Men Laban, som såg hur Jehova hade välsignat honom på grund av Jakob, ville att han skulle fortsätta att vara herde för hans hjordar; Jakob fick till och med fastställa sin egen lön. I den här delen av världen är fåren och getterna i allmänhet enfärgade – fåren är vita och getterna svarta. Jakob bad därför om att få bara de får och getter som hade onormala färger eller färgteckningar – alla mörkbruna får och alla getter med något vitt på. ”Det är utmärkt!” svarade Laban. Och för att lönen skulle bli så låg som möjligt avskilde han, enligt Jakobs förslag, ur hjordarna alla strimmiga, spräckliga och brokiga getter och varje mörkbrunt djur bland ungbaggarna, och dessa gav han åt sina egna söner för att de skulle sköta dem, och han lade ett avstånd av tre dagsresor mellan dem och Jakob för att förhindra att djuren i de två hjordarna parade sig med varandra. Bara de djur med onormal färg som därefter föddes skulle tillhöra Jakob. (1Mo 30:25–36)

Under de sex år som Jakob arbetade under de här villkoren välsignade Jehova honom rikligt, i det han inte bara lät honom få småboskap i stort antal, utan också många tjänare, kameler och åsnor, och detta skedde trots att Laban hela tiden ändrade den lön de hade kommit överens om.