Gray Smith och hans äldre bror Frank, två frimodiga pionjärförkunnare från Kapstaden, gav sig av till Brittiska Östafrika för att utforska möjligheterna att sprida de goda nyheterna där. De tog sin bil, en De Soto som de hade byggt om till husbil, lastade den på ett fartyg tillsammans med 40 bokkartonger och avseglade till Mombasa, Kenyas största hamnstad. En nybyggd järnväg förband Mombasa med Uganda, och den genomkorsade Kenyas högland. När de två pionjärförkunnarna kom fram till Mombasa, sände de därför sina dyrbara bokkartonger med tåg till den i höglandet belägna huvudstaden Nairobi, där det omkring 20 år tidigare bara hade legat några fallfärdiga skjul som användes vid järnvägsbygget.

Bröderna Smith gav sig sedan i kast med den 580 kilometer långa vägen till Nairobi. För dagens resenärer tar det omkring sju timmar att tillryggalägga denna sträcka på moderna, asfalterade vägar, men på den tiden var en sådan färd med en fullastad husbil ett verkligt vågstycke. Följande rapport som sändes till Joseph F. Rutherford, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, och publicerades i den engelska upplagan av Vakttornet för 1 augusti 1931 ger oss en uppfattning om deras resa och vittnandet i Nairobi:

”Käre Broder Rutherford!

Min bror och jag tackar Dig ständigt för att vi har fått privilegiet att komma från Sydafrika för att bearbeta detta jungfruliga land.

Vi skeppade i vederbörlig ordning över vår husbil från Kapstaden till Mombasa på S/S Llamtepher; och efter en angenäm sjöresa påbörjade vi den mest mardrömslika bilfärd jag någonsin företagit. Det tog oss fyra hela dagar, från tidiga morgonen till sena kvällen, att tillryggalägga den 360 miles [580 km] långa sträckan från Mombasa till Nairobi, och vi sov i bushen, omgivna av vilda djur.

När vi färdades fram mil efter mil, var jag ständigt tvungen att gå ur bilen och med en spade jämna till ojämnheter i vägen, fylla igen hål och till och med hugga ned elefantgräs och trädgrenar för att lägga på den vattensjuka marken, så att hjulen kunde få fäste. Vi körde till långt in på nätterna, eftersom vi var ivriga att fortsätta vårt vittnande.

Så småningom kom vi fram till Nairobi, Kenyas huvudstad, som ligger nära ekvatorn och Centralafrika; och Herren välsignade våra ansträngningar på ett sätt som överträffar allt. Vi arbetade båda i tjugoen dagar, inbegripet alla söndagar och lördagar, och på denna korta tid spred vi 600 broschyrer och 120 hela bokpaket om nio volymer. Man hotade oss med polisen, kallade oss lögnare, förolämpade oss och körde ut oss; men vi fortsatte, och nu är vårt arbete nästan avslutat. En fackla har tänts som kommer att lysa över det mörkaste Afrika. Vårt vittnande har av allt att döma vänt upp och ner på hela det religiösa Nairobi.

Jag återvänder nu till Kapstaden; men min bror gör anordningar för att kunna föra budskapet vidare till Kongo och Nord-Rhodesia på sin väg ner till Kapstaden, där vi skall råkas igen, redo för nästa privilegium.

Din medarbetare i Mästarens tjänst

F. W. Smith, kolportör.”

Under kolonialtiden var kontakterna med det afrikanska folket mycket begränsade, och bröderna Smith spred därför större delen av sin litteratur bland katolska goaner, som hade kommit från Goa på Indiens västkust för att bygga järnvägen. Men de katolska prästerna, som var rasande på grund av de bibliska sanningar som förklarades i denna litteratur, samlade ihop och brände alla böcker de kunde få tag i.

Längre fram ådrog sig bröderna Smith malaria, en sjukdom som hade förkortat många resenärers liv. Gray tillfrisknade efter fyra månaders sjukhusvistelse, men hans bror Frank dog innan han kom fram till Kapstaden.

Olga Smith och hennes två barn tar farväl av maken Gray och dennes bror Frank strax innan bröderna avseglar till Östafrika

Frank Smith i Nairobi, nära stadens centrum, år 1931