Befrielse nära för de gudhängivna!

”Jehova [vet] att rädda de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras.” — 2 PETRUS 2:9.

1. a) Vilka bedrövliga förhållanden möter mänskligheten i vår tid? b) Vilka frågor skall vi med tanke på detta begrunda?

PROBLEMEN i livet ökar för hela mänskligheten. Så är det antingen man lever där det finns gott om materiella ting eller där det är ont om dem. Överallt råder det otrygghet. Och som om det inte räckte att behöva oroa sig över de instabila ekonomiska förhållandena, så angrips planeten jorden av allvarliga miljöproblem som hotar allt liv på den. Sjukdomar grasserar. Infektionssjukdomar, hjärtsjukdomar och ett sådant gissel som cancer kräver många offer. Omoraliskheten har farit hårt fram med människors känslor och förstört familjelivet. Förutom allt detta är världen full av våld. Med tanke på vad som möter det mänskliga samhället frågar vi realistiskt: Finns det några välgrundade skäl till att förvänta en snar befrielse eller räddning? Hur skall den i så fall komma och för vilka? — Jämför Habackuk 1:2; 2:1—3.

2, 3. a) Varför finner vi i våra dagar det som sägs i 2 Petrus 2:9 så lugnande? b) Vilka speciella befrielsegärningar nämner bibeln som en orsak till uppmuntran?

² Det som händer i våra dagar påminner oss om vissa andra mycket betydelsefulla perioder i mänsklighetens historia. Aposteln Petrus riktar uppmärksamheten på de befrielsegärningar som Gud utförde vid dessa tillfällen och kommer sedan med denna lugnande slutsats: ”Jehova [vet] att rädda de gudhängivna ur prövning.” (2 Petrus 2:9) Lägg i 2 Petrus 2:4—10 märke till det sammanhang i vilket detta påstående förekommer:

³ ”Ja, om Gud inte skonade de änglar som syndade, utan genom att kasta dem i tartaros överlämnade dem åt det täta mörkrets hålor att förvaras för dom; och han inte skonade en forntida värld, men han likväl höll Noa, en rättfärdighetens predikare, i tryggt förvar tillsammans med sju andra, när han störtade en syndaflod över en värld av ogudaktiga; och han genom att lägga städerna Sodom och Gomorra i aska domfällde dem, varigenom han för ogudaktiga uppställde ett mönster av ting som skall komma; och han räddade den rättfärdige Lot, som var svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde då han bodde bland dem plågade han dag efter dag sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar —, så vet Jehova att rädda de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras, och särskilt dem som far efter kött i begär efter att befläcka det och som ser ner på herradöme.” Som dessa bibelverser visar är det som hände på Noas och Lots tid fyllt av innebörd för oss.

Den anda som var rådande på Noas tid

4. Varför betraktade Gud jorden som fördärvad på Noas tid? (Psalm 11:5)

⁴ Den historiska berättelsen i Första Moseboken, kapitel 6, talar om för oss att jorden på Noas tid hade blivit fördärvad i den sanne Gudens ögon. Varför det? På grund av våld, och det var inte här fråga om enstaka fall av brottsligt våld. Första Moseboken 6:11 (NW) berättar att ”jorden blev uppfylld av våld”.

5. a) Vilken inställning hos människorna bidrog till våldet på Noas tid? b) Vad hade Enok förklarat angående ogudaktigheten?

⁵ Vad låg bakom detta? Skriftstället från Andra Petrus, som citerades här, nämner ogudaktiga människor. Ja, en anda av ogudaktighet präglade mänskliga angelägenheter. Detta innebar inte bara ett allmänt nonchalerande av Guds lag, utan en trotsig inställning till Gud själv.a Och när människor är trotsiga mot Gud, hur kan man då förvänta att de skall behandla sina medmänniskor vänligt? Redan innan Noa var född var denna ogudaktighet så utbredd att Jehova hade låtit Enok profetera om vad utgången skulle bli. (Judas, vers 14, 15) Deras trots mot Gud skulle med säkerhet leda till att Guds dom verkställdes.

6, 7. Hur bidrog änglar till de usla förhållanden som utvecklades före floden?

⁶ Det fanns också ett annat inflytande som bidrog till våldet på den tiden. Första Moseboken 6:1, 2 (NW) riktar uppmärksamheten på detta, när det heter: ”Nu hände det sig, när människorna började växa till i antal på markens yta och döttrar föddes åt dem, att den sanne Gudens söner då började lägga märke till människornas döttrar, att de såg bra ut; och de började ta sig hustrur, nämligen alla som de valde ut.” Vilka var dessa den sanne Gudens söner? De var mer än bara människor. Män hade i århundraden lagt märke till kvinnor som såg bra ut och gift sig med dessa, men dessa Guds söner var änglar som hade materialiserat sig. I Judas, vers 6, beskrivs de som ”änglar, som inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort”. — Jämför 1 Petrus 3:19, 20.

⁷ Vad blev då resultatet när dessa övermänskliga varelser, som hade materialiserat sig som människor, hade sexuellt umgänge med människors döttrar? ”De så kallade nefilim befanns vara på jorden i de dagarna, och även därefter, när den sanne Gudens söner fortsatte att ha umgänge med människornas döttrar och de födde söner åt dem; dessa var de väldiga männen som fanns förr i tiden, de ryktbara männen.” Ja, avkomman av denna onaturliga förening blev nefilim, väldiga män, som använde sin överlägsna styrka till att tyrannisera andra. — 1 Moseboken 6:4, NW.

8. Hur reagerade Jehova för de usla förhållandena på jorden?

⁸ Hur usla blev egentligen förhållandena? Det gick så långt att Jehova såg ”att människans uselhet var mycket stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar bara var usel hela tiden”. Hur reagerade Gud för detta? ”Jehova kände ånger, att han hade gjort människorna på jorden, och han kände sig sårad i sitt hjärta.” Detta innebär inte att Gud tyckte att han hade gjort ett misstag, när han hade skapat människorna. Han kände i stället ånger eller ledsnad och sorg över att människornas uppförande, efter det att han hade skapat dem, hade blivit så ont att han var tvungen att förinta dem. — 1 Moseboken 6:5—7, NW.

Den kurs som ledde till befrielse

9. a) Varför handlade Gud välvilligt mot Noa? b) Vilka upplysningar gav Gud Noa i förväg?

⁹ Men när det gäller Noa, så fann han ”ynnest för Jehovas ögon. ... Noa var en rättfärdig man. Han visade sig vara oklanderlig bland sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” (1 Moseboken 6:8, 9, NW) Jehova underrättade därför Noa i förväg om att han skulle låta en ”stor översvämning” (NW) komma över hela jorden och gav honom anvisningar om att bygga en ark. Hela mänskligheten utom Noa och hans familj skulle utplånas från jordens yta. Till och med djurskapelsen skulle tillintetgöras med undantag av de få representanter för varje grundläggande art som Noa skulle föra in i arken. — 1 Moseboken 6:13, 14, 17.

10. a) Vilka förberedelser måste göras för att kunna bli bevarad, och hur omfattande var det arbetet? b) Vad är värt att lägga märke till angående det sätt varpå Noa skötte sitt uppdrag?

¹⁰ Denna förhandskunskap lade ett tungt ansvar på Noa. Arken måste byggas. Till formen skulle den likna en jättestor kista, med en sammanlagd volym på omkring 40.000 kubikmeter. Noa skulle lägga upp ett förråd av mat i den och därefter församla djur och fåglar, ”varje slags kött” (NW), för att de skulle bevaras. Det var ett projekt som skulle kräva år av arbete. Hur reagerade då Noa? Han ”grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” — 1 Moseboken 6:14—16, 19—22, NW; Hebréerna 11:7.

11. Vilket viktigt ansvar vilade på Noa, när det gällde hans eget hushåll?

¹¹ Medan Noa utförde det arbetet måste han också ägna tid åt att bygga upp andligheten hos medlemmarna av sitt hushåll. De måste skyddas mot att lägga sig till med det våldsamma sätt och den trotsiga inställning som människorna runt omkring dem hade. Det var viktigt att de inte blev alltför upptagna av sådant som hörde till det dagliga livet. Gud hade ett arbete för dem att utföra, och det var livsviktigt att de byggde sitt liv runt det. Vi vet att Noas familj tog emot hans anvisningar och delade hans tro, eftersom Noa, hans hustru, deras tre söner och sönernas hustrur — tillsammans åtta personer — får ett godkännande omnämnande i bibeln. — 1 Moseboken 6:18; 1 Petrus 3:20.

12. Vilken förpliktelse fullgjorde Noa troget, som 2 Petrus 2:5 visar?

¹² Noa hade också en annan förpliktelse, nämligen att varna för den kommande stora översvämningen och att bekantgöra varför den skulle komma. Det är uppenbart att han troget fullgjorde den förpliktelsen, för han omtalas i Guds ord som ”en rättfärdighetens predikare”. — 2 Petrus 2:5.

13. Under vilka förhållanden måste Noa utföra sitt gudagivna uppdrag?

¹³ Tänk nu på de omständigheter under vilka Noa utförde detta uppdrag. Tänk dig in i hans situation. Om du hade varit Noa eller en medlem av hans familj, skulle du ha varit omgiven av det våld som begicks av nefilim och ogudaktiga människor. Du skulle direkt ha konfronterats med de upproriska änglarnas inflytande. När du arbetade på arken, skulle du ha blivit föremål för åtlöje. Och när du år efter år varnade för den kommande stora översvämningen, skulle du ha funnit att människorna så helt gick upp i det som hörde till det dagliga livet att de inte tog någon ”notis” — dvs. ”förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort”. — Matteus 24:39; Lukas 17:26, 27.

Vad betyder det Noa fick uppleva för dig?

14. Varför finner vi i våra dagar det inte svårt att förstå de förhållanden som mötte Noa och hans familj?

¹⁴ En sådan situation är inte alls svår att föreställa sig för de flesta av våra läsare. Varför inte det? Därför att förhållandena i våra dagar är mycket lika dem som rådde på Noas tid. Jesus Kristus sade att detta var vad man måste räkna med. I sin stora profetia om tiden för sin närvaro under avslutningen på tingens ordning förutsade Jesus: ”Alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara.” — Matteus 24:37.

15, 16. a) Hur är jorden nu precis som på Noas tid uppfylld av våld? b) Vilket våld är det i synnerhet som Jehovas tjänare har utsatts för?

¹⁵ Har det blivit så? Är världen av i dag uppfylld av våld? Ja! Över hundra miljoner människor har dött i krig under detta århundrade. En del av våra läsare har direkt fått känna av verkan av detta. Ännu fler har hotats av brottslingar, som varit helt inställda på att komma över deras pengar och andra värdesaker. Och barn och ungdomar har utsatts för våld i skolan.

¹⁶ Men Jehovas tjänare får uppleva mer än krigets härjningar eller den hemsökelse som våld i allmänhet utgör. De utsätts också för våld på grund av att de inte är någon del av världen, utan bemödar sig om att vara gudhängivna. (2 Timoteus 3:10—12) Ibland tar det våldet sig bara sådana uttryck som knuffar eller slag, men vid andra tillfällen inbegriper det förstörelse av egendom, brutal misshandel och till och med mord. — Matteus 24:9.

17. Är ogudaktigheten utbredd i våra dagar? Förklara.

¹⁷ Ibland har ogudaktiga människor fräckt uttryckt sitt förakt för Gud, när de har inlåtit sig på sådant våld. På ett ställe i Afrika förklarade polisen: ”Det är vi som bestämmer. Ni kan vända er till Gud, om det finns någon, och be honom komma och hjälpa er.” I fängelser och koncentrationsläger har Jehovas vittnen konfronterats med sådana män som Baranowsky i Sachsenhausen i Tyskland, som smädande sade: ”Jag har tagit upp kampen med Jehova. Vi skall se vem som är starkast, jag eller Jehova.” Kort därefter blev Baranowsky sjuk och dog; men andra fortsätter att visa en liknande inställning. Befattningshavare som hänger sig åt förföljelsekampanjer är inte de enda som visar trots mot Gud. Över hela världen får Guds tjänare höra och se sådant som bevisar att de som ägnar sig åt det inte har någon fruktan för Gud i sitt hjärta.

18. På vad sätt bidrar onda andar till mänsklighetens upprörda tillstånd?

¹⁸ I denna tid, som så mycket liknar Noas tid, bevittnar vi också en inblandning av onda andar. (Uppenbarelseboken 12:7—9) Dessa demoner är samma änglar som materialiserade sig som människor och gifte sig med kvinnor på Noas tid. När den stora översvämningen kom, tillintetgjordes dessa olydiga änglars hustrur och barn, men själva tvingades de tillbaka till andevärlden. De hade inte längre någon plats i Jehovas heliga organisation, utan överlämnades åt tartaros, ett tillstånd av tätt mörker, avskurna från gudomligt ljus. (2 Petrus 2:4, 5) Eftersom de verkar under Satans ledning, har de fortsatt att upprätthålla nära kontakt med människor, och även om de inte längre kan materialisera sig, har de försökt att behärska män, kvinnor och till och med barn. Detta sker bland annat genom ockulta sedvänjor. De hetsar också upp människorna till att förinta varandra på ett sätt som trotsar mänskligt förnuft. Men detta är inte allt.

19. a) I synnerhet mot vilka riktar demonerna sitt hat? b) Vad innebär demonernas verksamhet för oss?

¹⁹ Bibeln uppenbarar att demonerna för krig mot dem ”som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”. (Uppenbarelseboken 12:12, 17) Dessa onda andar är de främsta anstiftarna av förföljelsen mot Jehovas tjänare. (Efesierna 6:10—13) De använder alla upptänkliga medel för att försöka tvinga eller locka trogna människor att bryta sin ostrafflighet mot Jehova och att sluta upp med att förkunna om Jehovas rike med Jesus som messiansk kung.

20. Hur försöker demonerna hindra människor att slita sig loss från deras kontroll? (Jakob 4:7)

²⁰ Demonerna försöker också hindra de människor som längtar efter befrielse från deras tyranniska inflytande att få detta. En före detta spiritist i Brasilien berättar att demonröster befallde henne att inte öppna dörren, när vittnena kom på besök till hennes hem; och ändå gjorde hon det och lärde känna sanningen. På många håll använder sig demonerna direkt av sådana som utövar trolldom för att försöka sätta stopp för Jehovas vittnens arbete. I en by i Surinam kontaktade motståndare till Jehovas vittnen en spiritist som var känd för att kunna vålla människors plötsliga död bara genom att rikta sitt trollspö mot dem. Med sitt följe av dansare och trumslagare kom denne demonbesatte spiritist emot Jehovas vittnen. Han uttalade sina magiska formler och riktade sitt spö mot dem. Byborna förväntade att få se vittnena falla ner döda, men i stället svimmade spiritisten av och måste kvickt föras bort av sina generade anhängare.

21. Hur reagerar det stora flertalet människor på samma sätt för vårt predikande som man gjorde på Noas tid, och varför det?

²¹ Också i områden där magi och trolldom inte utövas lika öppet har varje Jehovas vittne fått erfara hur det är att försöka predika för människor som går så upp i det som hör till det dagliga livet att de inte önskar bli störda. Precis som på Noas tid tar det stora flertalet ”ingen notis”. (Matteus 24:37—39) Somliga kan beundra vår endräkt och det vi utför, men vårt andliga byggnadsarbete — som inbegriper timmar av enskilt studium, regelbunden mötesnärvaro och tjänst på fältet — är alltsammans dårskap för dem. De förlöjligar vår förtröstan på löftena i Guds ord, eftersom deras eget liv kretsar kring materiella ägodelar och sinnliga njutningar som de kan få nu.

22, 23. Hur ger händelserna på Noas tid oss en välgrundad försäkran om att Jehova kommer att rädda de gudhängivna ur prövning?

²² Kommer Jehovas lojala tjänare för alltid att utsättas för smädelser från dem som inte har någon kärlek till Gud? Ingalunda! Vad hände på Noas tid? På Guds befallning flyttade Noa och hans familj in i den färdiga arken. Därefter, vid den av Gud angivna tiden, ”bröt det ofantliga vattendjupets alla källor upp, och himlarnas dammluckor öppnades” (NW). Den stora översvämningen fortsatte tills till och med bergen var helt täckta. (1 Moseboken 7:11, 17—20) De änglar som hade övergett sin tillbörliga boningsort tvingades lämna sina materialiserade mänskliga kroppar och återvända till andevärlden. Nefilim och resten av den världen av ogudaktiga, inbegripet dem som var alltför likgiltiga för att handla i överensstämmelse med Noas varning, tillintetgjordes. Noa och hans hustru och deras tre söner och sonhustrur blev däremot räddade. På så sätt räddade Jehova Noa och hans hushåll ur den prövning som de lojalt hade uthärdat i så många år.

²³ Kommer Jehova att göra samma sak för de gudhängivna i våra dagar? Det råder inget som helst tvivel om den saken. Han har lovat det, och han kan inte ljuga. — Titus 1:2; 2 Petrus 3:5—7.

[Fotnot]

Förbered för befrielse in i en ny värld

”Påminn er Lots hustru.” — LUKAS 17:32.

1. Vilket historiskt exempel på befrielse eller räddning verkställd av Gud betonar vårt studium i dag, och hur kan det vara till nytta för oss?

EFTER att ha berättat om hur underbart Jehova räddade Noa och hans familj nämnde Petrus också ett annat sådant historiskt exempel. Som vi kan läsa i 2 Petrus 2:6—8 riktade han uppmärksamheten på hur den rättfärdige Lot blev bevarad, när Sodom och Gomorra lades i aska. Berättelsen om detta har bevarats till gagn för oss. (Romarna 15:4) Att vi tar till hjärtat det som hände i samband med den befrielsen eller räddningen kan hjälpa oss att få vara bland dem som skall bli bevarade in i Guds nya värld.

Hur vi reagerar för världens levnadssätt

2. Vilket uppförande hos invånarna i Sodom och Gomorra ledde till att Gud förintade dem?

² Varför blev dessa städer och deras invånare förintade? Aposteln Petrus nämner att de hängav sig åt ”ohämmad tygellöshet” (2 Petrus 2:7), och som framgår av bruket av den grekiska term från vilken detta uttryck har översatts hängav sig människorna i Sodom och Gomorra åt synd på ett sätt som visade fräck ringaktning och till och med förakt för lag och myndighet. I Judas, vers 7, heter det att de begick ”otukt till ytterlighet” och att de gick ”ut efter kött för onaturligt bruk”. Deras skändliga uppförande blev uppenbart, när ”Sodoms män, ... från pojke till gammal man, allt folket i en enda pöbelhop” (NW), omringade Lots hus och krävde att han skulle överlämna sina gäster åt dem för att de skulle få tillfredsställa sina perversa lustar. De skrek också hotelser åt Lot, därför att han inte gav efter för deras depraverade krav. — 1 Moseboken 13:13; 19:4, 5, 9.

3. a) Hur kom Lot och hans familj att leva i en så fördärvad miljö som Sodom? b) Hur reagerade Lot för tygellösheten bland människorna i Sodom?

³ Lot hade ursprungligen flyttat till området nära Sodom på grund av de möjligheter till materiellt välstånd som erbjöds där, och med tiden bosatte han sig i själva staden. (1 Moseboken 13:8—12; 14:12; 19:1) Men Lot kunde inte fördra de liderliga sedvänjorna hos männen i staden, och de betraktade honom inte heller som en av dem — tydligen på grund av att han och hans familj inte tog del i deras sällskapsliv. Lot var, som det heter i 2 Petrus 2:7, 8, ”svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde då han bodde bland dem plågade han dag efter dag sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar”. Dessa förhållanden utgjorde en svår prövning för Lot, eftersom han som rättfärdig man avskydde ett sådant uppförande.

4. a) Hur är förhållandena i våra dagar lika dem som rådde i det forntida Sodom? b) Hur reagerar vi för de nuvarande depraverade förhållandena, om vi liknar den rättfärdige Lot?

⁴ I våra dagar har det mänskliga samhällets moraliska nivå också sjunkit mycket lågt. I många länder inlåter sig allt fler på föräktenskapligt eller utomäktenskapligt sex. Till och med många skolungdomar är djupt indragna i ett sådant levnadssätt, och de förlöjligar dem som inte förenar sig med dem i detta. Homosexuella identifierar sig öppet, och i stora städer tågar de genom gatorna för att kräva erkännande. Prästerskapet har också deltagit i rumlandet. Även om det inte är många kyrkor som officiellt ordinerar kända homosexuella eller otuktsmän, så är det, som nyhetsrapporter gång på gång har visat, faktiskt inte alls svårt att finna homosexuella, otuktsmän eller äktenskapsbrytare i prästernas led. En del religiösa ledare har faktiskt förflyttats till andra städer eller har rentav tvingats avgå på grund av sexskandaler. Personer som älskar rättfärdighet sympatiserar inte med sådan ondska; de avskyr ”det onda”. (Romarna 12:9) Och de blir alldeles särskilt bedrövade, när uppförandet hos de människor som påstår sig tjäna Gud drar vanära över hans namn och får oupplysta människor att i avsky vända sig bort från all religion. — Romarna 2:24.

5. Vilken fråga besvarar Jehovas tillintetgörelse av Sodom och Gomorra för oss?

⁵ För varje år som går blir situationen allt värre. Kommer det att bli något slut på detta? Ja, det kommer det! Det Jehova Gud gjorde med det forntida Sodom och Gomorra visar tydligt att han vid sin fastställda tid kommer att verkställa dom. Han kommer att fullständigt förinta de ondskefulla men rädda sina lojala tjänare.

Vem eller vad kommer först i livet?

6. a) Vilken aktuell lärdom finns det i berättelsen om de unga män som skulle gifta sig med Lots döttrar? b) Hur blev Lots döttrar prövade genom sina tilltänkta mäns inställning?

⁶ Det är endast de som verkligen visar sann gudaktig hängivenhet som kommer att bli skonade. Tänk i detta sammanhang på det som Jehovas ängel sade till Lot innan Sodom och Gomorra förintades. ”Har du någon annan här? Svärson och dina söner och dina döttrar och alla som hör dig till i staden, för ut dem från platsen! Ty vi är i färd med att fördärva den här platsen.” Lot talade därför med de unga män som skulle gifta sig med hans döttrar och uppmanade dem gång på gång: ”Stå upp! Gå ut från den här platsen, eftersom Jehova är i färd med att fördärva staden!” Genom sitt förhållande till Lots hushåll fick de ett särskilt tillfälle att bli räddade, men de måste själva handla. De måste ge konkreta bevis på sin lydnad för Jehova, men i stället var Lot i deras ögon ”som en som skämtade”. (1 Moseboken 19:12—14, NW) Man kan föreställa sig hur Lots döttrar måste ha känt det, när de fick veta vad som hade hänt. Det satte deras lojalitet mot Gud på prov.

7, 8. a) Hur reagerade Lot, när änglarna uppmanade honom att ta sin familj och fly, och varför var detta oförståndigt? b) Vad måste Lot och hans familj göra för att bli räddade?

⁷ Följande morgon i gryningen började änglarna skynda på Lot och säga: ”Stå upp! Ta din hustru och dina båda döttrar, som befinner sig här, för att du inte må ryckas bort i stadens missgärning!” Men han ”dröjde” ”fortfarande”. (1 Moseboken 19:15, 16, NW) Varför det? Vad var det som höll honom kvar? Var det de materiella intressen han hade där i Sodom — just det som först hade lockat honom till den trakten? Om han klamrade sig fast vid detta, skulle han komma att tillintetgöras tillsammans med Sodom.

⁸ Av medömkan tog änglarna dem som tillhörde hans familj vid handen och förde dem snabbt ut ur staden. Utanför staden befallde Jehovas ängel: ”Sätt dig i säkerhet för din själs skull! Se inte bakom dig och stå inte stilla någonstans i hela Distriktet! Sätt dig i säkerhet i bergstrakten för att du inte må ryckas bort!” Lot tvekade fortfarande. Till slut, när man kommit överens om att han kunde få gå till ett ställe som inte låg så långt bort, flydde han och hans familj. (1 Moseboken 19:17—22, NW) Det fick inte bli något ytterligare dröjsmål; lydnad var livsviktig.

9, 10. a) Varför räckte det inte för Lots hustru att bara vara tillsammans med sin man för att säkert bli bevarad? b) När Lots hustru dödades, vilket ytterligare prov sattes då Lot och hans döttrar på?

⁹ Men räddningen var ännu inte fullständig bara för att de hade kommit bort från Sodom. Vi läser i 1 Moseboken 19:23—25 (NW): ”Solen hade kommit fram över landet när Lot kom till Soar. Därefter lät Jehova det regna svavel och eld från Jehova, från himlarna, över Sodom och över Gomorra. Så tog han itu med att omstörta dessa städer, ja hela Distriktet och alla invånarna i städerna och växterna på marken.” Men var fanns Lots hustru?

¹⁰ Hon hade flytt tillsammans med sin man. Men samtyckte hon helt och fullt till det han gjorde? Det finns inget som tyder på att hon på något sätt godkände omoraliskheten i Sodom. Men var hennes kärlek till Gud starkare än de känslor hon hyste för sitt hem och de materiella ting hon hade där? (Jämför Lukas 17:31, 32.) Under press blev det uppenbart vad som fanns i hennes hjärta. De var tydligen redan nära Soar och skulle kanske just gå in i staden, när hon olydigt vände sig om och såg sig tillbaka. Och hon blev, som den bibliska berättelsen säger, ”en saltstod”. (1 Moseboken 19:26) Nu sattes Lot och hans döttrar på ännu ett lojalitetsprov. Var Lots tillgivenhet för sin avlidna hustru eller flickornas känslor för sin döda mor starkare än deras kärlek till Jehova, som hade åstadkommit denna olycka? Skulle de fortsätta att lyda Gud också när någon som stod dem mycket nära visade sig vara illojal mot honom? Med full förtröstan på Jehova såg de sig inte tillbaka.

11. Vad har vi lärt här om den befrielse som Jehova skänker?

¹¹ Ja, Jehova vet att rädda de gudhängivna ur prövning. Han vet att rädda hela familjer som är förenade i sann tillbedjan; och han vet också att rädda individer. När människor verkligen älskar honom, visar han stor hänsyn i sitt handlande med dem. ”Han själv känner väl vår utformning och kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:13, 14, NW) Men han räddar endast dem som är gudhängivna, dem vars hängivenhet är äkta och vars lydnad är ett uttryck för lojalitet.

Kärleksfulla förberedelser för en större räddning

12. Vilka kärleksfulla förberedelser skulle Jehova göra innan han skulle skänka den befrielse som vi så ivrigt ser fram emot?

¹² Jehova Gud tog inte för evigt bort alla de ondskefulla genom det som han lät ske på Noas och Lots tid. Som skriftstället visar utgjorde detta bara ett mönster av ting som skulle komma. Innan dessa ting skulle komma hade Jehova Gud mycket mer i tankarna, som han ämnade göra till gagn för de människor som älskar honom. Han skulle sända sin enfödde Son, Jesus Kristus, till jorden, där denne skulle rentvå hans namn från smälek genom att visa det slag av hängivenhet som Adam som fullkomlig människa borde ha visat och kunde ha visat honom. Men Jesus skulle göra det under mycket svårare förhållanden, och han skulle offra sitt fullkomliga människoliv som ett offer för att de av Adams avkomlingar som utövade tro skulle kunna få det Adam hade förlorat. Därefter skulle en liten ”hjord” av lojala människor utväljas av Gud för att få vara med Kristus i hans himmelska rike, och ”en stor skara” skulle församlas ur alla nationer för att utgöra grunden till ett nytt mänskligt samhälle. (Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 7:9) I och med att detta hade fullbordats skulle Gud utföra den storslagna befrielse eller räddning som händelserna i samband med den stora översvämningen och likaså tillintetgörelsen av Sodom och Gomorra förebildade.

Varför det nu är så viktigt att handla beslutsamt

13, 14. Vad kan vi lära av det förhållandet att Petrus använder förintandet av ogudaktiga på Lots och på Noas tid som exempel?

¹³ Personer som studerar Guds ord vet att Jehova vid många tillfällen har utfört befrielsegärningar för sina tjänare. Men i de flesta av dessa fall säger inte bibeln: Alldeles som det var på den tiden, så kommer Människosonens närvaro att vara. Varför isolerade då aposteln Petrus under inspiration av helig ande bara två exempel? På vad sätt var det som hände på Lots och på Noas tid annorlunda?

¹⁴ Vi får en tydlig vink om detta i Judas, vers 7, där vi läser att ”Sodom och Gomorra och städerna omkring dem ... [är] ställda fram för oss som ett varnande exempel genom att ha undergått det rättsliga straffet bestående av evig eld”. Ja, invånarna i dessa städer som syndade så grovt blev för evigt tillintetgjorda, precis som de ondskefulla människor som tillintetgörs vid slutet av den nuvarande onda tingens ordning kommer att bli. (Matteus 25:46) Floden på Noas tid nämns också i sådana sammanhang som behandlar eviga domar. (2 Petrus 2:4, 5, 9—12; 3:5—7) Genom förintelsen av de ogudaktiga människorna på Noas och på Lots tid visade Jehova därför att han kommer att rädda sina tjänare genom att för evigt tillintetgöra dem som utövar orättfärdighet. — 2 Tessalonikerna 1:6—10.

15. a) Vilken angelägen varning ges åt dem som ägnar sig åt onda sedvänjor? b) Varför kommer det att skipas rättvisa mot alla som framhärdar i orättfärdighet?

¹⁵ Tillintetgörelsen av de ondskefulla skänker inte Jehova någon glädje, och inte heller skänker det hans tjänare någon glädje. Genom sina vittnen uppmanar Jehova i stället människor: ”Vänd om, vänd om från era usla vägar, ty varför skulle ni dö?” (Hesekiel 33:11, NW) Men när människor inte visar någon önskan att lyssna till denna kärleksfulla vädjan, utan framhärdar i sitt eget själviska levnadssätt, kräver Jehovas respekt för sitt eget heliga namn och hans kärlek till sina lojala tjänare, som får utstå smädelser från ogudaktiga människor, att han skipar rättvisa.

16. a) Varför kan vi vara övertygade om att den förutsagda befrielsen är mycket nära? b) Från vad och in i vad kommer befrielsen att ske?

¹⁶ Guds tid att skänka befrielse är nu mycket nära! De attityder och händelser som Jesus förutsade som tecknet på sin närvaro och på avslutningen på tingens ordning syns nu tydligt. Det är nu över 75 år sedan som inslagen i detta tecken först började visa sig, och Jesus sade att ”denna generation” visst inte skulle försvinna innan Jehova Gud verkställde domen över denna ogudaktiga värld. När Jehova bestämmer att Rikets budskap har förkunnats tillräckligt mycket på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna, då kommer slutet för denna onda värld, och i och med det kommer befrielse eller räddning för de gudhängivna. (Matteus 24:3—34; Lukas 21:28—33) Befrielse från vad? Från de prövningar som de ondskefulla har utsatt dem för och från de omständigheter som dagligen har varit orsak till betryck och trångmål för dessa människor som älskar rättfärdighet. De kommer också att bli räddade in i en ny värld, där sjukdom och död kommer att höra det förgångna till.

Guds hjälp med befrielse i sikte

17. a) Vilken fråga värd att begrunda bör vi ställa oss själva? b) Hur kan vi likt Noa ge bevis på att vi drivs av ”gudaktig fruktan”?

¹⁷ Den fråga som vi personligen måste begrunda är: Är jag redo för detta ingripande från Gud? Om vi förlitar oss på oss själva eller på vår egen uppfattning om rättfärdighet, då är vi inte redo. Men om vi likt Noa drivs av ”gudaktig fruktan”, då ger vi i tro gensvar till den vägledning som Jehova ger oss, och detta kommer att leda till vår räddning. — Hebréerna 11:7.

18. Varför är det en viktig del av vår fostran för att bli räddade in i en ny värld att vi lär oss verklig respekt för teokratisk myndighet?

¹⁸ Psalm 91:1, 2 (NW) beskriver mycket vackert dem som åtnjuter det skydd som Jehova ger redan nu: ”Den som bor på den Högstes hemliga plats kommer att skaffa sig husrum under den Allsmäktiges själva skugga. Jag skall säga till Jehova: ’Du är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, som jag skall förtrösta på.’” Här finns en grupp människor som skyddas av Gud likt ungar under en föräldrafågels starka vingar. De förtröstar helt och fullt på Jehova. De erkänner att han är den Högste, den Allsmäktige, och därför respekterar de teokratisk myndighet och underordnar sig den, antingen den utövas av föräldrar eller av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Är detta sant om oss personligen? Lär vi oss att likt Noa göra allt som Jehova befaller oss att göra och att göra saker och ting på hans sätt? (1 Moseboken 6:22) I så fall ger vi gensvar till den fostran Jehova ger oss för att bli räddade in i hans nya värld.

19. a) Vad är vårt symboliska hjärta, och varför är det livsviktigt att vi ägnar uppmärksamhet åt det? (Ordspråksboken 4:23) b) Hur kan vi dra nytta av Lots exempel när det gäller vårt sätt att reagera för världsliga lockelser?

¹⁹ Denna fostran inbegriper också att vi ägnar uppmärksamhet åt vårt symboliska hjärta. ”Jehova är den som prövar hjärtan.” (Ordspråksboken 17:3, NW) Han hjälper oss att inse att det inte är det vi verkar vara utåt som betyder något, utan i stället hur hjärtat eller den inre människan är. Även om vi inte hänger oss åt våld eller omoraliskhet, som världen omkring oss gör, måste vi vara på vår vakt mot att låta oss själva lockas eller roas av dessa ting. Enbart det förhållandet att det förekommer sådana laglösa handlingar bör precis som i Lots fall få oss att känna oss betryckta. De som hatar det som är ont kommer inte att söka sätt att få hänge sig åt det; men människor som inte hatar det kanske låter bli att göra det rent fysiskt, fastän de i sina tankar önskar att de kunde ta del i det. ”O ni som älskar Jehova, hata vad ont är.” — Psalm 97:10, NW.

20. a) Hur varnar bibeln oss för ett materialistiskt levnadssätt? b) Hur kan vi avgöra om bibelns viktiga lärdomar angående materialism har slagit rot i vårt hjärta eller inte?

²⁰ Jehova fostrar oss kärleksfullt till att sky inte bara ett omoraliskt uppförande, utan också ett materialistiskt levnadssätt. Hans ord ger oss rådet att vi skall vara nöjda med vad som när och skyler. (1 Timoteus 6:8) Noa och hans söner måste lämna sina hem, när de gick in i arken, och Lot och hans familj måste också överge hem och ägodelar för att rädda sitt liv. Var har vi fäst vår tillgivenhet? ”Påminn er Lots hustru.” (Lukas 17:32) Jesus uppmanade också: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet.” (Matteus 6:33) Gör vi detta? Om Jehovas rättfärdiga normer vägleder oss och om förkunnandet av de goda nyheterna om hans rike är det förnämsta intresset i vårt liv, då ger vi verkligen gensvar till den fostran han ger det folk som skall räddas in i hans nya värld.

21. Varför kan vi med rätta förvänta att Jehovas löfte om befrielse snart kommer att uppfyllas?

²¹ Så här sade Jesus till de gudhängivna som skulle få se tecknet på hans närvaro i Rikets makt uppfyllt: ”Räta ... upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Lukas 21:28) Har du sett det tecknet så som det nu har utvecklats i varje detalj? Lita då på att uppfyllelsen av Jehovas löfte om befrielse också är nära förestående! Var helt och fullt övertygad om att Jehova vet ”att rädda de gudhängivna ur prövning”. — 2 Petrus 2:9.