Då hade israeliterna kommit till ett ställe i närheten av Kades, nästan vid gränsen till det utlovade landet. Den här platsen fick också namnet Meriba, men det var inte samma Meriba som förra gången.a Vad var det som hände här? Israeliterna började klaga på att det inte fanns något vatten. Igen! (4 Mos. 20:1–5) Men den här gången slutade det helt annorlunda för Mose.

9. Vad sa Jehova att Mose skulle göra, men vad gjorde han? (Se den inledande bilden.)

⁹ Hur hanterade Mose upproret den här gången? Precis som sist vände han sig till Jehova för att få hjälp och vägledning. Men nu skulle han inte slå på klippan. Jehova sa att Mose skulle ta sin stav, samla folket framför klippan och sedan tala till klippan. (4 Mos. 20:6–8) Vad gjorde Mose? Han talade inte till klippan, utan blev så arg att han höjde rösten och sa till folket: ”Hör nu, era upprorsmakare! Ska vi behöva skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?” Sedan slog han på klippan, inte bara en gång utan två gånger! (4 Mos. 20:10, 11)

10. Hur reagerade Jehova på det Mose gjorde?

¹⁰ Jehova blev riktigt arg på Mose. (5 Mos. 1:37; 3:26) Varför blev han det? Det kan ha berott på flera olika saker, men en orsak kan ha varit att Mose inte gjorde som han blev tillsagd.

11. Hur kan Mose ha påverkat israeliternas uppfattning av Jehovas underverk?

¹¹ Det fanns kanske en annan orsak till att Jehova blev upprörd på Mose. Klipporna kring det första Meriba var av massiv granit. Det finns ingen människa som kan få fram vatten ur granit, hur hårt man än slår. Men det såg annorlunda ut kring det andra Meriba. Däromkring var det vanligt med kalkstensklippor. Kalksten är en mjuk och porös bergart, och därför kan vatten sippra in i berget och samlas i hålrum. Man kan komma åt vattnet genom att slå hål i klippan. Vilken slutsats kan israeliterna ha dragit när Mose slog på klippan i stället för att tala till den? Vissa kanske trodde att vattnet forsade fram av naturliga orsaker och inte på grund av ett underverk. Vi vet inte exakt hur det var, men Mose kan alltså ha förstört effekten av underverket.b

VAD GJORDE MOSE FÖR FEL?

12. Vad skulle kunna vara en anledning till att Jehova blev arg på Mose och Aron?

¹² Det finns ett annat möjligt skäl till att Jehova blev arg på Mose och Aron. Lägg märke till vad Mose sa till folket: ”Ska vi behöva skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?” När Mose sa ”vi” syftade han förmodligen på sig själv och Aron. Det var enormt respektlöst att inte ge Jehova äran för underverket. Det kommer fram i Psalm 106:32, 33: ”De provocerade Gud vid Meribas vatten, och det gick illa för Mose på grund av dem. De gjorde honom förbittrad och fick honom att tala överilat.”c (4 Mos. 27:14) Mose gav inte Jehova den ära han förtjänade. Så Jehova sa till både Mose och Aron: ”Ni trotsade min befallning.” (4 Mos. 20:24) Vilken allvarlig synd!

13. Varför var det rimligt att Mose inte fick gå in i det utlovade landet?

¹³ Jehova hade gjort Mose och Aron till ledare för folket, och därför var det inte mer än rätt att han ställde höga krav på dem. (Luk. 12:48) Tidigare hade Jehova förbjudit en hel generation israeliter att komma in i Kanaan för att de hade gjort uppror. (4 Mos. 14:26–30, 34) Så det var rimligt att Mose fick samma straff. Jehova tillät inte att han – eller någon annan som hade gjort uppror – gick in i det utlovade landet.

ROTEN TILL PROBLEMET

14, 15. Hur kommer det sig att Mose blev upprorisk?

¹⁴ Hur kommer det sig att Mose blev upprorisk? Vi kan titta på Psalm 106:32, 33 igen: ”De provocerade Gud vid Meribas vatten, och det gick illa för Mose på grund av dem. De gjorde honom [Mose] förbittrad och fick honom att tala överilat.” Israeliterna provocerade alltså Gud, men det var Mose som blev arg. Han kunde inte behärska sig och vräkte ur sig saker utan att tänka på konsekvenserna.

¹⁵ Mose blev distraherad av vad andra gjorde och tappade därför fokus på Jehova. Vid det första upproret reagerade Mose helt rätt. (2 Mos. 7:6) Men han kanske var trött och frustrerad efter att ha försökt hantera de bångstyriga israeliterna år ut och år in. Mose kan ha börjat tänka mer på sina egna känslor än på att upphöja Jehova.