11. Varför är tillkännagivandet: ”Din Gud har blivit kung!” mycket passande i samband med det som händer år 537 f.v.t.?

¹¹ Nu riktas vår uppmärksamhet återigen mot Sion, när det fortfarande befinner sig i ett öde tillstånd. En budbärare med goda nyheter närmar sig: ”Vilken vacker syn: till fots över bergen kommer den som bär fram goda nyheter, den som förkunnar fred, den som bär fram goda nyheter om något bättre, den som förkunnar räddning, den som säger till Sion: ’Din Gud har blivit kung!’” (Jesaja 52:7) Hur kan det sägas år 537 f.v.t. att Sions Gud har blivit kung? Har inte Jehova alltid varit kung? Jo, han är ju ”evighetens Kung”! (Uppenbarelseboken 15:3) Men tillkännagivandet: ”Din Gud har blivit kung!” är mycket passande, därför att Babylons fall och det kungliga påbudet om att templet i Jerusalem skall återuppbyggas och den rena tillbedjan återställas där är ett nytt sätt, på vilket Jehova låter sin kungamakt komma till uttryck. — Psalm 97:1.

14. Hur har Jehova blivit kung i nyare tid, och sedan när har detta förkunnats för människorna?

¹⁴ Sedan när har utropet: ”Din Gud har blivit kung!” hörts i nyare tid? Sedan 1919. Vid ett konvent i Cedar Point i Ohio det året höll J. F. Rutherford, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, ett fängslande föredrag med titeln ”Tal till medarbetarna”. Föredraget byggde på Jesaja 52:7 och Uppenbarelseboken 15:2 och uppmanade alla närvarande att ta del i predikoarbetet. På det sättet började ”vackra fötter” visa sig på ”bergen”. Först gick de smorda kristna och senare också deras följeslagare, de ”andra fåren”, ut och predikade nitiskt de goda nyheterna om att Jehova hade blivit kung. (Johannes 10:16) Hur hade Jehova blivit kung? Han visade sin kungamakt på nytt 1914, när han insatte sin Son, Jesus Kristus, som kung i det nyligen upprättade himmelska riket. Och 1919 manifesterade Jehova på nytt sin kungamakt, när han befriade ”Guds Israel” från det stora Babylon. — Galaterna 6:16; Psalm 47:8; Uppenbarelseboken 11:15, 17; 19:6.