Ch’ŏndogyo — den himmelska vägens religion i Korea

Buddism, uppblandad med taoism, och konfucianism är två av de viktigaste icke-kristna religionerna i Korea. Sedan dessa religioner införts från Kina, påverkades de av den inhemska religionen i Korea, shamanismen, och blev enligt The Encyclopedia of Religion ”selekterade, transformerade och i varierande grad anpassade till de sociala och intellektuella förhållanden som var rådande på den koreanska halvön”.a

En annan religion i Korea är ch’ŏndogyo, ”den himmelska vägens religion”, som fick detta namn år 1905. Den grundades år 1860 av Ch’oe Suun (Che-u) och kallades ursprungligen Tonghak, ”österländsk lärdom”, i motsats till Sohak, ”västerländsk lärdom”, en term som används för att beteckna kristendomen, som ch’ŏndogyo delvis var avsedd att motverka. Enligt den tyske författaren Gerhard Bellinger är ch’ŏndogyo ett försök att sammansmälta ”konfucianismens humanitet och rättvisa, taoismens passivitet och buddismens medkänsla”, vilket också var grundarens avsikt. Ch’ŏndogyo har också lånat vissa shamanistiska och romersk-katolska drag. Trots att den påstår sig främja religiös endräkt hade den redan år 1935 frambragt åtminstone 17 olika sekter.

En central lära i ”den himmelska vägens religion” är uppfattningen att människan i grund och botten är av gudomlig natur, en del av Gud. Sain yŏch’ŏn (”behandla människan som Gud”) är därför en viktig etisk princip, som innebär att man måste behandla sina medmänniskor med ”yttersta hänsyn, respekt, uppriktighet, värdighet, jämlikhet och rättvisa”, förklarar Yong-choon Kim, som är verksam vid University of Rhode Island i USA.

Genom att försöka förändra samhällsordningen i överensstämmelse med dessa höga principer kom dess grundare, Suun, i konflikt med de styrande. Politisk inblandning ledde till att både han och hans efterföljare blev avrättade. Detta var också en bidragande orsak till det kinesisk-japanska kriget år 1894. Politisk aktivism är i själva verket något utmärkande för alla nyare koreanska religioner, av vilka tonghakrörelsen bara var den första. Nationalism är ofta ett ledmotiv i dessa religioner, som menar att Korea kommer att få en framträdande plats bland världens nationer i framtiden.