År 537 f.v.t. skapade Jehova ”nya himlar och en ny jord” då den judiska kvarlevan kom tillbaka till Jerusalem efter landsflykten i Babylon. (Jes 65:17) Den tidens ”nya himlar” utgjordes tydligen av det styre som utövades i Jerusalem av ståthållaren Serubbabel (en avkomling av David) med stöd av översteprästen Josua. (Hag 1:1, 14; se HIMLEN [Nya himlar och en ny jord].) Det nya Jerusalem utgör tillsammans med Kristus, som sitter på tronen i denna symboliska stad, de ”nya himlar” som skall härska över den ”nya jorden”, dvs. det mänskliga samhället på jorden.

Ett rent och välgörande styre. Man kommer in i det nya Jerusalem genom de praktfulla murarnas 12 portar, tre på var sida, var och en bestående av en väldig pärla. Även om dessa portar aldrig stängdes, skulle ”inget oheligt och ingen som ägnar sig åt något vämjeligt eller åt lögn ... under några omständigheter komma in i den, bara de som är skrivna i den livets skriftrulle som tillhör Lammet”. Staden är helig, men det finns ändå inget synligt tempel i den, för ”Jehova Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, och det är också Lammet”. Staden ”behöver inte solen eller månen till att lysa på den, ty Guds härlighet har lyst upp den, och Lammet är dess lampa”. Dess styre över nationerna skall vara nyttigt och välgörande för dem, för det sägs att ”nationerna skall vandra med hjälp av dess ljus”. (Upp 21:22–27)