Varför Réunion har så många Rikets salar
UNGEFÄR 640 kilometer öster om Madagaskar reser sig den lilla ön Réunion tvärt upp ur den vidsträckta Indiska oceanen. Även om ön är bara 60 kilometer lång och 50 kilometer bred, är den känd för sin vulkaniska aktivitet och sina regelbundet återkommande eldsprutande föreställningar. Den högsta toppen, 3.069 meter över havet, är den slocknade vulkanen Piton des Neiges (Snötoppen). På öns sydöstra del finns den 2.625 meter höga aktiva vulkanen med det passande namnet Piton de la Fournaise (Smältugnstoppen). Vilken imponerande syn det är när den får ett nattligt utbrott! Många vägar går i sicksack uppför och nerför branta sluttningar och erbjuder storslagna vyer av det som har kallats Réunions skrämmande skönhet.
Varför så många Rikets salar?
Réunions sanna skönhet visas emellertid genom det sätt på vilket många av öborna ger gensvar till de ”goda nyheterna om riket” som Jehovas vittnen predikar. (Matteus 24:14) Deras predikoarbete började år 1960, då två heltidsförkunnare anlände från Frankrike. Nu, 30 år senare, är 1.665 vittnen upptagna med att sprida Rikets budskap bland de 582.000 invånarna — ett förhållande av ett vittne på 350 personer på ön.
En sådan tillväxt har krävt att man byggt passande möteslokaler, så att vittnena kan fortsätta att utöva sin tillbedjan och få andlig undervisning. (Hebréerna 10:24, 25) Hittills har 13 av Réunions 19 församlingar byggt egna Rikets salar. På grund av att det ofta förekommer cykloner i det här området uppförs dessa byggnader i tegel eller sten — ett byggnadssätt som kräver mycket tid och drar höga kostnader. Så hur har det varit möjligt att bygga sådana Rikets salar när de flesta vittnen på ön har genomsnittliga löner och har stora familjer att försörja? Det svar som bibeln ger är att Jehovas arm ”är inte för kort”. — Jesaja 59:1.
Hinder övervinns
Tänk till exempel på hur Jehova rörde människors hjärtan att hjälpa till med att bygga Rikets sal i den lilla staden Saint-Louis, som ligger på den sydvästra delen av Réunion. När ritningarna hade godkänts berättade ett ungt vittne för sin lärare i murning att en Rikets sal skulle byggas av frivilliga arbetare. Läraren erbjöd inte bara sig själv som frivillig, utan tog med sig hela sin klass till byggplatsen för att hjälpa till med att gräva grunden. Sedan skänkte han det armeringsjärn som behövdes för grunden.
När över hundra frivilliga kom tillsammans på en allmän helgdag för att gjuta betong på en yta av 190 kvadratmeter, upptäckte man till sin förvåning att vattnet hade stängts av i staden. Hur skulle man kunna göra betong utan vatten? En av arbetarna, som kände brandchefen, beslutade sig för att han skulle förklara deras svåra situation för denne vänlige man. Lite senare kom en brandbil till byggplatsen. I fordonet fanns tillräckligt med vatten för projektet, och brandkåren lät den stå där hela dagen! Vi förstår att alla de frivilliga arbetarna förmåddes att helhjärtat delta i arbetet.
Jehovas hjälp var uppenbar i det sätt varpå andra hinder kunde övervinnas. I ett skede av bygget var innertaket färdigt för att man skulle sätta upp de 22 speciella ljusarmaturerna, som hade beställts åtta månader tidigare. Men firman meddelade bröderna att den modell de ville ha inte längre tillverkades. Vad skulle man göra? Skulle man behöva ändra på hela konstruktionen och bygga om innertaket? Nej, för i precis rätt tid fick bröderna höra om en leverantör i trakten som hade liknande lampor i lager för ett projekt som aldrig blev av.
”Hur många finns det?” blev han tillfrågad.
”Ungefär 25”, svarade han.
Utan några ytterligare dröjsmål köptes armaturerna och installerades.
Allteftersom arbetet fortskred, blev en person som nyligen börjat studera bibeln med Jehovas vittnen djupt imponerad av den fina byggnaden.
”Säg mig”, sade han, ”är det något annat ni behöver?”
”Ja”, svarade en broder. ”Vi behöver ljudutrustning.”
Då tog den här nyintresserade personen omedelbart fram sitt checkhäfte och skänkte närapå allt som behövdes för en komplett ny ljudanläggning. Sådana bidrag, tillsammans med ett generöst lån från Sällskapet Vakttornets huvudkontor i Förenta staterna, hjälpte församlingen att fullborda denna fina Rikets sal.
Som en fin avrundning på det hela gladde sig församlingen i Saint-Louis över att broder Carey W. Barber, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, kom och överlämnade Rikets sal i december 1988. Broder Barber skulle komma från Sällskapets huvudkontor i Brooklyn i New York för att överlämna de nya byggnaderna för avdelningskontoret på den närliggande ön Mauritius. När bröderna i Saint-Louis fick höra det, samlade de på bara tre veckor in tillräckligt med pengar för att täcka kostnaderna för en flygresa från Mauritius till Réunion för honom och en medlem av kommittén vid avdelningskontoret på Mauritius. På grund av den tillväxt som sedan har skett har man varit tvungen att dela Saint Louis-församlingen. Det är nu två församlingar som delar denna nya Rikets sal.
Äran går till Jehova
Hur är det med de andra församlingarna på Réunion? På grund av det fina gensvaret till predikandet om Riket har mötesnärvaron legat på mellan 150 och 200 procent av antalet Jehovas vittnen på ön. Så det är uppenbart varför det behövs så många Rikets salar på Réunion. I själva verket har ytterligare tre byggts efter den i SaintLouis, så att det nu finns totalt 13 för de 19 församlingarna på ön.
För allt detta går äran till Jehova, som förutsade: ”Av den minste skall komma tusen, och av den ringaste skall bli ett talrikt folk. Jag är Herren [Jehova]. När tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.” (Jesaja 60:22) Precis som i andra delar av världen har den här profetian uppfyllts på denna vackra ö.