När församlingen i Söul väl blev införd i Sällskapets register, gjordes anordningar för att sända missionärer utbildade vid Vakttornets Bibelskola Gilead till Korea. Åtta utexaminerade elever från den 11:e Gileadklassen blev först sända till Japan, men fick sedan sina förordnanden ändrade till Korea. Don och Earlene Steelec blev utvalda att resa först. Efter mycket pappersexercis beviljade Republiken Korea deras ansökan om visum, och den 9 augusti 1949 anlände de till Korea.

Av säkerhetsskäl väntade bara två bröder vid Kimpo flygplats för att välkomna paret Steele. På ett stängsel i närheten av landningsbanan spände de upp en banderoll med texten: ”Välkomna, Vakttornets sändebud med ett hopp”. Ingen av dessa bröder kunde engelska, men deras varma leenden och vänliga handskakningar var allt paret Steele behövde.

Paret Steele fördes till ett litet hotell, och sedan samlades omkring tio bröder med församlingstjänaren, Choi Young-won, som kunde tala engelska. Det var första kontakten på tio år med någon representant för organisationen. Nu kunde bröderna få sina brännande frågor besvarade om arbetet som återstod. Man ordnade därför med ett möte nästa kväll. I sitt första brev till Sällskapet, daterat den 12 augusti 1949, rapporterade broder Steele:

”Till vår stora förvåning kom fyrtio bröder och människor av godvilja. Vi frambar hälsningarna från bröderna i Förenta staterna, talade om Guds organisation i den här tiden och besvarade sedan många av deras frågor. Bröderna har i många avseenden god kunskap och är verkligen angelägna att göra det som skall göras. Det är bara två eller tre som har orätta tankar och idéer och är bittra för att de ’några år’ till Harmageddon som nämns i broschyren Se fakta i ögonen ännu inte har löpt ut.”