”Måste ni då också försöka uppnå prästadömet?”

8. a) Vem var Kora? b) Vad kan ha fått Kora att börja betrakta prästerna från rent mänsklig ståndpunkt?

⁸ Kora var inte överhuvud för Levis fädernehus, och han var inte heller överhuvud för kehatiternas familjer. (4 Moseboken 3:30, 32) Men han var i alla fall en aktad hövding i Israel. Koras plikter kan ha fört honom i nära gemenskap med Aron och hans söner. (4 Moseboken 4:18, 19) Eftersom Kora kunde se dessa mäns ofullkomligheter på nära håll, kunde han ha resonerat: ”De här prästerna är avgjort ofullkomliga, men ändå förväntas det att jag skall underordna mig dem! För inte så länge sedan gjorde Aron en guldkalv. Tillbedjan av den där kalven gjorde att vårt folk avföll till avgudadyrkan. Nu tjänar Aron, Moses bror, som överstepräst! Vilken partiskhet! Och hur är det med Arons söner, Nadab och Abihu? De visade faktiskt sådan ytterlig ringaktning för sina tjänsteprivilegier att Jehova måste döda dem!”a (2 Moseboken 32:1–5; 3 Moseboken 10:1, 2) Vad än Koras resonemang kan ha gått ut på, är det tydligt att han började betrakta prästerskapet från mänsklig ståndpunkt. Detta ledde till att han gjorde uppror mot Mose och Aron och till sist mot Jehova. (1 Samuelsboken 15:23; Jakob 1:14, 15)

9, 10. Vilken anklagelse framförde Kora och de övriga upproriska mot Mose, och varför borde de ha vetat bättre?

⁹ Eftersom Kora var en man med inflytande, var det inte svårt för honom att samla kring sig andra som hade samma inställning. Tillsammans med Datan och Abiram fann han 250 sympatisörer – alla hövdingar i menigheten. Tillsammans gick de fram till Mose och Aron och sade: ”Hela menigheten är helig, allesammans är det, och Jehova är mitt ibland dem. Varför skulle ni då upphöja er över Jehovas församling?” (4 Moseboken 16:1–3)

¹⁰ De upproriska borde ha vetat bättre än att utmana Moses myndighet. Kort dessförinnan hade Aron och Mirjam gjort just detta. Ja, de hade till och med använt ett resonemang som liknade Koras! Enligt 4 Moseboken 12:1, 2 frågade de: ”Är det bara genom Mose ensam som Jehova har talat? Är det inte också genom oss som han har talat?” Jehova lyssnade. Han befallde Mose, Aron och Mirjam att församlas vid ingången till mötestältet, så att han kunde visa vilken ledare han valt. Därpå sade Jehova på ett sätt som inte kunde missförstås: ”Om det visade sig vara en profet för Jehova bland er, skulle det vara i en syn som jag gjorde mig känd för honom. I en dröm skulle jag tala till honom. Inte så med min tjänare Mose! Han är betrodd med hela mitt hus.” Sedan slog Jehova tillfälligt Mirjam med spetälska. (4 Moseboken 12:4–7, 10)

11. Hur hanterade Mose situationen som inbegrep Kora?

¹¹ Kora och de som ställde sig på hans sida måste ha varit medvetna om denna händelse. Upproret var oursäktligt. Ändå försökte Mose tålmodigt resonera med dem. Han uppmanade dem att hysa större uppskattning av sina privilegier genom att säga: ”Är det en så ringa sak för er att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet för att ställa fram er åt sig?” Nej, det var inte en ”ringa sak”! Leviterna hade redan så mycket. Vad mer kunde de begära? Det Mose ytterligare sade avslöjade deras hjärtas resonemang: ”Måste ni då också försöka uppnå prästadömet?”b (4 Moseboken 12:3; 16:9, 10) Men hur reagerade Jehova på detta uppror mot hans myndighet?

Israels Domare ingriper

12. På vad berodde Israels fortsatta goda förhållande till Gud?

¹² När Jehova gav Lagen till Israel, sade han till folket att om de var lydiga skulle de bli ”en helig nation” och att den nationen skulle förbli helig så länge som de godtog Jehovas anordning. (2 Moseboken 19:5, 6) Nu, med ett öppet uppror i full gång, var det tid för Israels Domare och Stadgegivare att ingripa! Mose sade till Kora: ”Du och hela din menighet, var närvarande inför Jehova, du och de och Aron, i morgon. Och ta ni var och en sitt fyrfat, och ni skall lägga rökelse på dem och bära fram var och en sitt fyrfat inför Jehova, två hundra femtio fyrfat, och du och Aron var sitt fyrfat.” (4 Moseboken 16:16, 17)

13. a) Varför var det förmätet av de upproriska att offra rökelse inför Jehova? b) Hur tog Jehova itu med de upproriska?

¹³ Enligt Guds lag fick bara prästerna offra rökelse. Blotta tanken att en icke-prästerlig levit skulle offra rökelse inför Jehova borde ha fått dessa upproriska att ta sitt förnuft till fånga! (2 Moseboken 30:7; 4 Moseboken 4:16) Men inte Kora och hans anhängare! Nästa dag hade han ”församlat hela menigheten mot dem [Mose och Aron] vid mötestältets ingång”. Skildringen omtalar för oss: ”Jehova talade nu till Mose och Aron, i det han sade: ’Avskilj er från denna menighets mitt, så att jag kan utrota dem i ett ögonblick.’” Men Mose och Aron vädjade att folkets liv skulle skonas. Jehova lyssnade till deras vädjanden. När det gäller Kora och hans skara, gick ”en eld ... ut från Jehova och började förtära de två hundra femtio männen som offrade rökelsen”. (4 Moseboken 16:19–22, 35)c

14. Varför vidtog Jehova bestämda åtgärder mot Israels menighet?

¹⁴ Egendomligt nog lärde sig de israeliter som såg hur Jehova tog itu med de upproriska ändå inte sin läxa. ”Dagen därpå började Israels söners hela menighet knota mot Mose och Aron, i det de sade: ’Ni, ni har dödat Jehovas folk.’” Israeliterna tog ställning på konspiratörernas sida! Till sist var Jehovas tålamod uttömt. Ingen – inte ens Mose eller Aron – kunde nu lägga sig ut för folket. Jehova lät en hemsökelse drabba de olydiga, och ”de som hade dött på grund av hemsökelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, förutom dem som hade dött för Koras skull”. (4 Moseboken 16:41–49)

15. a) Av vilka skäl borde israeliterna utan någon tvekan ha godtagit Moses och Arons ledarskap? b) Vad har den här skildringen lärt dig om Jehova?

¹⁵ Det var helt i onödan som alla dessa människor förlorade livet. Om de bara hade resonerat igenom saken! De kunde ha ställt sig själva sådana frågor som: ”Vilka framträdde inför Farao med risk för livet? Vilka krävde att israeliterna skulle bli fria? Vem var den ende som efter Israels befrielse inbjöds att stiga upp på berget Horeb för att tala ansikte mot ansikte med Guds ängel?” De imponerande omständigheterna kring Mose och Aron var helt visst bevis för deras lojalitet mot Jehova och deras kärlek till folket. (2 Moseboken 10:28; 19:24; 24:12–15) Jehova fann inte behag i att döda de upproriska. Men när det blev uppenbart att folket skulle framhärda i sitt uppror, vidtog han bestämda åtgärder. (Hesekiel 33:11)