I januari 1981 satt Majrambubu på bussen på väg till en marknad och hörde samtalet som nämndes i inledningen. Hon ville veta mer, så hon frågade efter kvinnans namn och adress. Hon fick veta att kvinnan hette Apun, men hon fick ingen adress. På 80-talet var Jehovas vittnens verksamhet fortfarande förbjuden. Apun var försiktig och tog i stället vår adress. När min fru kom hem var hon eld och lågor.

”Jag har hört något helt fantastiskt”, sa hon. ”En kvinna berättade för mig att människor snart inte kommer att behöva dö längre. Och de vilda djuren kommer att bli tama!” Det lät som rena sagorna för mig. ”Vi får väl vänta och se tills hon kommer och förklarar det lite mer i detalj”, svarade jag.

Tre månader senare kom Apun hem till oss. Det blev fler besök av vittnena, och då fick vi träffa några av de allra första kirgizer som kommit med i sanningen. De här systrarna gjorde oss bekanta med de underbara sanningarna om Jehova och vad han har i beredskap för människorna. De läste för oss ur boken Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset.a