medlemmar av gatugängen Bloods och Crips, ursprungligen hemmahörande i Los Angeles, sägs ha varit inblandade. Enligt borgmästaren i New York gjorde polisen under perioden juli–september 702 arresteringar vid intermezzon som direkt kan sättas i samband med gatugängens verksamhet.

Problemet är inte längre begränsat till storstadsområden. Tidningen Quad-City Times, som ges ut i mellersta USA, rapporterar ”ökat våld bland tonåringar, grasserande drogmissbruk och en tilltagande känsla av hopplöshet”.

Ett problem med hjärtslitande konsekvenser

Ett visst amerikanskt gatugäng sägs ha börjat som en kamratgrupp. Men allteftersom dess ledares anseende växte, ökade också våldet. Gängledaren bodde hos sin mormor, och hennes hus blev vid upprepade tillfällen beskjutet, även när hon var hemma. Enligt en tidning fanns det mer än 50 kulhål i huset. Skotten hade tydligen avlossats som en hämnd för handlingar som hennes dottersons gäng sades ha gjort. Gängledarens bror satt i fängelse på grund av gängrelaterad verksamhet, och hans kusin, som hade flyttat från platsen för att komma ifrån våldet men hade kommit hem på ett kort besök, hade blivit skjuten av någon i en förbipasserande bil.

Medlemmar av ett gatugäng i Los Angeles sköt mot en bil och dödade en oskyldig treårig flicka, därför att mamman och hennes pojkvän hade råkat svänga in på fel gata. Vid ett annat tillfälle trängde en kula in i en skola och träffade en lärare som försökte hjälpa elever att rätta till sina liv. Gängmedlemmar har också dödat många andra som inte haft något med dem att göra, utan bara råkat bli deras offer. Ett tragiskt fall, som blivit känt vida omkring, är en mamma i Brooklyn i New York som förlorat alla sina tre söner på grund av gängvåld.

Vad ligger bakom detta globala problem, och hur kan vi skydda våra barn? Hur börjar dessa gatugäng, och varför går så många ungdomar med i dem? Dessa frågor behandlas i de två följande artiklarna.

Vad vi bör veta om gatugäng

Wade, som tidigare var med i ett gatugäng i Kalifornien, säger: ”Vi var bara några grabbar som bodde i samma kvarter. Vi började i skolan samtidigt. Felet var att vi inte fattade de rätta besluten.”

GATUGÄNG börjar ofta som kamratgrupper. Ungdomar i de tidiga tonåren eller ännu yngre samlas i ett gathörn. De gör saker och ting tillsammans och slår sig sedan ihop för att skydda sig mot ett mer etablerat gäng i närheten. Men snart börjar gruppens moral att sjunka till de mest våldsbenägna medlemmarnas nivå, och den blir inblandad i farliga kriminella aktiviteter.

Ett rivaliserande gäng från en annan gata kanske börjar betrakta den nya gruppen som sin fiende. Förbittringen tar sig uttryck i våld. Narkotikahajar utnyttjar gänget för knarklangning. Andra kriminella handlingar följer.

Luis var bara 11 år när han och några kamrater bildade ett gäng. Vid 12 års ålder började han använda droger. När han var 13 blev han arresterad för första gången. Han var med vid bilstölder, inbrott och väpnade rån och hamnade i fängelse gång på gång för ligaslagsmål och gatuupplopp.

Ibland kan man bli förvånad när man får höra vilket slags människor som tillhör gatugäng. Martha, en prydlig, högpresterande gymnasieelev, hade fina betyg och uppförde sig väl i skolan, men ändå var hon ledare för ett gäng som langade marijuana, heroin och kokain. Det var inte förrän en av hennes vänner blev skjuten med flera skott och dödad som hon blev rädd och förändrade sitt liv.

Varför ungdomar går med i gäng

Förvånande nog säger en del ungdomar att de gick med i ett gäng för att få kärlek. De längtade efter kamratskap och närhet, som de inte fann hemma. Hamburgtidningen Die Zeit förklarar att ungdomar i gatugängen försöker finna den trygghet som de inte har lyckats finna någon annanstans. Eric, som var med i ett gäng när han var yngre, säger: ”Om man inte får kärlek i hemmet, går man ut och letar efter något bättre.”

En far, som själv varit medlem av ett gäng, skriver beträffande sina ungdomsupplevelser: ”Jag kom i fängelse flera gånger för förargelseväckande beteende, gängslagsmål, upplopp och slutligen mordförsök.” När han längre fram fick sin lille son Ramiro, hade han sällan någon tid över för pojken. När Ramiro blev äldre, gick han också med i ett gäng och blev arresterad av polisen efter ett gatuslagsmål. När hans far krävde att han skulle lämna gänget, skrek han: ”De är min familj nu!”

En sjuksköterska på ett sjukhus i Texas, som under lite mer än ett år hade talat med 114 skottskadade ungdomar, sade: ”Det är konstigt. Jag tror inte att jag har hört någon enda av dem fråga efter sin mor eller någon annan familjemedlem.”

Betecknande nog är det inte bara barn från fattigare stadsdelar som är med i ungdomsgäng. För några år sedan skrev den kanadensiska tidskriften Maclean’s att polisen hade funnit att det i samma gäng fanns ungdomar både från de rikaste och från de fattigaste områdena i staden. Även om dessa ungdomar har olika bakgrund, går de med i gänget av ungefär samma skäl — de söker någon sorts familjegemenskap som de inte har funnit i sitt eget hem.

I vissa områden växer ungdomar upp med inställningen att gänglivet är det normala sättet att leva. Sextonårige Fernando förklarar: ”De tror att gänget kommer att hjälpa dem att lösa alla problem. De tänker: ’Jag skall skaffa mig kompisar. De är stora och starka och har vapen. De kommer att skydda mig, så att ingen kan göra mig något.’” Men när de har gått med i gänget, finner de snart att detta gör dem till måltavla för gängets fiender.

Ungdomsgäng florerar ofta i områden där det är ont om pengar och gott om skjutvapen. Massmedierna berättar om storstadsskolor där två tredjedelar av eleverna lever i enföräldersfamiljer. Ibland är elevens förälder narkotikamissbrukare och kommer inte hem på natten, och eleven kanske dessutom måste gå med sitt eget faderlösa barn till dagis innan hon går till skolan på morgonen.

Kaliforniens guvernör, Pete Wilson, säger: ”Vi har enorma problem här, för många barn växer upp utan en far, utan en manlig rollförebild som kan ge dem kärlek, vägledning, fostran och värderingar, och de har ingen känsla av självaktning eller respekt för andra.” Han menar att denna oförmåga hos somliga ungdomar att sätta sig in i andra människors situation är förklaringen till att de ”förefaller kunna skjuta ihjäl en människa utan minsta samvetskval”.

Men även om bristen på familjegemenskap, uppfostran och goda föredömen i hög grad bidrar till ökningen av antalet ungdomsgäng, är också andra faktorer inbegripna, till exempel TV-program och filmer som framställer våld som en lättvindig lösning på alla problem, ett samhälle som ofta stämplar de fattiga som misslyckade och ständigt påminner dem om att de inte har råd att göra sådant som andra gör samt det växande antalet enföräldersfamiljer, i vilka en överansträngd ung mamma måste kämpa för att försörja ett eller flera barn som inte har någon tillsyn. En kombination av alla eller de flesta av dessa faktorer, och kanske ännu fler, har lett till att gatugäng har blivit ett växande globalt problem.

Det är svårt att bryta sig loss

En del ungdomar lämnar naturligtvis så småningom gänget och börjar ägna sig åt andra aktiviteter. Andra kanske flyttar till en annan plats och kommer därigenom ifrån gänglivet. Men ofta är det faktiskt inte så lätt att bryta sig loss från ett gäng.

I många fall måste en medlem ta emot stryk av flera andra medlemmar innan han får lämna gänget levande. Det har till och med hänt att en del som har velat komma ifrån vissa gäng har varit tvungna att finna sig i att bli skjutna. Om de överlevde, fick de lämna gänget! Är det värt att utstå sådan misshandel för att komma ifrån ett gäng?

En före detta gängmedlem säger som förklaring till att han ville bryta sig loss: ”Fem av mina kompisar är redan döda.” Ja, livet som gängmedlem kan vara oerhört farligt. Tidskriften Time skrev beträffande en före detta medlem av ett gäng i Chicago: ”Under sina sju år på brottets bana har han blivit skjuten i magen, slagen i huvudet med en järnvägssliper, fått armen bruten i ett slagsmål och suttit i fängelse två gånger för bilstölder. ... Men nu, när han äntligen har rättat till sitt liv, är till och med hans tidigare vänner ute efter honom.”

Ett bättre liv

Eleno, som bor i Brasilien, var tidigare medlem av ett gäng som slogs med knivar och ibland också använde skjutvapen. Han kände sig missgynnad och orättvist behandlad och fann därför nöje i att attackera människor och slå sönder saker och ting. Så började en arbetskamrat tala med honom om Bibeln. Lite längre fram var Eleno med vid en av Jehovas vittnens sammankomster, och där träffade han en av sina forna kamrater som hade lämnat gänget och även en medlem av ett rivaliserande gäng. De hälsade på varandra som bröder — något som skulle ha varit fullständigt otänkbart tidigare.

Händer sådant i det verkliga livet? Ja, det gör det faktiskt! En representant för Vakna! resonerade nyligen med tidigare medlemmar av några av de större gängen i Los Angeles vilka nu tjänar i församlingar av Jehovas vittnen. Efter att ha deltagit i ett samtal i flera timmar gjorde en av dem en paus, lutade sig tillbaka i stolen och sade: ”Tänk, här sitter före detta medlemmar av Bloods och Crips och älskar varandra som bröder!” De var alla överens om att förändringen från hänsynslösa gängmedlemmar till personer som var omtänksamma och kärleksfulla berodde på att de genom ett noggrant studium av Bibeln hade lärt känna gudaktiga principer.

Skulle detta kunna hända nu på 1990-talet? Kan gängmedlemmar verkligen göra sådana förändringar nu? Ja, det kan de, om de är villiga att undersöka det uppmuntrande budskap som finns i Guds ord och sedan bringa sina liv i överensstämmelse med Bibelns principer. Om du råkar vara medlem av ett gäng, varför då inte överväga att göra sådana förändringar?

Bibeln ger oss uppmaningen: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och ... ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Efesierna 4:22–24) Hur kan vi få denna nya personlighet? Bibeln svarar att genom ”exakt kunskap” kan vår personlighet ”förnyas efter bilden av honom [Gud] som har skapat den”. — Kolosserna 3:9–11.

Är det värt besväret att försöka göra förändringar? Ja, det är det verkligen! Men om du är medlem av ett gatugäng, kommer du troligtvis att behöva hjälp för att göra sådana förändringar. Det finns människor i ditt grannskap som med glädje kommer att bistå dig. Föräldrarna är emellertid ofta de som har de bästa utsikterna att påverka sina barn i positiv riktning. I nästa artikel skall vi därför se vad föräldrar kan göra för att skydda sina barn mot gatugäng.

Hur vi kan skydda våra barn mot gatugäng

”Ungdomar behöver människor som bryr sig om dem.” — Broschyren Not My Kid—Gang Prevention for Parents.

EFTER vårt förhållande till Gud är våra barn bland det dyrbaraste vi äger. Vi bör därför tala med dem, lyssna på dem, krama dem och förvissa oss om att de vet hur mycket de betyder för oss. Vi måste lära dem goda ting — att vara ärliga och hjälpsamma, att leva ett lyckligt och tillfredsställande liv och att vara omtänksamma mot andra.

Chefen för en ungdomsvårdsskola sätter fingret på en öm punkt, när han säger: ”Barn får inte längre lära sig värderingar i hemmet.” Vi föräldrar bör verkligen se till att de får göra det. Vi måste leva så som vi vill att våra barn skall leva och låta dem se den glädje som detta tillför vårt liv. Om vi inte lär våra barn rätta värderingar, hur skall vi då kunna förvänta oss att de skall leva efter dem?

Enligt den amerikanska lärartidningen Today attraherar gatugäng ofta ungdomar som ”betraktar sig själva som misslyckade” och som ”söker trygghet, en känsla av samhörighet och socialt erkännande”. Om vi verkligen ser till att våra barn får detta i hemmet — trygghet, samhörighet och en stark känsla av att vara erkända och framgångsrika, både i familjen och i sitt eget liv — är det inte alls lika troligt att de lockas av gatugängens falska förespeglingar.

Chefen för en gängbekämpningsenhet inom polisväsendet i Kalifornien berättar om det chockade uttryck som han ofta får se i föräldrarnas ansikten när polisen knackar på dörren och säger att deras barn har råkat i klammeri med rättvisan. De kan inte tro att den som de trodde att de kände så väl kan ha gjort något orätt. Men deras barn hade fått nya kamrater och hade förändrats — föräldrarna hade bara inte märkt det.

Vikten av att vara försiktig

Människor som bor i områden där gatugäng florerar säger att både ungdomar och äldre bör visa urskillning och se till att de inte ens tycks utmana eller hota ett gäng. Undvik stora grupper av gängmedlemmar och försök inte efterlikna deras uppträdande och yttre, till exempel utseendet och färgerna på deras kläder, eftersom det skulle kunna göra dig till måltavla för ett rivaliserande gäng.

Om någon klär sig eller uppträder som om han ville tillhöra ett gäng, kan dess medlemmar försöka övertala honom att bli en av dem. Vikten av att känna till lokala gängs åsikter och vanor framhålls av en trebarnspappa i Chicago, som säger: ”Om jag vrider min keps åt höger, tror de att jag gör det för att reta dem.” Och det skulle kunna leda till våld!

Engagera dig i dina barns liv

En mamma säger: ”Vi måste vara uppmärksamma på våra barn — vad de känner och vad de gör. Vi har inte en chans, om vi inte aktivt intresserar oss för deras liv.” En annan mamma säger att problemet med ungdomsgäng aldrig kommer att lösas, om inte föräldrarna gör något åt saken. Hon tillägger: ”Vi måste ge dem kärlek. Om de går under, går vi under.”

Vet vi vilka kamrater våra barn har, vart de går efter skolan och var de är på kvällen efter mörkrets inbrott? Alla mammor har naturligtvis inte möjlighet att vara hemma när barnen kommer hem från skolan. Men ensamstående mödrar som kämpar tappert för att kunna betala hyran och sätta fram mat på bordet åt sina barn kanske kan ordna så att andra mammor eller någon annan som de litar på kan se till barnen på eftermiddagarna.

En man som bor i ett område med många gatugäng tillfrågades om hur han skulle skydda sina egna barn. Han sade att han skulle gå runt i området tillsammans med sin son och visa honom resultatet av gängens verksamhet. Han skulle peka på klottret och de förfallna byggnaderna och visa honom ”att området ser farligt ut och att gängmedlemmarna bara går och driver utan att göra något konstruktivt med sitt liv”. Han tillade: ”Sedan skulle jag förklara att han genom att leva efter Bibelns principer skulle kunna undgå ett sådant öde.”

En så enkel sak som att vi visar uppriktigt intresse för våra barns skolarbete kan vara ett verkligt skydd för dem. Om skolan har öppet hus eller föräldramöte eller något annat tillfälle då föräldrar får komma och besöka klassrummen och tala med lärarna, var då noga med att gå dit. Lär känna dina barns lärare och låt dem veta att du bryr dig om ditt barn och intresserar dig för hur det går i skolan. Om skolan inte har någon sådan anordning, bör du ändå försöka få tillfälle att tala med lärarna om ditt barns studieresultat och om vad du själv kan göra för att hjälpa barnet.

En intervjuundersökning i en amerikansk storstad visade att bland elever vars familjer hjälpte dem eller uppmuntrade dem att göra sina läxor var det 9 procent som var med i ett gäng, men i familjer där man inte gjorde detta var det dubbelt så många barn — 18 procent — som tillhörde ett gäng. Om vår familj är kärleksfull och sammansvetsad och vi gör trevliga saker tillsammans, kommer det att minska risken för att våra barn skall lockas av gängens falska löften.

Vad våra barn verkligen behöver

Våra barn behöver detsamma som vi — kärlek, omtänksamhet och ömhet. Många barn har aldrig fått en kärleksfull kram eller fått höra att de verkligen betyder något. Må det aldrig vara så med våra barn! Må vi slösa vår ömhet på dem, tala om för dem att vi älskar dem och försöka se till att de lever på det rättskaffens sätt som vi har lärt dem. De är alldeles för dyrbara för att behandlas på något annat sätt.

Gerald, en före detta gängmedlem, förklarar: ”Jag hade ingen far att se upp till, så jag gick med i gäng för att fylla det tomrummet i mitt liv.” Han började använda droger redan vid 12 års ålder. Men när han var 17, började hans mor studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen och tillämpa Bibelns fina principer i sitt liv. Han berättar: ”Jag såg hur hon förändrades och tänkte: ’Det måste ligga något i det här.’” Hennes goda exempel fick honom att rätta till sitt liv.

Våra barn bör också kunna se att vi är goda exempel — att vi lever på det sätt som vi säger att de skall leva. De har rätt att få vara stolta över sin familj, inte på grund av vad den äger, utan på grund av vad den är. De bör också få sådan hjälp att de kan känna sig stolta över sitt eget fina uppförande. Som en åklagare i Los Angeles, Ira Reiner, uttrycker det: ”Vi måste bry oss om barnen innan gängen gör det.”

Hur vi kan tillgodose deras behov

Det är inte de materiella ting som vi ger våra barn som är av störst betydelse för dem. Det som verkligen betyder något är att vi hjälper dem att utvecklas till kärleksfulla och omtänksamma vuxna med höga moralnormer. Bibeln visar att den rättfärdige Jakob kallade sina små för ”barnen som Gud i sin ynnest har gett [mig]”. (1 Moseboken 33:5) Om vi betraktar våra barn på det sättet — som gåvor som Gud har gett oss — kommer vi att vara mer benägna att behandla dem kärleksfullt och lära dem att leva ett hederligt, rättskaffens och moraliskt liv.

Vi kommer också att göra allt vi kan för att leva vårt eget liv på ett sådant sätt att vi är goda föredömen för våra barn. Vi kommer att ge dem anledning att känna en sund och tillbörlig stolthet över sin familj — inte på grund av familjens materiella ägodelar, utan på grund av det slags människor vi är. Då kommer barnen inte att behöva vända sig till människor på gatan för att få sina behov tillgodosedda.

En farfar tänker tillbaka på sin ungdom och säger: ”Jag skulle aldrig ha gjort något som drog vanära över min familj.” Han förklarar att han kände det så därför att han visste att hans föräldrar älskade honom. Att visa barnen kärlek kanske inte är så lätt för en mor eller far som aldrig har fått någon kärlek av sina egna föräldrar, men alla föräldrar bör verkligen bemöda sig om att visa sina barn kärlek.

Varför är detta så viktigt? Som det uttrycks i tidskriften ”What’s Up”, utgiven av Utah Gang Investigators Association: ”När ungdomar får erfara kärlek och trygghet — inte ekonomisk trygghet, utan känslomässig trygghet — försvinner ofta de behov som får dem att gå med i gäng.”

En del läsare kanske tror att sådana kärleksfulla familjer knappast existerar i våra dagar. Men det gör de faktiskt. Du kan finna många sådana i Jehovas vittnens församlingar runt om i världen. Dessa familjer är inte fullkomliga, det är sant, men de har en stor fördel framför andra: De studerar Bibelns råd angående barnuppfostran och försöker tillämpa dess gudaktiga principer i sina egna liv. De lär också sina barn att leva efter dessa principer.

Jehovas vittnen instämmer i det som sades i The Journal of the American Medical Association: ”Man kan inte hoppas att få ... tonåringar att säga ’nej’ utan att ge dem något att säga ’ja’ till.” Med andra ord: Om vi vill att våra barn skall säga ja till det som är gott och nyttigt, måste vi vägleda dem i den riktningen.

Ingen av oss vill någonsin behöva säga det som en far sade: ”I sitt gäng fann min son en gemenskap och respekt som han aldrig hade känt förut.” Inte heller vill vi höra våra barn säga det som en tonåring sade: ”Jag gick med i gänget därför att jag behövde en familj.”

Vi föräldrar måste vara den familjen, och vi måste göra allt vi kan för att se till att våra älskade barn är en helhjärtad och kärleksfull del av den.

Vad föräldrar kan göra

✔ Ägna tid åt barnen, och gör saker och ting tillsammans som familj

✔ Lär känna dina barns kamrater och deras familjer, och övervaka vart dina barn går och med vem

✔ Låt dina barn få veta att de kan komma till dig när som helst med sina problem

✔ Lär barnen att respektera andra människor, deras rättigheter och deras uppfattningar

✔ Stötta dina barn genom att lära känna deras lärare, och låt lärarna veta att du uppskattar dem och understöder dem i deras arbete

✔ Försök inte lösa problem genom att skrika eller använda våld

Dina barn behöver kärlek och ömhet