Julen i Orienten

• FÖR CIRKA TVÅ HUNDRA ÅR SEDAN gjorde en framstående lärd man från Korea ett besök i Peking. Han besökte en katedral, och där fick han syn på en takmålning som föreställde Maria med Jesusbarnet i sina armar. Så här kommenterade han denna märkliga målning:

”En kvinna hade i sitt knä ett fem eller sex år gammalt barn som såg sjukt ut. Det verkade som om kvinnan inte orkade hålla uppe huvudet, som om hon, av medlidande med sin son, inte kunde se på honom. Och långt bakom dem fanns det en massa andar och bevingade spädbarn som flög omkring. När jag tittade upp mot dem, såg det ut som om de skulle falla ner på mig när som helst. Jag blev så överraskad att jag sträckte ut handen för att fånga dem.”

DET här inträffade långt efter det att reformationen inleddes i Europa och mycket senare än den mörka medeltiden. Men för de flesta orientaler var kristendomen lika främmande som den målning som nämndes här. Så annorlunda det är i dag! Varje år, vid jultid, kan man se bilder av Jesusbarnet. I Orienten är man nu van vid sådant, och många gator påminner om gatorna i Europa.

På kvällen den 25 november 1998, en månad före jul, lyses Champs Élysées i Paris upp av mer än 100.000 glödlampor på de 300 träd som kantar denna berömda gata. Något liknande kan ses på en gata i centrala Söul i Korea, där ett av de större varuhusen visar upp en enorm julgran, som börjar lysa upp kvällen i denna huvudstad. Snart är gatorna fulla av juldekorationer.

TV, radio och tidningar påminner dagligen om att julen är nära. Hela nationen smittas av denna julfeber, och folk blir upptagna av allt firande under årets sista dagar. Kyrkorna i Söul, vars antal förvånar många besökare, blir snabbt smyckade med juldekorationer. Korea och andra länder i Orienten har således julstämning ungefär vid den tid då man i USA firar sin Thanksgiving Day i slutet av november.

De flesta länder i Orienten anses inte tillhöra kristenheten. Så till exempel är det endast 26,3 procent av Koreas invånare som bekänner sig vara kristna. I Hongkong är det 7,9 procent, i Taiwan 7,4 procent och i Japan endast 1,2 procent. Det är uppenbart att de flesta orientaler inte bekänner sig till kristendomen, men de tycks inte ha något emot att fira jul. I själva verket tycks de ofta vara mer begeistrade över julen än vad folk i västvärlden är. Hongkong, till exempel, är välkänt för sitt praktfulla julfirande, även om de flesta av dess invånare är antingen buddhister eller taoister. Till och med i Kina, där endast 0,1 procent bekänner sig vara kristna, växer julen snabbt i popularitet.

Varför är julfirandet så utbrett i Orienten? Varför tar människor som inte godtar Jesus som Messias del i att fira jul, som ju av de flesta bekännande kristna betraktas som hans födelsedag? Bör sanna kristna ha samma syn på julen? Vi kommer att få svar, när vi tittar närmare på hur julen blev populär i Korea, ett gammalt land i Orienten.

Jul — varför till och med i Orienten?

I ORIENTEN trodde man förr på en person som påminner om jultomten. Det är den koreanska tron på Chowangshin, och något liknande finner man även bland vissa kineser och japaner.

Chowangshin ansågs vara en gud som hade hand om köket, en eldens gud som hade anknytning till den forntida koreanska elddyrkan. (I gamla tider transporterade koreaner glödande kol försiktigt för att vara säkra på att de inte slocknade.) Man trodde att denna gud höll uppsikt över hur familjemedlemmarna uppförde sig under året, och därefter for han upp till himlen genom köksspisen och skorstenen.

Man trodde att Chowangshin sedan avlade rapport till himlens kung den 23:e i månmånaden december. Chowangshin förväntades komma tillbaka vid slutet av året genom skorstenen och spisen och sedan dela ut belöningar eller straff beroende på hur var och en hade skött sig. På dagen för hans återkomst skulle medlemmarna i familjen tända ljus i köket och på andra ställen i huset. Bilder av den här köksguden visar en annan likhet med jultomten — han hade röda kläder! Det var sed att svärdottern gjorde ett par traditionella koreanska strumpor som hon i samband med vintersolståndet gav till sin svärmor. Detta skulle symbolisera svärdotterns önskan att svärmodern skulle få ett långt liv, eftersom dagarna blir längre efter den här dagen.

Ser du inte vissa likheter mellan det som nämnts här ovan och julen? Berättelserna liknar varandra, liksom sederna och föremålen: skorstenen, ljusen, bruket att ge gåvor, strumpor, en gammal man i röda kläder och tidpunkten för firandet. Men det är inte enbart dessa likheter som gör att julen så lätt har accepterats i Korea. Tron på Chowangshin hade nästan försvunnit, när julen introducerades i Korea. I själva verket är de flesta koreaner i dag omedvetna om att en sådan tro över huvud taget funnits.

Likväl illustrerar detta tydligt hur seder och bruk som hade samband med vintersolståndet och årets slut spred sig över hela världen på olika sätt. På 300-talet bytte den förhärskande kyrkan i romarriket namn på saturnalierna, en hednisk romersk högtid som firades till solgudens ära, och gjorde den till en del av julen. Julfirandet var i själva verket lokala sedvänjor som hade fått nytt liv med ett annat namn. Hur kom det att bli så?

Syftet med att ge gåvor

Seden att ge gåvor har aldrig dött ut. Under lång tid har koreaner funnit mycket nöje i att ge och få gåvor. Detta var en orsak till att julfirandet blev populärt i Korea.

För de amerikanska soldater som var stationerade i Korea efter andra världskriget och ville stärka banden med landets folk blev kyrkan en plats där man träffades och gav gåvor och nödhjälp. Detta skedde i synnerhet på juldagen. Många barn kom till kyrkan av nyfikenhet, och där fick de för första gången presenter i form av choklad. Som du förstår såg många sedan fram emot nästa jul.

För dessa barn var jultomten en amerikansk soldat i röd toppluva. I Ordspråken 19:6 heter det: ”Var och en är kamrat till den man som ger gåvor.” Ja, att ge gåvor visade sig vara mycket effektivt. Men det framgår av den här versen att sådana gåvor inte är någon garanti för en bestående vänskap. Till och med i Korea är det många som inte har haft någon annan anknytning till kyrkan än just den chokladbit de fick när de var små. Men julen föll inte i glömska. Samtidigt med att Korea gjorde snabba ekonomiska framsteg växte också kommersialismen, och traditionen att ge julklappar utnyttjades för att på ett enkelt sätt stimulera till ökad konsumtion. Affärerna använde julen för att öka sin vinst.

Det här är bakgrunden till att julen firas i Orienten i dag. Med julhandeln som mål utvecklar man nya produkter. Annonsplaneringen börjar redan vid midsommar. Försäljningssiffrorna når en topp i slutet av året, tack vare alla julklappar, julkort och musikinspelningar som säljs. Annonserna skall få de unga att känna sig olyckliga om de stannade hemma och inte fick några julklappar!

När juldagen närmar sig fylls affärer och köpcentra i Söul med folk som har kommit för att köpa julklappar, och det är på liknande sätt i andra städer i Orienten. Det uppstår trafikstockningar. Hotell, affärsområden, restauranger och nattklubbar översvämmas av folk. Man hör folk som festar — och sjunger högt. På julafton kan man se berusade män och kvinnor ta sig fram på gator där det ligger mängder med skräp.

Det är så här det blir. Det är inte längre bekännande kristna som är den drivande kraften bakom julfirandet i Orienten. Det framstår tydligt att i Korea, liksom på andra håll, har de kommersiella krafterna tagit över, och man tjänar stora pengar på denna kristenhetens högtid. Är det då bara kommersialismens fel att julen har blivit så fjärran från Kristi anda? Sanna kristna behöver mer ingående granska de allvarliga frågor som är inbegripna.

I centrala Söul kom en butik, som är specialiserad på underkläder, med i TV:s nyhetssändning för att den i skyltfönstret hade en julgran som var smyckad med enbart underkläder. Julstämningen fanns där, men något intryck av att folk välkomnade Kristus fick man inte.

[Bild på sidan 7]

Julafton i centrala Söul i Korea