Kidnappning — en multinationell industri

UNDER det senaste decenniet har antalet kidnappningar ökat dramatiskt världen utöver. En rapport hävdar att mellan 1968 och 1982 togs det närmare tusen gisslan i 73 länder, men i slutet av 1990-talet har 20.000 till 30.000 personer kidnappats årligen.

Från Ryssland till Filippinerna verkar kidnappning vara högsta kriminella mode, och ingenting tycks vara främmande för dagens kidnappare. Vid ett tillfälle kidnappades en baby som var knappt en dag gammal. I Guatemala bortförde kidnappare en 84-årig dam i rullstol och höll henne som gisslan i två månader. I Rio de Janeiro plockar gatubanditer sina offer direkt från gatan och begär ibland så lite som 100 dollar i lösesumma.

Inte ens djur går säkra. För en tid sedan hade några thailändska skurkar fräckheten att kidnappa en sex tons arbetselefant och kräva en lösesumma på 1.500 dollar. Kriminella ligor i Mexico sägs uppmuntra sina unga medlemmar att öva sig på husdjur för att få lämplig erfarenhet, innan de blandar sig i leken på allvar.

Förr var det de välbärgade som kidnapparna hade som sina huvudsakliga måltavlor. Men tiderna förändras. I en rapport från nyhetsbyrån Reuters sägs det: ”Kidnappningar har blivit ett inslag i vardagen i Guatemala, där folk längtansfullt minns ’den gamla goda tiden’, då vänstergerillan bara var ute efter en handfull rika affärsmän. Numera är såväl rika som fattiga, gamla som unga, begärliga byten för kidnappningsligorna.”

Kända fall får oftast stor uppmärksamhet i medierna, men en överväldigande majoritet av alla kidnappningar klaras upp utan publicitet. Det finns i själva verket en rad skäl till att länder ”inte är speciellt pigga på att ge någon uppmärksamhet åt ett eventuellt kidnappningsproblem”. Nästa artikel kommer att behandla några av de skälen.

[Karta på sidan 3]

(För formaterad text se publikationen)

MEXICO

De ungefär 2.000 kidnappningar som utförs årligen gör att kidnappning har kallats ”ett extraknäck”.

STORBRITANNIEN

Kidnappningsförsäkringarna hos den Londonbaserade försäkringsorganisationen Lloyd’s har ökat med 50 procent årligen sedan 1990.

RYSSLAND

Bara i Kaukasus steg antalet kidnappningar från 272 under 1996 till 1.500 under 1998.

FILIPPINERNA

Enligt tidskriften ”Asiaweek” är Filippinerna troligen ”Asiens kidnappningscentrum”. Mer än 40 organiserade kidnappningsligor härjar där.

BRASILIEN

På ett enda år rapporteras kidnappare ha dragit in 1,2 miljarder dollar i lösesummor.

COLOMBIA

Under de senaste åren har tusentals människor kidnappats varje år. I maj 1999 kidnappades ett hundratal kyrkobesökare mitt under mässan.

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

Kidnappning — terror som handelsvara

”KIDNAPPNING kan inte jämföras med brott mot egendom. Det är en bedräglig, grym och skoningslös behandling av den mest fundamentala mänskliga gruppen, familjen”, säger Mark Bles i sin bok The Kidnap Business. För de drabbade familjemedlemmarna innebär en kidnappning ett känslomässigt kaos. Minut efter minut, timme efter timme, kastas de mellan hopp och förtvivlan, samtidigt som de kämpar med känslor av skuld, hat och hjälplöshet. Mardrömmen kan fortsätta i dagar, veckor, månader och ibland till och med år.

I sin hänsynslösa jakt efter pengar exploaterar kidnappare familjebanden. En kidnappningsliga tvingade sitt offer att skriva följande i ett öppet brev till pressen: ”Jag ber pressen att publicera detta överallt. Om jag inte kommer tillbaka, ligger skulden hos mina kidnappare, men också hos min familj, eftersom den klart visar att den föredrar pengar framför mig.” Italienska kidnappare har försökt pressa fram lösesummor genom att skära av kroppsdelar och skicka dessa till familjemedlemmar eller TV-stationer. En mexikansk kidnappare torterade sina offer medan han förhandlade med familjen i telefon.

Vissa kidnappare försöker å andra sidan ställa sig in hos sina offer. På Filippinerna hölls en kidnappad affärsman i förvar på ett lyxhotell, där hans vakter gav honom sprit och underhöll honom med prostituerade tills lösesumman var betald. De flesta offren blir emellertid inlåsta utan att få vare sig sina fysiska eller hygieniska behov tillgodosedda. Många utsätts för brutal misshandel. Dessutom måste varje offer, hur behandlingen än är, genomlida den skräckfyllda oron över vad som skall hända.

Att hantera chocken

Även efter frisläppandet kan offren lida av ett bestående känslomässigt trauma. En svensk sjuksköterska som kidnappades i Somalia uttryckte följande uppfattning: ”En sak är viktigare än allt annat. Man måste prata med vänner och släktingar och söka professionell hjälp om man behöver det.”

Psykologer har utvecklat en metod för att hjälpa sådana offer. I flera korta sessioner analyserar offren med professionell hjälp vad de gått igenom, innan de träffar familjen och återvänder till ett normalt liv. ”Snabbt insatt samtalsterapi minskar risken för bestående skador”, säger Rigmor Gillberg, expert på krishantering hos Röda korset.

Ytterligare konsekvenser

Offren och deras familjer är inte de enda som berörs av kidnappningar. Rädsla för kidnappningar kan hejda turism och ha en negativ effekt på investeringar. Det skapar också en känsla av osäkerhet i samhället. På bara några månader under 1997 lämnade sex internationella företag Filippinerna på grund av kidnappningshotet. En filippinsk kvinna som arbetar för vad som kallas Medborgarnas brottsbekämpningsgrupp utbrast: ”Vi lever i en mardröm.”

I en artikel i The Arizona Republic heter det: ”Bland mexikanska toppchefer är rädslan för att bli kidnappad i det närmaste hysterisk, och det med all rätt.” Den brasilianska tidskriften Veja skriver att kidnappare och rånare har ersatt monstren i brasilianska barns mardrömmar. På Taiwan ingår undervisning i hur man undviker att bli kidnappad i skolschemat, och i USA har videokameror installerats i förskolor för att förhindra kidnappning.

Blomstrande affärer för säkerhetsfirmor

Ökningen av kidnappningar och de svårhanterliga frågor som omger dem har skapat en blomstrande marknad för privata säkerhetsföretag. I Rio de Janeiro finns det mer än 500 sådana firmor som årligen delar på 1,8 miljarder dollar i intäkter.

Ett ständigt ökande antal internationella säkerhetsföretag lär ut hur man undviker att bli kidnappad, ger ut rapporter om riskområden och förhandlar om lösesummor. De ger familjer och företag råd, lär dem kidnapparnas strategier och hjälper dem att klara den psykiska pressen. Vissa företag försöker till och med fånga kidnapparna och ta tillbaka lösesumman sedan gisslan släppts fri. Deras tjänster är dock inte gratis.

Trots sådana ansträngningar ökar antalet kidnappningar i många länder. Apropå situationen i Latinamerika sade Richard Johnson, vice ordförande för försäkringsbolaget Seitlin: ”Man kan inte förvänta annat än att antalet kidnappningar kommer att öka.”

Orsaker till ökningen

Experter anger en rad förklaringar till den senaste ökningen. Den förtvivlade ekonomiska situationen i vissa områden är en. En biståndsarbetare i staden Nalchik i Ryssland sade: ”Det bästa sättet att skaffa pengar är att använda den ryktbara metoden kidnappning.” I vissa före detta Sovjetrepubliker påstås det att kidnappning används för att finansiera de lokala krigsherrarnas privatarméer.

Fler människor än någonsin tidigare reser som turister eller i affärer, något som öppnat nya marknader för kidnappare på jakt efter byte. Antalet utlänningar som kidnappats har fördubblats på fem år. Mellan 1991 och 1997 kidnappades turister i 26 länder.

Var kommer alla dessa kidnappare ifrån? En del militära konflikter har upphört och efterlämnat före detta soldater utan arbete och med tomma fickor. Dessa har de färdigheter som behövs för att sätta i gång med den lukrativa sysselsättning som kidnappning utgör.

Samtidigt har effektivare åtgärder för att förhindra bankrån och hårdare tag mot handel med droger gjort att kriminella har börjat ägna sig åt kidnappning för att kompensera inkomstbortfallet. Mike Ackerman, expert på kidnappningar, förklarade: ”När vi gör brott mot egendom svårare i alla samhällen, så tvingar det fram brott mot personer.” Den publicitet som utbetalandet av höga lösesummor får kan också utgöra en lockelse för potentiella kidnappare.

Motiven varierar

De flesta kidnappare vill ha pengar och inget annat än pengar. Krav på lösesummor varierar från en handfull dollar till den rekordsumma på 60 miljoner dollar som betalades för en fastighetsmagnat från Hongkong, som emellertid aldrig släpptes trots att summan betalades ut.

Å andra sidan har några kidnappare använt sina offer för att köpslå om publicitet, mat, medicin, radioapparater och bilar såväl som nya skolor, vägar och sjukhus. En företagsledare som blev kidnappad i Asien släpptes i utbyte mot att kidnapparna fick basketdräkter och bollar. Vissa grupper använder också kidnappning för att skrämma och avskräcka utländska investerare och turister i syfte att hejda exploatering av mark och naturtillgångar.

Det råder således ingen brist på vare sig motiv, medel, potentiella kidnappare eller offer. Finns det ett liknande överflöd av lösningar på problemet? Vilka är några av dem, och hur verkningsfulla är de? Innan vi besvarar de frågorna, låt oss undersöka några djupare underliggande orsaker till kidnappningsindustrins högkonjunktur.

[Ruta på sidan 5]

Om du blir kidnappad

Experter på området har följande råd att ge dem som blir kidnappade:

• Var samarbetsvillig; undvik att uppträda trotsigt. Motsträviga gisslan blir oftare utsatta för misshandel och löper större risk att bli dödade eller utvalda för att bestraffas.

• Råka inte i panik. Kom ihåg att de flesta offer överlever kidnappningen.

• Utarbeta ett system för att hålla reda på tiden.

• Försök att ha någon form av fasta dagliga rutiner.

• Håll dig fysiskt aktiv, även om dina möjligheter kan vara begränsade.

• Var observant; försök att komma ihåg detaljer, ljud och lukter. Skaffa dig detaljerad kännedom om dina kidnappare.

• Småprata om möjligt och försök att skapa någon form av kontakt. Om kidnapparna ser dig som en individ, är risken mindre att de skadar eller dödar dig.

• Rikta vänligt och artigt deras uppmärksamhet på vad du behöver.

• Försök aldrig förhandla om din egen lösesumma.

• Om du hamnar mitt i ett fritagningsförsök, lägg dig på golvet och vänta passivt på upplösningen.

[Ruta på sidan 6]

Kidnappningsförsäkring — en kontroversiell fråga

En blomstrande verksamhet i samband med kidnappning är försäkringar. Under 1990-talet har försäkringsorganisationen Lloyd’s i London haft en årlig ökning på 50 procent av tecknade kidnappningsförsäkringar. Fler och fler bolag erbjuder sådana försäkringar. Försäkringen täcker hjälp av en kidnappningsförhandlare, utbetalningen av en lösesumma och ibland även professionell hjälp att ta tillbaka lösesumman. Försäkringsfrågan är emellertid mycket kontroversiell.

Kritiker hävdar att försäkringsbolagen kommersialiserar brottet och att det är omoraliskt att tjäna pengar på kidnappning. De menar också att en försäkrad person blir mer oförsiktig med sin personliga säkerhet och att försäkringen gör det lättare för kidnapparna att få ut lösesumman och att den därigenom uppmuntrar till brott. Några fruktar också att möjligheten att försäkra sig kommer att uppmuntra människor att arrangera sina egna kidnappningar för att få ut försäkringspengarna. Kidnappningsförsäkringar är förbjudna i Colombia, Italien och Tyskland.

Förespråkarna för kidnappningsförsäkringar pekar på att dessa, som alla försäkringar, gör att många delar på de förluster som annars skulle ha drabbat några få. De menar att försäkringen skapar en viss säkerhet, eftersom den gör det möjligt för familjer och företag att ha råd att anlita experter som kan lugna ner de inblandade, förhandla fram lägre lösesummor och underlätta gripandet av kidnapparna.

[Ruta på sidan 7]

Stockholmssyndromet

År 1974 tog kidnappningen av Patty Hearst, dotter till tidningsmiljardären Randolph A. Hearst, en överraskande vändning, när hon gjorde gemensam sak med sina kidnappare och tog del med dem i ett väpnat rån. I ett annat fall förlät en kidnappad spansk fotbollsspelare sina kidnappare och önskade dem lycka till.

I början av 1970-talet kom detta fenomen att kallas Stockholmssyndromet efter ett gisslandrama år 1973 i en bank i Stockholm. Vid det tillfället utvecklade några av gisslan en speciell vänskap till sina tillfångatagare. Att det fenomenet har tjänat som ett skydd för den kidnappade förklarar boken Criminal Behavior: ”Ju mer offret och kidnapparen lär känna varandra, desto mer tenderar de att gilla varandra. Denna effekt gör att brottslingen efter en tid är mindre benägen att göra gisslan illa.”

Ett engelskt offer i Tjetjenien som blev våldtagen sade: ”Jag tror att när vakten lärde känna oss som människor insåg han att det var fel att våldta mig. Det upphörde, och han bad om ursäkt.”

Kidnappning — de underliggande orsakerna

KIDNAPPNING har blivit en modern farsot. Men det har också mord, våldtäkter, stöld, sexuella övergrepp mot barn och till och med folkmord. Varför har tillvaron blivit så farlig att folk knappt vågar sig ut om kvällarna?

De underliggande orsakerna till denna kriminella epidemi, som kidnappningar är en del av, är nära förbundna med djupt rotade missförhållanden i det mänskliga samhället. Visste du att Bibeln för närmare 2.000 år sedan förutsade vår tids otrygghet? Begrunda vad som förutsagts i 2 Timoteus 3:2–5.

”Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft.”

Du håller förmodligen med om att dessa ord, som tecknades ner för mycket länge sedan, träffande beskriver dagens förhållanden. Under vår livstid har en rad upprörande missförhållanden i samhället blivit bara alltför uppenbara. Kännetecknande nog inleds den ovan citerade bibliska redogörelsen av beklagansvärt mänskligt uppförande med orden: ”I de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här.” (2 Timoteus 3:1) Låt oss begrunda tre grundläggande missförhållanden i samhället som har bidragit till kidnappningsepidemin.

Bristfällig lag och ordning

”Eftersom domen över en usel gärning inte har verkställts med hast, därför har människosönernas hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra det som är uselt.” — Predikaren 8:11.

Många polisstyrkor saknar resurser att ta itu med den galopperande kriminaliteten. Därför är kidnappning ett brott som lönar sig i ett flertal länder. År 1996 blev så få som 2 procent av alla colombianska kidnappare åtalade. I Mexico betalades åtminstone 200 miljoner dollar ut i lösesummor under 1997. Kidnappare i Filippinerna har till och med tagit emot checkar som betalning av lösesummor.

Dessutom försvårar korruption inom ordningsmakten ibland effektiv brottsbekämpning. I Mexico, Colombia och tidigare sovjetrepubliker har befälhavare för elitstyrkor som sätts in vid kidnappningar själva anklagats för kidnappning. Ordföranden för den filippinska senaten, Blas Ople, sade i tidskriften Asiaweek att officiella siffror visar att i 52 procent av kidnappningarna i Filippinerna är aktiva eller pensionerade poliser eller militärer inblandade. En ökänd mexikansk kidnappare sägs ha skyddats av ”en mur av myndigheters beskydd som cementerats med mutor till poliser och åklagare på lokal och nationell nivå”.

Fattigdom och sociala orättvisor

”Jag själv vände tillbaka för att jag skulle kunna se alla handlingar av förtryck som utförs under solen, och se! de förtrycktas tårar, men de hade ingen tröstare; och på deras förtryckares sida fanns makt.” — Predikaren 4:1.

Ofta är det människor som lever under förtvivlade ekonomiska och sociala förhållanden som utför kidnappningar. I en värld där klyftan mellan fattig och rik ständigt ökar och där möjligheterna att tjäna ärliga pengar är begränsade kommer kidnappningar att fortsätta att utgöra en frestelse. Så länge som förtryck existerar kommer kidnappning att vara ett sätt att slå tillbaka och dra uppmärksamheten till en oacceptabel situation.

Girighet och kärlekslöshet

”Kärleken till pengar är ... en rot till alla slags skadliga ting.” (1 Timoteus 6:10) ”På grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos de flesta svalna.” — Matteus 24:12.

Under historiens lopp har kärleken till pengar drivit människor att begå avskyvärda handlingar. Och kanske exploaterar inget annat brott mänsklig vånda, sorg och förtvivlan i samma utsträckning som kidnappning. I många fall är det ren och skär girighet — kärleken till pengar — som är den drivkraft som får någon att misshandla och tortera en främling och grymt tvinga hans familj att genomlida en vedermöda som varar i veckor, månader och ibland år.

Det är uppenbart att det inte står rätt till med ett samhälle där man uppammar girighet samtidigt som mänskliga värden trampas under fötterna. Utan tvivel är det förhållandet en grogrund för all sorts kriminalitet, kidnappning inbegripen.

Betyder då detta att vi lever i det som Bibeln kallar ”de sista dagarna”? Om det är så, vad innebär då det för jorden och för oss? Finns det en lösning på de fruktansvärda problem, av vilka kidnappning är ett, som mänskligheten står inför?

[Ruta/Bild på sidan 8]

Inget nytt

Den mosaiska lagen utmätte dödsstraff för kidnappare redan på 1400-talet f.v.t. (5 Moseboken 24:7) Julius Caesar kidnappades för en lösesumma i det första århundradet f.v.t., liksom Rickard Lejonhjärta, Englands kung, på 1100-talet. Den största lösen som någonsin betalats ut var de 24 ton guld och silver som inkaindianerna år 1533 gav den spanske erövraren Francisco Pizarro för att få sin tillfångatagne härskare Atahualpa frisläppt. Trots detta avrättade erövrarna honom genom strypning.

Kidnappning — finns det en lösning?

”MÄNNISKOROVEN har blivit en plåga för hela folket, och hela samhället måste bekämpa detta onda”, utbrast Tjetjeniens premiärminister, när han lovade att utrota farsoten i sin kidnappningsplågade ryska republik.

Utrota kidnappning? Målet är lovvärt, men frågan är bara: Hur?

Vilka ansträngningar har gjorts?

Colombianska myndigheter har utnämnt 2.000 hemliga agenter, 24 offentliga åklagare och till och med en särskild administratör, vilka alla uteslutande ägnar sig åt kampen mot kidnappning. I Rio de Janeiro samlade en protestmarsch mot stadens många kidnappningar runt 100.000 deltagare. I Brasilien och Colombia har paramilitära grupper slagit tillbaka mot kidnapparna genom att i sin tur kidnappa deras släktingar. Och några filippinare har tagit lagen i egna händer och lynchat kidnappare!

Guatemalanska myndigheter införde dödsstraff för kidnappning, och presidenten kallade in armén för att få bukt med kidnappningsepidemin. I Italien har regeringen tagit till hårdhandskarna för att förhindra kidnappningar. Man har kriminaliserat utbetalningen av lösesummor och beslagtagit pengar och egendom i ett försök att hindra släktingar från att betala. Italienska myndigheter hävdar att dessa åtgärder har bidragit till att minska antalet kidnappningar. Kritikerna menar dock att detta bara har bidragit till att familjerna försöker lösa problemet i hemlighet och att det är därför de officiella siffrorna har gått ner. Privata säkerhetsfirmor beräknar att antalet kidnappningar i Italien i själva verket har fördubblats sedan 1980-talet.

Många förslag — få lösningar

För många av offrens familjer verkar den enda praktiska lösningen vara att betala lösesumman så fort som möjligt för att få tillbaka sina kära. Experter höjer emellertid ett varningens finger. Om lösesumman är hög och betalas för fort, kan kidnapparna komma att betrakta familjen som ett lätt byte och komma tillbaka. Eller också kanske man kräver en andra lösesumma innan man släpper sitt offer.

I vissa fall har familjen betalat lösesumman bara för att upptäcka att offret redan hade dödats. Därför uppmanar experterna att man inte betalar lösen eller börjar förhandla förrän man fått bevis för att offret verkligen lever. Det kan röra sig om svaret på en fråga som någon annan än offret omöjligen kan besvara. I vissa fall begär familjen att få ett fotografi av offret hållande en tidning av färskt datum.

Vad är då att säga om fritagningsförsök? De är ofta förenade med stor risk. ”Sjuttionio procent av gisslan dör under fritagningsförsök i Latinamerika”, säger Brian Jenkins, som är expert på kidnappningar. Ibland lyckas man dock.

Naturligt nog handlar många av de föreslagna åtgärderna om vad man kan göra i förebyggande syfte. Det är inte bara på regeringsnivå som man försöker hindra kidnappningar. Tidningar lär ut hur man undviker att bli kidnappad, hur man kastar sig ut ur en framrusande bil och hur man psykologiskt överlistar kidnappare. Kampsportklubbar håller kurser i hur man försvarar sig mot kidnappare. Företag säljer mikroskopiskt små elektroniska sändare i 15.000-dollarklassen som kan fästas i barns tänder, så att polisen kan spåra dem om de kidnappas. För dem som har råd erbjuder biltillverkare ”kidnappningssäkra” modeller utrustade med tårgasbehållare, skottluckor, skottsäkra rutor, explosionssäkra däck och oljespridare.

Är man välsituerad, ser man kanske livvakter som en lösning. Säkerhetsexperten Francisco Gomez Lerma säger emellertid angående situationen i Mexico: ”Livvakter är inte till någon nytta, eftersom de drar uppmärksamheten till sig, och dessutom kan de vara i maskopi med kidnappare.”

Kidnappningsproblemet är så mångfasetterat och djupt rotat att inga mänskliga ansträngningar verkar vara tillräckliga för att kunna få bukt med det. Finns det då inte någon verklig lösning?

En lösning i beredskap

Den här tidskriften har vid upprepade tillfällen pekat ut den enda realistiska lösningen på de problem som människor står inför, nämligen den som Guds Son, Jesus Kristus, riktade uppmärksamheten på när han lärde sina lärjungar att be: ”Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” — Matteus 6:10.

Det är uppenbart att vi behöver en rättfärdig världsregering som kan administrera den av mångfald präglade mänskliga familjens angelägenheter. Ja, vi behöver det Guds kungarike som Jesus talade om. Eftersom människor visat sig oförmögna att upprätta en sådan regering, gör vi väl i att vända oss till vår Skapare, Jehova Gud. Hans ord, Bibeln, visar att han har avsett att åstadkomma just detta. — Psalm 83:18.

Profeten Daniel nedtecknade Jehovas uppsåt när han skrev: ”I de kungarnas dagar kommer himlens Gud att upprätta ett kungarike som aldrig kommer att fördärvas. ... Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.” (Daniel 2:44) Bibeln beskriver hur denna regering kommer att steg för steg vidta åtgärder för att utrota all kriminalitet, kidnappning inbegripet.

Rätt utbildning nödvändig

Du håller utan tvivel med om att inskärpandet av sunda värderingar är nödvändigt för att få kidnappningarna att upphöra. Begrunda till exempel den verkan det skulle ha på det mänskliga samhället om alla följde det bibliska rådet: ”Må ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det ni nöjer er med det som är.” (Hebréerna 13:5) ”Var inte skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra.” — Romarna 13:8.

Du kan skapa dig en föreställning om hur livet skulle kunna vara genom att undersöka det utbildningsprogram som Jehovas vittnen leder i över 230 länder jorden runt. Detta utbildningsprogram har en upplyftande verkan på många människor som tidigare var giriga eller farliga kriminella. En före detta kidnappare sade: ”Så småningom insåg jag att vad jag behövde göra för att behaga Gud var att lägga bort den gamla personligheten och ta på mig en ny — en som var saktmodig och liknade Kristi Jesu personlighet.”

Men inte ens det bästa utbildningsprogram kommer att omvända alla brottslingar, kanske inte ens flertalet. Vad kommer att hända med dem som vägrar att ändra sig?

Missdådarna avlägsnas

Uppsåtligt kriminella människor kommer inte att tillåtas att bli undersåtar i Guds kungarike. Bibeln säger: ”Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds kungarike? Bli inte vilseledda. Varken otuktsmän ... eller giriga ... eller utpressare skall ärva Guds kungarike.” (1 Korinthierna 6:9, 10) ”Det är de rättrådiga som kommer att bo på jorden, och det är de klanderfria som kommer att lämnas kvar på den. ... Vad de ondskefulla angår, kommer de att avskäras från själva jorden.” — Ordspråken 2:21, 22.

Enligt Guds lag i forna tider skulle en obotfärdig kidnappare avrättas. (5 Moseboken 24:7) Giriga personer, som kidnappare, kommer inte att ha någon plats i Guds kungarike. Dagens brottslingar kan kanske trotsa den mänskliga rättvisan, men de kommer inte att kunna undkomma Guds rättvisa. Alla missdådare måste ändra sitt handlingssätt, om de vill leva under Jehovas rättfärdiga kungarikes styre.

Om förhållanden som utgör en grogrund för kriminalitet finns kvar, kommer brottsligheten också att finnas kvar. Guds kungarike kommer emellertid inte att tillåta något sådant. Bibeln utlovar: ”Kungariket självt ... kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken”, och det inbegriper dem som utövar brottslighet. Denna bibliska profetia säger vidare att Guds kungarike kommer att bestå till obestämda tider. (Daniel 2:44) Föreställ dig de förändringar det kommer att medföra!

En rättfärdig ny värld

Begrunda en annan biblisk profetia. Den ger en vacker beskrivning av framtiden med följande ord: ”De kommer sannerligen att bygga hus och bo i dem; och de kommer sannerligen att plantera vingårdar och äta deras frukt. De kommer inte att bygga och en annan bo; de kommer inte att plantera och en annan äta. Ty som ett träds dagar kommer mitt folks dagar att vara; och av sina egna händers verk kommer mina utvalda att göra fullt bruk.” — Jesaja 65:21, 22.

Guds kungarike kommer att förvandla hela vår planet. Allt levande kommer att kunna njuta av livet fullt ut och utveckla sina naturliga förmågor genom tillfredsställande arbete och sund rekreation. Förhållandena jorden utöver kommer då att vara sådana att ingen kommer att ens komma på tanken att kidnappa någon annan. Känslan av säkerhet kommer att vara total. (Mika 4:4) På så sätt kommer Guds kungarike att ha reducerat kidnappning från det världsomfattande hot det utgör i dag till ett kapitel i historien som ingen kommer att ens ägna en tanke. — Jesaja 65:17.