Bröllop som är till ära för Jehova

Följande artikel om kristna bröllop har från början utarbetats i Etiopien för att ge praktisk vägledning på amhariska åt alla i det landet som nyligen har blivit Jehovas vittnen. Den behandlar en del inhemska seder och bruk som kanske skiljer sig från seder och bruk där du bor. Du kommer säkert att tycka att olikheterna är intressanta. Samtidigt innehåller artikeln balanserade bibliska råd som du kommer att upptäcka är tillämpliga även om sedvänjorna i ditt land är annorlunda.

”KRISTNA bröllop som skänker glädje” var rubriken på en studieartikel i Vakttornet för 1 oktober 1984 som innehöll många goda råd. En artikel i ett annat nummer av tidskriften hade rubriken ”Balanserade, glädjefyllda bröllopsfester”. (För den som funderar på att gifta sig finns det goda råd i böckerna Gör ditt familjeliv lyckligt!, kapitel 2, och Din ungdom — hur du får ut det bästa av den, kapitel 19 och 20.)a Många har blivit Jehovas vittnen sedan de här artiklarna publicerades. Vi vill därför ta upp några punkter som är särskilt tillämpliga på vårt land och även en del andra lämpliga punkter som kommer att visa vad vi kan göra för att ett bröllop skall bli ett tillfälle som är till ära för Jehova, äktenskapets upphovsman.

Den fråga som vi kanske först funderar på är: När bör bröllopet äga rum? Bör vi bestämma datum efter det som enligt den inhemska traditionen är rätt tid för bröllop? I Etiopien tror många att ett äktenskap som ingås vid någon annan tid på året inte kommer att ha framgång. Det här är en vidskeplig föreställning som saknar grund, för många gifta par som är lyckliga och som tjänar Jehova tillsammans rättade sig inte efter traditionen när de gifte sig. Vi tror inte att det ena eller det andra betyder tur eller otur. (Jesaja 65:11; Kolosserna 2:8) Vi skulle inte hjälpa icke troende släktingar att se skillnaden mellan sanning och lögn, om vi bestämde ett datum för bröllopet efter deras vidskepliga föreställningar. De kristna kan i själva verket gifta sig vilken månad som helst.

När ett bröllopstal skall hållas efter den nödvändiga borgerliga vigseln, är det förståndigt att inte låta det gå många dagar mellan dessa två tillfällen. Om de som skall gifta sig vill ha ett bröllopstal i Rikets sal, bör de i god tid fråga de äldste i församlingen om tillåtelse. Äldstebröderna i församlingen kommer att förvissa sig om att det som är planerat för tilldragelsen inte kommer att ge dem dåligt samvete. När vi bestämmer klockslag bör vi tänka på att vi inte får hindra någon församlingsverksamhet. Den broder som har utsetts till att hålla bröllopstalet kommer i förväg att sammanträffa med den blivande brudgummen och bruden för att ge nyttiga råd och för att se att det inte finns något i moraliskt eller lagligt avseende som hindrar ett giftermål. Han kommer också att försäkra sig om att planerna för en eventuell bjudning efteråt är godtagbara. Bröllopstalet bör vara ungefär en halvtimme långt, hållas på ett värdigt sätt och betona den andliga sidan. Bröllopstalet är utan tvivel viktigare än den bjudning som eventuellt följer.

Ett kristet bröllop är ett utmärkt tillfälle att visa att vi ”inte är någon del av världen”. (Johannes 17:14; Jakob 1:27) Att vi är ordningsamma bör märkas tydligt. Det här innebär att vi kommer i tid i stället för att låta de närvarande vänta och kanske hindra någon församlingsverksamhet. Det här bör särskilt bruden tänka på, eftersom världsliga släktingar kan försöka övertala henne att komma sent för att på så vis få henne att verka mer betydelsefull. Genom att vara punktlig kan en mogen kristen syster visa att andliga egenskaper, som ödmjukhet och omtänksamhet, är viktiga för henne! Om vi anlitar en fotograf för det här tillfället, är det också viktigt att han uppträder ordningsamt. Det skulle vara bra om vi ber fotografen att han har på sig kavaj, slips och finare byxor och att han inte stör talet när han fotograferar. Inga fotografier bör tas under bönen. Att vi är ordningsamma kommer att vara till ära för Jehova och leda till att ett gott vittnesbörd kan avges. Det finns ingen anledning för oss att försöka anpassa oss till seder och bruk som skulle kunna ställa händelsens verkliga innebörd i skuggan.

En bjudning är inte ett måste för ett lyckat bröllop, men det finns inga skriftenliga invändningar mot en sådan glädjefylld tilldragelse. När sanna kristna kommer tillsammans så här, bör dock inte sådant som utmärker världsliga mottagningar förekomma, till exempel överdåd, mycket alkohol, frosseri, vild musik, sexuellt eggande dans eller som ibland slagsmål. I Bibeln räknas ”bullersamma festupptåg” upp bland köttets gärningar. (Galaterna 5:21) Det är lättare att ha situationen under kontroll om bröllopsfesten inte är så stor. Vi behöver inte slå upp ett tält bara för att vi skall följa allmänna sedvänjor. Skulle någon av utrymmesskäl eller av något annat skäl bestämma sig för att använda ett tält är det en personlig angelägenhet.

Erfarenheten har visat att ett bra sätt varpå vi kan begränsa antalet gäster är att göra enskilda skriftliga inbjudningar. Det är förståndigare att inbjuda enskilda personer än hela församlingar, och som ordningsamma kristna bör vi respektera sådana begränsningar. Med hjälp av skriftliga inbjudningar kan vi också undvika den pinsamma situation som skulle uppstå om en utesluten kommer till bjudningen, för om det inträffar kanske många bröder och systrar väljer att gå därifrån. (1 Korinthierna 5:9–11) Om ett par inbjuder icke troende släktingar eller bekanta, är deras antal säkert begränsat, för vi bryr oss ju mer om dem som är ”besläktade med oss i tron”. (Galaterna 6:10) Somliga har valt att inbjuda världsliga bekanta och icke troende släktingar till bröllopstalet hellre än till bjudningen. Varför det? Jo, för det har hänt att världsliga släktingar har skapat en sådan pinsam situation vid bröllopsfesten att många bröder och systrar har känt att de inte har kunnat stanna kvar. En del par har ordnat med en middag bara för nära familjemedlemmar och kristna vänner.

I enlighet med orden i Johannes 2:8, 9 är det bra att utse en ”ledare av festen”. Brudgummen kommer att utse en pålitlig kristen som ser till att ordning och höga normer upprätthålls. Om vänner lämnar fram gåvor, bör de göra det utan pråligt skryt. (1 Johannes 2:16) Musiken kan vara underhållande utan att vara fördärvad av tvivelaktiga texter, överdriven ljudnivå eller vilda rytmer. Många har ansett det bäst att i förväg låta en äldstebroder lyssna igenom musiken som skall spelas. Dans kan föra med sig fällor, eftersom många traditionella danser har sitt ursprung i fruktbarhetsdanser och är sensuella, vilket är otillbörligt. Tillfället då tårtan skärs upp och serveras med champagne har ibland varit en signal för världsliga människor att släppa loss. Många kristna par har valt att inte servera alkohol vid bröllopsfesten för att på så vis undvika problem.

Eftersom vi vill vara till ära för Jehova, kommer vi att undvika ett pråligt skryt som är avsett att dra överdriven uppmärksamhet till oss själva. Även i världslig litteratur kan vi läsa uttalanden mot den vanliga andan att vara extravagant. Det skulle verkligen vara oförståndigt av ett par att sätta sig i skuld för att ha ett överdådigt bröllop och sedan lida brist i åratal för att kunna betala igen kostnaderna för denna enda dag. Kläderna som bärs vid det här tillfället bör naturligtvis visa blygsamhet och vara välordnade som det anstår dem som bekänner sig vörda Gud. (1 Timoteus 2:9, 10) I artikeln ”Kristna bröllop bör präglas av måttfullhet” (Vakttornet för 1 juni 1969) gjordes följande intressanta uttalande angående kläderna:

”Det är något ’särskilt’ med ens bröllop, och därför vill man gärna se lycklig och tilldragande ut. Men det betyder inte att brudparet måste ha någon särskild högtidsklädsel. Man handlar välbetänkt om man tar hänsyn till vad som är brukligt på orten, vad det kommer att kosta och vad man själv tycker om. ... Men vittnar det om resonlighet eller måttfullhet ifall man köper en dyrbar brudklänning som innebär en ekonomisk börda för en själv eller andra? ... Det finns ... exempel på att blivande brudar har varit glada åt att få använda en kär väns eller släktings klänning. Andra har känt sig mycket nöjda med att kunna sy brudklänningen själva och har då valt tyg och modell med tanke på att kunna använda plagget också vid andra tillfällen i framtiden. Det är emellertid alldeles i sin ordning om brud och brudgum gifter sig i sina ’bästa’, rentvättade och välpressade ’vanliga’ kläder. ... Andra som kanske kunde ha råd och lägenhet att ställa till med ett ’stort’ bröllop kan föredra en vigsel i all stillhet för de svåra och kritiska tidernas skull.”

På liknande sätt behöver inte bröllopsgästerna (brudgummens vänner och brudens väninnor) vara så många. Inte heller de vill dra opassande uppmärksamhet till sig genom det som de har på sig eller det som de gör. En utesluten person kan tillåtas att vara med vid talet i Rikets sal, men i Vakttornet för 1 oktober 1984 sades det: ”Det skulle vara otillbörligt att i brudföljet ha människor som är uteslutna eller som lever ett upprörande liv som i hög grad strider mot bibelns principer.”

Även om Jesus var med vid ett bröllop, kan vi inte tänka oss att han skulle ge sitt samtycke till den populära sedvänjan att ha en bilkortege som kör genom stan och för oväsen; polis har till och med bötfällt förare i bröllopståg för att de har tutat. (Se Matteus 22:21.) Sammanfattningsvis bör kristna lägga i dagen den vishet som är hos de blygsamma i stället för att ta efter det pråliga skryt och de gärningar som är betecknande för folk i nationerna. — Ordspråken 11:2.

Men vad skall vi säga om att vara med vid bröllop då grannar, arbetskamrater eller avlägsna släktingar och vänner gifter sig? Varje enskild kristen måste själv fatta ett beslut i den frågan. Det är bra att tänka på att vår tid är dyrbar, eftersom vi behöver tid till tjänst, personligt studium och annat som skall göras tillsammans med familjen och i församlingen. (Efesierna 5:15, 16) Under veckosluten har vi möten och tjänst på fältet som vi inte vill missa. (Hebréerna 10:24, 25) Tidpunkten för många bröllop kolliderar med kretsmöten, sammankomster eller särskilda satsningar i tjänsten i samband med Herrens kvällsmåltid. Vi bör inte låta oss bli distraherade så att vi inte gör de särskilda ansträngningar som våra bröder över hela världen gör för att vara med vid Herrens kvällsmåltid. Innan vi hade kunskap om sanningen använde vi mycket tid tillsammans med världsliga människor och kanske under omständigheter som vanärade Gud. (1 Petrus 4:3, 4) Nu finns det annat som är väsentligt för oss. Vi har alltid möjlighet att önska ett världsligt par lycka till genom att skicka ett kort eller titta in till dem helt kort en annan dag. Somliga har använt sådana tillfällen till att vittna och ta upp några skriftställen som är lämpliga för nygifta.

Ett bröllop där de andliga sidorna höjer sig över världsliga seder kommer sannerligen att vara till ära för Jehova. Bröllopet kommer att bli ett trevligt tillfälle för kristna, när de ser till att de håller sig avskilda från världen med dess vidskepligheter och utsvävningar, när de inte låter bröllopet hindra den vanliga teokratiska verksamheten och när de lägger i dagen blygsamhet i stället för pråligt skryt. Dessutom kommer de då att kunna se tillbaka på händelsen med gott samvete och ha fina minnen från den. Må alla kristna bröllop, genom att kännetecknas av vishet och resonlighet, vara till ett vittnesbörd för utomstående med ärligt hjärta.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 24]

Kristna följer inte slaviskt allmänna bröllopsseder