I december det året anlände nämligen två missionärer till huvudstaden Vientiane, och ytterligare fyra kom i mars 1959.

Det var således i rätt tid som Crawfords blev förordnade att tjäna i Vientiane, sedan de tvingats lämna Kambodja i maj 1965. George Crawford berättar: ”Efter bara några dagar i Vientiane lade vi märke till att man hade en egendomlig inställning till mötena och det sätt varpå de skulle ledas. Somliga i gruppen såg upp till människor, och det verkade som om de var med för att få materiella fördelar. Vi försökte hjälpa dem att få en rätt syn på och uppskattning av Jehovas organisation och att inse behovet av ett nära samarbete med avdelningskontoret i Bangkok. Med broder Timothy Bortz’ hjälp kunde vi snart börja hålla mötena i enlighet med Sällskapets anvisningar och program. Det laotiska språket började också användas vid mötena. De som följde människor gled långsamt bort, trots intensiva försök att bygga upp dem andligen.”