Det argument som man länge anförde var att de kristna bibelskribenterna använde den grekiska Septuaginta när de citerade från de hebreiska skrifterna och att de inte använde namnet Jehova, eftersom tetragrammet var ersatt med Kỵrios och Theọs i den översättningen. Men som det visades tidigare i artikeln håller inte det argumentet längre. De äldsta fragmenten av Septuaginta innehåller Guds namn i dess hebreiska form. Doktor P. Kahle säger om detta: ”Vi vet nu att Bibelns grekiska text [Septuaginta], i den mån den skrevs av judar för judar, inte översätter det gudomliga namnet med kyrios, utan tetragrammet, skrivet med hebreiska eller grekiska bokstäver, bibehölls i sådana handskrifter. Det var de kristna som ersatte tetragrammet med kyrios när det gudomliga namnet skrivet med hebreiska bokstäver inte längre blev förstått.” (The Cairo Geniza, Oxford 1959, sid. 222) När skedde den här förändringen i de grekiska översättningarna av de hebreiska skrifterna?

Den skedde uppenbarligen under århundradena efter Jesu och hans apostlars död.

Varför saknas då namnet i handskrifter som vi nu har till de kristna grekiska skrifterna, det så kallade Nya testamentet? Uppenbarligen för att den ursprungliga texten i apostlarnas och lärjungarnas skrifter hade ändrats då dessa avskrifter gjordes (dvs. från och med 200-talet v.t.). Det var alltså utan tvivel avskrivare som ersatte Guds namn i form av tetragrammet med Kỵrios och Theọs, precis på samma sätt som vittnesbörd visar att man gjorde i senare avskrifter av den grekiska Septuaginta-översättningen. (BILD, bd 1, sid. 324)

De så kallade ”kristna som ersatte tetragrammet med kyrios” i avskrifterna av Septuaginta var alltså inte Jesu första lärjungar. De som gjorde det var män som levde under senare århundraden, då det förutsagda avfallet hade utvecklats och hade fördärvat den rena kristna läran. (2Th 2:3; 1Ti 4:1)