• Missionärer påskyndar den världsvida utvidgningen
    Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike

    • Gileadskolan

      Från mänsklig ståndpunkt sett kunde det förefalla oförnuftigt att mitt under ett världskrig lägga planer för utvidgning av arbetet med att predika om Guds kungarike på utländska fält. Men i september 1942 beslöt styrelserna för de två viktigaste lagligen inregistrerade sammanslutningarna, som används av Jehovas vittnen, att med full förtröstan på Jehova godkänna ett förslag av N. H. Knorr om att det skulle upprättas en skola avsedd att utbilda missionärer och andra för specialiserad tjänst. Den skulle heta Watchtower Bible College of Gilead. Namnet ändrades senare till Watchtower Bible School of Gilead (Vakttornets Bibelskola Gilead). Undervisningen skulle vara kostnadsfri, och Sällskapet skulle stå för kost och logi åt eleverna under deras utbildningstid.

      En av dem som ombads att hjälpa till med att utarbeta läroplanen var Albert D. Schroeder. Han hade redan vunnit stor erfarenhet genom sitt arbete på avdelningen för tjänsten på fältet vid Sällskapets högkvarter i Brooklyn och genom sin uppgift som tillsyningsman för avdelningskontoret i Storbritannien. Hans positiva, självuppoffrande inställning, som kom till uttryck i hans uppriktiga intresse för eleverna, gjorde honom mycket omtyckt av dem som han undervisade under de 17 år han tjänade som rektor och instruktör vid skolan. År 1974 blev han medlem av den styrande kretsen, och året därpå förordnades han att tjäna i dess undervisningskommitté.

      Broder Schroeder och de andra instruktörerna (Maxwell Friend, Eduardo Keller och Victor Blackwell) utarbetade en fem månaders studiekurs med tonvikt på studium av själva Bibeln och teokratisk organisation. Vidare undervisades det i bibliska lärosatser, offentlig talekonst, tjänst på fältet, missionärstjänst, religionshistoria, Guds lag, ett lämpligt uppträdande mot regeringstjänstemän, internationell rätt, räkning och bokföring samt ett främmande språk. Under årens lopp har det gjorts en del ändringar i läroplanen, men huvudvikten har alltid legat på studium av själva Bibeln och evangeliseringsarbetets stora betydelse. Kursen är avsedd att stärka elevernas tro och hjälpa dem att utveckla de andliga egenskaper som behövs för att man framgångsrikt skall kunna klara av den uppfordran som missionärstjänsten innebär. Det har eftertryckligt betonats hur viktigt det är att man fullständigt förtröstar på Jehova och visar sig lojal mot honom. (Ps. 146:1—6; Ords. 3:5, 6; Ef. 4:24) Eleverna får inte färdiga svar på allting, utan de blir övade i att göra efterforskningar och hjälpta till att förstå varför Jehovas vittnen tror som de gör och varför de håller sig till vissa bestämda sätt att utföra saker och ting på. De lär sig att urskilja principer som de kan utgå ifrån. På så sätt läggs en grundval för fortsatta framsteg.

      Inbjudningarna till de blivande eleverna i den första klassen sändes ut den 14 december 1942. Lite senare på vintern anlände de 100 eleverna i den klassen för att bli inskrivna i skolan, som då låg i South Lansing i norra delen av staten New York. De var villiga, ivriga att få lära — och en smula nervösa. Även om det var lektionerna (och förberedelserna för dem) som de i första hand tänkte på, kunde de inte låta bli att fundera över vart på det världsvida fältet de skulle bli sända efter skolavslutningen.

      I ett tal till den här första klassen den 1 februari 1943, den dag skolan öppnades, sade broder Knorr: ”Vad er beträffar, så blir ni ytterligare förberedda för liknande arbete som det som utfördes av aposteln Paulus, av Markus, Timoteus och andra, som reste till alla delar av det romerska kejsardömet och förkunnade budskapet om Riket. De måste den gången stärkas genom Guds ord. De måste ha en klar insikt om hans uppsåt. På många platser måste de stå ensamma mot denna världens höga och mäktiga. Detsamma kan bli er lott, och Gud kommer att bli er styrka, när ni kommer i den situationen.

      Det finns många platser, där vittnesbördet om Riket inte har blivit framburet i någon större utsträckning. Folket som bor på de platserna befinner sig i mörker och kvarhålles däri av religionen. I några av dessa länder, där det finns några få vittnen, har man lagt märke till att de välsinnade människorna gärna lyssnar och skulle sluta sig till Herrens organisation, om de finge tillbörlig undervisning. Det måste finnas hundratals och tusentals flera, som kunde nås av budskapet, om det funnes fler arbetare på fältet. Genom Herrens nåd kommer det att bli fler.

      Syftet med den här läroanstalten är inte att göra er skickade till att bli förordnade tjänare. Ni är redan tjänare och har varit verksamma i ert ämbete i flera år. ... Studiekursen här vid skolan har det enda syftet att bereda er till att bli bättre skickade tjänare på de distrikt som ni far till. ...

      Ert huvudsakliga arbete är att predika evangelium om Riket från hus till hus, såsom Jesus och apostlarna gjorde. När ni har funnit någon som har hörande öron, så gör upp om ett återbesök, starta ett studium i hemmet och organisera en grupp [församling] av alla sådana välsinnade i en stad eller ett samhälle. Ni kommer inte bara att få den glädjen att organisera en grupp, utan ni måste också hjälpa dem att förstå Guds ord, styrka och uppmuntra dem, hålla ett tal till dem då och då, hjälpa dem på deras tjänstemöten och med deras organisationsangelägenheter. När de är starka och kan fortsätta på egen hand och överta distriktet, kan ni fara därifrån till någon annan stad för att förkunna Riket. Tid efter annan kan det bli nödvändigt för er att komma tillbaka för att uppbygga dem på den allraheligaste tron och reda ut lärofrågor åt dem, så ert arbete kommer att bestå i att vårda er om Herrens ’andra får’ och inte överge dem. (Joh. 10:16) Ert verkliga arbete består i att hjälpa de människor som har en god vilja. Ni kommer att få bruk för ert initiativ men måste därvid söka Guds ledning.”a

      Fem månader senare fullbordade eleverna i den här första klassen sin specialiserade utbildning. Visum anskaffades, researrangemang gjordes, och så begav de sig av till nio latinamerikanska länder. Tre månader efter skolavslutningen var de första Gileadutbildade missionärerna som reste ut från Förenta staterna på väg till Cuba. Fram till år 1992 hade mer än 6.500 elever från över 110 länder fått utbildning vid den här skolan, och de hade sedan tjänat i över 200 länder och ögrupper.

      Broder Knorr visade ända fram till sin död, 34 år efter invigningen av Gileadskolan, stort personligt intresse för missionärernas arbete. Om det alls var möjligt, brukade han besöka varje klass ett antal gånger för att hålla föreläsningar, och han hade då med sig andra bröder från högkvarteret för att de också skulle tala till eleverna. Sedan de utexaminerade Gileadeleverna hade börjat sin tjänst utomlands, gjorde han personligen besök hos missionärsgrupperna, hjälpte dem att lösa problem och gav dem behövlig uppmuntran. Allteftersom det blev fler och fler missionärsgrupper, ordnade han med att också andra välkvalificerade bröder gjorde sådana besök, så att alla missionärerna regelbundet skulle få personlig uppmärksamhet oberoende av var de tjänade.