Samtidigt som förkunnarantalet ökade stadigt, ökade också vittnenas andlighet mycket påtagligt. De avsatte mer tid åt tjänsten på fältet och satte Rikets intressen främst genom att bevara sina andliga ögon ogrumlade. Allt fler bemödade sig om att hjälpa sina många barn genom att hålla ett regelbundet familjestudium. Nya äldste har också förordnats, och fler och fler unga bröder strävar efter att kvalificera sig som biträdande tjänare.

Med missionärernas hjälp växte till exempel Eldoretförsamlingen från 45 till 129 förkunnare på fyra år. Tack vare den allt starkare pionjärandan fortsatte Rikets intressen att ha framgång. År 1987 ägnade de drygt 4.000 förkunnarna över 1,5 miljoner timmar åt tjänsten på fältet, och församlingsförkunnarna hade ett genomsnitt på 16,4 timmar i månaden.

Samma år hade närvaroantalet vid Åminnelsen ökat till 15.683, och 466 hade blivit döpta. Över 1.000 tog del i pionjärtjänsten varje månad, och mer än 500 av dessa var reguljära pionjärer. Flera nya Rikets salar uppfördes, och man hade planer på att bygga en ny sammankomsthall i utkanten av Nairobi. För första gången fanns det mer än 10.000 aktiva förkunnare i de länder som avdelningskontoret i Kenya hade tillsyn över, däribland 1.000 reguljära pionjärer.

Vid tiden för åminnelsen av Jesu död år 1991 fanns det nära 6.000 förkunnare i landet, och 19.644 personer var närvarande vid detta firande. Sammankomsthallar har byggts i Nairobi såväl som i Nanyuki, som ligger precis vid ekvatorn. Den stora tillväxten har naturligtvis betytt mer arbete för avdelningskontoret, och Betelfamiljen har därför utökats till 38 personer. Behovet av en utbyggnad av de befintliga lokalerna har också blivit överhängande.

[Tabeller på sidan 206]

(För formaterad text, se publikationen.)

Kenya 8.000

1950 3

1960 108

1970 947

1980 2.266

1991 6.300

Högsta antal förkunnare

2.000

1950

1960 5

1970 132

1980 317

1991 1.256

Medeltal pionjärer