LAKIS
[Lạkis]
En av Judas städer i Shefela. (Jos 15:21, 33, 39) Den identifieras med Tall ad-Duwayr (Tel Lakhish), en ruinkulle som är omgiven av dalar och som ligger 24 km väster om Hebron. I forna tider var detta ett strategiskt läge vid huvudvägen mellan Jerusalem och Egypten. Staden täckte under en tid en yta av ca 8 hektar, och den kan ha haft en befolkning på mellan 6 000 och 7 500.
Under israeliternas erövring av Kanaan gick Jafia, kungen i Lakis, samman med fyra andra kungar för att angripa staden Gibeon, som hade slutit fred med Josua. (Jos 10:1–5) Gibeoniterna bad om hjälp, och israeliternas här marscherade då hela natten från Gilgal. Med Jehovas hjälp besegrade israeliterna de kanaaneiska styrkorna. De stängde in kungarna i en grotta och avrättade dem sedan. (Jos 10:6–27; 12:11) Senare blev Lakis intaget efter mindre än två dagars strid, och invånarna dödades. Även Horam, kungen i Geser, som försökte undsätta Lakis, blev besegrad. (Jos 10:31–35)
Vid Tall ad-Duwayr har man grävt fram ett tjockt lager aska där man bland annat har funnit en Ramses-skarabé, och en del arkeologer menar att detta asklager har samband med israeliternas angrepp mot Lakis. Det sägs emellertid inget i Bibeln om att staden brändes, vilket är fallet med Jeriko (Jos 6:24, 25), Aj (Jos 8:28) och Hasor (Jos 11:11). Däremot framgår det av Josua 11:13 att israeliterna sällan brände ”städer som låg på en egen kulle”. Det finns därför inte någon biblisk grund för att knyta den ödeläggelse som förorsakat asklagret till Josuas tid och sedan tidsbestämma israeliternas erövring av Kanaan utifrån detta. Det är också värt att lägga märke till att det inte går att fastställa med säkerhet vilken Ramses skarabén skall förknippas med. Åtminstone en arkeolog har knutit skarabén till Ramses III och framfört tanken att Lakis ödelades av filistéerna på 1100-talet f.v.t.
Under Rehabeams regering (997–981 f.v.t.) förstärktes Lakis militärt sett. (2Kr 11:5–12) Senare, omkring 830 f.v.t., flydde kung Amazja till Lakis för att undkomma dem som hade sammansvurit sig mot honom, men man följde efter honom och dödade honom där. (2Ku 14:19; 2Kr 25:27)
Belägrat av Sanherib. Lakis blev belägrat av den assyriske kungen Sanherib 732 f.v.t. Därifrån sände han tre höga ämbetsmän, Rabsake, Tartan och Rabsaris, med en väldig militärstyrka till Jerusalem i ett försök att få kung Hiskia att kapitulera. Genom sin främste talesman, Rabsake, utmanade Sanherib Jehova, och senare sände han budbärare till Jerusalem med hånfulla brev och hot för att få Hiskia att ge upp. Detta hån mot Jehova Gud ledde slutligen till att Guds ängel tillintetgjorde 185 000 assyriska krigare på en enda natt. (2Ku 18:14, 17–35; 19:8–13, 32–35; Jes 36:1–20; 37:8–13, 33–36)
I Sanheribs palats i Nineve har man funnit en relief som skildrar erövringen av Lakis. Av den framgår det att staden var omgiven av en dubbel mur som hade torn med jämna mellanrum och att det växte palmer, druvor och fikon på de omgivande kullarna. Man kan se hur Sanherib tar emot bytet från Lakis, och en inskrift lyder: ”Sanherib, världens kung, kungen i Assyrien, satte sig på en nimedu-tron och lät bytet (som tagits) från Lakis (La-ki-su) passera revy framför sig.” (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 288)
Intaget av babylonierna. När babylonierna under Nebukadnessars ledning invaderade Juda (609–607 f.v.t.) var Lakis och Aseka de två sista befästa städerna som föll innan Jerusalem intogs. (Jer 34:6, 7) De så kallade Lakisbreven är tydligen från den perioden. (Lakisbreven är skrivna på lerskärvor. Man hittade 18 sådana brev i Tall ad-Duwayr 1935, och 1938 fann man ytterligare 3 stycken.) Brev nummer IV, som uppenbarligen innehåller ett meddelande från en militär förpost till kommendanten i Lakis, lyder i utdrag: ”Vi håller utkik efter eldsignalerna från Lakis enligt alla de tecken som min herre ger, ty vi ser inte Aseka.” Detta meddelande kan tyda på att Aseka redan blivit intaget, så att man inte längre sände några signaler därifrån. Det är också intressant att nästan alla läsliga Lakisbrev innehåller ord som dessa: ”Må יהוה [Jahve eller Jehova] på denna dag låta min herre få höra goda nyheter!” (Lakisostrakon IV) Detta visar att Guds namn var i allmänt bruk på den tiden. (Ancient Near Eastern Texts, sid. 322)
Sedan Juda och Jerusalem hade legat öde i 70 år blev Lakis bebott av judar som vände tillbaka från landsflykten. (Neh 11:25, 30)
Omnämnt i en profetia. I Mika 1:13 riktas ett profetiskt uttalande till Lakis: ”Spänn hästspannet för vagnen, du kvinna som bor i Lakis. Hon var början till synd för dottern Sion, ty i dig har Israels uppror blivit funna.” Dessa ord ingår i en beskrivning av ett nederlag och tycks antyda att Lakis gör sig redo för flykt. Den ”synd” som Lakis var upphovet till nämns inte någon annanstans i Bibeln. Det är möjligt att det infördes en form av avgudadyrkan i Jerusalem som hade sitt ursprung i Lakis. Det är också möjligt att synden var förbunden med att Juda förlitade sig på hästar och vagnar, som möjligen importerades till Lakis från Egypten.