Klagovisorna består av fem lyriska dikter. De fyra första är klagosånger, och den femte är en bön. De fyra första dikterna är akrostiska, dvs. versernas begynnelsebokstäver följer i tur och ordning det hebreiska alfabetets 22 bokstäver. Den femte dikten har visserligen 22 verser, lika många som bokstäverna i det hebreiska alfabetet, men de är inte ordnade i alfabetisk följd. (Klagovisorna 5:1, fotnoten)

”I TÅRAR HAR MINA ÖGON FÅTT SITT SLUT”

(Klagovisorna 1:1–2:22)

”Ack, ensam sitter hon, staden som var så rik på folk! Hon har blivit lik en änka, hon som var så folkrik bland nationerna! Hon, en furstinna bland provinserna, har blivit satt till tvångsarbete!” Så inleder profeten Jeremia sin klagan över Jerusalem. Och han talar om vad orsaken till denna olycka är: ”Jehova har vållat henne bedrövelse på grund av hennes många överträdelser.” (Klagovisorna 1:1, 5)

Jerusalem framställs som en änka, utan man och barn, och hon frågar: ”Finns det någon smärta lik min smärta?” Hon ber till Gud angående sina fiender: ”Låt all deras ondska komma inför dig, och behandla dem strängt, alldeles som du har behandlat mig strängt på grund av alla mina överträdelser. Ty mina suckar är många, och mitt hjärta är sjukt.” (Klagovisorna 1:12, 22)

Djupt bedrövad säger Jeremia: ”I vredens hetta har han [Jehova] huggit av varje horn i Israel. Han har dragit tillbaka sin högra hand inför fienden; och i Jakob fortsätter han att brinna lik en flammande eld som förtär allt runt omkring.” Profeten beskriver sin djupa sorg med orden: ”I tårar har mina ögon fått sitt slut. Mina inälvor är i jäsning. Min lever är utgjuten på jorden.” Även de som går vägen förbi uttrycker sin förvåning och säger: ”Är detta den stad om vilken man brukade säga: ’Den fulländade skönheten, hela jordens fröjd’?” (Klagovisorna 2:3, 11, 15)

”GÖM INTE DITT ÖRA FÖR MIN BÖN OM LINDRING”

(Klagovisorna 3:1–5:22)

I Klagovisorna, kapitel 3, omtalas Israels nation som ”den kraftfulle mannen”. Trots att denne man har drabbats av motgångar sjunger han: ”Jehova är god mot den som hoppas på honom, mot den själ som söker honom.” I bön till den sanne Guden säger han: ”Min röst skall du höra. Göm inte ditt öra för min bön om lindring, för mitt rop om hjälp.” Han ber Jehova ägna uppmärksamhet åt fiendernas smälek och säger: ”Du skall vedergälla dem, Jehova, efter deras händers verk.” (Klagovisorna 3:1, 25, 56, 64)

Jeremia utgjuter sina känslor och klagar över de fruktansvärda följderna av den 18 månader långa belägringen av Jerusalem. Han säger: ”Straffet för dottern mitt folks missgärning blir större än straffet för Sodoms synd, staden som omstörtades på ett ögonblick och som inga hjälpande händer sträcktes ut mot.” Jeremia fortsätter: ”Bättre var det för dem som stupade för svärd än för dem som stupade av svält, eftersom dessa tynar bort, genomborrade av brist på gröda från det öppna fältet.” (Klagovisorna 4:6, 9)

I den femte dikten är det Jerusalems invånare som talar. De säger: ”Kom ihåg, Jehova, vad som har hänt oss. Betrakta och se vår smälek.” De berättar om sitt lidande och vädjar: ”Jehova, till oöverskådlig tid skall du sitta på din tron. Din tron består från generation till generation. För oss tillbaka, Jehova, till dig, och vi skall villigt vända tillbaka. Ge oss nya dagar som i svunnen tid.” (Klagovisorna 5:1, 19, 21)

Gör Jehova till din tillförsikt

Klagovisorna uppenbarar hur Jehova såg på Jerusalem och Judas land efter det att babylonierna hade bränt ner staden och ödelagt landet. De erkännanden om synd som beskrivs i boken visar tydligt att folket från Jehovas ståndpunkt sett drabbades av denna olycka på grund av sina egna överträdelser. I bokens inspirerade dikter ges också uttryck åt förtröstan på Jehova och en önskan om att vända om och handla rätt. Det här var inte den allmänna uppfattningen på Jeremias tid, men Jeremia och en ångerfull kvarleva kände det så.

Jehovas syn på Jerusalems situation, så som den kommer till uttryck i Klagovisorna, ger oss två viktiga lärdomar. För det första betonar Jerusalems förstöring och ödeläggelsen av Juda hur viktigt det är att vi lyder Jehova, och händelserna tjänar som en varning för oss att inte ignorera Guds vilja. (1 Korinthierna 10:11) Den andra lärdomen får vi av profeten Jeremias exempel. (Romarna 15:4) Trots att han var djupt bedrövad och hans situation verkade hopplös litade han på att Jehova skulle rädda honom. Det är verkligen viktigt att vi litar fullständigt på Jehova och på hans ord och gör honom till vår tillförsikt! (Hebréerna 4:12)