Behaga Jehova genom att visa omtanke

”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du utövar rättvisa och älskar omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” — MIKA 6:8, NW.

1. Varför bör det inte förvåna oss att Jehova förväntar att hans folk visar omtanke?

JEHOVA förväntar att hans folk skall visa omtanke, och detta bör inte förvåna oss, eftersom Gud själv är omtänksam mot alla — till och med mot otacksamma och onda människor. Så här sade Jesus Kristus till sina lärjungar angående detta: ”Fortsätt ... att älska era fiender och att göra gott och att låna ut räntefritt och förvänta inget igen; och er lön skall vara stor, och ni skall vara den Högstes söner, för han är omtänksam om de otacksamma och onda. Fortsätt med att bli barmhärtiga, alldeles som er Fader är barmhärtig.” — Lukas 6:35, 36.

2. Vilka frågor om omtänksamhet förtjänar att begrundas?

² De som vandrar med Gud måste faktiskt, som vi läser i Mika 6:8, ”älska omtanke” (NW). Det är uppenbart att det behagar Jehova när hans tjänare älskar omtanke och uppriktigt visar omtanke. Men vad är omtanke eller omtänksamhet? Vilket gagn medför det att visa denna egenskap? Och hur kan denna egenskap komma till uttryck?

Vad omtanke är

3. Hur skulle du vilja definiera omtänksamhet?

³ Omtänksamhet är en egenskap som får en att aktivt intressera sig för andra. Den kommer till uttryck genom hjälpsamma handlingar och hänsynsfulla ord. Att vara omtänksam innebär att göra gott i stället för något som är till skada. En omtänksam person är vänlig, snäll, förstående och älskvärd. Han har en generös och hänsynsfull inställning till andra. Och omtänksamhet är en del av väven i varje sann kristens symboliska klädnad, för Paulus uppmanade ju: ”Iför er ... medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” — Kolosserna 3:12.

4. Hur har Jehova tagit ledningen i fråga om att visa mänskligheten omtanke?

⁴ Jehova tar ledningen i att visa omtanke. Det var, som aposteln Paulus skriver, ”när vår frälsares, Guds, omtanke och kärlek till människan blev uppenbarade” som han ”efter sin barmhärtighet” frälste oss ”genom det bad som förde oss till liv och genom förnyelsen av oss medelst helig ande”. (Titus 3:4, 5) Gud renar eller badar smorda kristna i Jesu blod och använder Kristi lösenoffers förtjänst för deras räkning. De blir också förnyade genom den heliga anden och blir ”en ny skapelse” som av anden pånyttfödda Guds söner. (2 Korintierna 5:17) Guds omtanke och kärlek till människan sträcker sig naturligtvis också till en internationell ”stor skara”, vars medlemmar ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14; 1 Johannes 2:1, 2) Och både de smorda och den stora skarans medlemmar, som har ett jordiskt hopp, är alla under Jesu ”skonsamma” ok. — Matteus 11:30.

5. Varför bör vi förvänta att de som leds av Guds ande visar omtanke om andra?

⁵ Omtänksamhet är också en av Guds heliga andes eller verksamma krafts frukter. Paulus skriver: ”Andens frukt ... är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådana ting finns ingen lag.” (Galaterna 5:22, 23) Vad bör vi således förvänta av dem som leds av Guds ande? Jo, helt visst att de skall visa omtanke om andra.

6. Hur bör omtänksamheten få de äldste och andra kristna att handla?

⁶ Omtanke kan man visa på många sätt. Vi visar omtanke när vi är barmhärtiga. Kristna äldste är omtänksamma, när de visar barmhärtighet mot en ångrande syndare och söker hjälpa honom andligen. Den gudagivna egenskapen omtänksamhet gör tillsyningsmän tålmodiga, hänsynsfulla, medlidsamma och vänliga, och den får dem också att ”behandla hjorden skonsamt”. (Apostlagärningarna 20:28, 29) Ja, andens frukt omtänksamhet bör faktiskt göra alla kristna barmhärtiga, tålmodiga, hänsynsfulla, medlidsamma, vänliga och gästfria.

Undvik missriktad omtänksamhet

7. Varför skulle du vilja säga att missriktad omtänksamhet är en svaghet?

⁷ Somliga människor betraktar omtänksamhet och vänlighet som en svaghet. De tycker att en person måste vara hård och rentav ohövlig ibland för att andra skall bli imponerade av hans styrka. Men det har träffande sagts att ”ohövlighet är en svag persons efterapning av styrka”. Det krävs faktiskt verklig styrka att både vara verkligt omtänksam och att undvika missriktad omtänksamhet. Den omtänksamhet som är en frukt av Guds ande är inte någon svag eller kompromissande inställning till ett felaktigt uppförande. Missriktad omtänksamhet är i stället en svaghet som får en att se genom fingrarna med synd.

8. a) Hur visade sig Eli vara slapp i förhållande till sina söner? b) Varför måste de äldste akta sig för att ge efter för missriktad omtänksamhet?

⁸ Den israelitiske översteprästen Eli var slapp i fråga om att tillrättavisa sina söner, Hofni och Pinehas, vilka tjänstgjorde som präster vid tabernaklet. Eftersom de inte var nöjda med den del av slaktoffret som de enligt Guds lag hade rätt till, lät de en tjänare kräva att få rått kött av de offrande innan det feta av offret hade förbränts på altaret. Dessa Elis söner hade också omoraliskt umgänge med de kvinnor som tjänade vid ingången till tabernaklet. Men i stället för att driva bort Hofni och Pinehas från deras tjänst tillrättavisade Eli dem bara milt och ärade därigenom sina söner mer än Gud. (1 Samuelsboken 2:12—29) Inte underligt att Jehovas ord ”var sällsynt på den tiden”! (1 Samuelsboken 3:1) Kristna äldste får således inte ge efter för ett felaktigt resonemang eller för att vilja visa missriktad omtanke, som skulle kunna äventyra församlingens andlighet. Sann omtänksamhet är inte blind för onda ord och handlingar som överträder Guds normer.

9. a) Vilken inställning kan hjälpa oss att inte ge efter för missriktad omtänksamhet? b) Hur visade Jesus styrka i sitt uppträdande mot de avfälliga religiösa ledarna?

⁹ Om vi skall undvika att visa missriktad omtanke, måste vi be om Guds hjälp att få en sådan styrka som är uppenbar i psalmistens ord: ”Gå bort från mig, ni ogärningsmän, för att jag må iaktta min Guds bud.” (Psalm 119:115, NW) Vi måste också följa Jesu Kristi exempel; han gjorde sig aldrig skyldig till att visa missriktad omtanke. Jesus var faktiskt den sanna omtänksamheten personifierad. Han kände till exempel öm tillgivenhet för människorna, ”därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. Människor med ärligt hjärta kände därför att de vågade närma sig Jesus, och de tog till och med med sig sina små barn till honom. Och tänk bara vilken omtanke och vilket medlidande han visade, när ”han tog barnen i sin famn och började välsigna dem”! (Matteus 9:36; Markus 10:13—16) Jesus var omtänksam och vänlig, men han höll ändå orubbligt fast vid det som var rätt i hans himmelske Faders ögon. Jesus såg aldrig genom fingrarna med ondska, och han hade den gudagivna styrkan att fördöma de skrymtaktiga religiösa ledarna. I Matteus 23:13—26 upprepade Jesus flera gånger orden: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare”, och han angav varje gång ett skäl till den gudomliga domen.

Omtanke förenad med kärlek

10. Hur visar Jesu lärjungar omtanke och kärlek mot medtroende?

¹⁰ Så här sade Jesus om sina efterföljare: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Och vad är en sida av den kärlek som identifierar Jesu sanna efterföljare? Jo, Paulus skriver: ”Kärleken är långmodig och omtänksam.” (1 Korintierna 13:4) Att vi är långmodiga och omtänksamma innebär att vi har fördrag med andras ofullkomligheter och fel och brister, precis som Jehova så omtänksamt har. (Psalm 103:10—14; Romarna 2:4; 2 Petrus 3:9, 15) Kristen kärlek och omtänksamhet visar sig också när medtroende i andra delar av världen ansätts av svårigheter. De kristna reagerar då med mer än bara ”människokärlek” och visar broderlig kärlek genom att skänka materiella ting för att hjälpa sådana tillbedjare av Jehova. — Apostlagärningarna 28:2.

11. Vad är kärleksfull omtanke enligt bibelns språkbruk?

¹¹ Omtänksamhet är förenad med kärlek i uttrycket ”kärleksfull omtanke” (NW), som så ofta används i bibeln. Detta är omtänksamhet som uppstår ur lojal kärlek. Det hebreiska substantiv som översätts med ”kärleksfull omtanke” (ché·sedh) inbegriper mer än öm hänsyn. Det är en omtanke som kärleksfullt fäster sig vid ett föremål till dess att dess syfte i förbindelse med det föremålet är förverkligat. Jehovas kärleksfulla omtanke eller lojala kärlek kommer till uttryck på många olika sätt. Den kommer till exempel till uttryck i hans befrielsehandlingar och hans beskydd. — Psalm 6:5; 40:12; 143:12; NW.

12. Vad kan Jehovas tjänare vara övertygade om, när de ber om hjälp eller befrielse?

¹² Inte underligt att Jehovas kärleksfulla omtanke drar människor till honom! (Jeremia 31:3, NW) När Guds trogna tjänare behöver befrielse eller hjälp, då vet de att hans kärleksfulla omtanke verkligen är en lojal kärlek, som inte kommer att lämna dem i sticket. Därför kan de med psalmistens ord be i tro och säga: ”Jag för min del har förtröstat på din kärleksfulla omtanke; låt mitt hjärta fröjda sig i din räddning.” (Psalm 13:6, NW) Eftersom Guds kärlek är lojal, förtröstar hans tjänare inte förgäves på hans kärleksfulla omtanke. När de ber om hjälp eller befrielse, har de denna försäkran: ”Jehova kommer inte att överge sitt folk, inte heller kommer han att lämna sin egen arvedel.” — Psalm 94:14, NW.

Belöningar för omtanke

13, 14. Varför har en omtänksam person lojala vänner?

¹³ Jehovas tjänare efterliknar Jehova genom att utöva ”kärleksfull omtanke” och utföra ”barmhärtighetsgärningar mot varandra”. (Sakarja 7:9, NW; Efesierna 5:1) ”Det åtråvärda hos jordemänniskan är hennes kärleksfulla omtanke”, och en människa som visar denna egenskap skördar rika belöningar. (Ordspråksboken 19:22, NW) Vad är några av dessa?

¹⁴ Omtänksamhet gör oss taktfulla och hjälper oss därigenom att bevara ett gott förhållande till andra. En taktfull person säger och gör saker och ting eller hanterar svåra situationer hänsynsfullt och på ett sätt som inte väcker anstöt. ”Den grymme” drabbas av utfrysning, men ”en man som visar kärleksfull omtanke handlar på ett sätt som medför belöning för hans egen själ”. (Ordspråksboken 11:17, NW) Människor undviker en grym person, men de dras till en person som visar dem kärleksfull omtanke. Därför får en omtänksam person lojala vänner. — Ordspråksboken 18:24, NW.

15. Vilken verkan kan omtänksamhet få i ett i religiöst avseende söndrat hushåll?

¹⁵ En kristen hustru med en icke troende man kan dra honom till Guds sanning genom en sådan egenskap som omtänksamhet. Innan hon lärde känna sanningen och tog på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”, var hon kanske ovänlig och till och med stridslysten. (Efesierna 4:24) Om hennes man då hade känt till vissa ordspråk, kanske han gärna hade hållit med om att ”en hustrus stridigheter är som ett läckande tak som driver en bort” och att det är bättre ”att bo i ett vildmarksland än med en stridslysten hustru och grämelse därtill”. (Ordspråksboken 19:13; 21:19; NW) Men nu kan den kristna hustruns kyska uppförande och djupa respekt och sådana egenskaper som omtänksamhet bidra till att vinna hennes man för den sanna tron. (1 Petrus 3:1, 2) Ja, detta kan bli en av belöningarna för hennes omtänksamhet.

16. Hur kan vi få gagn av omtanke som har visats oss?

¹⁶ Omtanke som visas oss kan vara till välsignelse genom att den gör oss mer medlidsamma och förlåtande. Om vi till exempel vore i behov av andlig hjälp och blev omtänksamt och milt behandlade, skulle det då inte göra oss mer böjda att uppträda på liknande sätt mot andra? Ja, man kan förvänta att bli omtänksamt och milt behandlad av andligen kvalificerade män, eftersom Paulus skriver: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.” (Galaterna 6:1) Förordnade äldste talar milt och vänligt, när de försöker hjälpa felande medtroende. Men vad förväntar Gud av alla dem som tjänar honom, vare sig de själva har fått motta sådan hjälp eller inte? Alla kristna bör visa omtanke om andra och bör följa Paulus’ råd: ”Men bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (Efesierna 4:32) Om vi har blivit förlåtna av någon eller om vi på ett omtänksamt sätt har fått hjälp ut ur andliga svårigheter, bör detta naturligtvis öka vår egen förmåga att vara förlåtande, medlidsamma och omtänksamma.

Uppskatta Guds oförtjänta omtanke

17. Vilken omtanke bör vi vara särskilt tacksamma för, eftersom vi är syndare från födelsen?

¹⁷ Eftersom vi alla har fötts som dödsdömda syndare, finns det en omtanke som vi i synnerhet måste vara tacksamma för, och det är Jehova Guds oförtjänta omtanke. Det är en fullständigt oförtjänt omtanke mot syndare att de blir befriade från dödsdomen och blir förklarade rättfärdiga. Paulus, som nämnde Guds oförtjänta omtanke 90 gånger i sina 14 av Gud inspirerade brev, skrev följande till de kristna i det forntida Rom: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet, och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, medelst frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.” (Romarna 3:23, 24) Vi bör verkligen uppskatta den oförtjänta omtanke som Jehova Gud har visat!

18, 19. Hur kan vi undvika att förfela syftet med Guds oförtjänta omtanke?

¹⁸ Genom att vara otacksamma skulle vi kunna förfela syftet med Guds oförtjänta omtanke. Så här skriver Paulus angående detta: ”Vi är alltså sändebud på Kristi vägnar, som om Gud framställde enträgna uppmaningar genom oss. På Kristi vägnar ber vi ivrigt: ’Bli försonade med Gud.’ Den som inte hade känt synd har han gjort till synd för oss, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet medelst honom. När vi nu samarbetar med Gud, bönfaller vi er också om att inte ta emot hans oförtjänta omtanke och förfela syftet med den. Han säger ju [i Jesaja 49:8, Septuagintaöversättningen]: ’I en godtagbar tid hörde jag dig, och på en frälsningens dag hjälpte jag dig.’ Se! Nu är den särskilt godtagbara tiden. Se! Nu är frälsningens dag. På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras; utan på alla sätt anbefaller vi oss som Guds tjänare.” (2 Korintierna 5:20—6:4) Vad menade Paulus?

¹⁹ De smorda kristna är sändebud eller ambassadörer på Kristi vägnar, och den stora skarans medlemmar är hans envoyéer. Tillsammans uppmanar de människor att bli försonade med Gud för att vinna frälsning. Paulus ville inte att någon skulle motta Jehova Guds oförtjänta omtanke genom Jesus Kristus och förfela dess syfte. Detta skulle kunna hända med oss, om vi underlät att utföra det arbete som den oförtjänta omtanken har gjort oss lämpade för. Vi har blivit försonade med Gud och har därför goda relationer med honom, och vi kommer inte att förgäves ha tagit emot hans oförtjänta omtanke, om vi fullgör ”tjänsten i samband med försoningen, som går ut på att Gud medelst Kristus försonade en värld med sig själv”. (2 Korintierna 5:18, 19) Den största omtanken vi kan visa andra är att hjälpa dem att bli försonade med Gud.

20. Vad skall vi undersöka i följande artikel?

²⁰ Jehovas tjänare använder sin tid och sina tillgångar i omtänksamma handlingar, när de söker hjälpa människor andligen genom den kristna tjänsten. Men vad kan vi lära av bibliska exempel på omtanke som tillämpats i praktiken? Låt oss i följande artikel undersöka några sådana exempel och begrunda andra sätt att behaga Jehova genom att visa omtanke.

Jaga alltid efter kärleksfull omtanke

”Den som jagar efter rättfärdighet och kärleksfull omtanke kommer att finna liv, rättfärdighet och härlighet.” — ORDSPRÅKSBOKEN 21:21, NW.

1. Varför bör vi förvänta att de som vägleds av Guds ande visar omtanke?

JEHOVA är omtänksam och medlidsam. Han är ”en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. (2 Moseboken 34:6, 7, NW) Det är därför inte underligt att kärlek och omtänksamhet finns med bland hans heliga andes frukt. — Galaterna 5:22, 23.

2. Vilka exempel skall vi nu begrunda?

² De som vägleds av Jehovas heliga ande eller verksamma kraft visar dess frukt omtänksamhet. De visar kärleksfull omtanke i sina relationer till andra. Ja, de följer verkligen aposteln Paulus’ exempel och anbefaller sig som Guds tjänare ”genom omtanke” och på annat sätt. (2 Korintierna 6:3—10) Deras omtänksamma, medlidsamma och förlåtande anda harmonierar med Jehovas personlighet — hans som är ”överflödande i kärleksfull omtanke” och vars ord innehåller så många exempel på omtänksamhet. (Psalm 86:15, NW; Efesierna 4:32) Vad kan vi då lära av några av dessa?

Omtänksamhet gör oss osjälviska och gästfria

3. Hur var Abraham föredömlig i fråga om att visa omtanke, och vilken uppmuntran ger Paulus i detta hänseende?

³ Patriarken Abraham (Abram), som var ”Jehovas vän” och ”fader för alla som har tro”, utgör ett fint föredöme i fråga om att visa omtanke. (Jakob 2:23; Romarna 4:11) Han och hans familj, inbegripet hans brorson Lot, lämnade den kaldeiska staden Ur och drog på Guds befallning in i Kanaan. Trots att Abraham var den äldre av dem och familjeöverhuvudet, lät han omtänksamt och osjälviskt Lot ta de bästa betesmarkerna och tog sedan själv det som var över. (1 Moseboken 13:5—18) Liknande omtänksamhet kan förmå oss att låta andra få fördelar på vår bekostnad. En sådan osjälvisk omtänksamhet är i överensstämmelse med aposteln Paulus’ råd: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” Paulus själv var ”alla till behag i allting” och sökte inte sin ”egen fördel utan de mångas, för att de skall kunna bli frälsta”. — 1 Korintierna 10:24, 33.

4. Hur blev Abraham och Sara belönade för att de visade omtanke i form av gästfrihet?

⁴ Ibland tar omtanke sig sådana uttryck som uppriktig gästfrihet. Abraham och hans hustru Sara var omtänksamma och gästfria mot tre främlingar som en dag gick förbi. Abraham övertalade besökarna att stanna ett slag, medan han och Sara skyndade sig att göra i ordning en fin måltid åt dem. Dessa främlingar visade sig vara Jehovas änglar, och en av dem framförde löftet att den åldriga och barnlösa Sara skulle få en son. (1 Moseboken 18:1—15) Verkligen en belöning för omtänksam gästfrihet!

5. Hur visade Gajus omtanke, och hur kan vi göra något liknande?

⁵ Ett sätt varpå alla kristna kan visa omtanke är att vara gästfria. (Romarna 12:13; 1 Timoteus 3:1, 2) Därför visar Jehovas tjänare omtänksamt gästfrihet mot resande tillsyningsmän. Detta leder tanken till den omtanke som den kristne Gajus visade under det första århundradet. Han utförde ”ett troget arbete” genom att gästfritt ta emot besökande bröder, vilka var ”obekanta” — han kände dem alltså inte tidigare. (3 Johannes, vers 5—8) Men vi känner vanligtvis dem som vi omtänksamt kan visa gästfrihet. Vi kanske lägger märke till att en andlig syster är nedstämd. Hennes man kanske inte är troende, eller han kanske rentav är utesluten. Vilket fint tillfälle ger inte detta oss att visa omtanke genom att då och då inbjuda henne att få åtnjuta andlig gemenskap och en måltid tillsammans med vår familj! Även om vi kanske inte dukar upp någon festmåltid, så kommer vår familj helt visst att få glädje av att visa omtanke mot en sådan syster. (Jämför Ordspråksboken 15:17.) Och hon kommer säkert att, muntligen eller genom några vänliga rader, uttrycka sin tacksamhet för detta.

6. Hur visade Lydia omtanke, och varför är det viktigt att visa uppskattning av omtänksamma handlingar?

⁶ När den gudfruktiga kvinnan Lydia hade blivit döpt, ”sade hon bönfallande: ’Om ni [Paulus och hans kamrater] har bedömt mig vara trogen mot Jehova, kom då in i mitt hus och stanna kvar.’” Och Lukas tillägger: ”Hon nödgade oss helt enkelt att komma.” Lydias gästfrihet uppskattades säkert. (Apostlagärningarna 16:14, 15, 40) Men det kan vara förödande att inte visa uppskattning. Vid ett tillfälle lade en 80-årig syster med begränsade krafter och resurser omtänksamt ner stor möda på att laga mat åt några gäster, men hon blev mycket besviken när en ung man, som hon hade inbjudit, inte ens hade brytt sig om att meddela henne att han inte kunde komma. Vid ett annat tillfälle kom två systrar inte till en måltid som en ung kvinna hade gjort i ordning särskilt för dem. ”Jag blev förkrossad”, sade hon, ”eftersom ingen av dem hade glömt bort det hela. ... Jag skulle ha tyckt bättre om att få höra att de hade glömt bort middagen, men i stället var det så att ingen av systrarna var tillräckligt omtänksam eller kärleksfull för att ringa upp mig.” Skulle den heliga andens frukt omtänksamhet få dig att vara uppskattande och hänsynsfull under liknande omständigheter?

Omtänksamhet gör oss hänsynsfulla

7. Vad i samband med omtanke belyses av ansträngningen man gjorde att uppfylla Jakobs önskningar, när det gällde hans begravning?

⁷ Omtänksamhet bör göra oss hänsynsfulla mot andra och deras tillbörliga önskningar. För att belysa saken: Jakob (Israel) bad sin son Josef att utöva ”kärleksfull omtanke” mot honom genom att inte begrava honom i Egypten. Trots att detta krävde att Jakobs döda kropp måste bäras rätt lång väg, förde Josef och de övriga av Jakobs söner ”honom till Kanaans land och begravde honom i grottan på åkern i Makpela, den åker som Abraham hade köpt till egen grav av hetiten Efron, mitt emot Mamre”. (1 Moseboken 47:29, NW; 49:29—31; 50:12, 13) Bör då inte, i överensstämmelse med detta exempel, kärleksfull omtanke få oss att vilja uppfylla de enligt bibeln acceptabla önskningar som en kristen familjemedlem kan ha haft om hur hans begravning skall ordnas?

8. Vad lär oss exemplet med Rahab om att återgälda omtänksamhet?

⁸ Bör vi då inte uttrycka uppskattning av eller på något sätt återgälda den kärleksfulla omtanke som andra visar oss? Det bör vi helt visst göra. Skökan Rahab visade omtanke genom att gömma de israelitiska spejarna, och därför visade israeliterna henne kärleksfull omtanke genom att bevara henne och hennes hushåll, när de vigde staden Jeriko åt tillintetgörelse. (Josua 2:1—21; 6:20—23) Vilket fint exempel som visar att vi bör återgälda omtanke som har visats oss genom att själva vara omtänksamma och vänliga!

9. Varför skulle du vilja säga att det är rätt att be någon att visa kärleksfull omtanke?

⁹ Det är också rätt att be någon om att visa kärleksfull omtanke mot oss. Detta gjorde Jonatan, son till kung Saul, Israels förste kung. Jonatan bad sin älskade yngre vän David att visa honom och hans hushåll kärleksfull omtanke. (1 Samuelsboken 20:14, 15; 2 Samuelsboken 9:3—7) David hade detta i åtanke, när han utkrävde hämnd för de gibeoniter som Saul hade handlat orätt emot. Eftersom David kom ihåg eden vid Jehova, som han och Jonatan hade svurit varandra, utövade han kärleksfull omtanke genom att skona livet på Jonatans son, Mefiboset. (2 Samuelsboken 21:7, 8) Låter vi likaså vårt ”Ja betyda Ja”? (Jakob 5:12) Och är vi, om vi är församlingsäldste, på liknande sätt medlidsamma, när medtroende behöver bli visade kärleksfull omtanke?

Omtänksamhet stärker banden

10. Hur blev Ruts kärleksfulla omtanke välsignad?

¹⁰ Kärleksfull omtanke stärker familjebanden och främjar lyckan. Detta visade sig i fallet med moabitiskan Rut. Hon arbetade hårt med att plocka ax på den äldre mannen Boas’ åker i närheten av Betlehem för att skaffa mat åt sig själv och sin behövande svärmor, Noomi, som var änka. (Rut 2:14—18) Boas sade senare till Rut: ”Du har gett uttryck åt din kärleksfulla omtanke ännu bättre i sista fallet än i första fallet, i det du inte gått efter de unga männen, vare sig ringa eller rika.” (Rut 3:10, NW) Moabitiskan Rut visade först kärleksfull omtanke mot Noomi, och ”i sista fallet” visade hon kärleksfull omtanke genom att vara villig att gifta sig med den äldre mannen Boas för att uppväcka ett namn åt sin döde man och åt den åldriga Noomi. Genom Boas blev Rut mor till Davids farfar, Obed. Och Gud gav henne den ”fulla lönen” att få bli stammoder till Jesus Kristus. (Rut 2:12, NW; 4:13—17; Matteus 1:3—6, 16; Lukas 3:23, 31—33) Ruts kärleksfulla omtanke ledde verkligen till rika välsignelser för henne och hennes familj! I våra dagar leder det också till välsignelse, lycka och stärkta familjeband, när den kärleksfulla omtanken frodas i gudaktiga hem.

11. Vad blev följden av Filemons omtänksamhet?

¹¹ Omtanke stärker banden inom Jehovas folks församlingar. Den kristne mannen Filemon var känd för att visa kärleksfull omtanke mot medtroende. Så här skrev Paulus till honom: ”Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner, eftersom jag ständigt hör om din kärlek och tro som du har till Herren Jesus och till alla de heliga; ... jag har fått stor glädje och tröst av din kärlek, eftersom de heligas ömma tillgivenhet har blivit vederkvickt genom dig, broder.” (Filemon, vers 4—7) Bibeln omtalar inte hur de heligas ömma tillgivenhet blev vederkvickt genom Filemon. Men han måste ha visat kärleksfull omtanke mot andra smorda på ett sätt som visade sig vederkvickande för dem, och detta stärkte utan tvivel banden mellan dem. Liknande ting inträffar i våra dagar, när kristna visar kärleksfull omtanke.

12. Vad blev följden av den omtanke som visades av Onesiforus?

¹² Onesiforus’ omtanke fick också ett gott resultat. ”Må Herren förunna barmhärtighet åt Onesiforus’ hus”, skriver Paulus, ”eftersom han ofta har varit mig till vederkvickelse, och han skämdes inte över mina kedjor. Tvärtom, när han råkade vara i Rom, sökte han flitigt efter mig och fann mig. Må Herren förunna honom att finna barmhärtighet hos Jehova på den dagen. Och alla de tjänster han gjorde i Efesus känner du bäst själv.” (2 Timoteus 1:16—18) Om vi anstränger oss för att visa kärleksfull omtanke mot medtillbedjare, kommer vi att bli lyckliga, och vi kommer att stärka banden av broderlig tillgivenhet inom den kristna församlingen.

13, 14. Hur var församlingen i Filippi föredömlig, och hur reagerade Paulus för dess omtanke?

¹³ När medlemmarna i en hel församling visar kärleksfull omtanke mot varandra stärker detta banden mellan dem. Ett sådant starkt band existerade mellan Paulus och församlingen i staden Filippi. Ett skäl till att han skrev sitt brev till filipperna var faktiskt för att uttrycka sin tacksamhet över deras omtanke och materiella hjälp. Han skriver: ”Från början av förkunnandet av de goda nyheterna, när jag gav mig av från Macedonien, var det ingen församling som tog del med mig i fråga om att ge ut och ta emot, utom ni ensamma; därför att även i Tessalonika sände ni något till mig både en och två gånger för mitt behov. ... Jag har ... fullt upp av allting och har överflöd. Jag har blivit mättad, nu då jag från Epafroditus har mottagit tingen från er, en välluktande doft, ett godtagbart slaktoffer, välbehagligt för Gud.” — Filipperna 4:15—18.

¹⁴ Inte underligt att Paulus nämnde de omtänksamma filipperna i sina böner! Han skriver: ”Jag tackar alltid min Gud var gång jag nämner er i all min ödmjuka bön för er alla, i det jag frambär min ödmjuka bön med glädje, på grund av det bidrag ni har gett till de goda nyheterna från första dagen ända till detta ögonblick.” (Filipperna 1:3—5) En församling blir aldrig fattig av att på ett sådant godhjärtat och generöst sätt stödja arbetet med att predika om Riket. När filipperna omtänksamt hade gjort vad de kunde i detta avseende, försäkrade Paulus dem: ”Min Gud skall i sin tur fullständigt fylla hela ert behov efter vidden av sin rikedom i härlighet genom Kristus Jesus.” (Filipperna 4:19) Ja, Gud återgäldar omtanke och generositet. Det heter ju i hans ord: ”Vad gott det vara må som var och en gör, det skall han få igen från Jehova.” — Efesierna 6:8.

När kvinnor visar omtanke

15, 16. a) Hur blev Dorkas’ omtänksamhet ihågkommen, och vad hände när hon dog? b) Hur överflödar godhjärtade kristna kvinnor i våra dagar i goda gärningar?

¹⁵ Lärjungen Dorkas (Tabita) från Joppe blev inte obelönad för sin kärleksfulla omtanke. ”Hon överflödade i goda gärningar och barmhärtighetsgåvor”, och när hon blev sjuk och dog, skickade lärjungarna efter Petrus i Lydda. ”När han kom fram, förde man honom upp i rummet i övervåningen; och alla änkorna trädde fram till honom och grät och förevisade många innerklädnader och ytterklädnader av dem som Dorkas brukade göra medan hon var hos dem.” Föreställ dig scenen: Sorgsna, gråtande änkor, som berättade för aposteln om hur omtänksam Dorkas hade varit och som visade honom alla dessa klädnader som bevis på hennes kärlek och omtänksamhet. Petrus bad så alla att gå ut, och han böjde knä och bad och vände sig sedan till den döda kroppen. Lyssna! Han sade: ”Tabita, stig upp!” Och se! ”Hon öppnade sina ögon, och då hon fick syn på Petrus, satte hon sig upp. Han gav henne då handen och reste henne upp, och han kallade på de heliga och änkorna och ställde fram henne levande.” (Apostlagärningarna 9:36—41) Vilken välsignelse från Gud!

¹⁶ Detta var det första uppväckandet utfört av någon av Jesu Kristi apostlar som finns nedtecknat i bibeln. Och omständigheterna som ledde fram till detta underbara underverk hade sin grund i omtanke. Vem kan säga att Dorkas skulle ha blivit uppväckt till liv, om hon inte hade överflödat i goda gärningar och barmhärtighetsgåvor, dvs. om hon inte hade överflödat i kärleksfull omtanke? Det var inte bara så att Dorkas och dessa änkor blev välsignade, utan underverket med hennes uppståndelse utgjorde också ett vittnesbörd till Guds ära. Ja, ”detta blev känt över hela Joppe, och många kom till tro på Herren”. (Apostlagärningarna 9:42) I våra dagar överflödar godhjärtade kristna kvinnor också i goda gärningar, kanske genom att sy kläder åt medtroende, laga mat åt de gamla bland oss och visa gästfrihet mot andra. (1 Timoteus 5:9, 10) Detta är verkligen ett vittnesbörd för iakttagare! Och mest av allt är vi glada över att denna gudaktiga hängivenhet och kärleksfulla omtanke driver denna stora här av kvinnor att kungöra de goda nyheterna till ära för vår Gud, Jehova! — Psalm 68:12, NW.

Fortsätt att jaga efter kärleksfull omtanke

17. Hur lyder Ordspråksboken 21:21, och hur är dessa ord tillämpliga på gudfruktiga personer?

¹⁷ Alla som önskar Guds ynnest måste jaga efter kärleksfull omtanke. ”Den som jagar efter rättfärdighet och kärleksfull omtanke kommer att finna liv, rättfärdighet och härlighet”, heter det i ett vist ordspråk. (Ordspråksboken 21:21, NW) En gudaktig person jagar flitigt efter Guds rättfärdighet genom att alltid låta sig vägledas av Guds normer. (Matteus 6:33) Han visar hela tiden lojal kärlek till eller kärleksfull omtanke om andra i materiellt och i synnerhet i andligt avseende. Därigenom finner han rättfärdighet, eftersom Jehovas ande hjälper honom att leva på ett rättfärdigt sätt. Han är faktiskt klädd i rättfärdighet, precis som den gudfruktige mannen Job var. (Job 29:14) En sådan person söker inte sin egen härlighet eller ära. (Ordspråksboken 25:27, NW) Han får i stället den ära som Jehova låter honom få, kanske i form av respekt från medmänniskor, vilka av Gud påverkas att handla omtänksamt mot honom på grund av hans egen kärleksfulla omtanke mot dem. De som lojalt utför Guds vilja finner också livet, och det inte bara under några få korta år, utan för evigt.

18. Varför bör vi jaga efter kärleksfull omtanke?

¹⁸ Må därför alla som älskar Jehova Gud fortsätta att jaga efter kärleksfull omtanke. Denna egenskap gör att vi blir omtyckta av både Gud och medmänniskor. Den främjar gästfrihet och gör oss hänsynsfulla. Omtanke stärker banden inom familjen och den kristna församlingen. Kvinnor som visar kärleksfull omtanke uppskattas och är högt ansedda. Och alla de som jagar efter denna förträffliga egenskap ger ära åt den kärleksfulla omtankens Gud, Jehova.