KENISSITER

Betyder i hebr. ”från (tillhörande) Kenas”.

1. Ett icke-israelitiskt folk i eller i närheten av Kanaan. Jehova hade lovat att ge deras område åt Abrams avkomma. (1Mo 15:18, 19) Någon gång innan israeliterna erövrade det utlovade landet hade kenissiterna tydligen dragit in i Negev från sydöst och möjligen spritt sig över en del av Edom och det som senare blev södra Juda.

En del kännare har förknippat kenissiterna med den Kenas som var schejk i Edom och avkomling av Esau genom Elifas. (1Mo 36:15, 16) Detta skulle betyda att de var en framträdande edomeisk släkt. Men eftersom det inte finns några upplysningar i Bibeln om en sådan förbindelse, är det osäkert vem som var deras stamfar. Att Jehova redan på Abrams tid nämnde kenissiterna bland de folk vars land han skulle ge åt Abrams avkomma (1Mo 15:18, 19) talar emot att kenissiterna skulle vara avkomlingar av Esau, som inte var född då.

2. Den trogne Kaleb kallas ”kenissiten Jefunnes son”. (4Mo 32:12; Jos 14:6, 14) Jefunne kan ha härstammat från någon av de icke-israelitiska kenissiterna (1Mo 15:18, 19), någon som hade slutit sig till Jakobs (Israels) avkomlingar och tagit en israelitisk hustru. Men det är troligare att han kallades kenissit därför att det bland hans förfäder i Judas släkt fanns ett familjeöverhuvud som hette Kenas; även Kalebs bror hette ju Kenas. (Jos 15:17; Dom 1:13; 1Kr 4:13)