Men på sommaren 1976 hade N. H. Knorr, som då var 71 år, lagt märke till att han hade en tendens att törna emot föremål. Olika prover som togs visade att han hade en hjärntumör som inte gick att operera. Under några månader kämpade han vidare för att klara av sin arbetsbörda, men utsikterna att han skulle tillfriskna var små.

Trots att broder Knorrs hälsotillstånd fortsatte att vara dåligt, hade han under hösten 1976 del i att undervisa vid de möten som hölls vid högkvarteret med medlemmar av avdelningskontorens kommittéer och annan personal från avdelningskontoren runt om i världen. Förutom att broder Knorr deltog i mötena på dagarna inbjöd han dessa bröder i små grupper till sitt rum på kvällarna. På det sättet kunde han och hans hustru, Audrey, glädja sig åt gemenskapen med män som kände och älskade honom och med vilka han hade haft ett nära samarbete under årens lopp. Efter dessa möten fortsatte broder Knorrs hälsa att försämras, och han dog den 8 juni 1977.