Vi kan få svar på de här frågorna genom att se närmare på anordningen med tillflyktsstäder i det forntida Israel. Den här anordningen gällde under lagförbundet, som ersattes vid pingsten år 33 v.t. Men lagen var ju från Jehova, så anordningen med tillflyktsstäder lär oss en hel del om hur han betraktar synd, dem som syndar och dem som ångrar sig. Till att börja med ska vi se på själva syftet med de här städerna.

”UTSE ÅT ER ... TILLFLYKTSSTÄDER”

3. Vad skulle israeliterna göra med en mördare?

³ När ett mord begicks i det forntida Israel såg Jehova väldigt allvarligt på det. Mördaren skulle dödas av offrets närmaste manliga släkting, ”blodshämnaren”. (4 Mos. 35:19) På så sätt fick mördaren sona det oskyldiga blod som hade spillts med sitt eget liv. Och mördaren skulle avrättas snabbt så att inte det utlovade landet blev orenat. Jehova hade befallt: ”Ni får inte vanhelga det land som ni är i; ty det är [utgjutandet av mänskligt] blod som vanhelgar landet.” (4 Mos. 35:33, 34)

4. Vad hände om en israelit oavsiktligt dödade någon?

⁴ Men vad hände om en israelit råkade döda någon av misstag? Även om det var en olyckshändelse var han skyldig till en oskyldig människas död. (1 Mos. 9:5) Då kunde han få barmhärtighet och komma undan blodshämnaren genom att fly till någon av de sex tillflyktsstäderna. Där kunde han få skydd. Men han var tvungen att stanna kvar i staden så länge översteprästen levde. (4 Mos. 35:15, 28)

5. Hur kan anordningen med tillflyktsstäder hjälpa oss att lära känna Jehova bättre?

⁵ Anordningen med tillflyktsstäder kom från Jehova. Han uppmanade Josua: ”Tala till Israels söner och säg: ’Utse åt er ... tillflyktsstäder.’” De här städerna fick ”helig status”. (Jos. 20:1, 2, 7, 8) Med tanke på att det var Jehova som bestämde vilken funktion de här städerna skulle ha, uppstår följande frågor: Hur kan den här anordningen hjälpa oss att få en bättre förståelse av Jehovas barmhärtighet? Och vad lär den oss om hur vi kan ta vår tillflykt till honom i dag?

”HAN SKALL ... FRAMFÖRA SIN SAK I NÄRVARO AV DE ÄLDSTE”

6, 7. a) Hur gick de äldste till väga när någon oavsiktligt hade dödat en annan människa? (Se den inledande bilden.) b) Varför var det förståndigt av dråparen att söka upp de äldste?

⁶ Om en israelit oavsiktligt hade dödat någon var han tvungen att fly till tillflyktsstaden och ”framföra sin sak i närvaro av de äldste” vid stadsporten. Där skulle de ta emot honom gästfritt. (Jos. 20:4) En tid senare skickades han tillbaka till de äldste i staden där dödsfallet hade ägt rum, så att de fick döma i fallet. (Läs 4 Moseboken 35:24, 25.) Först när de hade konstaterat att det hela var en olyckshändelse kunde han återvända till tillflyktsstaden.

⁷ Varför blev de äldste inblandade? Deras uppgift var att hålla Israels församling ren och att hjälpa den som oavsiktligt dödat någon att få del av Jehovas barmhärtighet. I ett bibliskt uppslagsverk står det att om dråparen inte sökte upp de äldste, kunde det ”kosta honom livet”. Det sägs vidare: ”Hans blod kom över hans eget huvud, eftersom han inte drog nytta av det skydd Gud hade gjort tillgängligt för honom.” (The Comprehensive Commentary of the Holy Bible—Genesis to Judges) Det fanns hjälp att få för den som oavsiktligt hade dödat någon, men det var upp till honom att be om sådan hjälp och att sedan ta emot den. Om han inte sökte sig till någon av de tillflyktsstäder Jehova hade valt ut, var det fritt fram för offrets närmaste släkting att döda honom.

”HAN SKALL FLY TILL EN AV DESSA STÄDER”

10. Vad behövde den som oavsiktligt hade dödat någon göra för att få barmhärtighet?

¹⁰ Den som oavsiktligt hade dödat någon behövde göra något för att få barmhärtighet. Han var tvungen att fly till den närmaste tillflyktsstaden. (Läs Josua 20:4.) Det är svårt att tänka sig att han skulle ta lätt på det här. Hans liv hängde ju på att han kom fram till staden så fort som möjligt och stannade kvar där! Det innebar att han fick offra en hel del. Han var tvungen att lämna sitt arbete och sitt hem. Han kunde inte heller resa omkring, åtminstone inte så länge översteprästen levde.a (4 Mos. 35:25) Men det var det värt. Om han lämnade staden skulle det tyda på en oerhörd nonchalans inför det faktum att han hade tagit en annan människas liv. Han skulle också riskera sitt eget liv.

”DE SKALL FÖR ER TJÄNA SOM EN TILLFLYKT”

13. Varför kunde dråparen känna sig trygg och lycklig i tillflyktsstaden?

¹³ När den som flydde väl var inne i tillflyktsstaden kunde han känna sig trygg. Jehova sa att de här städerna skulle ”tjäna som en tillflykt”. (Jos. 20:2, 3) Fallet hade behandlats en gång för alla, så Jehova krävde inte att det skulle tas upp på nytt. Blodshämnaren fick inte komma in i staden för att döda dråparen, så dråparen behövde inte gå och se sig över axeln. Så länge han var kvar i staden kunde han känna sig trygg under Jehovas beskydd. Och han var inte i ett fängelse. Han kunde arbeta, hjälpa andra och tjäna Jehova i lugn och ro. Ja, han kunde få ett lyckligt och bra liv där.