Räddad från en ”ond generation”

”O du förvända generation utan tro, hur länge måste jag vara kvar hos er och stå ut med er?” — LUKAS 9:41.

1. a) Vad förebådar vår tid som är så full av katastrofer? b) Vad säger Bibeln om att överleva?

VI LEVER i en tid full av katastrofer. Jordbävningar, översvämningar, hungersnöd, sjukdomar, laglöshet, bombattentat och fasansfulla krig — detta och mycket annat har tyngt ner mänskligheten nu på 1900-talet. Men den största av alla katastrofer hotar i en nära framtid. Vad är det för slags katastrof? Det är ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Ändå kan många av oss se fram emot en lycklig framtid! Varför det? Därför att Guds eget ord beskriver ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Och om denna stora skara sägs det: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan. ... De skall inte hungra mer eller törsta mer. ... Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — Uppenbarelseboken 7:1, 9, 14—17.

2. Vilken första uppfyllelse fick de inledande verserna i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21?

² Den inspirerade redogörelsen i Matteus 24:3—22, Markus 13:3—20 och Lukas 21:7—24 inleder Jesu profetiska beskrivning av ”avslutningen på tingens ordning”.a Denna profetia fick sin första uppfyllelse på den moraliskt fördärvade judiska tingens ordning under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, och den kulminerade i en ”stor vedermöda” utan tidigare motstycke över judarna. Hela den judiska ordningens religiösa och politiska uppbyggnad, som hade sitt centrum i Jerusalems tempel, förstördes för att aldrig återställas.

3. Varför är det viktigt att vi nu lyssnar till Jesu profetia?

³ Låt oss nu begrunda omständigheterna kring den första uppfyllelsen av Jesu profetia. Det kommer att hjälpa oss att bättre förstå den parallella uppfyllelsen i våra dagar. Det kommer att visa oss hur brådskande det är att nu vidta positiva åtgärder för att överleva den största av vedermödor, en vedermöda som hotar hela mänskligheten. — Romarna 10:9—13; 15:4; 1 Korinthierna 10:11; 15:58.

”Slutet” — när?

4, 5. a) Varför var gudfruktiga judar under det första århundradet v.t. intresserade av profetian i Daniel 9:24—27? b) Hur uppfylldes denna profetia?

⁴ Omkring år 539 f.v.t. fick Guds profet Daniel en syn av händelser som skulle inträffa under den sista ”veckan” av en period på ”sjuttio veckor”, dvs. årsveckor. (Daniel 9:24—27) Dessa ”veckor” började år 455 f.v.t., då den persiske kungen Artaxerxes befallde att staden Jerusalem skulle återuppbyggas. Den sista ”veckan” började i och med att Messias, Jesus Kristus, framträdde och blev döpt och smord år 29 v.t.b Gudfruktiga judar under det första århundradet v.t. var väl medvetna om detta tidsinslag i Daniels profetia. Lukas skriver till exempel i Lukas 3:15 om de folkskaror som strömmade till för att höra Johannes döparen predika år 29 v.t.: ”Folket var förväntansfullt och alla överlade i sina hjärtan om Johannes: ’Kan han möjligtvis vara Kristus?’”

⁵ Den sjuttionde ”veckan” skulle vara i sju år, under vilka judarna visades speciell ynnest. Den började år 29 v.t. och omfattade Jesu dop och tjänst, hans offerdöd ”i halva veckan” år 33 v.t. och ytterligare en halv vecka fram till år 36 v.t. Under denna ”vecka” var det endast gudfruktiga judar och judiska proselyter som fick tillfälle att bli smorda lärjungar till Jesus. Sedan, år 70 v.t., ett årtal som inte var känt i förväg, tillintetgjorde de romerska legionerna under Titus den avfälliga judiska ordningen. — Daniel 9:26, 27.

6. Hur gick ”vämjeligheten” till aktion år 66 v.t., och hur reagerade de kristna?

⁶ Därigenom tillintetgjordes det judiska prästerskapet, som hade vanhelgat Jerusalems tempel och konspirerat för att mörda Guds egen Son. Borta var också de nationella urkunderna och förteckningarna över de olika stammarna. Därefter kunde ingen jude göra några rättsliga anspråk på prästerlig eller kunglig härstamning. Men lyckligtvis hade smorda, andliga judar avskilts som ett kungligt prästerskap för att ”vitt och brett ... förkunna hans [Jehova Guds] dygder”. (1 Petrus 2:9) När den romerska hären första gången belägrade Jerusalem år 66 v.t. och till och med underminerade tempelområdet, insåg de kristna att denna militärstyrka uppfyllde Jesu ord om att de skulle få ”se vämjeligheten” som vållade ”ödeläggelse”, den som var ”omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats”. I lydnad för Jesu profetiska befallning flydde de kristna i Jerusalem och Judeen till bergstrakterna för att få skydd där. — Matteus 24:15, 16; Lukas 21:20, 21.

7, 8. Vilket ”tecken” iakttog de kristna, men vad visste de inte?

⁷ Dessa trogna judekristna iakttog uppfyllelsen av Daniels profetia och blev ögonvittnen till de tragiska krig, farsoter och jordbävningar och den tragiska hungersnöd och laglöshet som Jesus hade förutsagt som en del av tecknet ”på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Men hade Jesus talat om för dem när Jehova skulle verkställa domen på den moraliskt fördärvade ordningen? Nej. Det han hade profeterat om höjdpunkten av sin framtida närvaro som kung gällde helt visst också för den ”stora vedermödan” under det första århundradet: ”Om den dagen och timmen har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern.” — Matteus 24:36.

⁸ Genom Daniels profetia kunde judarna ha räknat ut tidpunkten då Jesus skulle framträda som Messias. (Daniel 9:25) Men de fick inte något datum för den ”stora vedermöda” som slutligen fick den avfälliga judiska tingens ordning att upphöra. Det var först efter det att Jerusalem och dess tempel hade ödelagts som de insåg att den tidpunkten var år 70 v.t. Men de hade varit medvetna om Jesu profetiska ord: ”Denna generation [skall] visst inte ... försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” (Matteus 24:34) Av allt att döma skiljer sig användningen av uttrycket ”generation” här från hur det används i Predikaren 1:4, där det talas om på varandra följande generationer som kommer och går under en tidsperiod.

Vad är ”denna generation”?

9. Hur definierar olika lexikon det grekiska ordet ge·ne·ạ?

⁹ Fyra av Jesu apostlar satt tillsammans med honom på Olivberget, när de fick höra hans profetia om ”avslutningen på tingens ordning” i vilken han använde uttrycket ”denna generation”. Hur skulle de uppfatta det? I evangelierna översätts ordet ”generation” från det grekiska ordet ge·ne·ạ, som nutida lexikon definierar i sådana här ordalag: ”Ordagrant de som härstammade från en gemensam stamfader.” (Walter Bauer: Greek-English Lexicon of the New Testament) ”Det som har fötts, en släkt; ... på varandra följande medlemmar av en härstamning ... eller av en ras av människor ... eller av hela folkmängden som lever samtidigt, Matt. 24:34; Mark. 13:30; Luk. 1:48; 21:32; Fil. 2:15, och i synnerhet dem av den judiska rasen som levde under samma tidsperiod.” (W. E. Vine: Expository Dictionary of New Testament Words) ”Det som har fötts, människor av samma härstamning, en släkt; ... hela folkmängden som lever samtidigt: Mt. xxiv. 34; Mk. xiii. 30; Lk i. 48 ... används i synnerhet om den judiska rasen som lever under en och samma tidsperiod.” — J. H. Thayer: Greek-English Lexicon of the New Testament.

10. a) Vilken identisk definition ger två auktoriteter, när de hänvisar till Matteus 24:34? b) Hur stöder ett teologiskt lexikon och några bibelöversättningar den definitionen?

¹⁰ Både Vine och Thayer hänvisar således till Matteus 24:34, när de definierar ”denna generation” (he ge·ne·ạ hạu·te) som ”hela folkmängden som lever samtidigt”. Theological Dictionary of the New Testament (1964) ger stöd åt denna definition, när det heter: ”I den roll som ordet ge·ne·ạ spelar i Jesu ord framgår omfattningen av det han avser — han avser hela folket, inte enskilda individer, vilket visar att han ansåg att folket hade gemensamhet i synden.” En ”gemensamhet i synden” var verkligen påtaglig hos den judiska nationen, när Jesus var på jorden, precis som den kännetecknar den nuvarande världsordningen.c

11. a) Vilken auktoritet bör i första hand vägleda oss i fråga om att avgöra hur vi skall tillämpa he ge·ne·ạ hạu·te? b) Hur använde denna auktoritet uttrycket?

¹¹ De kristna som studerar detta ämne låter naturligtvis i första hand sitt tänkesätt vägledas av hur de inspirerade evangelieskribenterna använde det grekiska uttrycket he ge·ne·ạ hạu·te, ”denna generation”, när de återgav Jesu ord. Uttrycket användes konsekvent på ett negativt sätt. Jesus kallade således de judiska religiösa ledarna för ”ormar, huggormsyngel”, och fortsatte med att säga att Gehennas dom skulle verkställas på ”den här generationen”. (Matteus 23:33, 36) Men var denna dom begränsad till det skrymtaktiga prästerskapet? Inte alls. Jesu lärjungar hörde honom vid flera tillfällen tala om ”denna generation” eller ”den här generationen”, och han tillämpade då hela tiden uttrycket i en långt mer omfattande bemärkelse. Vilken då?

”Denna onda generation”

12. Hur förknippade Jesus ”folkskarorna” med ”denna generation”, när hans lärjungar lyssnade?

¹² År 31 v.t., under Jesu omfattande predikotjänst i Galileen och strax efter påsken, fick hans lärjungar höra honom säga till ”folkskarorna”: ”Vem skall jag jämföra den här generationen med? Den är lik små barn som sitter på torgen och ropar till sina lekkamrater och säger: ’Vi har spelat flöjt för er, men ni har inte dansat; vi har jämrat oss, men ni har inte slagit er själva av sorg.’ På ett motsvarande sätt är det: Här kom Johannes [döparen] och varken äter eller dricker; ändå säger man: ’Han har en demon’; så kom Människosonen [Jesus] och äter och dricker; ändå säger man: ’Titta! En människa som är glupsk och begiven på vin, en vän till uppbördsmän och syndare.’” Det gick inte att vara dessa principlösa ”folkskaror” till lags! — Matteus 11:7, 16—19.

13. Vilka identifierade och fördömde Jesus som ”denna onda generation” i sina lärjungars närvaro?

¹³ När Jesus och hans lärjungar längre fram år 31 v.t. begav sig ut på sin andra predikofärd i Galileen, bad ”några av de skriftlärda och fariséerna” Jesus om ett tecken. Han sade då till dem och till ”folkskarorna” som var närvarande: ”En ond och äktenskapsbrytande generation söker oavbrutet efter ett tecken, men inget tecken skall ges den utom profeten Jonas tecken. Ty alldeles som Jona tre dagar och tre nätter var i den väldiga fiskens buk, så skall Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens hjärta. ... Så skall det också gå för denna onda generation.” (Matteus 12:38—46) Det är uppenbart att ”denna onda generation” inbegrep både de religiösa ledarna och ”folkskarorna”, som aldrig kom att förstå det tecken som uppfylldes genom Jesu död och uppståndelse.d

14. Hur fick Jesu lärjungar höra honom fördöma sadducéerna och fariséerna?

¹⁴ När Jesus och hans lärjungar efter påsken år 32 v.t. kom till Magadans omgivningar i Galileen, bad sadducéerna och fariséerna på nytt Jesus om ett tecken. Han sade återigen: ”En ond och äktenskapsbrytande generation söker oavbrutet efter ett tecken, men inget tecken skall ges den utom Jonas tecken.” (Matteus 16:1—4) Dessa religiösa skrymtare var verkligen i högsta grad klandervärda som ledare bland de otrogna ”folkskarorna”, vilka Jesus fördömde som ”denna onda generation”.

15. Vilka sammanträffanden hade Jesus och hans lärjungar med ”denna generation” strax före Jesu förvandling och även strax efter den?

¹⁵ Mot slutet av sin tjänst i Galileen kallade Jesus till sig folkskaran och sina lärjungar och sade: ”Vemhelst som skäms för mig och mina ord i denna äktenskapsbrytande och syndiga generation, honom skall också Människosonen skämmas för.” (Markus 8:34, 38) Det är därför uppenbart att den tidens breda lager av förstockade judar utgjorde ”denna äktenskapsbrytande och syndiga generation”. Några dagar senare, efter Jesu förvandling, kom Jesus och hans lärjungar ”emot folkskaran”, och en man bad Jesus bota hans son. Jesus sade: ”O du förvända generation utan tro, hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er?” — Matteus 17:14—17; Lukas 9:37—41.

16. a) Vilken fördömelse av ”folkskarorna” upprepade Jesus i Judeen? b) Hur kom ”denna generation” att begå det mest ondskefulla brottet av alla?

¹⁶ Det var antagligen i Judeen efter lövhyddohögtiden år 32 v.t., ”när folkskarorna skockade sig” runt Jesus, som han upprepade sin förkastelsedom över dem och sade: ”Denna generation är en ond generation; den spanar efter ett tecken. Men inget tecken skall ges den utom Jonas tecken.” (Lukas 11:29) När slutligen de religiösa ledarna ställde Jesus inför rätta, erbjöd sig Pilatus att frige honom. Berättelsen lyder: ”De främsta prästerna och de äldre männen övertalade folkskarorna att be om Barabbas, men att få Jesus tillintetgjord. ... Pilatus sade till dem: ’Vad skall jag då göra med Jesus, den så kallade Kristus?’ De sade alla: ’Låt hänga honom på pålen!’ Han sade: ’Vad ont har han då gjort?’ Men de ropade bara ännu mera: ’Låt hänga honom på pålen!’” Den ”onda generationen” krävde Jesu blod! — Matteus 27:20—25.

17. Hur reagerade några av ”denna förvända generation” för det Petrus predikade vid pingsten?

¹⁷ En ”förvänd generation utan tro”, som uppeggats av sina religiösa ledare, spelade således en nyckelroll, när det gällde att vålla Herren Jesu Kristi död. Femtio dagar senare, vid pingsten år 33 v.t., fick lärjungarna helig ande och började tala olika tungomål. När ”mängden” av människor fick höra ljudet ”samlades” de, och aposteln Petrus tilltalade dem som ”ni män från Judeen och alla ni invånare i Jerusalem” och sade: ”Denne [Jesus] har ni ... fäst vid en påle genom laglösa mäns händer och gjort av med.” Hur reagerade några av dessa som lyssnade? De ”kände ... ett hugg i hjärtat”. Petrus uppmanade dem sedan att ändra sinne. Han ”vittnade ... grundligt och fortsatte att förmana dem och sade: ’Rädda er undan denna förvridna generation.’” Som svar ”omfattade” omkring tre tusen ”av hjärtat” hans ord och blev ”döpta”. — Apostlagärningarna 2:6, 14, 23, 37, 40, 41.

”Denna generation” identifierad

18. Vad åsyftade Jesus konsekvent, när han använde uttrycket ”denna generation”?

¹⁸ Vad är då den ”generation” som Jesus så ofta talade om i sina lärjungars närvaro? Hur uppfattade de hans ord: ”Denna generation [skall] visst inte ... försvinna förrän alla dessa ting inträffar”? Jesus avvek helt visst inte från sitt vedertagna bruk av uttrycket ”denna generation”, som han konsekvent hade använt om de samtida breda lagren med deras ”blinda vägledare”, vilka tillsammans utgjorde den judiska nationen. (Matteus 15:14) ”Denna generation” fick uppleva all den nöd som Jesus hade förutsagt och försvann sedan i en ”stor vedermöda” utan motstycke över Jerusalem. — Matteus 24:21, 34.

19. När och hur försvann den judiska ordningens ”himmel och jord”?

¹⁹ Under det första århundradet dömde Jehova det judiska folket. Ångerfulla personer som kom att utöva tro på Jehovas barmhärtiga anordning genom Kristus blev räddade ut ur den ”stora vedermödan”. Allt det som Jesus hade profeterat om uppfylldes, och därefter försvann den judiska tingens ordnings ”himmel och jord”, dvs. hela nationen med dess religiösa ledare och onda samhälle av människor. Jehova hade verkställt sin dom! — Matteus 24:35; jämför 2 Petrus 3:7.

20. Vilken aktuell förmaning är det angeläget för alla kristna att lyda?

²⁰ De judar som hade ägnat uppmärksamhet åt Jesu profetiska ord insåg att deras räddning inte var beroende av att de försökte räkna ut hur lång tid en ”generation” omfattade eller hur långa några fastställda ”tider eller tidsperioder” var, utan av att de bevarade sig avskilda från den samtida onda generationen och nitiskt utförde Guds vilja. De avslutande orden i Jesu profetia gäller den större uppfyllelsen i vår tid, men de judiska kristna under det första århundradet måste också lyda förmaningen: ”Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.” — Lukas 21:32—36; Apostlagärningarna 1:6—8.

21. Vilken plötslig händelseutveckling kan vi förvänta i en nära framtid?

²¹ Nu är ”Jehovas stora dag ... nära, och den hastar mycket”. (Sefanja 1:14—18; Jesaja 13:9, 13) Plötsligt, vid den ”dag och timme” som Jehova på förhand har bestämt, kommer han att släppa lös sitt raseri över världens religiösa, politiska och kommersiella element och också över de egensinniga människor som utgör den nutida ”onda och äktenskapsbrytande generationen”. (Matteus 12:39; 24:36; Uppenbarelseboken 7:1—3, 9, 14) Hur kan man bli räddad ut ur ”den stora vedermödan”? Det skall vår följande artikel besvara, och den skall också berätta om det storslagna framtidshoppet.

[Fotnoter]

En tid att hålla sig vaken

”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna. ... Men den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” — MARKUS 13:10, 13.

1. Varför bör vi hålla ut och fatta mod?

VI MÅSTE hålla ut mitt ibland en förvänd generation utan tro! Alltsedan år 1914 har en generation av människor, precis som på Jesu tid, blivit moraliskt fördärvad. Och i våra dagar är sedefördärvet världsomfattande. I dessa ”sista dagar” plågas mänskligheten av de ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” och som aposteln Paulus beskrev. ”Onda människor och bedragare” fortsätter att ”gå vidare från ont till värre”. Det är uppenbart att ”hela världen befinner sig i den ondes [Satans, Djävulens] våld”, och han gör nu sitt sista försök att fördärva jorden. Men fatta mod! En annalkande ”stor vedermöda” skall skänka alla dem som älskar rättfärdighet bestående befrielse. — 2 Timoteus 3:1—5, 13; 1 Johannes 5:19; Uppenbarelseboken 7:14.

2. Vilken profetia uppfylldes år 1914?

² Lyckligtvis har Jehova nu satt Herren Jesus Kristus på tronen i himlarna som en förberedelse för att avlägsna mänsklighetens förtryckande fiender. (Uppenbarelseboken 11:15) Precis som en profetia, nedtecknad av Daniel, uppfylldes vid Messias’ första ankomst, har en anmärkningsvärd profetia, nedtecknad av Daniel, uppfyllts nu under detta århundrade. I Daniel 4:16, 17, 32 får vi veta att det rättmätiga kungaväldet över jorden skulle vara avskaffat under en period på ”sju tider”. I sin större uppfyllelse uppgår dessa sju tider till sju bibliska år om 360 ”dagar” vartdera, dvs. sammanlagt 2.520 år.a De löpte från år 607 f.v.t., då Babylon började trampa Israels kungarike under fötterna, fram till år 1914 v.t., det år då Jesus blev satt på tronen i himlen som mänsklighetens rättmätige kung. Då upphörde ”nationernas fastställda tider”. (Lukas 21:24) Men nationerna har vägrat att lämna plats åt det tillträdande messianska kungariket. — Psalm 2:1—6, 10—12; 110:1, 2.

3, 4. a) Vilken jämförelse kan göras mellan händelserna under det första århundradet och händelserna i vår tid? b) Vilka frågor kan vi lämpligen ställa?

³ Gudfruktiga människor väntade på Messias’ ankomst, både när den 70:e årsveckan (29—36 v.t.) närmade sig och när året 1914 närmade sig. Och han kom verkligen! Men i båda fallen framträdde han på ett annat sätt än man hade väntat sig. Precis som en ond ”generation” under det första århundradet efter en relativt kort tidsperiod till sist drabbades av verkställandet av Guds dom, kommer en ond ”generation” också att göra det i vår tid. — Matteus 24:34.

⁴ I vår föregående artikel lade vi märke till hur den onda judiska generationen som krävde Jesu blod fick sitt slut. Hur är det då med den fördärvade generation av människor som även nu motstår eller ignorerar honom? När skall domen över denna generation utan tro verkställas?

”Var ständigt vaksamma”!

5. a) Av vilket tungt vägande skäl behöver vi inte känna till tidpunkten för Jehovas ”dag och timme”? b) Med vilket sunt råd avslutade Jesus, enligt Markus, sin profetia?

⁵ Efter det att Jesus hade profeterat om de händelser som skulle leda fram till en tid av ”stor vedermöda” tillade han: ”Men om den dagen och timmen har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern.” (Matteus 24:3—36; Markus 13:3—32) Vi behöver inte känna till den exakta tidpunkten för dessa händelser. I stället för att söka räkna ut något årtal bör vi koncentrera oss på att vara vaksamma, uppodla en stark tro och hålla oss upptagna i Jehovas tjänst. Jesus avslutade sin stora profetia med att säga: ”Ta er ständigt i akt, håll er vakna, för ni vet inte när det är den fastställda tiden. ... Var ... ständigt vaksamma. ... Vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” (Markus 13:33—37) Faror ligger på lur i mörkret i våra dagars värld. Vi måste därför hålla oss vakna! — Romarna 13:11—13.

6. a) I vad bör vår tro vara fast förankrad? b) Hur kan vi ”räkna våra dagar”? c) Vad menar Jesus egentligen med uttrycket ”generation”?

⁶ Det räcker inte med att vi är uppmärksamma på de inspirerade profetiorna om dessa sista dagar av en ond ordning, utan vi måste först och främst ha vår tro förankrad i Jesu Kristi dyrbara offer och Guds underbara löften, som grundar sig på det. (Hebréerna 6:17—19; 9:14; 1 Petrus 1:18, 19; 2 Petrus 1:16—19) I sin iver att få se slutet på denna onda ordning har Jehovas folk ibland spekulerat om tidpunkten för den ”stora vedermödans” utbrott, och man har rentav förknippat detta med beräkningar om vad som är en generations livstid sedan år 1914. Men ”vi för in ett vishetens hjärta”, inte genom att spekulera om hur många år eller dagar som utgör en generation, utan genom att tänka på hur vi ”räknar våra dagar” genom att med glädje lovprisa Jehova. (Psalm 90:12) I stället för att utgöra en regel för hur man mäter tiden åsyftar uttrycket ”generation”, så som Jesus använde det, i första hand de människor som med sina kännetecknande drag lever samtidigt under en viss historisk period.b

7. Vad skriver en professor i historia om 1914 års generation, och vilket samband har detta med Jesu profetia?

⁷ I överensstämmelse med ovanstående skrev Robert Wohl, professor i historia, följande i sin bok The Generation of 1914: ”En generation i historisk mening definieras inte genom kronologiska gränser. ... Den utgörs inte av en serie årtal.” Men han påpekade att första världskriget skapade ”en överväldigande känsla av brytning med det förflutna”, och han tillade: ”De som genomlevde kriget kunde aldrig bli kvitt tanken att en värld upphörde att existera och en ny tog sin början i augusti 1914.” Hur sant är inte detta! Det riktar uppmärksamheten på den springande punkten. ”Denna generation” av människor sedan år 1914 har upplevt skrämmande förändringar. Den har fått se jorden dränkas av miljontals människors blod. Krig, folkmord, terrorism, brottslighet och laglöshet har brutit ut i hela världen. Hungersnöd, sjukdomar och omoraliskhet har spritts över hela jorden. Jesus profeterade: ”När ni [Jesu lärjungar] ser dessa ting inträffa, [vet ni också] att Guds kungarike är nära. I sanning säger jag er: Denna generation skall visst inte försvinna förrän allting inträffar.” — Lukas 21:31, 32.

8. Hur betonar Jehovas profeter behovet av att hålla sig vaken?

⁸ Ja, det messianska kungarikets fullständiga seger är nära förestående! Vinner man då något på att leta efter årtal eller att spekulera om hur lång livslängden egentligen är för en ”generation”? Långt därifrån! I Habackuk 2:3 sägs det tydligt: ”Synen är ännu för den fastställda tiden, och den ilar flämtande i väg mot änden, och den kommer inte att ljuga. Även om den skulle dröja, förbli i förväntan på den; ty den kommer ofelbart att bli verklighet. Den kommer inte att bli försenad.” Jehovas räkenskapens dag hastar allt närmare. — Jeremia 25:31—33; Malaki 4:1.

9. Vilken händelseutveckling sedan år 1914 visar att tiden är kort?

⁹ När Kristus började härska som kung år 1914, slungades Satan ner till jorden. Därför heter det: ”Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” (Uppenbarelseboken 12:12) Den tiden är verkligen kort i jämförelse med de tusentals åren av Satans styre. Guds kungarike är nära förestående, och det är också Jehovas dag och timme för att verkställa domen över denna onda generation! — Ordspråken 3:25; 10:24, 25.

Den ”generation” som försvinner

10. Hur är ”denna generation” lik generationen på Noas tid?

¹⁰ Låt oss undersöka Jesu ord i Matteus 24:34, 35 lite närmare: ”Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar. Himmel och jord skall försvinna, men mina ord skall visst inte försvinna.” Jesu ord därefter visar att ingen har ”vetskap” ”om den dagen och timmen”. Jesus visar att det är långt viktigare att vi undviker de snaror som omger oss i denna generation. Han tillägger därför: ”För alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara. För såsom de var i de dagarna före den stora översvämningen, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” (Matteus 24:36—39) Jesus jämförde här generationen på sin tid med den på Noas tid. — 1 Moseboken 6:5, 9, fotnot i NW, studieutgåvan.

11. Vilken jämförelse av generationer gjorde Jesus, som vi kan läsa om i Matteus’ och Lukas’ evangelier?

¹¹ Detta var inte första gången som apostlarna hörde Jesus göra denna jämförelse av generationer, för några dagar tidigare hade han sagt så här om sig själv: ”Människosonen ... måste ... utstå många lidanden och förkastas av denna generation. För övrigt: alldeles som det gick till i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens dagar.” (Lukas 17:24—26) I Matteus, kapitel 24, och i Lukas, kapitel 17, görs därför samma jämförelse. På Noas tid var ”denna generation” ”allt kött” som ”hade fördärvat sin väg på jorden” och som tillintetgjordes i den stora översvämningen. På Jesu tid var ”denna generation” det avfälliga judiska folket som förkastade Jesus. — 1 Moseboken 6:11, 12; 7:1.

12, 13. a) Vad är i våra dagar ”denna generation” som måste försvinna? b) Hur handlar Jehovas folk nu i förhållande till denna ”förvridna och förvända generation”?

¹² I den slutliga, nutida uppfyllelsen av Jesu profetia åsyftar uttrycket ”denna generation” därför av allt att döma jordens folk som ser tecknet på Kristi närvaro men som inte vill bättra sig. Som Jesu lärjungar vägrar vi däremot att formas efter ”denna generations” livsstil. Även om vi är i världen, får vi inte vara någon del av den, ”ty den fastställda tiden är nära”. (Uppenbarelseboken 1:3; Johannes 17:16) Aposteln Paulus förmanar oss: ”Fortsätt att göra allting utan knotanden och invändningar, för att ni skall komma att vara klanderfria och oskyldiga, Guds oklanderliga barn mitt i en förvriden och förvänd generation, i vilken ni lyser som ljusspridare i världen.” — Filipperna 2:14, 15; Kolosserna 3:5—10; 1 Johannes 2:15—17.

¹³ Att vi ”lyser som ljusspridare i världen” inbegriper inte bara att vi visar en ren kristen personlighet, utan framför allt att vi fullgör Jesu profetiska uppdrag: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Ingen människa kan säga när det slutet skall komma, men vi vet att slutet för ”denna generation” av onda människor skall komma när vittnesbördet har avgetts ”till jordens mest avlägsna del” på det sätt som Gud vill. — Apostlagärningarna 1:8.

”Den dagen och timmen”

14. Vilken förmaning gav både Jesus och Paulus när det gäller ”tider och tidsperioder”, och hur bör vi reagera?

¹⁴ När det världsomfattande vittnandet har utförts i den utsträckning Jehova avser, kommer ”dagen och timmen” att vara inne för honom att avlägsna denna världsordning. Vi behöver inte känna till det årtalet i förväg. Paulus följde således Jesu exempel, när han förmanade: ”Vad nu beträffar tiderna och tidsperioderna, bröder, har ni inte behov av att något skrivs till er. Ni vet ju själva mycket väl att Jehovas dag kommer precis som en tjuv om natten. Närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem, liksom födslovåndan över en havande kvinna; och de skall på inga villkor komma undan.” Lägg märke till att Paulus poängterar ”närhelst de säger”. Ja, när man talar om ”fred och säkerhet”, då, när man som minst väntar sig det, skall Guds dom plötsligt verkställas. Paulus’ råd är verkligen på sin plats: ”Så låt oss då inte sova vidare såsom de övriga, utan låt oss hålla oss vakna och bevara vår besinning”! — 1 Thessalonikerna 5:1—3, 6 se också verserna 7—11; Apostlagärningarna 1:7.

15, 16. a) Varför bör vi inte tro att Harmageddon är längre bort än vi har trott? b) Hur skall Jehovas suveränitet bevisas stor i en nära framtid?

¹⁵ Betyder vår mer exakta syn på uttrycket ”denna generation” att Harmageddon är längre bort än vad vi har trott? Inte alls! Även om vi aldrig har känt till ”dagen och timmen”, har Jehova Gud alltid gjort det, och han förändras inte. (Malaki 3:6) Det är uppenbart att världen sjunker djupare och djupare mot sin slutliga undergång. Behovet av att hålla sig vaken är nu större än någonsin. Jehova har uppenbarat för oss ”de ting som inom kort måste ske”, och vi bör reagera med en allt uppslukande känsla av att det är brådskande. — Uppenbarelseboken 1:1; 11:18; 16:14, 16.

¹⁶ Håll dig vaken, allteftersom tiden närmar sig, för Jehova skall låta olycka komma över hela Satans ordning! (Jeremia 25:29—31) Jehova säger: ”Jag kommer sannerligen att bevisa mig stor och helga mig och göra mig känd inför många nationers ögon; och de kommer sannerligen att inse att jag är Jehova.” (Hesekiel 38:23) Denna avgörande ”Jehovas dag” närmar sig! — Joel 1:15; 2:1, 2; Amos 5:18—20; Sefanja 2:2, 3.

Rättfärdiga ”nya himlar och en ny jord”

17, 18. a) Hur skall ”denna generation” försvinna, enligt Jesus och Petrus? b) Varför bör vi ständigt vara vaksamma, när det gäller vårt uppförande och våra handlingar präglade av gudaktig hängivenhet?

¹⁷ Angående ”alla dessa ting” som måste ”inträffa” sade Jesus: ”Himmel och jord skall försvinna, men mina ord skall visst inte försvinna.” (Matteus 24:34, 35) Jesus åsyftade antagligen ”denna generations” ”himmel och jord”, dvs. de styrande och de styrda. Aposteln Petrus använde ett liknande uttryck, när han talade om ”de himlar och den jord som nu finns”, vilka är ”sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”. Han beskriver sedan hur ”Jehovas dag [skall] komma som en tjuv; på den dagen skall [regerings]himlarna försvinna” tillsammans med det moraliskt fördärvade mänskliga samhället eller ”jorden” och dess syndiga verk. Aposteln uppmanar oss sedan till ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”, medan vi väntar på ”Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna, den dag för vars skull himlar som står i lågor skall upplösas och starkt upphettade element skall smälta!” Vad kommer sedan? Petrus riktar vår uppmärksamhet på ”nya himlar och en ny jord” i vilka ”rättfärdighet skall bo”. — 2 Petrus 3:7, 10—13.c

¹⁸ Dessa ”nya himlar”, dvs. Guds kungarikes styre bestående av Kristus Jesus och hans medkungar, skall låta välsignelser regna ner över den rättfärdiga ”nya jorden”, dvs. det rättfärdiga nya mänskliga samhället. Är du en blivande medlem av det samhället? I så fall har du orsak att jubla över den storslagna framtid som väntar! — Jesaja 65:17—19; Uppenbarelseboken 21:1—5.

19. Vilket stort privilegium kan vi nu ha?

¹⁹ Ja, en rättfärdig ”generation” av människor håller redan nu på att församlas. Den smorde ”trogne och omdömesgille slaven” tillhandahåller nu undervisning från Gud i överensstämmelse med orden i Psalm 78:1, 4: ”Så låna då ditt öra, o mitt folk, till min lag; böj ert öra till min muns ord.” Berätta om detta även ”för den kommande generationen, Jehovas lovprisningar och hans styrka och hans underbara ting som han har gjort”. (Matteus 24:45—47) I över 75.500 församlingar i omkring 230 länder jorden utöver var mer än 12.000.000 människor närvarande vid firandet av åminnelsen av Kristi död den 14 april i år. Var du en av dessa? Må du låta din tro vila på Kristus Jesus och anropa Jehovas namn för att bli räddad. — Romarna 10:10—13.

20. Hur måste vi hålla oss vakna och med vilken framtidsutsikt, då ju ”den tid som återstår är förkortad”?

²⁰ ”Den tid som återstår är förkortad”, sade aposteln Paulus. Det är därför tid för oss att alltid hålla oss vakna och upptagna i Jehovas verk, medan vi håller ut under de prövningar och det hat som vi utsätts för av en ond generation av människor. (1 Korinthierna 7:29; Matteus 10:22; 24:13, 14) Må vi ständigt vara vaksamma och iaktta alla de ting som Bibeln har förutsagt skall komma över ”denna generation”. (Lukas 21:31—33) Genom att undfly dessa ting och med Guds godkännande bestå inför Människosonen kan vi till sist vinna belöningen evigt liv.

[Fotnoter]