Jo, genom att slakta ett får, stryka dess blod på dörrposterna och dörrens överstycke och hålla sig inomhus och äta en måltid av lamm, osyrat bröd och bittra örter. Under denna ”seder” skulle Gud ”gå förbi” utan att döda deras förstfödda. — 2 Moseboken 12:1—13.

¹⁰ Lammet var unikt i många olika avseenden. Många av djuroffren i den mosaiska lagen frambars till exempel av en enda person i förbindelse med personliga synder eller personlig skuld, och delar av djuren brändes då upp på altaret (3 Moseboken 4:22—35), och en del av köttet av ”gemenskapsoffret” (NW) eller tackoffret gavs till den tjänstgörande prästen eller till andra präster. (3 Moseboken 7:11—38) Men påskalammet användes inte på altaret, och det offrades av en grupp människor — vanligtvis av en familj — vilka var de som skulle äta det. — 2 Moseboken 12:4, 8—11.

11. Hur betraktade Jehova påskalammet, och vad pekade det fram emot? (4 Moseboken 9:13)

¹¹ Jehova satte så stort värde på påskalammet att han kallade det för ”mitt slaktoffer”. (2 Moseboken 23:18; 34:25) Forskare har sagt att ”påskoffret var Jehovas offer framför alla andra”. Detta lamm pekade otvetydigt fram emot eller symboliserade Jesu offer. Detta vet vi, därför att aposteln Paulus kallar Jesus för ”vårt påskoffer”, som ”har blivit slaktat”. (1 Korintierna 5:7) Jesus identifieras också som ”Guds lamm” och ”Lammet som har blivit slaktat”. — Johannes 1:29; Uppenbarelseboken 5:12; Apostlagärningarna 8:32.