Gray Smith och hans äldre bror Frank, två frimodiga pionjärförkunnare från Kapstaden, gav sig av till Brittiska Östafrika för att utforska möjligheterna att sprida de goda nyheterna där. De tog sin bil, en De Soto som de hade byggt om till husbil, lastade den på ett fartyg tillsammans med 40 bokkartonger och avseglade till Mombasa, Kenyas största hamnstad. En nybyggd järnväg förband Mombasa med Uganda, och den genomkorsade Kenyas högland. När de två pionjärförkunnarna kom fram till Mombasa, sände de därför sina dyrbara bokkartonger med tåg till den i höglandet belägna huvudstaden Nairobi, där det omkring 20 år tidigare bara hade legat några fallfärdiga skjul som användes vid järnvägsbygget.

Bröderna Smith gav sig sedan i kast med den 580 kilometer långa vägen till Nairobi. För dagens resenärer tar det omkring sju timmar att tillryggalägga denna sträcka på moderna, asfalterade vägar, men på den tiden var en sådan färd med en fullastad husbil ett verkligt vågstycke. Följande rapport som sändes till Joseph F. Rutherford, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, och publicerades i den engelska upplagan av Vakttornet för 1 augusti 1931 ger oss en uppfattning om deras resa och vittnandet i Nairobi:

”Käre Broder Rutherford!

Min bror och jag tackar Dig ständigt för att vi har fått privilegiet att komma från Sydafrika för att bearbeta detta jungfruliga land.

Vi skeppade i vederbörlig ordning över vår husbil från Kapstaden till Mombasa på S/S Llamtepher; och efter en angenäm sjöresa påbörjade vi den mest mardrömslika bilfärd jag någonsin företagit. Det tog oss fyra hela dagar, från tidiga morgonen till sena kvällen, att tillryggalägga den 360 miles [580 km] långa sträckan från Mombasa till Nairobi, och vi sov i bushen, omgivna av vilda djur.

När vi färdades fram mil efter mil, var jag ständigt tvungen att gå ur bilen och med en spade jämna till ojämnheter i vägen, fylla igen hål och till och med hugga ned elefantgräs och trädgrenar för att lägga på den vattensjuka marken, så att hjulen kunde få fäste. Vi körde till långt in på nätterna, eftersom vi var ivriga att fortsätta vårt vittnande.

Så småningom kom vi fram till Nairobi, Kenyas huvudstad, som ligger nära ekvatorn och Centralafrika; och Herren välsignade våra ansträngningar på ett sätt som överträffar allt. Vi arbetade båda i tjugoen dagar, inbegripet alla söndagar och lördagar, och på denna korta tid spred vi 600 broschyrer och 120 hela bokpaket om nio volymer. Man hotade oss med polisen, kallade oss lögnare, förolämpade oss och körde ut oss; men vi fortsatte, och nu är vårt arbete nästan avslutat. En fackla har tänts som kommer att lysa över det mörkaste Afrika. Vårt vittnande har av allt att döma vänt upp och ner på hela det religiösa Nairobi.

Jag återvänder nu till Kapstaden; men min bror gör anordningar för att kunna föra budskapet vidare till Kongo och Nord-Rhodesia på sin väg ner till Kapstaden, där vi skall råkas igen, redo för nästa privilegium.

Din medarbetare i Mästarens tjänst

F. W. Smith, kolportör.”

Under kolonialtiden var kontakterna med det afrikanska folket mycket begränsade, och bröderna Smith spred därför större delen av sin litteratur bland katolska goaner, som hade kommit från Goa på Indiens västkust för att bygga järnvägen. Men de katolska prästerna, som var rasande på grund av de bibliska sanningar som förklarades i denna litteratur, samlade ihop och brände alla böcker de kunde få tag i.

Längre fram ådrog sig bröderna Smith malaria, en sjukdom som hade förkortat många resenärers liv. Gray tillfrisknade efter fyra månaders sjukhusvistelse, men hans bror Frank dog innan han kom fram till Kapstaden.

Oförskräckta uppföljare

Under tiden förberedde pionjärerna Robert Nisbet och David Norman i Sydafrika en uppföljning av denna första expedition. Robert Nisbet minns fortfarande hur bröderna, vid hans ankomst från Skottland till avdelningskontoret i Kapstaden, visade honom 200 bokkartonger som var färdiga att skeppas i väg till Östafrika. Det var fem gånger så mycket som bröderna Smith hade haft med sig!

Bröderna beslöt sig för att gardera sig mot malaria genom att sova under moskitnät och inta dagliga doser av kinin och påbörjade sedan sin predikokampanj i Dar es Salaam, Tanganyikas huvudstad, den 31 augusti 1931. Det var inget lätt distrikt. Broder Nisbet berättar: ”Det bländande solljuset som reflekterades i de blanka gatstenarna, den intensiva, fuktiga värmen och de tunga bokväskorna som måste bäras från besök till besök var bara några av de strapatser vi måste utstå. Men vi var unga och starka och trivdes med det hårda livet.”

De två pionjärerna besökte affärer, kontor och privata hem och placerade närmare ett tusen böcker och broschyrer på två veckor. Bland dessa var många så kallade regnbågsset, som bestod av 9 böcker i olika klara färger och 11 bibelförklarande broschyrer. Det dröjde inte länge förrän katolska kyrkan utfärdade en kungörelse som förbjöd alla katoliker att ha sådan litteratur i sitt hem.

Från Dar es Salaam drog de två pionjärerna vidare till Zanzibar, en ö som ligger omkring 40 kilometer från kusten och som en gång var ett viktigt centrum för slavhandeln. Den gamla staden med samma namn med sina labyrinter av trånga, vindlande gator var insvept i en ständig doft av kryddnejlika, eftersom Zanzibar var världens främsta exportör av denna krydda. Befolkningen, som då uppgick till omkring en kvarts miljon, bestod till största delen av swahilitalande muslimer, men eftersom bröderna bara hade engelskspråkig litteratur, placerades den främst bland engelskspråkiga indier och araber.

Efter tio dagar i Zanzibar klev de båda pionjärerna ombord på ett fartyg till Mombasa i Kenya, varifrån de sedan skulle fortsätta till de inre delarna av landet. Från Mombasa färdades de vidare med tåg och predikade utmed hela järnvägslinjen ända fram till Victoriasjön, som ligger strax söder om ekvatorn.

Därifrån fortsatte de med båt till Kampala, Ugandas huvudstad, där de spred många böcker och tecknade prenumerationer på tidskriften Den Gyllne Tidsåldern (i dag känd som Vakna!). En man som såg en av sina vänner entusiastiskt läsa boken Framtidens Regering färdades 80 kilometer för att få tag i bröderna och skaffade sig sedan av alla böcker som fanns tillgängliga samt en prenumeration på Den Gyllne Tidsåldern.

Via städerna Jinja och Kisumu vid Victoriasjön återvände därefter de båda pionjärerna till Mombasa. Där placerade de återigen mycket litteratur och höll två bibliska föredrag, vid vilka många goaner var närvarande. Från Mombasa återvände de med båt till Kapstaden, en resa på 500 mil. Sammanlagt placerade bröderna Nisbet och Norman över 5.000 böcker och broschyrer och tecknade många prenumerationer.

Tvärs över halva Afrika

År 1935, då det tilltagande ljuset av biblisk förståelse avslöjade att en stor skara människor skulle insamlas för att leva i ett jordiskt paradis, företog en grupp bestående av fyra vittnen en tredje predikofärd i Östafrika. Gruppen bestod av Gray Smith, som hade överlevt den första resan, och hans hustru Olga, samt bröderna Robert och George Nisbet. George hade anlänt till Kapstaden i mars månad.b

Denna gång var de väl utrustade och hade två mindre skåpbilar som byggts om till husbilar och var försedda med allt de behövde: sängar, kök, vattenförråd, reservtank och löstagbara ramar med moskitnät. Nu kunde man nå fler städer, även om vägarna ibland var övervuxna med gräs som var ända upp till tre meter högt. Dessa pionjärer sov ofta ute i rena vildmarken och kunde se, höra och känna det pulserande Afrika, med dess vidsträckta horisonter och överflöd av vilda djur: på nätterna rytande lejon och på dagarna sebror, gaseller och fridfullt betande giraffer — för att inte tala om de vördnadsbjudande gestalterna av noshörningar och elefanter.

En del av sträckan färdades de utmed den så kallade Kap-Kairovägen. Verkligheten bakom detta imponerande namn var långa ensliga sträckor av damm och sten, omväxlande med gyttjepölar, lös sand och floder som måste forceras. När de kom fram till Tanganyika delade de upp sig i två grupper. Bröderna Nisbet fortsatte mot Nairobi, medan broder och syster Smith koncentrerade sig på Tanganyika, som då stod under brittiskt herravälde.

Snart greps vännerna Smith av polisen, som beordrade dem att återvända till Sydafrika. Men i stället följde de bröderna Nisbets exempel och begav sig norrut till Nairobi, där de beviljades uppehållstillstånd på villkor att de deponerade 160 dollar hos den lokala polisen. Pionjärerna arbetade mycket hårt och placerade över 3.000 böcker och cirka 7.000 broschyrer, förutom att de tecknade många prenumerationer på Den Gyllne Tidsåldern. Tilltagande motstånd från religiöst håll ledde så småningom till att myndigheterna utfärdade en förvisningsorder. Efter ihärdiga men fåfänga protester mot förvisningen påbörjade tre av dem den långa resan tillbaka till Sydafrika, medan Robert Nisbet, som hade insjuknat i tyfus, lämnades kvar på ett sjukhus i Nairobi. Lyckligtvis tillfrisknade han och kunde senare återvända till Sydafrika.

Längre fram fick Robert och George Nisbet privilegiet att genomgå Vakttornets Bibelskola Gilead och förordnades år 1951 som missionärer på ön Mauritius i Indiska oceanen. Robert Nisbet är nu verksam i Australien, medan hans bror George tjänade vid avdelningskontoret i Sydafrika fram till sin död år 1989.

I likhet med de första kristna missionärerna, som omtalas i Apostlagärningarna, ådagalade dessa pionjärer djup kärlek till Jehova och sina medmänniskor, trots faror och svårigheter. Av de sex pionjärer som kom till Östafrika fick fyra vistas en längre tid på sjukhus, och en förlorade till och med livet. Men ett vittnesbörd blev avgett, och den placerade litteraturen bar frukt.

Olga Smith och hennes två barn tar farväl av maken Gray och dennes bror Frank strax innan bröderna avseglar till Östafrika

Frank Smith i Nairobi, nära stadens centrum, år 1931

Gray Smith vittnar i Kenya år 1931

[Bild på sidan 76]

David Norman och Robert Nisbet i Durban i Sydafrika år 1931, strax innan de skall avsegla till Dar es Salaam

[Bilder på sidan 79]

George Nisbet, Gray och Olga Smith och Robert Nisbet tar sig över Limpopofloden och gör ett litet uppehåll på sin väg till Östafrika år 1935