Varför många tror att världen skall gå under

VÄRLDEN befinner sig verkligen i en desperat situation, vilket många människor i våra dagar är snara att erkänna. ”Jag har frågat människor i olika delar av världen vad de tror om våra framtidsutsikter”, skriver evangelisten Billy Graham. ”De flesta av dem är pessimistiska. ... Ord som ’Harmageddon’ och ’apokalyps’ används ofta för att beskriva det som utspelas på världsscenen.”

Varför används orden ”Harmageddon” och ”apokalyps” för att beskriva dagens situation? Vad betyder dessa uttryck?

Den bibliska innebörden

Bibeln talar om ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och förknippar det kriget med ”den plats som på hebreiska kallas Har-Magedon” eller Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:14—16) En ordbok ger följande definition av ordet Harmageddon: ”En slutlig och avgörande strid mellan de goda och de onda krafterna.”

Ordet ”apokalyps” kommer av ett grekiskt ord som betyder ”uppenbarelse”, eller ”avtäckande”, men på senare tid har det fått en annan innebörd. Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken eller Apokalypsen, beskriver Guds tillintetgörande av det onda och hans Sons, Jesu Kristi, tusenåriga regering. (Uppenbarelseboken 19:11—16; 20:6) Den ovan nämnda ordboken definierar därför ordet ”apokalyps” som ”en överhängande kosmisk katastrof, i vilken Gud tillintetgör ondskans makter och uppväcker de rättfärdiga till liv i ett messianskt rike”.

När människor i våra dagar talar om världen och dess belägenhet, är de uppenbarligen influerade av det som sägs i Bibeln. Vad säger då Bibeln om slutet för den här världen?

Bibeln och världens ände

Bibeln förutsäger klart och tydligt att den här världen skall få ett slut. Jesus Kristus och hans lärjungar talade om en ändens tid. (Matteus 13:39, 40, 49; 24:3; 2 Timoteus 3:1; 2 Petrus 3:3; 1981) De menade emellertid inte att själva jorden skulle bli tillintetgjord. Beträffande den bokstavliga jorden sägs det i Bibeln: ”Den kommer inte att bringas att vackla till obestämd tid, eller för evigt.” (Psalm 104:5) Uttrycket ”världens ände” betyder helt enkelt ”avslutningen på tingens ordning”. — Nya Världens översättning.

Aposteln Petrus talade om världen före den stora översvämningen på Noas tid och sade: ”Världen [av ogudaktiga människor] på den tiden [drabbades] av förintelse då den översvämmades av vatten.” Petrus fortsatte sedan med att säga att den nuvarande världen ”förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”. (2 Petrus 3:5—7) Aposteln Johannes sade likaså: ”Världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” — 1 Johannes 2:17.

När den här världen når sitt slut, skall också dess osynlige, onde härskare röjas ur vägen. (Uppenbarelseboken 20:1—3) Aposteln Paulus skrev beträffande denne onde härskare: ”Denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror.” Jesus sade: ”Nu skall denna världens härskare [Satan, Djävulen] fördrivas.” — 2 Korinthierna 4:4; Johannes 12:31; 1981.

Hur skönt kommer det inte att bli när den här världen och dess onde härskare är borta! De kristna har länge bett om att detta skall hända, att Guds kungarike skall komma och att hans vilja skall ske på jorden. De ber att Jesus Kristus skall handla enligt sin Faders befallning och befria jorden från all ondska. — Psalm 110:1, 2; Ordspråken 2:21, 22; Daniel 2:44; Matteus 6:9, 10.

Detta väcker emellertid frågan: Skulle det kunna vara så att falska eller felaktiga förutsägelser om världens ände är ett resultat av att människor i sina försök att förutsäga tidpunkten för denna händelse har missförstått Bibelns profetior eller tillämpat dem på fel sätt? Låt oss se.

Missuppfattningar bland de första kristna

Tänk på vad som hände under det första århundradet. Strax innan Jesus for upp till himlen frågade hans apostlar ivrigt: ”Herre, återställer du kungariket åt Israel i denna tid?” De ville få del av Rikets alla välsignelser omedelbart, men Jesus sade: ”Det tillkommer inte er att få kännedom om de tider eller tidsperioder som Fadern har lagt under sin egen domsrätt.” — Apostlagärningarna 1:6, 7.

Bara tre dagar före sin död hade Jesus likaså sagt: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” Därefter tillade han: ”Om denna dag eller den timmen har ingen vetskap, varken änglarna i himlen eller Sonen, ingen utom Fadern. Ta er ständigt i akt, håll er vakna, för ni vet inte när det är den fastställda tiden.” (Matteus 24:42, 44; Markus 13:32, 33) Några månader tidigare hade Jesus också uppmuntrat dem med orden: ”Håll er redo, ... därför att i en stund då ni inte håller det för troligt kommer Människosonen.” — Lukas 12:40.

Trots att Jesus hade gett dessa varningar började de första kristna, som ivrigt såg fram emot Kristi närvaro och de välsignelser som den skulle medföra, spekulera om tidpunkten för uppfyllelsen av löftena om Guds kungarike. Aposteln Paulus skrev därför till thessalonikerna: ”Vi ber er, bröder, beträffande vår Herre Jesu Kristi närvaro och hur vi skall församlas till honom, att inte fort bringas ur fattningen eller att bli upphetsade, vare sig genom ett inspirerat uttalande eller genom ett muntligt budskap eller genom ett brev såsom från oss, vilket går ut på att Jehovas dag är här.” — 2 Thessalonikerna 2:1, 2.

Paulus’ ord visar att somliga av de första kristna hade felaktiga förväntningar. Även om de kristna i Thessalonike kanske inte hade förutsagt något visst datum då de skulle församlas till Kristus i himlen, trodde de uppenbarligen att denna händelse var nära förestående. De behövde korrigera sitt tänkesätt, och Paulus’ brev hjälpte dem att göra detta.

Andra som också behövde bli korrigerade

Som vi såg i den första artikeln fanns det också efter det första århundradet sådana som förväntade att Guds löften skulle uppfyllas vid en speciell tidpunkt. Somliga förutsade att världens ände skulle komma efter tusen år, räknat antingen från Jesu födelse eller från hans död. Men deras förutsägelser visade sig likaså vara falska eller felaktiga.

Detta väcker en rad viktiga frågor: Innebär dessa misstag när det gäller uppfyllelsen av Bibelns löften att själva löftena var grundlösa? Är Guds löften tillförlitliga? Och hur har de kristna i våra dagar fått sin uppfattning korrigerad i den här frågan?